Krönika

Anna Laestadius Larsson:Personlig kontakt bättre än ingen alls

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag har varit stygg – ”men du, ge mig ditt hemnummer så ringer jag upp precis när du satt dig för att äta middag. Sur – ”jag vill inte ha sådana här samtal till mitt hem”. Och tväravslutat samtaletinnan de ens hunnit presentera sig. Men på den senaste tiden har jag mjuknat. Jag har börjat utveckla en blödighet gentemot de telefonförsäljare som, trots att jag tydligt och klart deklarerat nix, insisterar på att ringa nästan varenda kväll. Kanske för att min dotter närmar sig åldern när i stort sett det enda arbete som står till buds är telemarketing. Kanske för att det trots allt är lite trevligt att någon gör sig besväret att prata med mig personligen.

Det blir mindre och mindre av sådant nuförtiden när vi förväntas göra allt fler av våra ärenden via nätet och mobilen, i takt med att nättjänster och mobilappar i allt högre grad ersätter mänsklig service. Ibland är det bra så klart, snabbt och smidigt. Och lönsamt för företag och myndigheter med minskade lönekostnader i sikte. Men vad händer när ärendet är av lite mer komplicerad natur, när klickalternativen inte verkar stämma?

Annons
Annons
Annons