Annons

Pluggets pedagogiska paradoxer

Ett centralt dilemma för pedagogiken är hur bildningsmässig disciplinering ska gå att förena med utvecklandet av självständighet. Immanuel Kants tanke att det ytterst är moraliska principer som bör vara vägledande är aktuell än i dag.

Under strecket
Publicerad

**När Immanuel Kant **verkade som professor i logik och metafysik vid universitetet i Königsberg i slutet av 1700-talet påbjöd den akademiska traditionen att han skulle hålla enstaka föreläsningar i andra ämnesområden, däribland pedagogik. När Kants hälsa började svikta överlät han ett manuskript med pedagogiska föreläsningar till sin vän Friedrich Theodor Rink. Publiceringen av manuskriptet lät dock vänta på sig. Inte förrän 1803, året innan Kants död, utkom det i bokform med titeln ”Über Pädagogik”. (Numera finns verket även att läsa i engelsk översättning av Annette Churton, betitlat ”Education”; för den hågade finns även en elektroniskt publicerad utgåva på originalspråket tillgänglig på www1.uni-bremen.de/~kr538/kantpaed. html). ”Über Pädagogik” är en trevlig, läsvärd liten skrift som förtjänar att uppmärksammas, inte bara som ett intressant historiskt dokument utan också i ett pedagogiskt perspektiv då den ger intressant belysning åt pedagogiska grundproblem som under lång tid har utmanat och än i dag prövar det pedagogiska skarpsinnet hos olika aktörer i utbildningsvärlden.

Kants lilla skrift är indelad i sju kapitel som i tur och ordning avhandlar: fysisk fostran av barn (barnavård), undervisning, utvecklingen av individens sinnesförmögenheter, principer för moralisk fostran, färdighetsträning samt karaktärsdaning. Även om Kant själv hade ett förflutet som privatlärare betraktade han sig inte som pedagogiskt skolad. Det sägs till och med att han vid ett tillfälle ska ha påpekat att han under åren som lärare aldrig någonsin följt de pedagogiska principer som han senare kom att föreläsa om. Med åren blev dock uppenbarligen hans intresse för pedagogik och pedagogisk teori så stort att han i ”Über Pädagogik” kallar frågan om utbildning ”det viktigaste och svåraste problem som människan kan ägna sig åt”. Yttrandet får den pedagogiskt intresserade läsaren att undra om inte Kant, om han hade fått ha sin hälsa i behåll, kunde ha haft drivkraften att författa ett större pedagogiskt-filosofiskt verk, med en ambitionsgrad liknande den som präglade hans övriga arbeten.

Annons
Annons
Annons