Pingstkyrkan får utbilda sin präster till ståuppare

Under strecket
Publicerad
Annons

Pingstpastor Åke Green i Borgholm ringde både tidningar och tv. Han bönade och bad: ”Vill ni vara med på söndag för då ska jag predika över det här brännheta ämnet”? Ingen kom. Utom ett femtiotal av församlingsborna. Då lät Green publicera predikan i Ölandsbladet. Han menade sig tala på Guds uppdrag. Ett särskilt uppdrag som handlade om synden i vårt land och den katastrof Sverige ställts inför, därför att vi är toleranta mot homosexuella. De ”sexuella abnormiteter som är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen”. Green hade hört Guds röst och kunde nu berätta att Gud har makten att utspy sådana invånare som vänder sig bort från Honom. Han lät hälsa från den Helige själv att Han hatar homosexuella aktiviteter. Homosexuella kan helt enkelt inte vara kristna, eftersom de har vänt sig bort från Gud.
Den apokalyptiska tematiken känns igen från Hollywoods dramaturgi. Skillnaden är att pastor Green är övertygad om att det är sant. Men det får han inte säga enligt tingsrätten i Kalmar. En månads fängelse
kostade Greens tilltag. Greens predikan är teologiskt undermålig, argumenteringen förvirrande och osmakligt omoralisk i sin vedervärdiga människosyn. Trots det måste tingsrättens dom anses märklig. För var hamnar vi när lagen om hets mot folkgrupp, som i den nya lagstiftningen från i fjol omfattar även homosexuella, får styra både grundlagen om yttrandefrihet och religionsfrihet? Har vi inte rätt att vara religiösa idioter? Om Greens tolkning kan kallas teologisk perversion, så är det väl snarare hans egen perversitet som kommer att fälla honom än förbudet att tala?

Annons

Hade Green varit satiriker hade han förmodligen friats. Ett av de mer kända svenska tryckfrihetsmålen gällde ett åtal mot Aftonbladet 1978. Satirikern Rolf Börjlind skrev en rå och kränkande artikel om Thorbjörn Fälldin. AB friades med hänvisning till tryckfriheten. De som läste Hustler 1992 minns kanske bildkollaget med sex politiker och artister, bland andra Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. De sitter i soffan och runkar med bildtexten
”Inom ny demokrati gillar vi att ta saken i egna händer”. Hustler fälldes förvisso, men domstolens kommentar var att den hade friat om tidningen åtminstone hade rymt ”en sådan kritiklusta, och ett sådant syfte att gissla samhällsföreteelser, som är tryckfrihetsrättsligt skyddsvärda”.
Hade Green varit konstnär hade han förmodligen friats. Mot serietidningen POX drevs 1989 ett tryckfrihetsmål som bland annat gällde illustrerade bibeltexter ur Domarboken. Frågan gällde förbud mot att trycka våldspornografiska bilder. POX friades eftersom bilderna var framställda av konstnärer. Den nyligen Oscarsbelönade Michael Moore försvarar sakfelen i sina böcker och filmer med att han inte gör anspråk på att visa sanningen, utan ger uttryck för komik. På så vis kommer han undan kritiken.

Annons
Annons
Annons