Annons
Recension

Kvinnan från havetPerfekt distanserad poesi

Under strecket
Publicerad

På Intiman i Malmö utspelas just nu ett intressant teaterexperiment med utgångspunkt i Ibsens Fruen fra havet. I stället för originalet från 1888 spelar man Susan Sontags korta, essäistiska omdiktning från 1998 - ett verk som då utformades för Robert Wilson och hans antinaturalistiska teaterstil.
Det första som slår mig i Olof Lindqvists konsekvent genomförda iscensättning är just arbetet med formen, sättet att närma sig styckets konflikter. Detta är inte gestaltande teater där vi ska leva oss in i huvudpersonen Ellidas livsöde. Hon älskade för tio år sedan en sjöman, som försvann. Sedan gick hon in i ett förnuftsäktenskap med distriktsläkaren Hartwig, en änkling med två döttrar. Nu återkommer sjömannen och
Ellida ska välja mellan en oviss framtid med honom utomlands eller att stanna kvar i sitt praktiska men ospännande äktenskap.

Sontag skrev om detta till ett slags metatext som kritiskt granskar och kommenterar Ibsens pjäs. Inspirerad av filmskapare som Alain Resnais och Jean-Luc Godard låter hon gestalterna definiera och utforska sina egna erfarenheter.
Endast i korta fragment går de in i direkta dialoger med varandra. För det mesta riktar de sig snarare mot publiken och diskuterar den situation som ska spelas.

Annons
Annons
Annons