Recension

Den räddade tunganPersonporträtt i Nobelklass

BARNDOM Man kommer inte särskilt nära Elias Canetti i hans självbiografiska barndomsskildring. Det är människorna och tidskulören som gör den läsvärd, skriver Fabian Kastner.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Elias Canetti är mest känd för romanen ”Förbländningen”, om den världsfrånvände sinologen Peter Kier som går sin undergång till mötes i en våning med 25000 böcker, och det kulturfilosofiska verket ”Massa och makt”, om folkmassans psykologi. Det sammanfattar också författarens två stora besattheter, som är just böcker och människor. Närmare bestämt skillnaden mellan bok och människa, ”mellan bokens fattbarhet och människans obegriplighet”, som Canetti skriver i ”Den räddade tungan”, första delen i den självbiografiska trilogi som banade väg för författarens Nobelpris 1981.

I boken berättar Canetti om sin kosmopolitiska och kulturellt präglade uppväxt i Bulgarien, England, Österrike och Schweiz i början av 1900-talet. Upptäckten av språkens och böckernas värld utgör berättelsens röda tråd, tätt sammantvinnad med berättelsen om den brådmogne Elias frigörelse från modern, som han hade ett svårt oidipalt förhållande till.

Annons
Annons
Annons