Carl Johan Gardell:Politisk karriär i religiös förpackning

George W Bush, ayatollah Khomeini och Abu Musab al-Zarqawi har alla hämtat gudagiven inspiration för sitt ledarskap. I renässansens Florens gjorde en karismatisk profet snabb politisk karriär i religiös förpackning. Historien om Savonarola är ständigt aktuell.

Under strecket
Publicerad
Annons

I den islamiska republiken Irans konstitution, som promulgerades efter revolutionen 1979, gavs den 77-årige ayatollah Ruhollah Khomeini en unik ställning som den gudagivna sharialagens legitima uttolkare. Khomeini uppträdde också som ställföreträdare för Muhammad al-Mahdi (”den dolde imamen”) som försvann år 874 och förväntas återkomma när den nuvarande tidsåldern går mot sitt slut för att upprätta ett rättfärdigt rike. De iranska grundlagsfäderna skapade ett komplicerat dubbelkommando. Den verkställande makten tilldelades en folkvald president som ska väljas vart fjärde år. Lagstiftningsrätten gavs till majlis, den folkvalda nationalförsamlingen. Över de parlamentariska organen ställdes dock en odemokratisk konstitutionsdomstol, väktarrådet, som består av tolv av de främsta religiösa rättslärde i landet. Detta kontrollerar bland annat att nya parlamentsbeslut inte bryter mot den tidlösa lag som Gud gett mänskligheten en gång för alla och som det inte anstår ofullkomliga människor att förändra.
Väktarrådets beslut kan i sin tur upphävas av wali faqih, den dolde imamens utsedde ställföreträdare. Efter Khomeinis död 1989 valdes hojjatoleslam Sayyed Ali Khamenei till ny wali faqih.
Fallet Iran är på intet sätt unikt. Under 1900-talets sista tredjedel har världen fått bevittna en religiös renässans. Knappast någon lyfter längre på ögonbrynen när president Bush gör veterligt att Gud leder hans dagliga arbete i Ovala rummet och att de amerikanska frihetsidealen, som är givna av Gud, borde spridas till alla världens folk. Herrens löften till patriarken Abraham i Första Mosebok har sedan 60-talet utnyttjats av de ultraortodoxa israeliska bosättarna i syfte att legitimera den folkrättsvidriga konfiskationen av palestinska jordegendomar på den ockuperade Västbanken. Iraks mest hatade man på senare år, den islamistiske terroristledaren Abu Musab al-Zarqawi som dödades i början av juni i år, hade självfallet också en andlig rådgivare, shejk Abu Abd al-Rahman. Efter det kalla krigets slut tycks de
världsliga ideologierna ha ersatts av religiösa, etniska och kulturella identitetsmarkörer.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons