X
Annons
X
Recension

Smärtan Plågsam film att se – kräver att publiken håller ut

"Smärtan" visar hur lidandet förlamar och kväver människor. Filmatiseringen av Marguerite Duras självbiografiska novell är hjärtskärande, skriver Jeanette Gentele.

Melanie Thierry som Marguerite Duras. Foto: Triart

"Smärtan", som bygger på Marguerite Duras självbiografiska novell, handlar om att vänta, att vänta i osäkerhet. Novellen är skriven i dagboksform och det är Marguerites (Melanie Thierry) röst vi hör och hennes ansikte vi ser i så gott som varje scen i filmen. Filmen förhåller sig mycket troget till boken. Allt skildras ur Marguerites perspektiv. Vi vet inte mer än hon vet.

Redan när filmen börjar har Marguerites man Robert förts bort av Gestapo i Paris. I en drömscen hör vi dörrklockan ringa och ser Marguerite ta emot Robert med kaffet kokande på spisen. Men i verkligheten kommer han inte. Robert är medlem i den franska motståndsrörelsen och det är som motståndsman han har arresterats och deporterats. Ingen vet vart. Även Marguerite är med i motståndet, men passivt, hennes roll som berömd författare skyddar henne.

Melanie Thierry som Marguerite Duras.

Foto: Triart Bild 1 av 2

Regissören Emmanuel Finkiel har valt att borra sig in i ett tillstånd som helt och hållet skildras genom den allt mer tilltagande ångesten i Melanie Thierrys ansikte.

Foto: Triart Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X