X
Annons
X
Litteratur
Recension

Paris ett poem Poetisk blixtbelysning av lössläppt Paris

Paris 1918. Staden vaknar just upp efter första världskrigets mardröm. Under en enda vårdag samlar Hope Mirrlees de intryck som blir "Paris ett poem". En viktig länk mellan den franska, ryska och brittiska modernismen.

Foto: Ullstein/IBL

1902 for Rainer Maria Rilke till Paris. Bakom sig hade han en kullkastad föreställning om kärleken och framför sig en förvandling. I mötet med den franske skulptören Auguste Rodin skulle han få sin estetik grundligt prövad och i mötet med Paris – sin egen existens. Resultatet blev bland annat "Malte Laurids Brigge" (1910), Rilkes enda roman, ett slags provkarta på impressionistiskt mikroskoperande iakttagelser av en stad och dess ting och människor men också: barndomsminnen, litterära allusioner på andra diktares teman med inströdda, lätt förvanskade "citat" – något som senare skulle få en av våra stora Rilkeuttolkare Erik Lindegren att associera till T. S. Eliot.

Boken har knappast gått till historien som Parisskildring. Snarare är det Rilke själv som stått i centrum för diverse uttolkningar. Men den som vågar dröja vid de iakttagelser han gör av staden får faktiskt en enkel biljett till den litterära modernismens själva urpuls. Bara de sömnlösa timmar huvudfiguren tillbringar under ett fönster som vetter ut mot Parisnatten blir en upplevelse med tusen sinnrika fasetter:

Foto: Ullstein/IBL Bild 1 av 2

Hope Mirrlees (1887–1978) var poet, författare och översättare. Originalupplagan av ”Paris ett poem” publicerades av Virginia och Leonard Woolf’s legendariska förlag Hogarth Press.

Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X