Annons

Personliga kontakter krävs alltid i diktaturer

När Telia Sonera nu kritiseras för agerandet i Uzbekistan är det viktigt att se att det handlar om en anpassning till de villkor som gäller i länder där det inte finns någon egentlig rättsstat. Samtidigt stärker företagets agerande de strukturer som bromsar en bättre utveckling. Det skriver Pär Gustafsson vid Centrum för Rysslandsstudier, Uppsala universitet.

Under strecket
Publicerad

BRÄNNPUNKT | TELIA SONERA

De som lyckas alltför bra med sin anpassning riskerar att få sitt rykte nedsvärtat i Sverige, vilket nu händer Telia Sonera.
Pär Gustafsson

Telia Soneras affärsmetoder i Uzbekistan är inte unika. Visserligen kan man säga att företaget varit mycket framgångsrikt i sin anpassning till den uzbekiska marknaden. Men om vi utgår från rättsstatsidealet framstår anpassning till skumraskmetoder som ett problem i både Uzbekistan och Sverige. Låt oss ta avstamp i det vi nu vet om företagets nätverkande i Uzbekistans näringsliv.

I medierna har rapporterats att Telia Sonera använt kontakter med lokala grupper av affärsmän med nära band till regimen. Bekzod Achmedov, vd för Telia Soneras huvudkonkurrent i Uzbekistan, är en centralgestalt. Det var med Achmedov man förhandlade om 3G-licens trots att det är myndigheterna som utfärdar licenser. Achmedov påstås ha nära band med Gulnara Karimova, dotter till Uzbekistans envåldshärskare.

Detta kan framstå som häpnadsväckande korrupt och unikt. Men i själva verket tvingas små och stora företag i grannlandet Ryssland att skapa informella sociala nätverk som byggs upp genom upprepat socialt umgänge. Möjligtvis är korruptionen svårare i Uzbekistan än i Ryssland, men det handlar i så fall om gradskillnad.

Annons
Annons

Målet med nätverkandet är att odla kontakter med betydelsefulla aktörer i statsförvaltning och näringsliv. Detta umgänge formar affärstransaktioner i större utsträckning än vad som är vanligt i Sverige. Både ryska företagare och utländska företagare i Ryssland betonar vikten av personliga möten, att odla goda kontakter, uppvakta nyckelpersoner på deras födelsedagar och på viktiga helgdagar (till exempel Internationella kvinnodagen, Fosterlandsförsvararnas dag och så vidare).

Detta är tecken på informellt kontaktskapande i syfte att lösa affärsmässiga problem och förebygga affärskonflikter. Affärskonflikter är extra besvärliga i länder med svaga rättssystem. Att bedriva affärer inom informella sociala nätverk är därmed ett sätt att försäkra sig mot uppkomsten av konflikter. Tyvärr är det så att de mäktigaste aktörerna i nätverken saknar motiv för att främja en rättskultur i Ryssland. Det finns helt enkelt pengar att tjäna på att bevaka sin informella maktposition. Byråkrater har länge skott sig väl i både Ryssland och Uzbekistan.

Att marknaderna är förvridna av korruption måste svenska företag i Ryssland och Centralasien förhålla sig till. Det har tyvärr visat sig att företag som hårdnackat vägrar nätverka och betala mutor misslyckas kapitalt. Assidomäns äventyr med ett pappersbruk i ryska Karelen på 90-talet är ett paradexempel. Misslyckandet signalerade till utländska företag att anpassa sig eller åka hem.

Ikeas Rysslandssatsning är ett exempel från senare år. Byråkrater i St Petersburg svarade med att stänga av elen när företaget vägrade att betala mutor. I Samara krävde byråkrater att Ikea-varuhuset skulle stormsäkras trots att några svåra stormar inte förekommer i regionen. Ikea har trappat ner sin Rysslandssatsning. Mindre företag har samma erfarenhet, men förblir okända för allmänheten.

De som inte anpassar sig misslyckas. De som lyckas alltför bra med sin anpassning riskerar att få sitt rykte nedsvärtat i Sverige. Detta händer Telia Sonera just nu.

Men lyfter vi blicken ser vi att detta inte bara är en fråga om enstaka företags goda rykte. De ”framgångsrika” företagen stärker strukturer som försvårar framväxten av rättskultur i Ryssland och Uzbekistan. Ekonomisk utveckling gynnas när rättsstatsidealet omsätts i praktiken. Det tål att upprepas: Telia Soneras skumraskmetoder i Uzbekistan är tyvärr inte unika.

PÄR GUSTAFSSON

postdoktor inom forskningsprogrammet ”Stat och Marknad”, Centrum för Rysslandsstudier, Uppsala universitet, och M.Phil., D.Phil. (sociologi), Oxforduniversitetet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons