X
Annons
X
Recension

Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten Piratfilm utan vare sig intrig eller finess

SOPPA. Den fjärde upplagan av Pirates of the Caribbean är en åktur där osorterade påhitt staplas på varandra utan någon som helst finess. Enda effekten är utmattning.

En vanlig fråga i samband med en premiär, åtminstone förr i tiden, var om den aktuella filmen var lika bra som boken. Rätt svar var då i regel att nej, det var den inte, och så motiverade man det med att filmen av utrymmesskäl kraftigt förkortade och förenklade allting. Underintriger kapades, persongalleriet decimerades, huvudfigurerna plattades till och banaliserades; det låg i sakens natur och det var mediets förbannelse. En mer sofistikerad syn på saken var att roman och film är ojämförbara storheter och bara kan bedömas efter sina speciella förutsättningar.

Numera är, hur som helst, frågan ofta en helt annan, nämligen om filmen ifråga lever upp till den seriestripp eller det dataspel som utgör förlaga. Filmens omättliga aptit både på nytt innehåll och redan etablerade varumärken för att locka massorna till popcorndisken innebär att dieten ständigt utvidgas. Och i det här fallet handlar det, alltså, om en film som bygger på en åktur på Disneyland i Anaheim, Kalifornien.

Johnny Depp i fjärde piratfilmen.

Foto: PETER MOUNTAIN/DISNEY ENTERPRISES Bild 1 av 2

Rocklegenden Keith Richards döljer sig bakom kapten Teague-munderingen.

Foto: PETER MOUNTAIN/DISNEY ENTERPRISES Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X