Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Håkan Lindgren: Personuppgifter är vår tids råolja

(uppdaterad)
Digital kultur: Analys

Varje tid har sina utopier. En gång handlade de om att människan inte skulle behöva arbeta för hårt – i Thomas Mores ”Utopia” (1516) var arbetsdagen sex timmar. Vill man skriva något som låter utopiskt i dag räcker det med att säga att man vill ha betalt. Det är vad Hannes Grassegger har gjort.

Digitala personuppgifter är ”det tjugoförsta århundradets råolja”, skriver han i den nyutkomna pamfletten ”Das Kapital bin ich” (”Kapitalet, det är jag”, utgiven av det schweiziska förlaget Kein & Aber). Kring dessa data har en miljardindustri växt upp: Google, Facebook och de andra välkända storföretagen. Här är det något som inte stämmer, fortsätter Grassegger: varför har inte du, som är källan till dessa värdefulla data, blivit en oljeschejk?

Enligt en rapport från Boston Consulting Group (”The value of our digital identity”) kommer de europeiska medborgarnas digitala identiteter – den information vi självmant matar sociala nätverk med, plus de spår vi lämnar efter oss genom kreditkort och mobiltelefoner – att vara värda en biljon euro år 2020. Big data är ingen abstraktion, inskärper Grassegger. Big data är vi. Vart och ett av de digitala sandkorn som tillsammans blir eftertraktad statistik har sitt ursprung i en person.

Annons
X

Grassegger är journalist och en av redaktörerna för tidskriften Reportagen. Han beskriver ett genomkommersialiserat, genomövervakat internet, där vi snällt arbetar gratis medan våra nya digitala herrar skördar information genom algoritmer som analyserar opinionsflödet på sociala medier. En bild han inte är ensam om, det är rätt tid för den sortens nätkritik nu och ni har redan läst ett dussin sådana artiklar; jag skulle bara vilja tillfoga en lustig detalj. Som i all komedi hänger den komiska effekten på perfekt tajming – och bättre tajming än så här kunde man inte önska sig.

Det hade inte varit någon övermänsklig uppgift att se detta kommersialiserade internet närma sig från flera mils håll, men medan det byggdes upp var det förbjudet att förstå vad som pågick. Då skulle vi uppfostras till ett tanklöst, historielöst accepterande. Precis efter att vi har blivit beroende, efter att nätet har växt ihop med världen som en svamp vars rottrådar når överallt – då är det dags att vakna och upptäcka att vi har sålt vårt nervsystem för en handfull gratistjänster. Att börja kräva sina rättigheter i den situationen är en aning problematiskt, men Grassegger är full av trotsigt självförtroende.

Vad tycker han att vi borde göra? Var och en ska äga sina personliga data och bara lämna ut dem mot ersättning. Det är vi som ska skriva användarvillkoren, inte företagen. Det är dags att den ohämmade dataexploateringen mognar till en reglerad och rättvis marknad, som i viss mån kan ersätta de inkomster som gått förlorade genom digitaliseringen.

För Grassegger är det ingen praktisk skillnad på Google och NSA. De ägnar sig åt samma sak. Han förutspår att de statliga och privata underrättelsetjänsterna kommer att börja slåss med varandra – om oss. Där har vi vår chans, avslutar han.

Håkan Lindgren

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X