X
Annons
X
Recension

Persona, persona, persona Persona med slagsida åt det privata

Rasism är ett tema i Dimen Abdullas pjäs "Persona, persona, persona". Hon har ett problematiskt förhållande till Bergmans film och försöker berätta något som inte riktigt ryms i berättelsen, skriver Sara Granath.

Bahar Pars ocsh Nanna Blondell. Foto: Therese Öhrvall

Ingmar Bergman står inte med som upphovsman när ”Persona, persona, persona” ges i det lilla tornrummet på Dramaten. Men dramatikern Dimen Abdulla döljer inte alls sin inspiration från hans film från 1966. 

Filmen "Persona" är i huvudsak ett kammarspel – med Fårö som miljö. Steget till teatern är inte långt och Hugo Hansén gjorde för några år sedan en textnära version på Stockholms stadsteater där det intima spelet mellan den tigande skådespelerskan Elisabeth Vogler och hennes alltmer frustrerade sköterska Alma blev uppsättningens fokus.

Bahar Pars ocsh Nanna Blondell.

Foto: Therese Öhrvall Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X