Annons
X
Annons
X

Per Gudmundson: Polisen lyssnar inte, gör våra politiker det?

”Det kommer att bli bättre”, hör jag Rikspolisstyrelsens vapenexpert Peter Thorsell säga i radion (P4 5/3). Han bemöter kritiken om att den föreslagna vapenlagstiftningen kommer att drabba jägare och sportskyttar snarare än kriminella. ”Det finns ingen ambition att ytterligare minska de som ska få ha vapen, utan har man ett seriöst intresse av att bedriva jakt eller målskytte då ska man få hålla på med det naturligtvis”, säger Thorsell.

Men det är lögn. Regeringens utredare Doris Högne Rydheim var ju närmast stolt i vintras när hon förklarade vilka vapenslag som skulle förbjudas och vilka sportutövare som skulle bort: ”Vi tar död på en sport” (Ekot 31/1).

Varför denna vilja att förbjuda vanliga hederliga människor att hålla på med en hobby? Kan det verkligen vara politikernas avsikt med lagen?

Annons
X

För det är ju inte de legala vapnen som är problemen.

I Sverige finns det ungefär 619 000 legala vapenägare med tillsammans 1,8 miljoner licenser. Men under perioden 2000–2010 användes bara cirka två vapen om året med legalt ursprung vid grov brottslighet (”Skjutvapen använda i brott i Sverige 2000-2010”, Hagelin 2012).

I nya rapporten ”Legala vapen – samhällsproblem eller rättighet?” (Timbro) pekar rapportförfattaren Michael Eriksson på polisens inflytande över vapenlagstiftningen i Sverige. Han menar att lagen i allt för hög grad har baserats på polisens utredningar, expertis och åsikter när andra aktörer, såsom jägarförbund eller skytterörelsen, skulle ha kunnat bidra med andra perspektiv.

Är det dåligt? Tja, kanske om många poliser tycker som Doris Högne Rydheim, rektor för polishögskolan, som redan inför utredningens start sade: ”Skytte är ingen sport. Tacka vet jag hockey”.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X