”Har plötsligt insett: hade hemsk barndom”

När pappan dog insåg brev­skrivaren att hen försökt skyla över sin barndom.
När pappan dog insåg brev­skrivaren att hen försökt skyla över sin barndom. Foto: Patrick Seeger/DPA

”Hur kan en mamma inte älska en?” undrar en frågeställare som i medel­åldern insett att mamman var psykiskt sjuk. Bristen ligger hos henne, inte hos dig, svarar Psykologen.

Under strecket
Publicerad
Jenny Jägerfeld.

Jenny Jägerfeld.

Annons

Fråga: Jag har plötsligt i medelåldern insett att jag hade en hemsk barndom. Jag går i terapi men känner ändå som om jag trillat ner i ett svart hål. När min pappa dog insåg jag plötsligt att min mamma var psykiskt sjuk. Jag minns ingenting från min barndom som är positivt laddat med mamma, hon var kall och kastade ur sig giftigheter. Resten är som ett grått töcken. Det jag minns är en massa utskällningar, jag var inte vatten värd på något område. Allt jag gjorde och kände var fel. Pappa har nog skyddat mig en del från henne på senare år.

Jag trodde att jag hade kommit över min barndom efter tidigare terapi men sedan pappa dog inser jag att jag bara försökt skyla över det, ge dem ett ”förlåt” och intala mig själv att de gjorde så gott de kunde. Nu känner jag mig istället förtvivlat ensam trots en mycket god relation, vänner och familj. Kan man hämta sig? Kan man ta sig upp ur hålet? Hur kan en mamma inte älska en trots att man gör allt för att vara ett snällt och duktigt barn?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons