Annons
X
Annons
X

Politiker borde kunna arbeta tillsammans

Upploppen i Husby och andra Stockholmsförorter sker mitt bland familjer och drabbar särskilt barnens trygghet. Och när politikerna väljer att skylla på varandra underbyggs motsättningarna, skriver Elisabeth Dahlin och Agneta Åhlund, Rädda Barnen.

BRÄNNPUNKT | UPPLOPPEN I FÖRORTERNA

Vi har svårt att förlika oss med att vi i det svenska samhället inte kan mötas i en gemensam kraftsamling.
Elisabeth Dahlin och Agneta Åhlund

Rädda Barnen arbetar sedan flera år i miljonprogramsområden kring storstäderna. Vi möter barn, ungdomar och föräldrar som känner en ökad frustration över arbetslösheten, över barnfattigdomen och över att barnen här generellt riskerar att inte klara skolan med godkända resultat. Vi möter också en oro för den större risken för ohälsa och för att barn utsätts för våld i högre utsträckning än de barn och unga som bor i andra områden.

Vi menar att konsekvenserna av det sociala och ekonomiska utanförskapet är en direkt följd av låg sysselsättning och bristande resurser för skola och socialtjänst. Den bristande likvärdigheten, mellan och inom kommuner och stadsdelar, som identifieras tydligt i forskning som till exempel i Rädda Barnens barnfattigdomsrapporter är oacceptabel. Födelseort får inte vara avgörande för barns och ungas möjligheter i livet. Trots en bred politisk enighet kring detta ser inte föräldrar, barn och unga effekterna i sina närområden. I stället beskriver man ett samhälle där institutioner drar sig tillbaka, där socialtjänsten inte mäktar med och där näringslivets lokala närvaro har minskat.

Annons
X

Att socioekonomiskt utanförskap leder till social oro är knappast ett kontroversiellt påstående. Det är inte heller kontroversiellt att påstå att omfattande insatser behövs för att vända en socialt och ekonomiskt nedåtgående trend.

Ändå ser vi nu en stark polarisering i kölvattnet av händelserna i Husby: jakten på ansvariga löper genom medierna, regeringen skyller på oppositionen, oppositionen angriper majoriteten, medier angriper lokala ungdomsorganisationer, och en del riktar sin ilska mot polisen. Trots en gemensam problembild underbyggs motsättningar. Delvis för att förbättringarna inte går tillräckligt fort men också för att det finns så stora skillnader mellan beslutsfattare, politiska partier, dess representation, och de människor som bor i områden som utpekats som särskilt utsatta. Det handlar också om en bristande förmåga till dialog, att lyckas möta medborgarnas röster och våga diskutera reella och vardagliga utmaningar som de boende ser framför sig just nu. Och att kunna omsätta den dialogen till politisk handlingskraft. När man från politiskt håll väljer att skylla varandra för bristande insatser, kan vi i stället konstatera att utmaningarna finns i kommuner över hela landet oavsett majoritet. Vi ser att problemen finns och har funnits under många år, oavsett politisk majoritet i riksdagen. Därför riskerar politiska löften att fortsatt eka tomma.

Social oro kan ta sig många uttryck och ett av dessa är de tragiska upploppen i Husby och andra Stockholmsförorter. Vi måste ställa frågan: Är vi verkligen så överraskade och chockade över det som händer? Har inte politiker från i princip samtliga partier och forskare från en lång rad discipliner förklarat för länge sedan vad som kan hända i miljöer med stora ekonomiska och sociala utmaningar?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Upploppen drabbar inte bara butiksägaren vars skyltfönster slagits sönder, familjen vars bil har bränts eller ungdomarna som hamnat i korselden. Upploppen sker mitt bland familjer och drabbar särskilt barnen. Tryggheten i deras vardagsmiljö påverkas, vilket både är skrämmande för dem i stunden och på sikt hotar den grundläggande tillit och trygghet som barn behöver för att nyfiket utforska sin omvärld. Långsiktigt riskerar detta att bli ytterligare en bekräftelse av utanförskapet och i förlängningen alienering. Mönstret måste brytas.

    Vi är övertygade om att myndigheter, näringsliv och organisationer i det civila samhället behöver arbeta tillsammans för att förebygga och lindra konsekvenser av socioekonomiskt utanförskap – bland annat genom investeringar i områdena, genom att skapa god utbildning och fler arbetstillfällen. Vi är inte naiva, vi förstår att bakom dessa satsningar ligger politik och olika uppfattningar och prioriteringar. Men vi har svårt att förlika oss med att vi i det svenska samhället inte kan mötas i en gemensam kraftsamling. Med utgångspunkt från en samsyn som redan finns kring utanförskapets effekter måste vi kunna planera varaktiga och långsiktiga politiska åtgärder.

    ELISABETH DAHLIN

    generalsekreterare Rädda Barnen

    AGNETA ÅHLUND

    chef för Rädda Barnens Sverigeprogram

    Tidigare debattartiklar om förorten:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X