Poetisk lovsång till naturen

Under strecket
Publicerad
Annons

Vilken status har dagens landskapsmåleri? En fråga man ställer sig inför Bertil Almlöfs panoramor på Konstakademien. Ständigt talas det om att det inte händer något nytt där. Sant är, att mycket är upprepning och schabloner, publikt på fel sätt. Men det finns alltid konstnärer, som framgångsrikt går vidare på upptrampade marker, fullföljer och utvecklar mer än direkt nyskapar.
Här hittar man nu Bertil Almlöf med en samtidskonst bortom dagens former. Han räds inte traditionen utan tillämpar valda delar, bygger mer eller mindre systematiskt upp ett slags projektioner av landskapet, gärna i stora format. Det han nu visar är främst verk från senare år, inte retrospektivt som man kanske skulle väntat sig av en som nått de 75.
Bertil Almlöf är en konstnär som länge varit engagerad i miljöfrågor. Den här gången inskränker det sig till en enda målning, Kornknarrens klagan - en ynka, liten varelse, ängsligt kurande inför vad som är spåren efter
en traktors framfart. Annars flödar landskapsmåleriet fritt, som en enda lovsång till naturen. Något som författaren Torgny Lindgren också är inne på, när han i sin katalogtext ser ”Landskapet i välsignat tillstånd”.
Bertil Almlöfs konstnärliga revir är mest den östgötska slätten. Med breda penseldrag målar han sig igenom åkrar, ängar, träddungar, Vätterns vatten och stränder och inte minst solgula rapsfält. Han blickar in i traditionen och gör ungefär som de gamla konstnärsförbundarna en konstnärlig kartläggning av ett stycke svenskt land. Men han målar friare, öppnare, inget detaljknåp. Landskap drar förbi, ibland bara skymtande i skuggor och dagrar.
Hans långa förtrogenhet med slättlandet kan få beskrivandet att djupna, bli mer än dokumentärt. Ögonblickets syner förtätas, mystifieras, som i den märkliga Ön om morgonen - Böcklins Dödens ö i nordiskt ljus. Bertil Almlöfs landskapsmåleri står sig - prosaiskt, jorddoftande, men också poetiskt mångtydigt.

STIG JOHANSSON

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons