Annons

Lars Ring:Pjäserna är moderna klassiker som visar sprickorna

Michael Jonsson i ”I lodjurets timma”, som regisserades av Johannas Holmen Dahl på Dramaten 2016.
Michael Jonsson i ”I lodjurets timma”, som regisserades av Johannas Holmen Dahl på Dramaten 2016. Foto: Carl Thorborg

P O Enquist skrev dramatik som pekade framåt, långt innan det kalejdoskopiska och genreblandade blev accepterat på allvar. "l lodjurets timma" och "Tribadernas natt" är redan moderna klassiker – men hans pjäser borde spelas oftare, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Flera av P O Enquists pjäser är redan moderna klassiker.

Foto: Anna Ångström

P O Enquist kom att skriva tretton pjäser. Nästan alla kammarspel, inom en mycket egen blandning av politisk och existentiell moralitet, med poetisk förkortning och en närmast andlig längtan efter hemkomst. Han skrev ett slags dramatiska sagor – eller eventyr som det så klokt heter på danska – om människor som längtar efter sprickor, individer som gjort sig så helgjutna att man vill explodera, och – exempelvis – falla som en stjärna över ett grönt, norrländsk barndomshemman en mörk svensk vinternatt. Där telefontrådarna sjunger av kölden, och blir en himmelsk harpa som ljuder längtan, vid sidan av den stränga Bibeln och en stelnad Gudstro. P O Enquist lät ständigt sin fascination inför det dubbla inom människan ta plats på scenen – men han lät hela sin egen klangbotten rymmas där: det västerbottniskt korthuggna, den religiösa uppväxten med bibelläran samt hur han brann för en utopisk socialism och hur han kämpat med sitt utanförskap, och sin alkoholism.

Teaterkonst saknar närminnen. Att P O Enquist spelas så sällan beror till del på att flera pjäser hänger samman med faktiska händelser, som "Tupilak" från 1993 som delvis rör sig runt ett omdebatterat styckmord 1988, och "Magisk cirkel" som skildrar hur dansken, kommunistledaren Aksel Larsen 1958 brottas med sin ideologi som en annan biblisk Jakob. Många andra pjäser är knutna till biografiska personer, som "Livläkarens besök" om hur livmedikusen Struense tar makten över en psykiskt labil Christian VII. Liksom pjäserna om Strindberg, Selma Lagerlöf, H C Andersen och Marie Curie där huvudrollerna kämpar med att passa ihop sin persona med samtiden. Enquist skriver subtila psykologiska porträtt, med repliker, som: "ni har en fin liten kvinna inom er, herr Strindberg". En genial Strindbergsobduktion.

Annons
Annons
Annons