Annons

Jenny Björkman:Polio bröt mot föreställningar om epidemier

Kampen mot den gåtfulla polioepidemin – som också drabbade vanligt, skötsamt folk – påverkades inte bara av vetenskapliga rön. Få läkare ville kring sekelskiftet medge att man, trots den allmänna hygienismen, kunde drabbas.

Publicerad

På tisdagskvällarna har vi under våren i tv-serien ”Angels in America” kunnat följa Emma Thompson som ängel svävande över den aidssjuke Prior där han med sina svarta fläckar inväntat en ensam död i sin lägenhet på Manhattan, i en gestaltning av den tidiga aidsepidemin och den ängslan och till och med existentiella ångest som den gav upphov till. I dag är inte aids det hot det en gång var – bromsmediciner, kondomer och möjligen tidens tand har fått rädslan att stillna (dock bara i västvärlden; i södra Afrika finns det elva miljoner barn som blivit föräldralösa till följd av aids).

År 1982 dog den första mannen i Sverige av aids. Det var ett år efter det första amerikanska offret och två år efter att det som då kallades alltifrån GRID (Gay related immune deficiency), HTLV-III eller LAV (som var den franska beteckningen) hade upptäckts av amerikanska läkare. Plötsligt stod västvärlden inför en dödlig, obotlig epidemi. Och hysterin spred sig i den del av världen som länge trott att välfärd, hygien och framför allt vetenskap skulle utrota eller i varje fall tränga undan alla allvarligare epidemier.

Annons
Annons
Annons