Recension

Tigers in Red WeatherPoetisk resa genom tigerland

Den brittiska poeten Ruth Padel har sina randiga skäl att uppsöka de vilda tigrarna i Asien, hotade framför allt av kinesers behov av afrodisiaka. Resultatet har blivit en mycket angelägen blandning av reseskildring och populärvetenskap, skriver Torgny Nordin.

Under strecket
Publicerad
Annons

Vissa upplevelser känns i hela kroppen, in i minsta cell och ut i varje hårstrå. En kväll för många år sedan låg jag nerkrupen i sovsäcken i tältet, det var i norra Indien, när en tigers rytande fick djungeln att vibrera och hjärtat att slå i tredubbel takt. Den dova mistluren närmade sig tältet, men försvann efter en stund lika plötsligt som den kommit. Det blev ingen sömn den natten. Efteråt har jag tänkt på episoden som en William Blake-upplevelse.
När slutet på en femårig relation med en gift man närmar sig fyndar Ruth Padel en billig biljett till Indien. I ryggsäcken packar hon ner vägbeskrivningen till ett tigerreservat och mormors nötta teaterkikare. Det låter kanske som en oroväckande inledning. Men så är det inte. Tvärtom.
Den engelska poeten Ruth Padel må hålla till godo med teaterkikare, men hennes nya Tigers in Red Weather är en ytterst välskriven och värdefull skildring av de återstående vilda tigrarnas liv i Asien. På ett
föredömligt sätt väver Padel samman traditionell reseskildring och populärvetenskap med ett djupt engagemang. Och även om hon valt att gestalta ämnet i prosans fria form, glimmar hennes poetiska uttryckssätt och fantasiförmåga till på många och oväntade ställen.

Annons

Boken är geografiskt uppdelad. Efter den inledande resan till Indien får en förlagsredaktör höra om hennes projekt - och släpper välvilligt till de resurser som erfordras för att poetissan under två års tid skall kunna besöka samtliga de länder i Asien där det fortfarande lever vilda tigrar. Det är inte att undra på att reseskildringsgenren i England har en helt annan ställning än hos oss.
Efter besök i Indien fortsätter hon till Nepal, Burma, Bhutan, Laos, Sumatra, Kina och skogarna längs Amurfloden i östra Sibirien. Det är en på flera sätt fantastisk resa, men intressantare än hennes tämligen fragmentariska landskapsbeskrivningar är de inkännande skildringarna av alla de vetenskapsmän, parkvakter och idealistiska naturskyddare som lever med
och för de akut hotade tigerpopulationerna.
Forskarna räknar i dag med nio distinkta underarter av Panthera tigris. Tre är redan utgångna; sista Balitigern observerades 1937, sista Javatigern 1972 och samma år upptäcktes nyflådda skinn i östra Turkiet av kaspisk tiger - vars öde tidigare ansågs beseglat i norra Iran 1959. Sex underarter återstår varav bengaliska tigern är den mest välkända och den sibiriska, även kallad Amurtigern, den praktfullaste. Ytterligare fyra varianter finns glest utspridda i Syd- och Sydostasien.

Annons
Annons
Annons