X
Annons
X
Recension

Lochiel's warning Peter Asplund Quartet - Lochiel's warning

När jag 1992 började intervjua unga – som jag tyckte lovande – svenska jazzmusiker blev trumpetaren Peter Asplund från Södertälje, då 23 år, den förste av många. I dag är han är en av de mångsidigaste: solist, arrangör, kompositör. Han spelade först swingtrumpet à la Armstrong, Harry Edison, Clark Terry. Men när han hittade en ep med trumpetaren Clifford Brown bland pappa musiklärarens skivor blev det den stora vändningen. Och det öppnade vägar till såväl Dizzy som Parker och Miles.

Nu har han gjort sin fjärde cd under eget namn, "Lochiel‘s warning", med sin egen kvartett efter de senaste årens större band, bland annat en hyllningsskiva till Louis Armstrong.
Peter Asplund gör med den här skivan ett starkt avtryck i den svenska jazzen med sitt energifyllda och dynamiska spel. Han utforskar melodierna, både egna och andras, skrapar dem in på bara benen som i Ellingtons "In a sentimental mood". Han skriver personliga melodier som titellåten "Lochiel‘s warning", en framåtlutad kokande brygd med en uppfordrande trumpet mot kompet. Lättsammare är "Feeling in love with love" medan "Summertime" är skivans definitiva höjdarnummer. "Lose the blues" är ett lustigt nummer med Peter och trumspelaren Johan Löfcrantz där Peters sordin påminner lite om Dizzy Gillespie i en Parker-inspelning från 1945.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X