Annons

Way Out WestPJ Harvey pulveriserar

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Under strecket
Publicerad

Med fredagen kommer regnet som aldrig vill avta, trots det är området fullt av festivalbesökare redan när dagens första artister drar igång. Och när Anderson Paak och hans Free Nationals inleder dagens första spelning på Azaleascenen tror jag knappt någon tar notis om dropparna som faller. Anderson Paak har energi som räcker till hela Slottsskogen och bandet bjuder på sådant organiskt och funkigt sväng att det är omöjligt att inte fånle. Rapparen från Los Angeles hoppar fram över på scen – som är hal av regn – och uppmanar oss fortsätta festen även om han ramlar, vilket han gör flera gånger. Några låtar in tar han plats bakom trumsetet och blir ett med sitt band, samtidigt som han sjunger helt fantastiskt. För att sedan studsa fram över scenen igen och använda regnet till att moonwalka i.

Upphöjd på en piedestal gör 68-åriga klubbdrottningen Grace Jones, dold bakom en dödskallemask i sliver, sin försenade entré med ”Nightclubbing”. En låt hämtad från den period under 80-talet där jamaicanska Jones bytt rollen som discodrottning för den kombination av new wave, reggae och pop som hon fortfarande förknippas med. Det är tydligt att det är den epoken som fansen vill ha, även om de snällt dansar i hällregnet också när Jones premiärspelar osläppta låtar. Snart åker masken, tillsammans med den svarta rocken och slöjan, mot marken och resten av konserten genomför hon iförd trosor och kroppsmålning av ”sin vän Keith” (konstnären Keith Haring ). De oräkneliga klädbyterna består istället av attribut som silversvansar och gigantiska huvudbonader. Låtmaterialet må vara så där, men det är omöjligt att inte bli förälskad i Jones excentriska scenpersona när hon rockringar sig av scenen efter ”Slave to the rytm”.

Grace Jones.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons