Platt språk inget moralproblem

DEBATT Är det verkligen ett moraliskt problem att en författare skriver på ett sätt som upplevs som tråkigt? Det skriver Anna Cavallin i debatten som följt efter Magnus Erikssons recension av Bengt Ohlssons fiktiva självbiografi om John Cummings.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Språk kan vara platt – men ändå inte utgöra ett moraliskt problem, tycker Anna Cavallin som är doktorand i litterturvetenskap vid Stockholms universitet.

Språk kan vara platt – men ändå inte utgöra ett moraliskt problem, tycker Anna Cavallin som är doktorand i litterturvetenskap vid Stockholms universitet.

Foto: MOHAMMED BALLAS/AP
Annons

Rubriken på Magnus Erikssons svar i SvD (14/9) på Emma Strindmar Norströms artikel är: ”Jag-form ett moraliskt problem”. På vilket sätt, undrar jag då, är jag-formen i en fiktiv biografi/historisk porträttroman/pseudobiografisk roman ett moraliskt problem?

Eriksson skriver att den historiska romanen blivit naivare sedan författare som Sigrid Combüchen, Bengt Pohjanen och Agneta Pleijel skrev i denna genre i slutet av 1980-talet. Att ”den biografiska sanningen, liksom det historiska momentet” numer betraktas som ”åtkomliga för gestaltning och inkännande förmedling”. Och att det blir ett moraliskt problem i Bengt Ohlssons roman om Johnny Ramone.

Annons
Annons
Annons