Jeana Jarlsbo:Poeterna sätter ord på regnets hemlighet

Foto: Hussein Malla/TT

Livgivande och efterlängtat eller oberäkneligt och avskytt. Det är inte bara svenska semesterfirare som är känsliga för regn. Även i litteraturen är regnet återkommande. I romaner och dikter kan det ge ett särpräglat skimmer åt världen men också representera ångest och nattsvart melankoli.

Publicerad
Annons

I bland, när regndropparna trummar mot fönstret eller när jag hör regnets sus bland löven, söker sig mina tankar till Tomas Tranströmers dikt ”Trädet och skyn”: ”Det går ett träd omkring i regnet, / skyndar förbi oss i det skvalande grå. / Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet / som en koltrast i en fruktträdgård.” Tranströmers dikt ingår i mitt inre förråd av regndikter. Dit hör också Karin Boyes dikt om en röst och ett fallande nattregn: ”Många röster talar. / Din är som vatten. / Din är som regn, / när det faller genom natten. / Sorlar lågt / sjunker trevande, / långsam, tveksam, / kvalfullt levande.” Och en av Werner Aspenströms dikter, där ett regn av tårar ömsom strilar, ömsom öser ner över de älskande: ”Regnar gör det alltid. / Ibland våldsamt. Ibland duggande, / nästan omärkligt. / Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss / som våta terrier. / Eller försynt, så att ingen märker / att vi gråtit. / Men regnar gör det alltid”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons