X
Annons
X

Erik Sidenvall: Pingströrelsen växer hundra år efter start

Ett av de mest uppmärksammade resultaten i demograferna David Barretts och Todd Johnsons återkommande kartläggningar av världens kristna befolkning är den stora, och kraftigt växande, delen pingstorienterade (eller pentekostala) kristna. De uppskattar att inte mindre än drygt en halv miljard männi­skor år 2000 tillhörde ett samfund som kan klassificeras pentekostalt eller en gruppering inom en annan kyrkogemenskap med tydligt pentekostala drag (så kallade karismatiker). Förmodligen har de två demograferna överdrivit den numerära styrkan hos de pingstorienterade kristna grupperna; frågan vem som är pentekostal/karismatiker eller inte handlar givetvis om definitioner och ungefärliga gränsdragningar. Hur kan man exempelvis urskilja den stora gruppen romersk-katolska karismatiker från andra troende i samma kyrko­gemenskap?

Situationen har inte blivit bättre av att man i dagens forskning alltmer börjat laborera med en mer inklusiv definition av vad som är pentekostalt. Från att en gång ha lyft fram betoningen på tungomålstalet som särskiljande för de pingstorienterade samfunden, ser man i dag den intensiva tron på andens gåvor (varav tungomåls­talet enligt Nya Testamentet endast är ett av många uttryck) i församlingens och den enskildes liv som just det bärande draget inom pingstväckelsen. Dessa invändningar till trots är det mycket litet som motsäger Barretts och Johnsons iakttagelse: en allt större del av världens kristna kan kategoriseras som pingstvänner – en ”pentekostal revolution” håller på att omforma den världsvida kristenheten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X