Till SvD.se
SvD Perfect Guide

Peter Dalle: ”Det går inte att göra film utan att uppröra någon”

Foto: Christopher Hunt

Peter Dalle – aktuell med komedin Lyrro – Ut&Invandrarna – om självhat, PK-svensken och varför bra skådisar alltid bär på ett mörker.

Text: Victor Johansson - 12 oktober 2018
Annons

Berns, Stockholm. I en 1800-talssal på andra våningen sitter Peter Dalle ensam på en pinnstol: de korsade fingrarna vrider sig i varandra, ögonen vattnas. Han har drabbats av känslopåslag.

– I filmen Himlen är oskyldigt blå är det en kyss mellan Bill Skarsgård och Josefin Ljungman som jag börjar gråta varje gång jag ser. De befinner sig i en tallskog på Sandhamn och när Josefin går därifrån med ryggen mot kameran rycker hon med armarna, som lyckosprattel i hela kroppen. Jag tycker det är så jävla gulligt att jag blir alldeles …

Han avslutar inte meningen. Istället drar han i kavajärmarna och tar sig samman. Han är här för att prata om nya filmen Lyrro – Ut&Invandrarna. Komedin – en uppföljare till 80-talsserien Lorry och 90-talsfilmen Yrrol – är helt fristående. Ett gäng svenskar flyttar till Aruba samtidigt som en flyktingfamilj tar sikte på Sverige. Båda på jakt efter bättre liv.

– Vi skojar om rasism, politik, kvinnligt och manligt, säger Peter Dalle. Det här som är livet och vardag och som vi har så svårt att förhålla oss till.

Annons
Annons
Christopher Hunt
Foto: Christopher Hunt

Finns det något du kommer få ångra i manus?
– Det går inte att göra film överhuvudtaget utan att någon blir upprörd. Speciellt i Sverige där det är en politisk korrekthet som är fruktansvärt stark.

Vad får man inte skoja om idag?
– Du får inte skoja om invandrare, kvinnor, homosexuella eller muslimer. Det är naturligtvis helt vansinnigt. Man måste kunna säga ’Det där beteendet är jävligt knasigt’. Det finns många motsättningar i koranen och bibeln och det måste man kunna skoja om.

Peter Dalle beskriver filmskapandet som att stå vid spisen och laga en gryta.

– Då kan jag inte stå och gissa om folk vill ha timjan i. Jag kan bara göra det jag själv tycker om. Men nu när vi har gjort den här filmen, klippt den och sett fram och tillbaka flera gånger, tycker jag den är jättetråkig. Det är som att stå i tre timmar och smaka en sås. Till slut vet du inte längre om det är ätbart. Men jag tycker det är välskrivet, väl utfört och bra spelat. Vad folk sedan tycker om den har jag ingen aning om.

Foto: Christopher Hunt

Räknar man konstnärlig framgång efter kulturell inverkan tillhör Peter Dalle våra främsta. Lorry och Yrrol formade en hel generations humor. Repliker som ’Man kan göra så, men det är inte rätt’, har levererats vid köksbord över hela landet. Att han skrivit sägningar som blivit en del av det svenska vardagsspråket tycks han inte vilja kännas vid.

Annons
Annons
Christopher Hunt
Foto: Christopher Hunt

– Jo, det är väl kul att det blivit så, mumlar han och rättar till bröstnäsduken i linnekavajen.

Peter Dalle menar att all bra humor bottnar i en sanning.

– Livet är en besvärlig tid. Allt som är roligt är på något sätt sant, annars tycker man inte att det är kul. Det är svårt att dra en gräns mellan vad som är roligt och vad som är hemskt. För mig har humorn varit en överlevnadsfunktion.

Har humorn hjälpt dig genom något svårt?
– Jag har inte haft någon nytta av min hjärna över huvud taget när jag råkat illa ut i livet. Jag har aldrig kunnat resonera mig fram till att må bättre. Sedan har jag väl i någon sorts självhatande svärta skojat om min egen olycka, men det har inte hjälpt mig. Jag är en ganska dyster person, men rolig när jag får förbereda mig.

Humorn ringar väl in det absurda i tillvaron.
– Ja, det är mycket saker vi människor går med på, saker vi inrättar oss i istället för att göra som vi själva vill. Vi tar så mycket hänsyn. Som i relationer, jag är dålig på att säga ifrån om jag blir sårad. Att ta sitt eget liv på allvar är viktigt eftersom vi har bara ett. Då innebär det att säga ’Nej, nu vill jag inte vara med på den här festen längre, nu går jag hem’. Istället för att sitta och svälja och må dåligt. Men jag har blivit bättre på det.

Foto: Christopher Hunt
Annons
Annons

Peter Dalle gör inte sig själv rättvisa: vad som i skrift framstår som ett nattsvart konstaterande är i tal ett subtilt skämt. Sådan är hans humor. Med en oväntad betoning, en udda frasering eller en vältajmad konstpaus får den liv. Som när han får frågan om han förväntas vara rolig privat.

– Så kanske det är, men alltså, jag KAN vara rolig privat.

Han minns Stora Teatern i Göteborg. Han var inbjuden för att föreläsa på en företagsdag.

– Näringslivet frågade om jag kunde prata om deadlines i filmindustrin och jag sade ’Visst, men det är inte roligt’. Så kommer jag dit, står bakom scen och hör konferenciern säga ’Och nu hörrni, nu blir det roligt, nu kommer Peter
Dalle!’. Vad som följde är bland det värsta jag gjort. Mina 45 minuter var inte ett dugg roliga och de blev så besvikna.

Han brister ut i skratt. Ögonen blir två små springor. Det flygiga håret får vind.

– De var som att säga ’Nu kommer en stripteasetjej och hon ska prata om redovisning’.

I våras meddelade Svenska Filminstitutet att filmstödet för alla manliga regissörer dras in 2020 om branschen inte blivit helt jämställd. Istället kommer alla pengar gå till kvinnliga filmskapare. Peter Dalle är ställd.

– Jag tycker det är så dumt att det liknar ingenting. Dessutom är det larvigt eftersom idag är det kanske tio finansiärer bakom varje film. Även om Svenska Filminstitutet öronmärker ett manus till en kvinna så kommer de andra finansiärerna säga ’Vi tror inte på detta eftersom vi inte sett vad personen gjort innan’.

Hur har teatern hjälpt dig?
– Utanför teatern känns livet orimligt, men på scenen tar du en bit i taget. Där kan vi få vila i olika ögonblick: ömhet, raseri eller vad det nu kan vara. I livet blir vi ofta så rädda för situationen vi befinner oss i. Exempelvis en scen av ömhet där någon stryker en hand över någon annans kind, då finns det också en rädsla för att bli avvisad i det ögonblicket. På teatern kan vi koppla bort det och vara i stunden.

Annons
Annons

Peter Dalle resonerar vidare.

– Det handlar också om igenkänning: det är inte mig det är fel på, alla andra är lika knäppa och har samma konstiga tankar. Folk tror att det är fel på dem själva. Att få se människor brottas med samma typ av frågor gör att man kan känna avlastning.

Idag lever Peter Dalle tillsammans med flickvännen Victoria, 43. Paret träffades 2016. Har det påverkat honom kreativt att finna kärleken?

– Jag har inte träffat någon bra skådespelare som inte haft det krångligt med sig själv. Som inte dricker för mycket, har svårt att sova eller går i terapi. Det hänger ihop med skapandet, ångest är baksidan av en kreativitet. Så jag kan inte tycka att en relation gör att jag tappar lusten att berätta. Det påverkar mig inte åt något håll.

Har du gjort någon analys kring varför det är så?
– Jag har gått i terapi men det hjälpte inte. Jag tror att det är bara så man är. Jag har accepterat att jag är på det här viset.

Vad är det bästa med att vara Peter Dalle?
– Det skulle nog vara mitt yrke, att jag har så lätt att hitta på historier. Jag kan ta min dator och sätta mig och hitta på en berättelse. Förutom min dotter, som är det viktigaste i mitt liv.

Annons