X
Annons
X
Recension

Flickan och skulden Plågsamt när flickan tar på sig hela skulden

"Kvinnor har ingen humor" är ett påstående som brukar upprepas med jämna mellanrum. Maktrelationen som den uppfattningen bygger på avslöjas med full kraft i Jörgen Hjerdts Flickan och skulden, som bygger på Katarina Wennstams dokumentära bok om våldtäkt.
Åsa Kalmér gör det mesta för att teatralisera ett i grunden icke-dramatiskt material. De olika "fallstudier" som presenteras interfolieras med ett antal myllrande scener, där alla skådespelarna fyller rummet i varierade turer mellan kvinnor och män.
All denna rörlighet kan till en början förhindra en
fördjupning i det plågsamma ämnet våldtäkt, men fördjupningen åstadkoms istället genom att det ena läggs till det andra och kulminerar i det sista fallet, som får särskild tyngd.
Av många exempel är inget en solklar överfallsvåldtäkt av en okänd gärningsman, vilket gör dem ännu mer plågsamma att bevittna. Skulden läggs gång på gång på den kvinna som berusat sig, gått klädd i kort kjol, visat något som helst intresse för sin blivande våldtäktsman, och som inte skrikit eller försökt försvara sig.

Det problematiska är att det inte bara är rättsväsendet - vilket är illa nog - som tenderar att granska offrets beteende och motiv mycket noggrannare än förövarens eller förövarnas; samma tendens finns i det allmänna rättsmedvetandet, som inkluderar offret själv.
Efter att ha fått se och höra ett antal unga män förklara bort sitt beteende med att tjejen helt uppenbarligen ville själv (grundantagandet är att det är härligt att med lagom mycket tvång sättas på av ett helt gäng för en tjej som kanske hånglat med en
kille på dansgolvet) får vi till sist se den juste och faderlige rättsrepresentanten i Peder Falks gestalt. Han står för åsikten/insikten att det är viktigt att skilja på vad som är rätt och vad som är möjligt att bevisa i rätten.
Falks rollfigur stöttar en tonårig flicka som efter en kvälls festande - alkoholkonsumtion spetsad med GHB - vaknar naken med rakat, smärtande underliv bland blodiga lakan. Hon minns inga detaljer, men anmäler två killar för våldtäkt, varav hon en gång varit kär i den ene. (Han verkar tycka att det ger honom rätt att ta henne.)
På den lilla orten sprider sig ryktena om vad som hänt, och hon får finna sig i att kallas "kryckhoran", enligt normen "blame the victim". Den unge man som uppenbarligen tryckt in sin krycka i hennes kroppsöppningar ber - inför en möjlig rättegång - om förlåtelse, annars vill han ta livet av sig. Förlåtelsen vill han ha utan att först bekänna sin skuld; den får ju inte kosta något!

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X