Recension

BevisPoetisk samtidsarkeologi

Lyrik

Under strecket
Publicerad
Annons

En ”lyrisk spionhistoria” står det i vårens katalog från Svensk Bokhandel. Även om associationerna riskerar att löpa i fel riktning är det en korrekt beskrivning. Hemlig avlyssning, döljanden och avslöjanden, skuld och oskuld och den poetiskt belastade rosen hör till inslagen i denna text, som dessutom försetts med den tungt vägande titeln Bevis. Det som möjligen skulle kunna ifrågasättas är om Åsa Maria Krafts nya bok, hennes sjätte sedan debuten med ”Exlibris” (1997), ska klassas som en ”historia”. Den som väntar sig en sammanhängande framställning kommer att frustreras. Däremot handlar det på flera sätt om historia, om samtidens, inte minst.
Utgångspunkten för Krafts poetiska undersökning är ett inslag i CNN, som rapporterar om hur man under en rosenbuske i trädgården hos en vetenskapsman i Bagdad har funnit komponenter till en centrifug som används vid anrikning av uran. ”Amerikanska tjänstemän betonade att detta inte var bevis
för att Irak hade kärnvapen - men det var bevis på att irakierna hade dolda planer på att återuppta sitt kärnvapenprogram så fort världen inte längre såg åt deras håll.”
Denna rapport tycks ha fungerat som startmotor. Den pekar ut flera vägar som följs och frågor som bearbetas. Men Kraft lägger inte bara märke till den politiska ”nyheten”, utan också till det lilla faktum som är rosenbusken, och som i inslaget reduceras till rekvisita. Rosen - olika rosor: stenrosen, rosen bland törnen - blir därmed huvudaktör i det märkliga, till hälften allegoriska drama, som iscensätts.

Annons

Kraft låter ofta texterna ta form genom ordlekar, ljudlikheter, översättningar och sönderdelningar som skapar tvetydigheter och oväntade kopplingar. Till exempel: rosen har sina blad, som på engelska heter petals, och därmed finns en länk till den centrifug som grävts ner, genom krafterna centrifugal och centripetal, vilka även har relevans för dikternas former.
Men registret är rikare än så. Här varieras skrivsätt, typografiska
arrangemang och färger. Strama, lyriska fragment blandas med berättande passager med en beskrivning av en Jan van Eyck-målning med preparerade citat från persisk poesi med listor och repliker. Bokens sista avdelning är för övrigt ett drama i bokstavlig mening, en ”teatral dikt” med barocka inslag, där flera av dem som tidigare figurerat i boken möts i en domstol: avlyssningssystemet Echelon, den britiske vapenexperten David Kelly, Silvio Berlusconi, Lynndie England (en av de amerikanska soldater som förekom på bilderna från Abu Ghraib-fängelset) med flera.
Dessutom används alltså fotografier: av en ritning av centrifugen, och av dess stålblanka delar - ”support” och ”cup” - vars former väver en könspolitisk tråd i texten. ”De här satans hetero-anpassade delarna, varur fiktion skapas”, som det står i en passage, eller som den första dikten konstaterar:

Annons
Annons
Annons