X
Annons
X
Recension

Engångsvarelser Perski predikar roligt och liksom i lönndom

En psykiater får inte glömma – säger Martin Buber någonstans – att han inte äger makten att förlåta oss våra synder. Det har inte en författare heller, men vad han/hon kan, det är att göra dem synliga, fattbara och motbjudande. Varje författare värd namnet är följaktligen ett slags frälsningspredikant, men inte alla förmår, eller vill, predika så snärtigt, roligt, liksom i lönndom, som Kerstin Perski gör i sin andra bok, novellsamlingen ”Engångsvarelser”.

Det går inte att leva utan samvete, men man kan i det längsta slå dövörat till för dess röst. Så går det för den gamle skulptören i titelnovellen, tills han en varm sensommardag äntligen konfronteras med sin förstenade underlåtenhetssynd, den värsta av alla synder, att förlåta sig själv.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X