Annons

Ulf Boëthius:Pippi var ett vanartigt barn av sin tid

I början av 1940-talet kulminerade debatten om vanartiga barn i Sverige. Den färgades av nazismens idé om disciplin och den kristna högerns avsky för populär­kultur. 1944 skickade tonårsmamman och jazz­bönan Astrid Lindgren in ett bokmanus till sitt förlag.

Publicerad

Att Astrid Lindgren var en socialt och politiskt engagerad författare är numera välkänt – inte minst genom den pågående utställningen på Kungliga biblioteket i Stockholm. Engagemanget fanns där långt innan hon hamnade på tidningarnas förstasidor med sagan om Pomperipossa. Skrapar man på ytan hittar man samtiden redan i den spralliga debutboken.

Att ”Pippi Långstrump” var en skämtsam replik i diskussionen om så kallad fri uppfostran är väl känt. På senare tid har man visat att också andra världskriget tittar fram mellan raderna. Men det finns faktiskt en kontext som är ännu viktigare än kriget. Den är social. Man kan nämligen också läsa boken mot bakgrund av den samtida debatten om så kallade vanartiga barn.

Annons
Annons
Annons