Annons

Annika J Lindskog:Plaths brev suger in läsaren i en annan värld

Det är de nyligen upptäckta breven till Sylvia Plaths amerikanska psykolog som är den andra brevvolymens sprängstoff. De mardrömslika tankar hon beskriver för Ruth Beuscher förebådar det välkända slutet. Men samlingen innehåller också vardagliga berättelser från sex relativt lyckliga år. 

Publicerad
Sylvia Plaths passfoto. Läs också om den första brevvolymen (Under strecket 5/11 2017). 
Sylvia Plaths passfoto. Läs också om den första brevvolymen (Under strecket 5/11 2017). 

Jag läser det sista brevet först, helt enkelt för att det är svårt att låta bli. Den 4 februari, 1963: Sylvia Plath skriver till sin amerikanska psykolog, Ruth Beuscher, och berättar om den nya lägenheten i London, hur hon försöker skapa sig ett helt nytt liv och ett helt nytt själv. ”Jag tror att jag förlorade mig i Ted i stället för att hitta mig”, skriver hon. Och: ”Det fanns tillräckligt med identitet kvar i mig i Devon för att jag skulle känna en enorm lättnad när han stack & vid tanken på skilsmässa – nu ska jag växa ut ur hans skugga, tänkte jag, jag ska bli mig.” Men också: ”Det som förfärar mig är att mitt vansinne, min förlamning, min rädsla & vision av det värsta har kommit tillbaka /…/ Plötsligt drabbas jag av sådan smärta, tänker desperat Ja, låt honom ta över huset, barnen, låt mig bara dö & få det avklarat.” En vecka senare tog hon livet av sig.

Sylvia Plaths passfoto. Läs också om den första brevvolymen (Under strecket 5/11 2017). 

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons