Krönika

Karin Thunberg:Nej, vi 70-plussare har inte försummat våra barn

Karin Thunberg
Foto: Goran Bogicevic/TT

Är det verkligen sant att 70-plussare försummat barn och barnbarn för att förverkliga sig själva? Min egen spaning säger motsatsen. Därför blir karantänlivet extra svårt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Nog har han väl blivit mer långbent sedan jag såg honom senast? Med två rejäla framtänder, sådana där som man kan spotta emellan. Eller busvissla, med viss träning. Vi står på flera meters avstånd och han är favoritsexåringen som jag inte sett på en halv evigheter. Nu ropar vi det viktigaste till varandra och vinkar sedan adjö. Och som i en film ser jag hur vi är två pyttepersoner i detta myller av människor, jorden över, som försöker hålla kontakten över generationsgränser. I den coronakris som stundtals verkar rent tröstlös.

Väl hemma börjar jag läsa några av gensvaren till min artikel om ålderism här i SvD häromveckan. (Tack för mängden med mejl – och förlåt att jag inte kan svara alla personligt. ) Det första rymmer varken igenkännande eller medhåll. Snarare skäll. Eftersom det handlar om den grupp som, enligt läsarinnan, har det verkligt tufft i vårt samhälle. Det är inte 70-plussare utan deras barn och barnbarn. De som aldrig kunnat räkna med någon hjälp av mor- eller farföräldrar, eftersom dessa har haft fullt upp med sina egna liv. Och jobbat in i kaklet. Om de inte rest jorden runt och solat och spelat golf och självförverkligat sig. Åtminstone fram tills karantänkravet satte stopp för deras framfart.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons