X
Annons
X
Recension

God damn it! Petter

Nio år efter debuten är Södermalmskisen Petter tillbaka med sitt sjätte album, som brukligt under övervakning av Sleepy och med några oväntade gästinhopp. Albumtiteln är aningen missledande, den låter lite för mycket party då stora delar av skivan är ganska mörk och självrannsakande. Och det är ett aningen märkligt drag att låta Mikael Persbrandt inleda albumet ­genom att spela Petter, men visst, man lyssnar onekligen lite extra på vad det är han har att säga.

Klubbhitsen finns visserligen också, oftast signerade hitmaskinen Snook, men det är de allvarligare stunderna man minns. Som i den självutlämnande Logiskt med sampling från Säkert!, samt Freddie Wadlings mörka avslutning.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X