Annons

Poesi som förenade allvar med lekfullhet

SvD-kritikern Jesper Olsson har skrivit den första avhandlingen om den konkreta poesin som dök upp som en avantgarderörelse på 60-talet. En rörelse vars inflytande på dagens svenska poesi tycks bli allt större.

Under strecket
Publicerad

Vartefter jag läser i Jesper Olssons avhandling Alfabetets användning plockar jag ur hyllorna fram de märkliga verk som omfattas av dess underrubrik ”Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal” (OEI editör, 525 s). Böcker som Bengt Emil Johnsons ”Hyllningarna” (1963), Jarl Hammarbergs ”Bord duka er!” (1964), Åke Hodells ”General Bussig” (1964) - för att nu nämna bara några exempel på den rikt flödande, avantgardistiska och experimentella poesi som epoken gladde och upprörde sina läsare med. Självfallet också Öyvind Fahlströms klassiska ”Bord” från 1966, innehållande inte bara hans samlade poesi från åren 1952-55 utan också den programartikel för konkret poesi, ”HÄTILA RAGULPUR PÅ FÅTSKLIABEN” - publicerad redan 1954, i såväl avantgarde-tidskriften Odyssé som tidningen Expressen - som tio år senare kom att utgöra en viktig del av den poetologiska basen för den avantgardistiska poesi som då bröt fram som en stormflod i alla medier. Att Fahlströms manifest lånat sin titel från Ugglas stavningskonst i barnboken ”Nalle Puh” var bara en av de faktorer som gav just den svenska konkreta poesin dess särprägel i världen: dess ”orena” karaktär, dess sköna blandning av högt och lågt, skärpt och äkta barnsligt.

Annons

På baksidan av Jesper Olssons avhandling sägs denna vitala strömning i svensk poesi vara ”märkligt bortträngd”. Det är inte helt rätt. Faktum är att de gamla konkretisternas verk sen ett tiotal år hör till de mest efterfrågade på antikvariaten. Men vad som skulle behövas är samlade nyutgåvor! Orsaken härtill är de minst två generationer av experimenterande, innovativa poeter som trätt fram på arenan sen 80-talets början: från Katarina Frostenson, Ann Jäderlund och Stig Larsson till Lars Mikael Raattamaa, Marie Silkeberg och ett otal andra. Rent av är det denna ”språkpoetiska” strömning som i dag dominerar vår poesi. Och även om den haft sina rötter främst i postmodernistiska riktningar som konceptkonst och amerikansk språkpoesi, så har den samtidigt bidragit till att aktualisera 60-talsavantgardismen. Det är ingen tillfällighet att den unga och begåvade Anna Hallbergs diktsamling ”På era platser” från förra året i stora stycken ser ut som en lekfull imitation och en förälskad hälsning till föregångarna.

Annons
Annons
Annons