Recension

Pippi Långstrump – världens starkastePippi i strävhårig show med jazzig modernism

Under strecket
Publicerad
Annons

Vän av ordning i publiken på Stadsteaterns sprillans nya version av Pippi Långstrump har ett och annat att ta itu med. Regissören Jonna Nordenskiölds moderniserade dramatisering är visserligen rätt bokstavstrogen, förutom några nya utvikningar och ordhyss. Men den som förväntat sig en traditionell uppsättning, där poliserna jagas av en morotsflätad Pippi i vilda balansakter på snickarglada Villa Villekullas tak och med en illusorisk Lilla Gubben på verandan, gör bäst i att ­genast tänka om. Det är ­befriande med en teatralisering som gör rent hus med konventionerna och inte försöker konkurrera med alla de versioner av Pippi Långstrump som gjorts på scen och film.

På Stadsteatern har scenografen Karin Wegsjö signerat en rätt sofistikerad scenisk miljö, där vuxenvärld och kärnfamilj stängs in i lätt klaustrofobiska, blåtonade lådhus, medan Pippi flyttar in i ett uppkäftigt modernistiskt, knallorange funkishus med rutschkana mellan våningarna, ett designknotigt sockerdricksträd på sidan och ett tak som öppnar sig mot evigheten. Scenen är en plats för fantasi och drömmar, där ett veckat fonddraperi får skifta färg eller förvandlas till ett blått hav av remsor genom vilket kapten Långstrumps fartyg bryter fram. En ensam gatlykta lyser ödsligt. Stjärnorna blinkar stilla.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons