Poesi som förenade allvar med lekfullhet

SvD-kritikern Jesper Olsson har skrivit den första avhandlingen om den konkreta poesin som dök upp som en avantgarderörelse på 60-talet. En rörelse vars inflytande på dagens svenska poesi tycks bli allt större.

Under strecket
Publicerad
Annons

Vartefter jag läser i Jesper Olssons avhandling Alfabetets användning plockar jag ur hyllorna fram de märkliga verk som omfattas av dess underrubrik ”Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal” (OEI editör, 525 s). Böcker som Bengt Emil Johnsons ”Hyllningarna” (1963), Jarl Hammarbergs ”Bord duka er!” (1964), Åke Hodells ”General Bussig” (1964) - för att nu nämna bara några exempel på den rikt flödande, avantgardistiska och experimentella poesi som epoken gladde och upprörde sina läsare med. Självfallet också Öyvind Fahlströms klassiska ”Bord” från 1966, innehållande inte bara hans samlade poesi från åren 1952-55 utan också den programartikel för konkret poesi, ”HÄTILA RAGULPUR PÅ FÅTSKLIABEN” - publicerad redan 1954, i såväl avantgarde-tidskriften Odyssé som tidningen Expressen - som tio år senare kom att utgöra en viktig del av den poetologiska basen för den avantgardistiska poesi som då bröt fram som en stormflod i alla medier. Att Fahlströms manifest lånat sin titel från Ugglas stavningskonst i barnboken ”Nalle Puh” var bara en av de faktorer som gav just den svenska konkreta poesin dess särprägel i världen: dess ”orena” karaktär, dess sköna blandning av högt och lågt, skärpt och äkta barnsligt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons