Recension

Time med Petur ÖstlundPetur Östlund är en orkester med ett språk för varje instrument

Under strecket
Publicerad
Annons

Jazzfestivalen börjar igen i jazzfåran den andra dagen, så där oerhört självsäkert, för det är fyra av de mest erfarna som har skapat kvartetten Time. Tid är också historia och musikerna kan greppen och möjligheterna att svänga. Men inget av detta betyder något om det inte finns en personlig känsla i det som görs. Så när Nisse Sandström sträcker ut tonen, som i åtrå, då håller de övriga pulsen och skapar en tät kroppskänsla. Det är vackert när Ulf Johansson-Werre trycker på de enskilda tonerna i flygeln. Som droppar. Johansson-Werre spelar många instrument och med känsla för strukturerna. Han har i alla år hävdat jazzens traditioner: det gemensamma språket.

Det krävs något mer av en trumslagare som ska vara med och leka och Petur Östlund är en egen orkester med ett språk för varje instrument. Kanske startade detta en gång för länge sedan då han faktiskt försökte sig på frijazz ˆ med Eje Thelin. Eller blev mångsidigheten till, när han var navet i storband? Eller är det bara en fråga om ålder? Även Nisse Sandström spelade fritt under en kort tid för flera årtionden sedan. Så fick han nog. Men han är ju också en mästare i underbara slingor. Basisten Hans Backenroth bottnar i traditionen. Han drar till sig allt och bär låtarna som en ständig närvaro.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons