Annons

Stig Strömholm:Plutarchos tecknade rika liv utan kosmetika

Plutarchos bemödade sig med att skriva rättvisa och nyanserade levnadsteckningar över märkliga greker och romare. Så avstod han från de effekter som den politiska och juridiska retoriken på hans tid hade utvecklat, och de krav som romantiken senare skapade.

Under strecket
Publicerad

Det är ingen slump att de antika kulturspråken i olika former känner det talesätt som i sin korthuggna grekiska version heter arché hémisy pantós: ”början är hälften av det hela”. Platon och Aristoteles hävdar till och med att begynnelsen är mer än hälften. Och Horatius i sak likabetydande version, ”Dimidium facti, qui coepit, habet”, har ekat i europeiska skolsalar i åtminstone ett halvt årtusende. ”Friskt vågat är hälften vunnet” klingar en smula för hurtigt; det leder tanken till kroppsövningar.

Början är alltid svår. Men nu är den gjord för den här gången. Artikeln skulle också ha kunnat börja så här: författarens avsikt är att fullfölja en kampanj för att uppmuntra till ökad läsning av Plutarchos jämförande levnadsteckningar (i stället för de många brokiga och efter senaste recept snabbt hopkokade biografier som för närvarande åtnjuter modets gunst). Kampanjen inleddes med en artikel i denna spalt den 28 november 2005. Men att börja med att tillkännage denna avsikt föreföll litet för enkelt och träaktigt. Om Plutarchos skall det emellertid handla. Låt mig erinra om att han levde mellan 46 och cirka 120 e Kr, för det mesta i småstaden Chaironeia i Beotien, men också i Athen och vid behov i Rom. Han reste i yngre år vida omkring i östra Medelhavsområdet, var en aktiv kommunalman, präst vid ett Apollotempel, en flitig författare av filosofiska arbeten, föreståndare för en privatakademi, där han också mottog kvinnliga elever, men först och främst författare till de 24 par av biografier över berömda greker och romare som är kända under namnet ”bioi paralleloi”, ”jämförande levnadsteckningar”.

Annons
Annons
Annons