Annons
Krönika

Annina Rabe:Pinsam okunskap om Norden

Svenska bokläsare är dåliga nordister, medan norrmän, danskar och finländare har bra koll på svenska böcker. Annina Rabe påpekar att det är mödan värt att läsa grannländers litteratur – här finns en skatt att upptäcka.

Uppdaterad
Publicerad

Förra veckan tillkännagjordes två viktiga litterära pristagare: Nordiska rådets litteraturpris gick till norska Merethe Lindstrøm för romanen Dager i stillhetens historie, och Alma-priset gick till den holländske författaren Guus Kuijer. Jag tänker härmed utan omsvep erkänna att jag inte tidigare kände till någon av dem. Varje år då de nominerade i Nordiska rådets litteraturpris tillkännages känner jag mig lika pinsamt okunnig om de nordiska grannländernas litteratur. Alma-priset ska vi inte ens tala om, men det är något mer ursäktat i mitt fall, eftersom barnlitteratur inte primärt är mitt bevakningsområde.

Men Nordiska rådets pris, som delats ut sedan 1962 och alltså varje år nominerar två deltagare från varje nordiskt land, påminner mig alltid om vilka dåliga ”nordister” vi i Sverige alltjämt är. Talar man med såväl litteraturkritiker som vanliga läsare från Norge eller Danmark har de i allmänhet mycket större kännedom om den svenska litteraturen än vad vi har om deras. Så här har det varit länge, intet nytt under solen. Delvis beror det nog på att de är mer benägna att läsa böcker på svenska än vad vi är att göra det på norska eller danska. I Finland finns en hel utgivning av litteratur på vårt eget språk som vi fortfarande har en relativt marginell kännedom om. På något sätt tycks det fortfarande vara svårt för litteraturen i våra grannländer – med några få undantag – att nå över gränsen till oss. I alla fall till de bredare läsekretsarna.

Annons
Annons
Annons