X
Annons
X
Recension

Den smala vägen Politisk inlaga full av humor

Fru Aina Rosdal vaknar ur en lång sömn. Det låter som ren strindbergska, men Den smala vägen från 1910 handlar inte om personliga oförrätter, utan om kvinnors och barns usla läge. Frida Stéenhoff var också politisk aktivist och introducerade ordet feminism i Sverige. På Stockholms stadsteater är hon med på scenen: Gunilla Röör spelar både henne och den föräldralöse Sven Fågel.

Regissören Kajsa Isaksson och Fanny Boëthius har skapat en ­nutida form: Roller och omständliga resonemang har strukits och Stéenhoff talar direkt till publiken. Scenen liknar ett lager eller en snickeriverkstad; här pågår ett bygge som ännu inte är klart. Den smala vägen är en politisk inlaga som talar för det utomäktenskapliga barnets rätt till arv efter ­fadern och för kvinnans rätt till inflytande, i äktenskapet och samhället. Men pjäsen visar också hur en personlig konflikt växer till en kamp för allas rätt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X