Annons
X
Annons
X

Li Bennich-Björkman: Politisk filosof visar oss dolda strukturer

(uppdaterad)

SKYTTEANSKA PRISET Carole Pateman har visat hur vårt samhällskontrakt vilar på ett maktförhållande mellan könen som skapar ett förtryckande patriarkat. Årets pristagare vågar utmana etablerade idéer om kön och demokratisk delaktighet.

2012: CAROLE PATEMAN

Carole Pateman, feministisk statsvetare med politisk teori som huvudinriktning, ifrågasätter i flera av sina mest betydande arbeten grundvalarna för den sedan århundraden berömda teorin om samhällskontraktet. Där de vedertagna resonemangen gjort gällande att samhällsbildningen skett genom att jämlika individer går samman och samtycker till att underkasta sig en stat, utvecklar Pateman en helt annan, och feministisk, tolkning. Samhällskontraktet vilar på att halva mänskligheten är utesluten, kvinnorna är från början inte med i de jämlikas (männens) skara och ingår inte heller i det civilsamhälle som överlåter makten till staten (men också kontrollerar statsmaktens utövande). I naturtillståndet är hon underkastad mannen, och när samhällskontraktet väl slutits, sker hennes underkastelse inom den äktenskapliga ordningen.

Bland annat har mannen rättslig tillgång till kvinnans kropp, både inom äktenskapet (våldtäkt var länge legalt omöjligt inom äktenskapet) och i form av prostitution. Detta ”sexuella kontrakt”, som också är titeln på en av hennes mest berömda böcker, är emellertid så självklart att det blivit osynligt. Likväl är det centralt för att förstå hur institutioner och samhällen fungerar. Genom sin nydanande och starkt provocerande tolkning av en av den västerländska kulturkretsens centralaste föreställningsramar, banade Pateman väg för den feministiska forskning som kastat nytt ljus över såväl idéhistoriskt tänkande som institutionella ordningar.

Carole Pateman tilldelas 2012 års skytteanska pris i statskunskap för att ”på ett tankeväckande vis utmana etablerade idéer om deltagande, kön och jämlikhet”. Som ett av världens mest prestigefulla priser inom samhällsvetenskap har Skytteanska priset, som i år utdelas för 18:e året, blivit ”statskunskapens Nobelpris”. Utdelningen sker vid en ceremoni vid Uppsala universitet.

Annons
X

Pateman, som idag är verksam vid University of California, Los Angeles (UCLA), är född i Storbritannien och publicerade för över 50 år sedan ”Participation and democratic theory” (1970), som snabbt blev omtalad och i dag är en klassiker inom demokratiteori. Som en röd tråd genom hennes statsvetenskapliga författarskap löper ett aldrig sviktande intresse att inte bara blottlägga de strukturer på vilka den rådande ordningens legitimitet vilar, utan att kritiskt granska och reflektera över dessa. Pateman blir därmed ofta försvarare av de marginaliserades rättigheter och intressen: arbetarklassen, kvinnor, och minoriteter. Det sker alltid utifrån en genomtänkt politisk teoretisk position.

Brännande samtida problem som politiskt deltagande, medborgarskapets förutsättningar, minoriteters uteslutning och den ekonomiska ojämlikhetens konsekvenser upptar hennes tänkande. Ändå är klassikerna inom politisk filosofi, Hobbes, Locke, Rousseau, Wollstonecraft, Mill och Cole aldrig långt borta. Pateman tolkar dem inte, hon resonerar med dem, samtalar och ifrågasätter. Det är en dialog mellan jämbördiga parter, som spänner över århundraden och där oväntade upptäckter kan bli följden.

För vem kunde tro att den pessimistiske, omutligt oemotionelle Hobbes, som inte hyste några romantiska föreställningar om människans natur, och hävdade att statsmakten måste vara absolut (totalitär), visar sig vara den som är mest modern. Det är endast hos Hobbes, menar Pateman, som kvinnan i naturtillståndet är mannens jämlike. Hon har kontroll, är ”lord”, över avkomman (inte mannen), och kan välja att skydda denna under uppväxten i utbyte mot att barnet aldrig kan bli moderns angripare.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men detta gör också kvinnan sårbar, under barn- och ungdomsåren har hon inte bara sig själv att skydda, och kvinnorna faller därför ofta offer för mannen och blir därmed hans slav. Den långsiktiga vinsten som det kan ligga i att få en (vuxen) allierad leder till en utsatthet på kort sikt som förslavar kvinnorna. När samhällsbildningen inträder är kvinnan redan därför mannens underordande.

    Frågan om hur den systematiska underordningen av kvinnor i förhållande till män kunnat vara en framgångsrik ordning under så många århundraden är, när den ställs, fascinerande. Könsmaktsordningen, vilket få kan förneka, är högst reell. Det är ett förtryck som överlevt tidens tand, och därutöver universellt, i det att det möter oss överallt i världen. Hos Pateman finns möjligen en del av svaret: detta har varit en ordning som legitimerats genom en synnerligen kraftfull berättelse, och som fortsatt att legitimerats långt in i modern tid. Samhällskontraktet är fiktivt, men berättelser utövar, menar Pateman, en hegemoni som styr tänkandet. Den dominerande berättelsen måste därför, om dess makt ska brytas, ersättas av nya berättelser.

    Som så ofta är den personliga bakgrunden inte oväsentlig för att förstå ett forskningstemperament. Carole Pateman, som doktorerade i anrika Oxford, kommer från en arbetarfamilj, och är en av få inom sin släkt med högre utbildning. Akademin var för henne länge en främmande värld, men förtjust och inspirerad blev hon när hon kom i kontakt med det klassiska politiska tänkandet med vilket hon har en livslång relation. Hennes egen bakgrund måste uppenbarligen ha gjort henne uppmärksam på den ojämlikhet och marginalisering som tar sig både klass- och könsmässiga uttryck, och utan att förlora i skärpa och kritisk distans har hon lyckats omsätta detta i en rad intresseväckande och ovanliga arbeten. En väsentlig del av hennes forskningsmässiga styrka är förmågan att läsa och tolka de som gått före från oväntade, originella utgångspunkter – och där kan hennes i akademiska sammanhang ovanliga bakgrund ha varit en avsevärd tillgång.

    Demokrati, och att utsträcka demokratins praktik till fler, är en strävan som finns nedlagd redan i ”Participation and democratic theory”. Influerad av den tidens fokus på arbetsplatsdemokrati och de experiment med arbetarråd som gjordes i Jugoslavien, utvecklar Pateman demokratiteorin i en riktning som normativt hyllar ökat deltagande. Detta kan uppnås via ökat inflytande på arbetsplatserna, vilket skulle ge arbetarklassen självförtroende och färdigheter som sedan kan översättas i mer renodlat politiskt deltagande. Senare prövningar av denna hypotes har visat på mer komplicerade samband, men vad Pateman åstadkommer i boken är att utmana den då rådande demokratiteoretiska föreställningen om elitdemokrati.

    Individer vill delta och utöva inflytande över sina livsvillkor, hävdade Pateman, och detta stärker, inte försvagar, demokratin som styrelseskick. Det elitdemokratiska tänkandet, delvis som en följd av de olyckor som följde i demokratiserings kölvatten under mellankrigstiden, hade istället kretsat kring en argumentation för en demokratisyn där eliter konkurrerar med varandra om väljarnas gunst vid valen, men däremellan lämnas ifred att fullfölja sina program och löften. Demokrati blev likställt med ansvarsutkrävande vid val, medan Pateman sökte sig tillbaka till de klassiska tänkarna som Rousseau, Mill och Cole, som utvecklat teorier kring hur deltagande utvecklar och förädlar.

    Banbrytande forskning vilar på en kombination av analytisk förmåga och kreativitet – men också på intuitiv fingertoppskänsla och timing. Att komma med rätt bok vid rätt tidpunkt är inte oväsentligt. Carole Pateman har mer än många andra levererat bidrag till det statsvetenskapliga tänkandet precis när tiden varit mogen. I ”Participation and democratic theory” utvecklar hon en syn på demokratin som bygger på direktdeltagande bland de många, i stället för den norm om elitdemokrati (eller konkurrensdemokrati) som formulerades av ekonomen Joseph Schumpeter.

    Mitt i den västerländska vänstervågen dök Patemans teoretiska ifrågasättande av denna gängse norm upp och sedan dess har hon varit en av förgrundsgestalterna i den deltagardemokratiska skolbildningen. När hon nyligen (2011) avgick från förtroendeuppdraget som det amerikanska statsvetarförbundets ordförande ägnade hon sitt stora avgångstal åt just normen om deltagardemokrati.

    När ”The sexual contract” kom ut 1988 hade kontraktsteoretiskt tänkande efter en lång tid i träda blivit ”hett stoff” som Pateman själv säger i en intervju. Samtycke, deltagande, legitimitet, makt och medborgarskap är alla centrala begrepp för att borra i på vilka villkor vi som individer lever i staten. När samhällskontraktet nu dök upp igen, var det John Rawls ”A theory of justice” (1971) som satte det på kartan. Han introducerade idén om att för att kunna åstadkomma rättvis fördelning bör beslut om samhällsordningen fattas bakom ”okunnighetens slöja”, det vill säga i ett fiktivt tillstånd där vi ännu inte känner till om vi blir vinnare eller förlorare i livsspelet, rik eller fattig, tiggare eller miljonär. En sådan samhällsbildning skulle uppfattas som god, rättvis, av flertalet.

    Patemans fokus på hur samhällsbildningen förutsätter ett maktförhållande mellan könen som skapar ett långvarigt och förtryckande patriarkat som genomsyrar institutioner och strukturer innebar ytterligare en nytolkning av samhällskontraktet, men från en feministisk utgångspunkt. Patriarkat är, enligt Pateman, ett begrepp som bör användas även om det har getts en rad innebörder, just därför att det pekar ut den unika maktrelation som mannens överordning utgör. Andra grundläggande maktrelationer är klassmässiga och etniska.

    ”The sexual contract” representerar en radikalisering i Patemans politiska tänkande, även om denna bok precis som ”Participation and democratic theory” och ”The problem of political obligation” (1979) kretsar kring problematiken om makt och legitimitet. Det sociala kontrakt som enligt politisk teori ligger till grund för samhällets tillblivelse förutsätter nämligen ett sexuellt kontrakt där mannen ges tillgång till kvinnans kropp. Hon är inte jämlik mannen – ens i naturtillståndet – och definieras därför inte in bland de fria individer och medborgare vars samtycke fordras för att staten ska kunna utöva makt.

    Pateman är i högsta grad en kritiker. Outtröttligt vänder hon på stenar, och tittar bakom hörn, för att blottlägga det som tas förgivet i det vedertagna. Vilka outtalade, men styrande, föreställningar ligger till grund för förståelsen av det demokratiska styrelseskicket, föreställningarna om medborgarskap, och om maktens grunder? ”Jag arbetar utifrån problem, inte positioneringar” säger Pateman, som blivit såväl kritiserad som hyllad för sina nydanande analyser. Hennes storhet ligger i att hon utifrån sin kritiska granskning också förmår att formulera konstruktiva, och framåtsyftande, analyser.

    Pateman använder dessutom sitt intellekt och sin förmåga för att främja värden som gynnar oss alla; att stärka demokratin som styrelseskick, och att minska den ojämlikhet som fortsätter att prägla den globaliserade världen. Detta kan göras på många sätt. Som politisk filosof har Carole Pateman valt att göra det genom att skärpa blicken, vässa pennan, och ta sig an de riktigt stora frågorna.

    Skytteanska priset – ”Statsvetenskapens Nobelpris” blog.svd.se

    Li Bennich-Björkman
    är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet och ordförande i priskommittén.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X