Annons

Hans-Roland Johnsson:Plötsligt fylldes Bibeln av sinnlighet och åtrå

Thomas Mann, 1929 – samma år han tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Thomas Mann, 1929 – samma år han tilldelades Nobelpriset i litteratur. Foto: Owe Sjöblom/TT

Thomas Manns romansvit ”Josef och hans bröder” har trots sitt väldiga omfång och sina rika perspektiv på de stora frågorna hamnat i skuggan av hans övriga produktion. En tysk nyutgåva, ­försedd med en kommentardel som är lika omfattande som romanen själv, kan ändra på det.

Under strecket
Publicerad

Människan är till sin natur nyfiken, det som är dolt för oss lockar som vita, outforskade, fläckar på en karta, inte minst gäller detta historiska händelser. Där forskningen emellertid inte räcker till för att fylla ut alla kunskapsluckor kan den populära historiska romanen i fiktionens form komplettera med tidigare okända episoder som, till exempel, i Hilary Mantels hyllade romaner om Thomas Cromwell och Henrik VIII. I dessa kan hon gestalta situationer och samtal som kanske aldrig har ägt rum, men som skulle ha kunnat äga rum givet den kända historiska kontexten. Den traditionella realistiska romanen, å sin sida, skiljer sig från sakprosan och den historiska romanen genom att lämna luckor i berättelsen och överlåta åt läsaren att själv tänka ut det som fattas ty, som litteraturteoretikern Wolfgang Iser har påpekat, ”läsandet är bara ett nöje när det är aktivt och kreativt” och ”att det är den oskrivna delen som ger oss möjlighet att utmåla ting”.

De ibland summariska berättelserna i Gamla Testamentet inbjuder inte bara till exegetik, utan även till ett vidareskrivande i fiktionens form. Den mäktigaste av alla romaner i vilken en religiös text stöps om till fiktion är säkerligen Thomas Manns ”Josef och hans bröder”, hans romancykel i fyra delar som kom ut mellan 1933 och 1943. Den täcker kapitel 27 till 50 i Första Mosebok, det vill säga skildringen av Jakobs liv, hur sonen Josef säljs som slav av sina bröder, hur denne förs till Potifars hus i Egypten, hur han fängslas efter att Potifars hustru falskeligen anklagat honom för våldtäktsförsök, hur han därefter lyckas bli ­Faraos högra hand och hur han, slutligen, försonas med sina bröder. Denna berättelse hade redan Goethe karaktäriserat som intagande, men så kort att ”man känner sig manad att lägga till detaljerna”. Mann delade Goethes uppfattning och lät Bibelns drygt 30 sidor svälla ut till nästan 2000.

Annons
Annons
Annons