I Vita Staden i hjärtat av Tel Aviv ligger det pyttelilla boutiquehotellet Montefiore med endast 12 rum. Hotellet är byggt på 1920-talet och föregår alltså Bauhausstilen som den här stadsdelen är så berömd för. Intim atmosfär, elegant interiör och fullt pådrag i hotellrestau-rangen under dygnets alla timmar gör hotellet till en av mina favoriter när jag är i Tel Aviv.
Casa Santa Maria, Fuerteventura Calle Juan Bethencourt, 7, Betancuria casasantamaria.net
Här finns inte mycket att se eller göra, men ön har en kravlös charm om man bara är ute efter att ta det lugnt – utan att stöta på andra svenska turister. Riktigt bra mat får du på Casa Santa Maria i Betancuria, öns pittoreska huvudstad. I en charmigt rustik byggnad från 1600-talet serveras mycket god traditionell kanarisk mat. Deras långkokta get är något av det godaste jag har ätit.
La Mamounia, Marrakesh Avenue Bab Jdid, Marrakech, mamounia.com
Ska man bo på ett enda hotell i sitt liv är La Mamounia ett svårslaget alternativ. Att checka in här är som att kliva in i en orientalisk saga. En av världens vackraste platser, tyckte Winston Churchill när han 1943 besökte det palatslika hotellet. Ljuvliga trädgårdar, drömlika interiörer med detaljer skapade av de skickligaste hantverkarna, perfekt service och utsökt marockansk mat gör en det till en oförglömlig hotellvistelse.
Som många andra trodde jag att kryssningar bara var något för rika pensionärer. Så fel jag hade! Min dotter och jag åkte på en lyxig Medelhavskryssning och hade hur kul som helst. Föreläsare berättade om destinationerna, menyerna anpassades efter lokala kök och man hann bli bästis med alla medpassagerare. Om du åker under lågsäsong behöver det inte bli särskilt dyrt heller. Men strikt klädkod gäller, vilket jag personligen tycker är rätt kul.
Foto: Yadid Levy / Alamy Stock Photo / https://www.alamy.com
Jag tror inte att koncentrationen av galet goda snabbmatställen kan vara högre någon annanstans i världen än på Carmel Market i Tel Aviv. Falafel, shakshuka, shawarma och såklart hummus i olika varianter och med olika tillbehör. Lokala, ofta vegetariska smarrigheter utan åthävor i en helt opretentiös och livlig miljö. Mitt tips är att komma dit utsvulten så att man verkligen kan vräka i sig.
Eklektisk, egyptisk gatumat. Hippt förpackad, med en hälsosam inriktning och tillsatsbefriade ingredienser. Kairobaserade Zööba är lika färggrann och kryddigt exotisk som den egyptiska huvudstadens Khan el-Khaili-basar är ändlöst fascinerande. Kedjan startade 2012, blev snabbt en stor succé och står nu i färd med att öppna 20 utposter i bland annat Bahrain och Saudiarabien. Planen är att sakta men säkert sprida sitt vego-tunga evangelium jorden runt. Menyn är modernt medelhavsfrisk med bön- och linssallader, hummus och baba ganouch, några eldiga shawarma-varianter samt falafel förstås, som här kallas ta’amia. Zööbas gudomliga kikärtsbollar vann för övrigt förstapris vid Londons falafelfestival i fjol.
Inte någon vanlig babusjka-farmors blini. Knappast heller serverat på blommigt porslin med krusiga detaljer och samovar-snits. Hos ryska Teremok presenteras maten i en typisk snabbmatsmiljö som vill tävla med McDonald’s. Före detta fönsterputsaren Mikhail Goncharov startade kedjan 1998 med en liten kiosk i Moskva, idag finns det 300 restauranger över hela nationen vars klassiska ryska meny är skapad av Goncharovs mor. Tänk rödbetsrykande borsjtj-soppa, pannkaksliknande blinis fyllda med laxrom och gräddfil, pelmeni-knyten och "sill i pälskappa"; en sillsallad och majonnäsbomb som med fördel ackompanjeras av en kall kvass, fermenterad rågbrödsdricka. 2017 öppnade Teremok två restauranger i New York som blott ett år senare slog igen, enligt Goncharov för att myndigheterna varit så "öppet fientliga".
Ett ombonat bagerikafé med hemma hos-känsla och helylle-rustik mat. Kanske rent av ett glas vin därtill. Serverat vid ett gemensamt bord där det är lätt att slå sig i slang med grannen. Busenkelt och smakfullt, långt ifrån snabbmatsplastigt. Belgiska Le Pain Quotidien, det dagliga brödet, grundades 1990 av kocken och bagaren Alain Coumont. Han dekorerade matsalen med loppisfynd och ett långbord som skulle bli kedjans signum, tillverkat av golvplank från pensionerade tågvagnar. Originalstället på lummiga rue Dansaert i Bryssel jäste raskt till tio annex inom loppet av några månader och expanderade vidare runt Europa, USA, Latinamerika, Mellanöstern och Asien. Idag kan man äta Coumonts surdegsmackor till frukost, lunch och middag på 220 platser i 18 länder.
Bob’s Ursprung: Rio de Janeiro, Brasilien. bobs.com.br
Bob är amerikansk-brasilianske tennisspelaren Robert Falkenburg. Han vann Wimbledon 1948, blev därefter erbjuden kontrakt som proffs-spelare men tackade nej för att i stället öppna en mjukglassbutik på Copacabana. Det var knöligt i början när myndigheterna inte lät honom importera ingredienser från USA. Bob bemästrade dock glasstillverkningen med lokala råvaror och verksamheten blomstrade till en regelrätt über-amerikansk krog med burgare, varmkorv och milkshakes. Därmed var Brasiliens första snabbmatsställe ett faktum. En aldrig tidigare skådad nymodighet som lockade det vackra folket och blev landets mest framgångsrika utskänkningsbusiness. Idag finns över tusen Bob’s-ställen i Brasilien, Portugal, Chile och Angola. Storsäljaren är, och har alltid varit, dubbelburgaren Big Bob.
När en gaijin (utlänning) ska dechiffrera en japansk meny slutar det ofta med språkliga fadäser och felbeställningar. Lösningen på problemen och genvägen till en bekymmersfri måltid i Japan heter Matsuya. Här stiger du in och välkomnas av en automat med foton på alla maträtter. Du petar in ett mynt, trycker på knappen vid utvald bild och tar kvittot som maskinen spottar ut. Raskt därpå, med japansk precision, dyker det upp en servitör med en rykande het gyudon; en skål med ris och strimlad biff eller curry, till det facila priset av 47 kronor. Kedjan, med sina drygt 1 000 serveringar, har matat stressade "office ladies" och "salary men" sedan 1966. Dess största konkurrent är Yoshinoya, med ett liknande koncept, men Matsuya lockar rutinerade gyudon-fans med gratis misosoppa och te.
Chipotle Mexican Grill Ursprung: Denver, USA. chipotle.com
Chipotle, en mexikansk-klingande fiesta vars namn härstammar från aztekernas ord för rökt jalapeño, föddes i Denver 1993 efter att kocken Steve Ellis varit i San Francisco och upptäckt taquerías-trenden. Sedan dess har kedjan öppnat över 2 000 dörrar i USA, Kanada, England, Frankrike och Tyskland. Den kryddstarka kassakon klappar sig på ryggen för att man bannlyst produkter med GMO och hormoner, för att merparten av råvarorna är ekologiska och för att fläsket kommer från glada grisar. Zeppelinar-stora burritos, välstoppade tacos och Babels torn-aktiga sallader komponeras snabbt och effektivt, enligt gästens egna specifikationer. Att det handlar om kalorisensationer behöver vi knappast påpeka.
Samtaesong Ursprung: Pyongyang, Nordkorea
Det heter inte hamburgare, utan "köttfärs med bröd". För att beveka Nordkoreas regim och dess förbud mot västerländska ord tvingades de singaporianska affärsmännen som ville öppna Nordkoreas första snabbmatskedja att tänka om menyn. Krogens namn är även det en smörig vink till överheten. Samtaesong betyder tre stora stjärnor, som i Kim Jong-il, hans far Kim Il-sung och hans mor Kim Jong-suk. Den friterade kycklingen serveras inte med coleslaw, utan med mer tilltalande kimchi. Pommes frites presenteras i kaffekoppar av papp och våfflorna är rart dekorerade med bananskivor. Därtill ser inredningen ut att vara hämtad från 1982.
– Jag är en fighter, jag gillar utmaningar, förklarar Patrick Soh idén att starta en snabbmatskedja i Nordkorea. Samtasong har idag fem restauranger i landet.
Jolliebee Ursprung: Quezon City, Filippinerna. jollibee.com.ph
London, Milano och New York har precis fått egna utposter av filippinska Jollibee; en megakedja vars gladlynta meny föreslår inhemska favoriter såsom Chickenjoy (friterad kyckling med chilikick), Fiesta noodles (även kallad pancit palabok, en klassisk nudelrätt med räkor, fläsk och ägg) samt Jolly spaghetti (pasta med skinka och korvbitar dränkta i en söt sås och toppad med ost). Den logiska drycken i den filippinska snabbmatshimlen är förstås ananasjuice eller bubbel-te. Härligheten avrundas med en McDonald’s-liknande pajkreation fylld med mango. Verksamheten startade för 40 år sedan som en familjeägd glasskiosk i Quezon City, omtyckt för sin joviala personal och käcka bi-maskot. Idag har biet spridit sig till 1 300 restauranger, varav 200 utanför Filippinernas gränser.
Under slutet av 40-talet grundades Pioneertown, strax utanför nationalparken Joshua Tree, som en kuliss för vilda västern-filmer där tanken var att folk också skulle kunna övernatta. Många filmer gjordes faktiskt på detta bisarra ställe som idag mest huserar turistbutiker. Men här ligger också Pappy & Harriet’s, en amerikansk musikbar som fått kultstatus. Har man tur kan kända artister som Paul McCartney och Rufus Wainwright ta plats på den lilla scenen.
Èze, Anjuna Beach 28 Avenue de la Liberté, Èze, anjunabay.com
Jag har aldrig sett min vän Micke så lycklig som när han kom till Anjuna Beach, en restaurang precis på stranden i Èze-Sur-Mer. "Stämning: tusen av tusen möjliga", deklarerade han högt där han satt mitt i solnedgången och drack ett glas vin. Och jag måste nog hålla med. Det kan tyckas svårt att misslyckas på franska Rivieran, men det är få restauranger som lyckas så väl som Anjuna Beach.
En knapp timme från skidbyn Telluride ligger Dunton Hot Springs, en gammal gård som gjorts om till hotell med varma källor. Omringat av berg och ängar och, ja, ingenting alls. Mer "mitt i naturen" än så här har jag knappt varit med om. Jag drömde i åratal om att bo just här, så när jag fick chansen i fjol nöp jag den direkt.
Mexico City är en favoritstad. Full av museer, spännande arkitektur och framförallt mat. De färgglada franska fasaderna i Roma Norte är otroligt vackra och att de är dåligt underhållna bidrar till någon sorts autenticitet. Här finns massor av bra hotell och krogar. Bland annat La Valise, ett fantastiskt litet hotell med fyra rum. Härifrån tar man sig enkelt till alla måste-ställen.
Point Reyes, Nick’s Cove 23240 California 1, Marshall nickscove.com
Jag älskar att susa längs High-way 1 mellan Los Angeles och Big Sur, men testade nyligen att fortsätta ännu längre norrut och körde upp till Point Reyes. Där tillbringade vi några nätter på Nick’s Cove, i en liten stuga vid vattnet. Det ligger fullt med ostronfiskerier utmed kuststräckan och överallt kan man stanna och skölja ner ett par färska ostron med ett glas vitt. Ljuvligt!
Rossana Mariano: ”Vila Barracuda är mitt happy place”
PR-drottningen Rossana Mariano går på designjakt i London, tränar i Soho och njuter av magiska trädgårdar i Marrakesh.
Equinox, New York 69 Prince Street, New York equinox.com
Annons
X
Jag försöker hålla fast vid mina träningsrutiner när jag reser och på Equinox är det svårt att inte bli motiverad. Träningscentret finns i flera städer i USA, men jag föredrar deras första anläggning i Soho med högt i takt och olika träningsformer uppdelade på flera våningar. Ett tips är att boka en av deras duktiga personliga tränare för bästa guidningen under passet. Dessutom har de riktigt bra mat i restaurangdelen.
Bakom en anspråkslös port i den bullriga medinan döljer sig den mest magiska trädgård jag någonsin sett. Hos Dar Jl samsas kvittrande fåglar med ovanliga fjärilar och blommande apelsinlundar i en trädgård där det även finns ett fåtal smakfulla villor för uthyrning. Trädgården känns som en modern version av Tusen och en natt. Lunch och middag dukas upp i skuggan under citronträden, eller vid någon av de svalkande poolerna.
Jag tror att jag på något sätt måste vara halvbrasiliansk, eftersom det aldrig går mer än en vecka mellan gångerna jag drömmer mig tillbaka till Vila Barracuda. Inredningen är smakfull och stämningen familjär. Man skulle kunna säga att det är en surfversion av hotellet Ett Hem. Med oslagbart vackra stränder precis nedanför hotellet och en uppsjö av träningsformer att välja mellan är detta definitivt mitt happy place.
Eftersom min dotter bor i London åker jag dit både gärna och ofta. För den designintresserade är Tom Dixons designhub i Kings Cross ett måste. Här ryms, förutom deras kontor, även butik, restaurang och takbar så det är lätt att tillbringa många timmar där. Dessutom är de duktiga på att förnya sig med olika utställningar och samarbeten med eleverna från Central Saint Martins designskola.
Foto: Pep Roig / Alamy Stock Photo / https://www.alamy.com
Mallorca är som mitt andra hem och jag tar gärna promenadslingan ner mot stranden Cala Comtessa. Förutom den vackra utsikten och det turkosa vattnet finns här en pittoresk familjeägd strandbar. Där äter jag både frukost, lunch och middag – oavsett vad jag är sugen på blir jag garanterat nöjd. Färskpressad apelsinjuice och avokadosmörgås är perfekt efter morgonpromenaden.
Skippa solglasögon och strandsaronger, i år packar vi underställen och ger oss ut på vinteräventyr istället. Här är fyra tips för resenärer som tröttnat på sol och bad.
Sorrisniva igloo hotel
Ungefär 250 ton is och 7 000 kubikmeter snö används för att bygga upp norska Sorrisniva igloo hotel varje år. Med 26 rum, fyra sviter, en isbar och restaurang med à la carte-meny är hotellet något utöver det vanliga. Brudpar som är på jakt efter en lite annorlunda bröllopsfest kan gifta sig i kapellet, som även det är tillverkat helt i is. Man erbjuder även aktiviteter som hundsläde, snöskotersafari och isfiske. För den frusna gästen finns både bastu och jacuzzi, med utsikt över ett häpnadsväckande vinterland.
Annons
X
Blacksheep village igloo
Ser man hellre ut över Mont Blanc är Blacksheep village igloo i franska skidorten La Plagne ett hett tips. Tillbringa dagarna i skidbacken för att sedan vila upp dig i en rymlig igloo, där sovsäckar och fuskpälstäcken håller dig varm om nätterna. Tröttnar man på skidåkning kan man boka en tur med snöskor, eller bara slå sig ned vid lägerelden och sippa på en drink.
Igloo Åre
Föredrar man att stanna i Sverige finns Igloo Åre, ett perfekt äventyr för barnfamiljen. Här bor du bland fjällbjörkar, ripor och meterdjup snö med utsikt över Åredalen. Bara resan hit är ett äventyr och kräver att man tar liften VM 8:an från byn. På restaurangen serveras rätter som huvudsakligen tillagas med lokalproducerade råvaror. Spat ligger placerat nästan 1 000 meter över havet och har man tur möts man av en stjärnklar himmel från utomhusbadet.
Northern lights village
På Northern lights village bor man visserligen inte i en igloo, men det är ändå ett givet val för den som gärna vill se norrsken. Alla stugorna i byn är utrustade med glastak för att få en full vy av det magiska skådespelet. Hotellet ligger i finska Saariselkä, som erbjuder en helt ostörd omgivning och ett unikt fjällandskap. Men det finns även andra aktiviteter, som hundspann och snöskoterturer. På restaurangen Kota serveras lappländska specialiteter och baren Ice bar är som precis som namnet antyder gjord av is. Glöm inte kameran!
På en plats där det går tretton span på dussinet sticker nyöppnade Samāna ut tack vare sitt koncept. Spasugna som kommer till det luxuösa komplexet, en del av tusen och en natt-yppiga Meliá Desert Palm, lovas fullständigt skräddarsydd uppassning och vård i en uttryckligen urban oas. Du hälsas välkommen av din egen Samāna experience guide och i den omfattande menyn väljer du bland behandlingar som beskrivs som "designer journeys" och inte sällan kan ta upp till en hel dag. De ekologiska produkterna väljs i omsorgsfullt samråd för att passa just dina behov. Helkroppsvård, ansiktsvård, wraps och massagebehandlingar baserade på tiotalet olika metoder. Allt vad du längtar efter kan du få, innan det är dags att ge sig ut i verkligheten igen
Blommor är inte bara dekoration eller högtidsgåva. Tvärtom har de en inneboende förmåga att omvandla arkitektur och påverka våra känslor. Åtminstone om man ska tro Fine Blooms, Dubais första boutiqueflorist vars minutiöst chica flaggskepp flyttat in bland det hippa shoppingdistriktet Boxparks containrar. Förvissningen genomsyrar hela utrymmet där strikt säsongsbetonade buketter fogas samman i floristformgivaren Hattie Fox regi, och noga utvalda konstnärer och skulptörer bidrar med unika vaser och keramik. Lokalens avmätta design krockar vackert med de sköra blomstren, men till syvende och sist är det den mycket personliga servicen – med VIP-rum och privata konsultationer – som gör praktfulla Fine Blooms till ett av stadens mest unika shoppingtillskott.
Namnet Izu Ani säger kanske inte så mycket på våra breddgrader. I Dubai däremot är den grekiske kocken något av en foodiefavorit, och sedan det offentliggjordes att han ihop med kollegan Orestis Kotefas skulle öppna en grekisk fusion-krog har ryktet om Gaia spridits snabbare än vi hinner säga "kalimera". Störst plats på menyn tar fisk- och skaldjursrätter, ofta på råvaror direkt från Medelhavet. Men atmosfären är en minst lika viktig ingrediens.
– Mattraditioner från Medelhavet har alltid varit en stor inspirationskälla, med sittningar fulla av generositet och tallrikar fulla av smak. En plats där mat representerar kultur, familj och kärlek, vilket vi tagit med oss in i varje detalj på Gaia, förklarar Ani.
Vägen till hamnen är smått karg. Kanske är det därför skeppet Queen Elizabeth 2 är en sådan ögonbrynshöjare när blickfånget fylls av den blåvita kroppen med röd skorsten. Och hon är kolossal: med sina 293 meter mer än en tredjedel så lång som Burj Khalifa är hög. Att den lyxkryssare som varit i längst oavbrutet bruk i världen skulle pensioneras i Dubai tycks självklart. Att hon skulle bli ett flytande hotell med 500 rum är snäppet mer överraskande. När renoveringen nu är färdig är resultatet glädjande. Det marina arvet är nostalgiskt omhuldat, flera hytter har originaldekoren kvar och konsten är från 1960-talet. Inga moderna bekvämligheter saknas, men över de 13 däcken vilar fortfarande forna gästers andar: David Bowie, Elizabeth Taylor, Nelson Mandela… Som en tidsresa, mitt i framtiden.
Är städer och krogvärlden två formler som felfritt går att räkna ut och förfina i ett gemensamt koncept? Tja… Ett giftermål mellan den brittiska huvudstadens essens – urålder, mångfald, rebellisk kultur – och drömmen om den perfekta utekvällen – uppspelt, social, himmelskt god mat och dryck – presenteras nu på Bluewaters Island. Något man lite fantasilöst kallar The London Project, men som på mest fantasifulla vis är en krog, en bar och ett förlängt vardagsrum som ska bjuda på en "maximalt uppslukande upplevelse". Dekorerat som en trädgård och lagrat med gin, med ambitionen att varje besök ska vara så annorlunda och eklektiskt att du vill komma tillbaka, igen och igen.
Vad som avlider i Hollywood återuppstår i Dubai. Fem år efter att den legendariska LA-krogen The Geisha House bommade igen kan vi åter njuta av den underliga, men ganska fantastiska, krocken mellan 1920-talets Kyotokultur och idéer om hur Tokyo kommer att se ut år 2050. I sin kärna är The Geisha House, som ingår i Intercontinental Hotel Dubai Marina, en krog som serverar traditionell japansk cuisine lagad med traditionella japanska matlagningstekniker. Men man gör det med nutida finess, gott om underhållning, livemusik och ambitionen att bli Dubais mest innovativa bar. Börja därför kvällen just i baren och be mixologen om hens favoritblandning av de hembryggda likörerna, lagrade teerna och ovanliga örterna. Garanterat annorlunda!
I fjol firade Europas äldsta lyxhotellgrupp 120 år – och med mogen ålder kommer modig expansion, framför allt i Mellanöstern. Inför att portarna till Kempinskis andra palats i Dubai slår upp om fyra dagar står det klart att man värnar väl om den majestätiska framtoningen. Tänk 300 rum, åtta restauranger och barer samt ett gigantiskt spa som dekorerats med kristallkronor, förgylld konst, marmor och silke. Men: det här är Dubai och då gäller det att slå några rekord. Bredvid all tidlös elegans stoltserar man med stadens största inomhuspool och Palm Jumeirahs största biograf. Vi är dock mest imponerade av att man lyckats locka till sig Alain Ducasse som öppnar sin första Dubaifilial, MIX Tapas, under Kempinskis tak.
Dubais stränder handlar mestadels om tjo och tjim. Men för dig som drömt om att kombinera extra allt-metropolen med lite mer avkopplande strand-häng kan nya La Mer vara svaret. Nog för att det gigantiska, strandnära området mellan Pearl Jumeirah och framtida Jumeirah Bay rymmer 130 butiker och ett enormt utbud vattensporter. Men det hämtar också inspiration från havet à la en utformning full av drivved och rostig metall, låga hus och promenadvänliga miljöer vilket avviker från den hypermoderna skyskrapekulissen intill. Här och där andas det nästan lite Venice Beach-aktig hippiecharm. Bäst av allt är att stränderna fått en harmonisk energikick med nya kulörta strandhytter och duschar, allt för att en heldag med tårna i sanden ska bli så harmonisk som möjligt.
Valerie Aflalo: ”Los Angeles är bästa stället att förälska sig på”
Designern Valerie Aflalo strosar på gatorna i Marais, tar en drink i Tulums trädtoppar och handlar närodlade grönsaker i Höganäs.
La Sacristía, Tarifa Calle Jesus Nazareno 2, Spanien
Annons
X
Min mans familj har ett hus i Almunecar och där tillbringar vi ett par veckors semester varje sommar. Några timmars bilresa därifrån ligger vårt favoritställe, den lilla hamnstaden Tarifa. Här äter vi alltid nyfångad svärdfisk på restaurangen La Sacristía. Efter middagen tar vi en mojito på någon av stadens alla hål i väggen-barer. Sen är det lätt hänt att man fortsätter med drinkarna och är vaken tills solen går upp.
Jag längtar alltid tillbaka till Skåne och havet där jag växte upp. Somrarna hos min syster i Höganäs innebär minst ett besök på Höganäs saluhall, ett helt ljuvligt ställe där man kan köpa allt från keramik till inredning och närproducerad mat. De har ett fantastiskt utbud av råvaror och jag älskar att shoppa nyskördade grönsaker. Om jag hade haft mer tid skulle jag odla själv, men nu har jag inte det utan åker hit och handlar det bästa istället.
Paris känns som min andra stad. Här bodde jag när jag var student och drömde om att bli designer. Det är underbart att bara strosa runt i Marais och låta sig inspireras, eller slå sig ned på något kafé för en caffè latte och croissant. Merci är helt klart min favorit. De har lyckats samla allt på ett och samma ställe – grym shopping, inspiration och perfekta lattes.
Gjusta, Los Angeles 320 Sunset Avenue, Venice, gjusta.com
The perfect place to fall in love! Jag träffade min man Johan i LA och hade den mest romantiska veckan i mitt liv. Vi åkte till Malibu beach, såg solen gå ner och åt sena middagar på Abbot Kinney. Mitt bästa LA-tips är att besöka Gjusta för den grymmaste brunchen någonsin med färskpressade juicer och fräscha bowls. Trendigt, men avslappnat för alla vältränade LA-bor.
Tulum är ett av mina favoritresemål. När jag är där känner jag en harmoni som är svår att hitta någon annanstans. Det coolaste stället jag varit på i Tulum är baren Kin-Toh som ligger uppe bland trädtopparna. Där sitter man i en stor korg eller ligger på ett nät. Perfekt för en drink och ett måste om man är i Tulum.
Glöm Portugal, Kroatien och Colombia. Här är resmålen som spås bli trendiga under 2019.
Dags att boka nästa års semester? Den som vill ligga i framkant bör ta en titt i Tourism Highlights Edition. I rapporten listar organisationen World Tourism Organization, UNWTO, de länder som sett störst ökning i antalet turister mellan 2016 och 2017.
Annons
X
Mongoliet
Med på listan finns bland annat Mongoliet, där antalet besökare ökat med 16,1 procent. Än i dag domineras landet av en nomadiserad herdekultur, men på senare år har den yngre generationen sökt sig till huvudstaden Ulan Bator. Det har resulterat i att ett gäng moderna hotell slagit upp portarna där, till exempel Shangri-La och Novotel som öppnade i september.
Bhutan
I samma hörn av världen ligger Bhutan, som inte bara rankats som ett av världens lyckligaste länder utan även spås bli nästa stora turistdestination. Sedan 2016 har antalet besökare ökat med hela 21 procent. Bland Himalayas bergstoppar gömmer sig en rad lyxiga resorts, som Amankora och Six Senses Bhutan som öppnade nu i november.
Uruguay
Foto: robertharding / Alamy / Alamy/ IBL
Argentina och Brasilien tillhör fortfarande de mest besökta länderna i Sydamerika, men de lär snart få konkurrens. Bara i år har Uruguay haft 21 procent fler turister än tidigare år. En av anledningarna tros vara ön José Ignacio. Den sömniga fiskebyn har förvandlats till en kulinarisk destination i världsklass med flera lyxhotell. Montevideo lockar så klart också med en imponerande, neoklassisk arkitektur och en strandpromenad som sträcker sig längs nästan hela staden.
Paraguay
Foto: robertharding / Alamy / Alamy/ IBL
En bit in på kontinenten hittar man ett annat bubblande land, Paraguay som sett en ökning med 17,5 procent sedan 2016. Iguazufallen är en given sevärdhet, men även huvudstaden Asunción är värd ett besök med sina koloniala byggnader, grönområden och avslappnade atmosfär.
Chamonix eller Courmayeur? Ingetdera. I vinter susar vi utför grannorterna som hamnat i skuggan. För mindre trängsel, men lika mycket puder.
I stället för Obergurgl: Vogel
Lättillgänglig variationsrikedom i vacker österrikisk miljö har gjort Obergurgl till en populär familjefavorit. Men väldigt familjevänligt är det också vid lågmälda Vogel, en av Sloveniens främsta skidorter med ett tiotal blå och röda pister precis ovan majestätiska sjön Bohinj. Åkningen är utmärkt för korta ben, liksom medelgoda äldre entusiaster, och kan utforskas till fullo under blott en dag eller två. Detta är med andra ord ingen plats att hetsa fram adrenalinkickar på. Vogel är snarare en naturskön och loj liten doldis, med ett unikt läge på en platå i de Juliska alperna inom nationalparken Triglav. Besökare belönas dessutom med korta avstånd till sagostäder som Bled, samt utsökt lokal mat.
Annons
X
I stället för Whistler: Revelstoke
Foto: IBL
Visst bländar ännu Whistler, Kanadas skidgigant nummer ett, med evighetslånga nedfarter och evighetsmängder nysnö. Vi slår dock ett slag för landets nyaste skidort som på ett ynka årtionde gått från att vara de mest envisa bergsrävarnas svårnådda gunstling till fulländad och mycket djärv världsklass, liksom världens huvudort för heliskiing. Revy, som de invigda säger, bjuder på Nordamerikas brantaste backar och uppåt arton meter snö om året. Det finns med andra ord mycket att jobba med i 69 pister och fyra högalpina bowls, i en så härligt utmanande terräng att den till hälften dubbas som enbart lämpad för riktigt erfarna åkare. Att vindla ner i vidlyftiga svängar i snö så djup att skidorna aldrig rör marken skapar en sensationell känsla av tyngdlöshet – och lycka.
I stället för St Moritz: Mürren
Ingen gör alpglamour så väl som St Moritz. Men ingen gör alpskönhet lika mycket rättvisa som Mürren. I den måleriska lilla byn råder heller ingen brist på chic njutningsfaktor. Positioneringen på en klipphylla 1 650 meter över havet vid skidberget Schilthorn gör området bilfritt, och via kugghjulsdrivet bergståg följt av hästdragen släde framträder de gamla hotellen bland smala gränder som sidorna i en vintersaga. Och så var det ju turerna! Den alpina skidåkningens vagga bjuder givetvis på hisnande åk med utsikt över Eiger, Mönch och Jungfrau. Samtidigt som geografi och begränsat antal bäddar håller trängseln nere i de tiotalet liftarna och runt 30 utfarterna. Mürren är ingen hemlighet, ändå är den böljande terrängen som en gömd frizon. Det är himmelskt ovan molnen!
I stället för Chamonix: La Clusaz
Chamonix ligger bara en dryg timme bort på andra sidan Mont Blanc. Men vid bergets västra fot bjuder söta skidpärlan La Clusaz på lika högt tempo, fast förenat med månghundraåriga jordbrukstraditioner. Och det är just bönderna med sina gårdar och vidsträckta marker vi tackar för att tillväxten förblir försiktig trots så majestätisk åkning. Skidområdet består även av byarna Manigod och Le Grand Bornand, men flest pister finns i La Clusaz. Liksom bäst offpist; friåkare lockas av många fall med orörd snö och en fallhöjd på uppåt 1 500 meter. Området är unikt på så vis att det går att susa fram opistat för att sedan glida rakt in i det stora skidsystemet, därefter ta en av liftarna upp och börja om igen. Efteråt: närproducerad gourmetmat och muskelavslappnande massage på Cristal Spa.
I stället för Courmayeur: Alta Badia
Foto: IBL
Missförstå oss inte. Vi älskar Courmayeur, denna välbehagens skidort som är lika delar färsk pasta, oantastlig espresso och skön skidåkning. Men matglada puderfränder, varför inte ta sikte på bergen på andra sidan Milano och byta proseccopartyt i Aostadalen mot knödel- och humlehippa i Dolomiterna? Alta Badia ingår i skidsystemet Dolomiti superski, så stort att det känns oändligt. Vi pratar 1 200 kilometer pist och 450 liftar. Utmärkt utgångspunkt är ladinska byn Corvara, belägen invid berget Sassongher och mitt på Alpernas kanske finaste tur – Sellaronda. Här på Dolomiterns solsida uppfördes områdets allra första skidskola redan på 1930-talet, och de grönskimrande isfallen och fantastiska storfjällen fortsätter än i dag att överträffa våra vildaste vinterfantasier.
I stället för Aspen: Jackson Hole
Foto: IBL
Colorados perfekta pudersnö lockar såväl Hollywoodstjärnor som bohemer till Aspens morska röda pister och svarta bråddjupsåk. För dig på jakt efter lodräta backar i hejdlös terräng rekommenderar vi dock att resa rakt nordväst, upp i granndelstaten Wyomings mäktiga bergskedjor Teton och Gros Ventre. Mitt emellan dem balanserar Jackson Hole-dalen där det snöar sisådär elva meter om året. Lägg därtill cowboys och saloonliknande barer och det känns som att befinna sig i ett vilda västern fabulerat av Kung Bore. Från toppen av Rendezvous Mountain svischar utförsessen, medan riktiga experter vågar sig på Cody Bowl och Rock Springs Bowls kaxiga, opistade utmarker med klippavsatser på uppåt 20 meter. Varje dag blir en orörd utmaning som svider härligt i benen.
I stället för Geilo: Røros
Foto: IBL
Traditionsrika Geilo är välkänt för resan dit längs anrika Bergenbanan, liksom de 22 milen preparerade spår för längdåkning. Men vårt grannlands mest trollska landskap att ägna sig åt den norska nationalsysslan hittas runt mysiga Røros precis vid svenska gränsen i Trøndelag fylke. Det känns som om tiden stått stilla i den världsarvslistade gamla trähusstaden där vardagen kretsar kring friluftsliv, gedigen kokkonst med fisk från fjällsjöarna – samt längdåkning. På promenadavstånd från stadskärnan och långt upp över högplatån ringlar 30 mil leder för både klassiskt och skejt. Det är tyst och rogivande. Bara skidornas sus i det snustorra spåret, innan knastret från lika snustorr ved värmer i övernattningsstugan.
I stället för St Anton: Warth am Arlberg
Korandet "världens bästa skidort" har tillfallit många platser, men kanske oftast snösäkra klassikern St Anton. Vilket inte är konstigt med så varierad åkning och otroliga löpor för carving: vackra, välpreparerade och långa. Men sedan gigantiska skidsystemet Ski Arlberg för två år sedan kopplades samman med St Anton rekommenderar vi att i stället utgå från lilla Warth intill Lech Zürs. Charmiga små hotell och rustika alpbarer är ett stort plus, så även faktumet att 80 procent av dess backar blickar mot norr, vilket på 2 000 meters höjd innebär marängfluffig snö. Att skidskolan leds av forna landslagsmedlemmar säger det mesta om Warths renommé. Det är också de som tipsar om halvhemliga åk som offpisten vid Wolfegg, ett nervkittlande äventyr bland trädkantade, porösa puderfält.
Birgitta Ohlsson: ”Det finns mycket att upptäcka i Zimbabwe”
Politikern Birgitta Ohlsson dukar upp en picknick i Hampstead Heath och drömmer sig bort längs med New Yorks gator.
Restaurang: Knut Bar
Foto: Knut Bar
På den här restaurangen går Sveriges norra delar som en röd tråd genom all mat och dryck. Till fördrink rekommenderar jag en Vilhelmina Moonshine, följt av huvudrätten vegetarisk tunnbrödspizza med västerbottenost och skogschampinjoner. Till efterrätt blir det varma hjortron med saltkola och vaniljglass.
Jag och min familj flyttade nyligen till Oxford och runt husknuten finns faktiskt några av världshistoriens främsta konstverk. På Ashmolean Museum, som är grundat 1683, bjuds besökare både på modern konst, men framförallt föremål från det gamla Egypten och antiken. Som på många brittiska museum är det inga avgifter och besökaren besparas identitetspolitiska ambitioner.
Det känns som att stiga in i mormors "sal", vilket på äldre västerbottniska betyder vardagsrum, när man besöker detta hemtrevliga hantverksbageri mellan Hörnefors och Nordmaling. På gårdsplanen serveras surdegspizza och klassiska bakverk till tonerna av livejazz. Tillsammans med andra småföretag i trakten anordnar bageriet något som kallas för Formstråket där design, musik och lokalproducerat mat presenteras längs en 35 km lång sträcka.
Öre 206
Gata: Washington Mews
Foto: Frances Roberts / Alamy / Alamy/ IBL
När jag besöker mina drömmars stad, New York, gör jag alltid en ritualliknande promenad genom Manhattan. Jag stannar alltid till nära parken Washington Square Park för att längtansfullt blicka in genom grinden till denna avstängda, korta och söta gata. De låga husen var ursprungligen häststall, men numera huserar universitetsanställda vid New York University här.
Washington Mews
Stad: Bulawayo
National Gallery of Zimbabwe Foto: Thomas Cockrem / Alamy / Alamy/ IBL
Turister som besöker Zimbabwe hamnar oftast vid Victoriafallen, men alltför sällan i landets näst största stad. Utöver att vara den demokratiska oppositionens fäste och delvis området för de tragiska Gukurahundi-massakrerna på 1980-talet, så finns mycket att upptäcka. Kila in på National Gallery of Zimbabwes innergård – bakom neonfärgade dörrar döljer sig ateljéer för unga konstnärer. Utanför stadskärnan ligger det gamla slottet Nesbitt Castle i en drömskt lummig trädgård. Satanister brände ner delar av slottet på 1970-talet och varning för den gigantiska uppstoppade krokodilen i entrén.
Väldesignade cityhotell, vilda djungelboenden och en egen paradisö. SvD Perfect Guide har valt ut några av de mest spännande nya hotellen just nu.
L’Oscar, London
Ett hotell är en sorts teater. Det menar den franske designern och arkitekten Jacques Garcia. Och det känns nästan som att man ingår i ensemblen när man stiger över tröskeln till något av hans många succéhotell: La Mamounia i Marrakech, Danieli i Venedig, Hôtel Costes i Paris och New Yorks Nomad. Nu har han förvandlat en gammal baptistkyrka i Londonstadsdelen Holborn till ett modernt boutiquehotell med 39 förföriskt inredda rum. Här matchas midnattsblå sammetssoffor med art déco-byråer och fantasifulla lampetter. På några ställen skymtar dessutom den gamla kyrkans bibliska motiv. Missa inte att äta middag i kapellet – på Baptiste Grill serverar Michelinkocken Tony Fleming gudomliga rätter.
Annons
X
3 andra city-nykomlingar: The Murray, Hongkong Lutetia, Paris The Hoxton, New York
Klimatpåverkan: En flygresa tur och retur till London släpper ut ca 0,5 CO2e ton växthusgaser. (Källa: Klimatkalkylatorn).
Four Seasons Deroches Island, Seychellerna
Turkost vatten, landsköldpaddor och djuphavsfiske. Som om det inte vore nog skryter Seychellerna även med att ha några av världens vitaste stränder. 23 mil från huvudstaden Mahé, på en liten ö omgiven av korallrev och orörda sandstränder, ligger nyöppnade Four Seasons Resort Seychelles at Desroches Island. Hotellets 71 bungalows och villor ligger direkt på stranden men har även utrustats med varsin pool. När solen går ner ordnas filmkvällar i det fria med en bioduk uppspänd mellan två palmer. Med ett kallt glas vitt, nypoppade popcorn och fötterna nerborrade i sanden är det lätt att inse storheten i begreppet egentid.
3 andra paradis-nykomlingar: Coqui Coqui, Bora Bora Raffles Meradhoo, Maldiverna Manapany Hotel, Saint Barths
Klimatpåverkan: En flygresa tur och retur till Seychellerna släpper ut ca 8,6 CO2e ton växthusgaser. (Källa: Klimatkalkylatorn).
One & Only Gorillas Nest, Rwanda
Foto: RUPERT PEACE
Att plötsligt stå öga mot öga med en bergsgorilla långt upp bland Rwandas dimhöljda berg är ett möte man sent glömmer. Mellan de grönskande kullarna i nationalparken Volcanoes öppnade nyligen One & Only Gorilla Nest. På den rustika lodgen hittar man allt som förväntas av ett lyxhotell: smakfullt inredda rum, en niohåls golfbana och ett spa med bred behandlingsmeny. På restaurangen serveras rätter komponerade av det som växer i lodgens egen trädgård. Egenodlad mat i all ära, höjdpunkten är naturligtvis det garanterade mötet med någon av de åtta gorillafamiljerna som bor i bergen intill.
Klimatpåverkan: En flygresa tur och retur till Rwanda släpper ut ca 4,4 CO2e ton växthusgaser. (Källa: Klimatkalkylatorn).
Experimental Chalet, Verbier
Årets största snackis i Alperna är öppningen av Experimental Chalet i Verbier. I december slår gänget bakom trendiga Experimental Cocktail Club upp dörrarna till sitt första hotell här. Utöver läget stoltserar hotellet med eget spa, en restaurang där man serverar lokala delikatesser och – förstås – en cocktailbar. Den som vill fortsätta nattsudda när musiken stängs av tar trappan ner till nattklubben Farm Club. Räkna med ett överfyllt dansgolv och skidortens roligaste klientel. Ett välbehövligt tillskott på Verbiers nattklubbshimmel.
3 andra skid-nykomlingar: Niehku Mountain Villa, RiksgränsenW W Aspen, Colorado USA The Josie Hotel, Kanada
Klimatpåverkan: En flygresa tur och retur till Verbier släpper ut ca 1,1 CO2e ton växthusgaser. Ta gärna tåget istället. (Källa: Klimatkalkylatorn).
Six Senses Bhutan, Bhutan
Få länder bjuder på lika storslagna naturupplevelser som Bhutan, det lilla kungariket som ligger inklämt mellan Tibet och Indien. Här öppnade nyligen hotellkedjan Six Senses fem intima resorter – utspridda över Himalayas bergslandskap. Upplev mineralrika bad på lodgen strax utanför huvudstaden Thimphu, bo mitt i naturen i det lummiga Bumthangdistriktet och njut av lugnet vid Mo Chu-floden. Tanken är att man under resan flyttar mellan de olika destinationerna. Naturen, stillheten och god mat står i fokus på alla resorterna.
Paris är alltid... Paris. Jag har varit där så många gånger, men det känns ändå som jag bara skrapat på ytan och fortfarande har mycket kvar att upptäcka. Vid mitt senaste besök tog jag ett varv förbi alla de små hål i väggen-restaurangerna i 9:e arrondissementet. Naturvin och ostron på Clamato ger lagom energi för heta nätter på Hôtel Bourg Tibourg i Marais. Vill man veta mer om de små restaurangpärlorna i stan rekommenderar jag Elin Unnes bok Paris för foodisar.
Kang Ho Dong Baekjeong, Los Angeles 3465 West 6th Street
Jag hatade Los Angeles första gången jag var där. Andra gången gick det bättre. Tredje gången jobbade jag med inspelningen av Girl with the dragon tattoo och genom mina nya vänner fick jag se en helt annan stad. Att leva med Daniel Craig i nio månader var en riktig kick, han behövde bygga upp sig inför rollen i Skyfall och jag fick laga maten. Det var grymt! Se till att hinna med en tripp till K-town när du är här och gå förbi Kang Ho Dong Baekjeong, deras koreanska bbq är definitivt "the real deal".
Foto: imago stock / imago sportfotodienst/ IBL
Sichuanprovinsen, Hanyuan
Hanyuan är, med kinesiska mått mätt, en mycket liten stad med sina drygt 300 000 invånare. Det är kanske inte staden i sig som lockar, men i bergstrakterna däremot, 2 000 meter över havet, växer den berömda sichuanpepparn. Jag åkte dit på en temaresa och fick skörda peppar, äta maten och försöka klappa pandorna och det hela var en otrolig upplevelse. Mitt första besök i Kina gav omedelbar mersmak och nästa år bär det av igen.
Brooklyn är en favorit jag återkommer till år efter år. Brooklyn Museum, DUMBO, Smorgasburg, restaurangerna, barerna, Wythe Street – de kryllar alla av vänliga och smärtsamt coola människor. Så mycket mer äkta än den stora ön mittemot. Ett härligt svenskt inslag i stadsdelen är Fredrik Berselius restaurang Aska, som även lockar inbitna Manhattan-bor att ta sig över broarna.
En riktig pärla som jag bara har besökt en gång, men fortfarande tänker på. Kanske var det sällskapet? Kanske var det den ljumma natten, med doft av pastéis de nata och gamla spårvagnar? Men vad som är säkert är att det äntligen börjar poppa upp riktigt bra fiskrestauranger av modernt snitt i Lissabon och A Cevicheria är en av dom. De serverar lokalt inspirerad ceviche och baren nås från gatan genom en modest lucka i väggen.
En kompis till mig har hus längs kusten i Bahia, och jag har fått låna det de gånger jag behövt komma riktigt långt bort. Brasilien är verkligen ett paradis, samtidigt som det är väldigt ärligt med sina negativa sidor. Det kan vara en superfarlig plats, men på samma gång är det ett väldigt öppet land. Där finns en otroligt stor levnadskraft och livsglädje.
Vi var ett gäng på tio jättenära vänner som hyrde ett hus utanför den lilla byn Bagnone i Toscana och det är en av de bästa resor jag har gjort. Vi flög till Pisa och bilade sedan till vingården där vi bodde. Den enda vi gjorde var att laga massvis med god mat och upptäcka området – det var perfekt från början till slut. Jag skulle gärna återvända, men att få ihop hela gänget igen blir nog svårt.
Norsta Auren, Fårö guteinfo.com
Jag har tillbringat nästan alla mina somrar på Fårö och skulle nog säga att det är mitt absoluta favoritresmål. Det är det närmaste man kommer en tropisk känsla i Sverige, där barrskog möter kritvita stränder. Allra helst åker jag till stranden Norsta Auren. På hösten kan man promenera här, men det är som bäst under sommaren när det går att bada.
Jag har bara varit i New York en gång, men trivdes otroligt bra. Maten och kulturen – allt är fantastiskt. Jag älskar att gå på jazzklubb och blev särskilt förtjust i Smalls Jazz Club som ligger i Greenwich Village. När jag går dit klär jag mig i kostym, beställer en dry martini och låtsas att jag är gangster i en gammal film.
Forsakar är ett helt fantastiskt vattenfall som ligger mitt i en bokskog i Skåne. Jag har otroligt starka barndomsminnen härifrån och när jag har återvänt i vuxen ålder har det varit precis lika vackert. När jag var liten var det här det enda stället jag ville åka till i Skåne. Man promenerar runt i skogen och bara tittar på allt det vackra.
Seinabo Sey: ”I Gambia sitter jag mest bara på stranden”
Artisten Seinabo Sey shoppar inredning i Göteborg, bor på underliga hotell i Dakar och gör helst ingenting i Gambia.
Hôtel Sokhamon hotelsokhamon.com
Annons
X
I Dakar finns ett väldigt fint hotell som heter Sokhamon, det är väl värt att bo på. Det vilar någon slags Alice i underlandet-stämning över hela stället, en lite märklig estetik som jag inte har sett någon annanstans. De har också väldigt mycket cool konst som man kan gå runt och titta på. Solange Knowles bodde där när hon var i Dakar, det var så jag hörde talas om hotellet från början. Jag kände direkt att om hon valde att bo där så måste det vara något extra.
Blue Ribbon Sushi Bar & Grill i New York. Foto: ELIZABETH DANIELS PHOTOGRAPHY
Blue Ribbon Sushi Bar & Grill Columbus Hotel, 308 W 58th St
Min manager tog mig till Blue Ribbon Sushi Bar & Grill, de har en oxtail fried rice som är helt magisk. Nu har jag slutat äta kött, men när jag gjorde det var detta en favorit. Stället har dessutom öppet till fyra så man kan gå dit sent och käka. Sen bör man gå till Café Rue Dix i Brooklyn, den enda restaurangen i New York där jag har ätit senegalesisk mat som smakar som den ska.
Tagore’s 42 Trill Road
Tagore’s är ett mysigt gammalt jazzhak i ett område som heter Observatory. Jag var där när jag var 19 år och trodde att jag skulle bli dokumentärfilmare. Men i stället för att ägna mig åt det jag skulle så softade jag bara runt i sex veckor.
Artilleriet i Göteborg.
Artilleriet Magasingatan 19, artilleriet.se
Jag älskar verkligen Göteborg. Ser alltid till att besöka Heyday, en liten butik på Kyrkogatan, som har rolig fika och fina saker. Samma sak med Artilleriet, en inredningsbutik som är så himla härlig. Jag vill köpa allt, men tänker sen; hur ska jag ta med allt det här till Stockholm? Då vill jag bara flytta till Göteborg. Om det inte vore för spårvagnarna då, som är jättetysta och kommer från ingenstans. Silent assassins!
Foto: David Bebber / SIME/ IBL
Banjul, Gambia
Det finns alla möjliga skäl att åka till Gambia, men helst sitter man bara på stranden och äter god mat. Det finns inte så mycket att göra, men det är en del av charmen. Man bara åker dit och hänger runt. Dessutom är alla väldigt snälla. I vintras var jag i Banjul för att spela in tre videor till mitt nya album, en fantastisk upplevelse och perfekt inramning för just dessa låtar.
Stjärnkrögaren Niklas Ekstedt surfar i sitt baskiska paradis, äter schnitzel i Köpenhamn och njuter av konst i Somerset.
Foto: IBL
Surfparadis Guethary
Annons
X
Kanske min favoritplats på jorden. Här surfar jag mer än gärna och även barnen älskar att vara här. Vi besöker Baskien varje år och njuter av alla fantastiska restauranger runt San Sebastián. Men jag bor helst på den franska sidan och gör dagsutflykter i stället. Missa inte världsklassrestaurangen Asador Extebarri i den lilla byn Axpe.
Upptäcktsfärd Kyoto
En av mina absoluta favoritstäder. Här gillar jag att cykla eller vandra och bara andas ut efter några hektiska dagar i Tokyo. Jag har inga specifika restaurangtips att bjuda på, det roligaste är att själv gå runt och upptäcka små hål-i-väggen-restauranger.
Krogrunda Köpenhamn
Köpenhamn håller sakta på att bli Europas nya mathuvudstad. Flera av de duktiga medar-betarna från Noma har gått vidare och startat egna roliga ställen. Ät italienskt och ekologiskt på Baest, mexikanskt på Sanchez och missa inte wienerschnitzeln på Barr, som håller till i just Nomas gamla lokaler. Jag bor gärna mitt i Nyhavn, exempelvis på Hotel 71 eller Admiral.
Utflykt Somerset
Jag och min fru Katarina åker gärna till London för att äta gott och träffa vänner. Om vi hinner brukar vi även göra en avstickare till Somerset eller Cornwall. Hauser & Wirth i den lilla byn Bruton i Somerset är ett av världens främsta gallerier när det gäller samtida konst. Om du har möjlighet, missa inte en övernattning på fantastiska Babington House i närheten.
Foto: Dave Tacon / Polaris Images/ IBL
Matkultur Taipei
Taiwan är nästa stora matnation efter Japan och Korea. Under kulturrevolutionen i Kina förkastade man alla gamla traditioner, men mycket av den gamla kinesiska matkulturen har bevarats här. Samtidigt har landet ett eget bra kök som man kombinerar med det kinesiska. Ön är relativt liten, så det är lätt att ta sig runt och upptäcka småstäder även utanför Taipei.
Niklas Ekstedt, stjärnkock, programledare och kokboksförfattare.
Chokladrebeller, sekelgamla konfekttraditioner och kakaodammiga konditorier. SvD Resor åkte till Zürich och blev chokladfrälst.
Åren har varit snälla mot Dieter Meier. Den 72-årige excentrikern har inte förändrats nämnvärt sedan han var ena halvan av den schweiziska syntduon Yello, ett av 1980-talets mest egensinniga band. Idag driver han biffkrogkedjan Ojo de Agua samt en kött- och vinranch i Mendoza. Det senaste året har han dock gjort mest väsen som chokladrebell.
Annons
X
– Ursäkta om jag är lite kortfattad, men jag åker till Kuba om en stund för att handla kakaobönor, ursäktar sig Dieter Meier när vi träffas i hans chokladbutik Oro de Cacao intill oden Limmat i cen- trala Zürich. Men när en person som Meier får upp svadan finns inget som heter "kortfattat", och under en timme berättar han ingående om det patent han utvecklat tillsammans med en vetenskapsman. Ett patent som, enligt Meier, kommer att revolutionera chokladindustrin.
– När kakaobönor rostas går 90 procent av aromerna förlorade och de blir bittra. Med mitt patent kallextraheras bönorna, vilket bevarar kakaosubstanserna och gör chokladen mer smakrik. När du äter min choklad kan du känna om bönorna kommer från Bolivia, Grenada eller Kuba, säger Meier och påpekar att den schweiziska chokladindustrin era gånger försökt köpa patentet i syfte att inte låta någon använda det. Meier har dock viftat bort alla erbjudanden och i stället dykt upp på chokladmässor för att sprida ordet om sin revolutionära process.
Så är det en ny chokladera jag smakar när jag tar en bit av hans stilrent designade 80% Perú Cacao? Ja, kanske. Men med bara en ytterst liten mängd tillsatt rörsocker är det knappast något för den breda Maraboumassan, utan snarare en "förvärvad smak" med påtagligt botaniska toner. Till och med hans vita choklad, 42% Cuba Cacao White, är mer än bara en sötsliskig sockerbomb.
Dieter Meier må vara Zürich mest färgstarka chokladmakare, men han är långt ifrån den enda som har historier att berätta – och enastående choklad att bjuda på. Den schweiziska flodmetropolen har varit landets epicentrum för choklad ända sedan 1892 då den lokala chokladmakaren Sprüngli slog ihop sina kakaobönpåsar med Bernbaserade Lindt. 126 år senare kan staden utmana såväl Bryssel som Oaxaca om titeln "världens främsta chokladdestination". För även om Zürich på senare år genomgått en makeover från stel och tråkig nansstad till vitalt konstcentrum är det inte vid utmärkta konstmuseet Kunsthaus du hittar de längsta köerna. De ringlar utanför gamla stans chokladbutiker.
Foto: SIMON BAJADA
– Efter en helg i Zürich kommer du aldrig att röra en Lindor igen, intygar Stephanie Greiner på Xocotour när jag ansluter mig till hennes chokladfanatiska rundtur till ett dussin av Altstadts förnämsta chokladhantverkare och konfektbutiker. Jag säger inte emot. Det är svårt att säga något när man precis tagit första tuggan på en flytande absintpärla inuti ett bo av kristalliserat socker som täckts med mjölkchoklad och Criollo de Venezuela 65%.
– Det tar ett år att göra Zürichs finaste chokladtryffel, men bara fem sekunder att äta den, fortsätter Greiner och har givetvis rätt igen. De fem tryfflarna på assietten framför mig slank ner med ungefär den hastigheten efter att vi slagit oss ned på härligt omoderna Con serie Honold. Ett 112-årigt konfektpalats där luften doftar av kakaodamm och marmordisken dignar av handgjorda läckerheter: caipirinha-praliner, bubblande mintbomber, sommartryfflar med säsongens bär och ställets berömda Honold trauben med vindruvor som marinerats i cognac i ett år.
Foto: Simon Bajada
Nästan lika anrikt är 80-åriga chokladhuset Teuscher, mest känt för sina Dom Pérignon-tryfflar och härligt överpyntade butiker som numera finns i alla världsdelar. I Zürich gömmer de sig bakom torget Lindenhof och de flesta recepten härstammar fortfarande från grundaren Adolf Teuscher. En annan ljuvlig tidskapsel är specerihandeln H Schwarzenbach där inte mycket tycks ha hänt sedan invigningen 1864. Här finns allt för den ambitiösa hobbychokladmakaren, inklusive mexikanskt smör samt vanilj och kakaobönor från hela världen.
– Men tro inte att Zürichs chokladhantverkare enbart blickar bakåt, vi är moderna också, intygar Stephanie Greiner och berättar att foie gras-tryffeln hade sina fem minuter av berömmelse för ett par år sedan. Ädelosttryffeln hänger fortfarande med, och nymodigheter som chili och matcha är numera obligatoriska smaker på de flesta ställen. Samtidigt har Sprüngli, vars flaggskeppsbutik på Paradeplatz är ett självklart stopp, utvecklat ett superlyxsegment för konnässörer som inte nöjer sig med mindre än en låda truffle du jour – särskilt exklusiva munsbitar som säljs under endast 24 timmar – och den hutlöst dyra mjölkchokladen vars mjölk kommer från kor uppfödda på enbart hö.
Foto: Simon Bajada
Ett annat tecken på att Zürich chokladscen inte står still är nykomlingen La Flor som öppnade för ett par månader sedan i de heta Binzkvarteren. Här står transparens, ekologiska ingredienser och direktkontakt med kakaobönodlarna i fokus.
– Vi kände att Zürich saknade en smakrik, icke- industriell choklad gjord på enbart naturliga ingredienser, berättar Laura Schälchli, som parallellt med sitt arbete inom Slow Food Switzerland driver La Flor tillsammans med krögaren Ivo Müller.
– Vi experimenterar hela tiden, men aldrig med några andra råvaror än kakaomassa, kakaosmör och ekologiskt socker. Kakaobönan innehåller 600 smakkomponenter som varierar beroende på sort och var den odlas. Det finns ingen anledning att döl- ja dem med tillsatser, säger Schälchli och bjuder på La Flors populäraste bar, den läckra 74% Hacienda Limon Ecuador.
En annan innovatör är Taucherli som började i blygsam skala med att sälja chokladkulor på trä- pinnar för att doppa i varm mjölk. Idag gör man både ursprungschoklad utan tillsatser och choklad med udda smaksättningar. Mest uppmärksamhet har man dock rönt för sin naturligt rosa choklad, även kallad "den fjärde chokladsorten". Receptet är hemligt, men det sägs att den påtagligt fruktiga chokladen är gjord på ofermenterade kakaobönor som får sin rosa färg när de blandas med kakaosmör. Taucherli har ingen egen butik, men deras choklad säljs bland annat på utmärkta Urban Food Store i Altstadt.
Semestra i Sverige – så mycket sparar du i koldioxidutsläpp
Varför åka utomlands för ostron, vingårdar och skidåkning när allt finns på hemmaplan? SJ har räknat ut hur mycket de svenska alternativen sparar i koldioxidutsläpp.
I stället för Island... ABISKO Tågstation: Abisko turiststation. Sparar 391 kg CO2
Annons
X
Det arktiska landskapet blir allt mer populärt. Islands gejsrar har länge lockat friluftiga entusiaster, men i norrländska Abisko finns norrskenet som höjer sig över alla andra natur fenomen. Abiskos svarta och klara natthimmel är som gjord för att få se norrsken, vilket också lockar turister från hela världen. Fenomenet förekommer under hela vinterhalvåret och vill man maxa sina möjligheter ska man bege sig till bergstoppen Noulja och Aurora Sky Station.
I stället för Zermatt... RIKSGRÄNSEN Tågstation: Riksgränsen. Sparar 384 kg CO2
Ett lyxigt hotellrum med milsvid utsikt över snötäckta bergstoppar behöver inte ligga flera 100 mil bort. I Riksgränsen är offpiståkningen spektakulär och du kan dessutom åka skidor i midnattssol långt in på för sommaren. 15 mil norr om Polcirkeln bjuds utsikt över både svenska och norska bergs kammar, hisnande toppturer och helikopterskidåkning. Precis vid norska gränsen ligger skidhotellet Niehku som nyligen flyttat in i Malmbanans gamla lokaler och deflnitivt lever upp till Zermatts lyxiga standard.
Foto: pexels
I stället för Mosel... KULLAHALVÖN Tågstation: Höganäs C (sista sträckan buss från Helsingborg). Sparar 240 kg CO2
Vita kvalitetsviner är inte reserverade för det tyska vindistriktet. I Skåne har druvan solaris till och med bättre för utsättningar än i hemlandet, enligt experterna. De svenska vinerna är på frammarsch och det internationella intresset har höjts rejält de senaste åren. Idag finns över 200 svenska odlare och på Kullahalvön tronar fyra vingårdar som tar emot besökare för provningar. Under hösten är det skördefest och på Arilds Vingård kan man som besökare anmäla sig för att hjälpa till.
I stället för Stonehenge... ALE STENAR Tågstation: Ystad. Sparar 317 kg CO2
På skånska Kåsebergaåsen reser sig Sveriges svar på mytiska Stonehenge – Ale stenar. Med en vidsträckt utsikt över horisonten är det Sveriges största bevarade skeppssättning. Det finns många teorier om hur och varför monumentet restes; arkeologerna menar att det troligtvis rör sig om en gravplats medan andra experter utgår från att stenarna fungerat som en solkalender. Det är troligtvis mystiken som lockar den stora mängden besökare och Ale stenar är idag en viktig mötes plats för olika hedniska och nyandliga grupper, framförallt under sommar och vintersolståndet.
I stället för Bretagne... GREBBESTAD Tågstation: Tanum. Sparar 336 kg CO2
I Grebbestads karga och vilda havsklimat får ostronen extra mycket smak och vissa menar att de är bland världens godaste. Ostron trivs bäst när det är mellan åtta och tio grader i vattnet och på Västkusten blir det aldrig för varmt. Till skillnad från den franska kusten är vattennivån konstant, den påverkas inte av ebb och flod, vilket gör att de svenska ostronen måste hämtas av dykare. I Grebbestad fiskas ungefär 90 procent av Sveriges ostron och här hålls även SM i ostronöppning varje år.
The Ned firar ettårsdagen med att cementera sig som Londons mesta medlemsklubb. Därtill också den vackraste, med ljuvligt ålderdomlig atmosfär i Citys forna Midland Bank-byggnad. Alla har kanske inte lust att betala årsavgiften à 46 000 kronor för att få tillgång till de hemliga utrymmena, men det finns ett kryphål: checka in. Som hotellgäst får du ett praktfullt rum, samt ännu viktigare: tillgång till stadens mest exklusiva utomhuspool, öppen till klockan 23 året runt. Ingen annanstans plaskar du ostört med blicken på St Paul’s och The Shard. Ett tips: boka helst en söndag. Då kan vattenlekarna kombineras med kvällsmanikyr på spat Cowshed, följt av swing med The London Dance Orchestra.
MUSEUM LATES
Självklart hör Londons museer till de mest välbesökta sevärdheterna, vilket lika självklart tenderar att göra dem fullproppade. Ett sätt att slippa trängseln är besöka dem vid så kallade "lates"; kvällar då öppettiderna är ytterst generösa och inte sällan med events, barer och livemusik som påhäng. Tate, Natural History Museum, V&A, Wellcome Collection är bara några av dem som arrangerar dessa aftnar, vissa så ofta som varje vecka. Vi rekommenderar särskilt Design Museums "Design overtime"; fredagskvällar stuvade med workshops, föreläsningar och guidade turer. Allra bäst är dock Science Museum som sista onsdagskvällen i varje månad fyller hela huset med tematisk underhållning. Är du på plats nu i veckan firas praktfull tioårsfest av fenomenet.
Fastigheten ritades ursprungligen av Charles Fitzroy Doll i slutet av 1800-talet. Men att stiga in i dessa mäktiga lokaler, numera hem åt det nyöppnade hotellet The Principal, är så mycket mer än en arkitektonisk tidsresa. Bakom tunga draperier nere i vänstra hörnet av foajén döljer sig nämligen Fitz’s som varje onsdagskväll tar med sina gäster på fantasifulla rundturer. Det må se ut som en charmigt eklektisk hotellbar, men ett tu tre har det blivit teaterestrad. Eller burleskscen. Ett hål-i-väggen för jazzmusiker, en miniarena för spoken word, en Buena Vista Social Club med contradanzaatmosfär värdig 40-talets Havanna. Ingen vecka är den andra lik och med ett öga på kalendariet kan du pricka in rätt aktivitet.
Londons stadssiluett blir allt mer djärv och de högt flygande sällskapsrummen allt fler. När Skylight förra sommaren lät barer och food trucks ta över de översta våningarna i ett parkeringshus vid Tobacco Dock var det tänkt som ett 16 veckor långt engångsevent. Men framgången ledde till en vintersäsong och nu har ytterligare en sommar rönt ännu större popularitet, och man har beslutat att hålla öppet permanent. Londons grönområden i all ära, men det är något speciellt att klättra upp mot skyn ett stenkast från Themsen och marinan St Katharine’s för att spela fotboll, krocket och boule medan stadens skyskrapor glittrar ikapp med kvällsrodnad och ljusslingor långt in mot midnatt. I november byts konstgräsbanorna mot isrinkar, de enda på ett tak i hela Europa.
Det ryms inte fler än tolv besökare på The Last Tuesday Society, ett säreget kuriosakabinett kurerat av filosofen Viktor Wynd med tillhörande liten cocktailbar. Det är med andra ord ett intimt gäng som en höstmysig söndagskväll samlas runt sarkofagen i museets Lion’s Chamber för The monthly storyteller evening med berättaren Giles Abbott. Hans inlevelseförmåga är prisbelönt, så medryckande att vi nästan glömmer att njuta av ostarna från Raw Cheese Power som dukats fram med marmelad och sylt kokade runt hörnet hos Newton & Pott. Historierna varierar; snart på tur står isländska vikingaepos följt av de mest okända julsagorna. Vad du däremot alltid kan förvänta dig är fängslande narrativ och glada gäster. Lite som det kändes runt lägerelden när man var barn.
Kunniga i militärhistoria har listat ut att Brigadiers är en armévink. Och inte vilken som helst, utan till den indiska härens mässbarer. Tänk därför åtta sammanlänkade salonger, var och en intimt tilltalande tack vare indisk art déco-dekor med brunbränt trä och röda kulörer, samt utrustade för olika slags mingel. Biljard, kortspel, ölbar, cocktailbar, tre chambres separées och Londons kanske skönast puttriga miljö att via storbildsskärmar försöka förstå Indiens nationaltidsfördriv; cricket. Ty på Brigadiers är socialt umgänge liktydigt med sport, och lika viktigt som att njuta sällsynt whisky från den säregna dryckesautomaten. I kvällsvimlet syns visserligen betydligt er kostymer än uniformer, men Brigadiers lyckas vara nostalgidränkt regementsklubb ut i alla dess sömmar.
I fem år har Hongkongkrogen Duddell’s mättat kropp och knopp med sin Michelinbelönade förening av kantonesisk kokkonst och konst. När Londonutposten öppnade i fjol lades ännu mer fokus på det estetiska; att vara en mötesplats för konstälskare som även råkar vara foodies. Lokalen för detta blev St Thomaskyrkan vars forna långhus nu ståtar med en pampig smaragdgrön bar. Här beställer vi en drink spetsad med kinesisk besk att sippa på medan vi strosar bland väl utvald konst från hela världen. Som galleri är Duddell’s ensamt i sitt slag; en utställningslokal för nattugglor, dränkt i solnedgångsljus innan det dukas fram delikat dim sum.
– Märker ni hur stämningen förändras? Nu höjer vi pulsen!
Stjärnkrögaren Marcus Samuelsson kommer förbi vårt bord intill Red Roosters scen. Skrattar och dansar samtidigt som Sean OD börjar spela vinylskivor. Samuelsson är en inkarnation av sin egen ambition att månatligen förvandla sin restaurang till klubb, med middagsservering till långt efter midnatt medan DJ:s och livemusik lyfter taket från klockan 22. Konceptet har visat sig lika framgångsrikt som Samuelssons patenterade svensk-amerikanska soul food: tänk majsbröd, kycklingbullar i äppelpuré med lingon och bräserade shortribs serverade i industriromantiskt ombonad källarlokal samtidigt som musiker från hela världen underhåller. Gommen sjunger, benen spritter, mellan borden blir det dansgolv. Bokning är ett måste; Red Rooster Lates säljer alltid slut.
Våra hösttips – ett legendariskt uptownhotell och Hilma af Klints tidlösa konst på Guggenheim.
HOTELL Det riktiga Manhattan
Annons
X
Vissa av oss sätter prestige i att besöka New York utan att gå lägre än 59:e gatan. För en utpräglad uptown-semester flyger du till JFK, tar Queensboro Bridge som fäster vid Manhattan på 60:e gatan och blickar aldrig nedåt.
Här uppe – bland 80 plus-par som håller uppe varandra i armkrok, 30-åriga arvingar utan egentlig sysselsättning och hemmafruar med tvillingvagnar – öppnar sig det gamla New York. Stenbyggnader från sekelskiftet, breda avenyer, planterade alléer. Judiska delis och blomsterbutiker som spiller ut över gathörnen.
Checka in på The Sherry- Netherland. Beläget på femte avenyn mitt emot Central Park är hotellet kvalitetssäkrat av en rad ikoner. Däribland Marilyn Monroe, Diana Ross och David Bowie. I dag är det en femstjärnig klassiker. Snurrdörr i guld, urverk i mässing över hissen. Rummen moderna, sobra och crèmefärgade, utsikt till andra sidan parken. Där tar vi sikte.
KONST Abstrakt konstpromenad
Kanske är det nu – 74 år efter sin död – som svenska konstnären Hilma af Klint får sitt slutgiltiga internationella genombrott. När Guggenheim Museum i oktober öppnar utställningen Hilma af Klint: Paintings for the Future är det en samling konstverk som kunde vara hämtade från 2018.
Ett sinnligt sökande fångat i en estetik vi idag ser överallt från modevärlden till konstscenen. Kanske visste Hilma af Klint att hon var före sin tid: övertygad om att världen inte skulle förstå hennes konst beslutade hon att majoriteten av verken skulle visas först 20 år efter hennes död. På Guggenheim får vi nu se allt från de andliga pyramiderna till de mosaikliknande solarna.
Två andra konsttips i samma kvarter: Skarstedt Gallery ställer ut Martin Kippenberger och Metropolitan Museum visar Epic Abstraction: Pollock to Herrera. En abstrakt eftermiddag på Upper East Side.
Nyöppnade gallerier, nyinvigda utsikts punkter och nytolkningar av bacalao. Detta är våra favoriter i den portugisiska huvudstaden just nu.
Le Consulat 22 Plaça Luís de Camões leconsulat.pt
Annons
X
Fastigheten vid söta torget Praça de Camões i Chiado var i över ett århundrade hem åt Brasiliens konsulat. Men anorna till trots; dess förvandling till chict hotell är i högsta grad samtida. Det som får Le Consulat att stå ut bland Lissabons många förstklassiga hotell är att varje gemak inretts i samarbete med lokala gallerier som försett dem med originalkonst. Det bidrar till den säregna estetiken och lätt bohemiska stämningen. Medan frukostbuffén är tämligen enkel är hotellrestaurangen Taberna Fina, under ledning av hyllade André Magalhães, en riktig höjdare. Summa summarum: mycket snyggt, härligt hem trevligt och med prima läge.
Matälskande Lissabonresenärer vet att José Avillez är stadens kockkung med tvåstjärniga Belcanto på cv:n. Inte konstigt alltså att hans senaste ställe, det något mer avspända Bairro do Avillez, snabbt rusat upp som ett matmåste. – Varje avdelning tar tillvara på de bästa portugisiska smakerna, säger Avillez när han ska förklara den röda tråd som under ett och samma tak binder ihop gourmetdelin Mercearia, husmanskosten på Taberna, fisk- och skaldjursorienterade Páteo, cocktailbaren Cantina Peruana och teatern Beco där den internationellt inspirerade menyn är nästan lika rafflande som burleskshowerna som bjuds därtill. Gillar du Avillez och vill smaka mer i samma stil kontaktar du med fördel Lisbon Foodie Walks för en läcker gastropromenad med start på just Taberna.
Fortes d’Aloia & Gabriel Praça Luís de Camões 22 fdag.com.br/en
Att konstmässor kickar igång en stads konstscen är en sanning med modifikation. I just Lissabons fall tycks det dock delvis stämma. Under de två år som gått sedan invigningen av Arco Lisboa samt det praktfulla konst och arkitekturcentret MAAT vid Beléms sjösida har dussinet nya utställningslokaler öppnat och ännu er konstnärsdrivna initiativ ägt rum i huvudstaden. Senast in på målarduken har brasilianska prestigegalleriet Fortes D’Aloia & Gabriel ritat sig med sin första europeiska filial.
– Det känns naturligt efter som Lissabon är så populärt just nu. Detta är helt rätt plats att komma närmre en internationell konstpublik, förklarar ägaren Maria Ana Pimenta.
Stjärnparfymören Lyn Harris har sällan tid för semester. Så när Portugals mest välrenommerade tvålproducent Claus Porto frågade om hon å deras vägnar ville göra en roadtrip genom landet för att lukta sig fram till en ny doftlinje, tackade hon ja. Resans flytande resultat lanserades i maj som fem aromer under namnet Agua de Colonia.
– Luften i Portugal rör sig på ett vis jag älskar. Det är som om årstiderna ständigt växlar, menar Lyn och berättar att doften Geranium inspirerades av besök i Lissabons Jardim Botânico där hon plockade löv och blommor, vände på stenar och andades in vinden. Den röd och guldbelagda askan säljs nu i Claus Portos minimalistiskt docksöta flaggskeppsbutik. En perfekt Lissabonpresent med doft av pelargon, kryddnejlika och mossa.
Tabik är inte enbart en utmärkt bistro, utan ett säreget ställe där kokkonst förenas med konst. Arkitekten Ricardo Tralhão från Ipotz Studio hämtade inspiration från hur Lissabon såg ut under återuppbyggandet av Baixa efter jordbävningen 1755. Tänk byggnadsställningar, men gjorda av ljust trä och monterade i eleganta mönster mellan väggar med gigantiska Caravaggio och Velázquez. Konsten märks även på menyn, vilken kocken Manuel Lino fyllt med omtolkningar av klassiska portugisiska recept. Allt låter så enkelt – soppan caldo verde med rostad grönkål och bakad bacalao i svampbuljong – samtidigt som tallrikarna som landar på bordet svämmar över av god smak. Estetiskt tilltalande är de också, förstås.
Belvedere Panoramico de Monsanto Estr. da Bela Vista
Som vi alla vet innebär Lissabons geografi över sju rullande kullar ett överflöd av panoraman. Men glöm Instagramfavoriten Castelo São Jorge en stund och ta sikte på Belvdedere Panoramico de Monsanto i parken Alto da Serafina. Den rymdålderssnygga byggnaden ritades som lyxkrog och nattklubb av Chaves da Costa på 1960-talet, lämnades åt sitt öde 2001 och har nu förvandlats till stadens senaste – och kanske också bästa – utsiktspunkt. Vyerna bjuds i 360 grader och även själva byggnadsverket är en fröjd för ögat. Ty Panoramic har inte renoverats, trots att det nu blivit säkert att besöka husresterna, utan lämnats som ett pärlband av arkitektoniska chef-d’oeuvre med storslagen dekor, vackert biten av tidens tand.
Epur Largo da Academia Nacional de Belas Artes 14 epur.pt
Svaret på varför Vincent Farges nyöppnade finkrog är döpt till Epur är komplicerat, det har något med Newtons gravitationslag att göra. Men namnet går att sammanfatta som härlett ur det franska verbet "épurer", att förfina eller rena. Det räcker gott som förklaring, för det ringar perfekt in stämningen och smaksensationerna här uppe på stadsdelen Chiados höjder. Lokalen är avskalad, vinlistan portugisisk, menyn minimalistisk och uppdelad i "ögonblick". Vad de består av hålls fåordigt: önskas det hav, terroir eller tradition till huvudrätt? – Cuisine som anpassar sig efter råvarorna i stället för tvärtom, förtydligar Farges och dukar fram sagolik kungsfisk med frikassé på bondbönor och kantareller.
Topo Martim Moniz Centro Comercial Martim Moniz Piso 6 topo-lisboa.pt
Vågen av takbarer fortsätter att ta över stadens hustak. Största snackisen just nu är nya Topo, omtalad för sina vasst mixade drinkar samt ovanligt vidsträckta storstadsvyer som inkluderar ertalet kända landmärken. Ändå är det lite av en doldis; de stora massorna tycks inte begripit att den anonyma hissen i den anonyma gamla lagerlokalen vid Praça Martim Moniz leder till ett så elegant dryckesland, formgivet av designduon Miguel Oliveira och José Botelho. Att påpeka att Topo är finast i solnedgången är nästan överflödigt. Självklart är det extra hjärtslitande att sippa på sitt glas av den syrliga portugisiska körsbärslikören ginjinha med en skvätt bubbel samtidigt som Castelo de São Jorge börja blossa i gyllene färgband.
när jag befinner mig i Köpenhamn återvänder jag gärna till Osteria 16. Det är en prestigelös, väldigt god italienare där man dricker vin ur plastmuggar och äter otrolig god bläckfisk. Här finns ingen meny, det är enbart dagens rätter som gäller och råvarorna är säsongsbaserade.
Foto: Dan Luca / Alamy / Alamy
Antibes Frankrike
Jag rekommenderar alla att åka till Antibes. Det är en liten och supermysig gammal stad där husen funnits sedan 1700-talet. När man strosar runt där känns det som att gå runt i en Disneyfilm.
Ivan Ramen 25 Clinton Street, New York ivanramen.com
För alla ramenfantaster som besöker New York är Ivan Ramen på Lower East Side ett måste. Deras ramen är så god att det sitter regler uppsatta i den lilla lokalen – det är till exempel förbjudet att inte surpla. Vill du spana in stället i förväg så kolla på avsnittet om Ivan Orkin i Netlix-serien Chef’s Table.
Foto: MAHATHIR MOHD YASIN
Daikanyama Tokyo, Japan
Jag måste rekommendera Tokyo för det är bland det bästa jag vet. Väl där tycker jag att man ska besöka stadsdelen Daikanyama. Stämningen är lugn och stilla med butiker i varje gatuhörn. Här ryms allt från japanska designers till second hand och större internationella märken. Jag strosar runt mellan butiker och kaféer och har det supermysigt.
Återkommer gärna till New York, just för att det är livets stad. Där blir det ett besök på The Spotted Pig, en jättetrevlig restaurang som ligger i West Village. Det är som en liten engelsk pub – fast med Michelinstjärna. Här serveras säsongsbetonade brittiska och italienska rätter med närproducerade råvaror.
Toscana och Maldiverna i all ära, men livets viktigaste resa är värd en mer unik upplevelse. Detta är smekmånadsresorna för er som inte gör som alla andra.
Vi ska inte prata illa om par som åker på smekmånad till Maldiverna, men håll med om det är svårt att vara mer förut sägbar. Mer oväntat, men lika paradisiskt, är Filippinerna. Här finns 7 000 öar att välja mellan och tumregeln som gäller är: ju längre bort från Manilabukten desto bättre. El Nido på Palawans huvudö betraktas allmänt som paradisplatsen nummer ett, men där var Robinson och hade öråd redan 2009. Den som vill ha sin egen idyll vänder i stället blicken mot Pamalican Island i Sulusjön, så svåråtkomlig att enda sättet att ta sig dit är med resorten Amanpulos privatplan. Här bor ni i överdimensionerade villor byggda i naturliga material, givetvis med egen pool och butler. Solnedgångsdrinken avnjuts med fördel i baren som ligger och flyter i havet.
Klart vi gillar Bordeauxviner, men visst känns champagne och bröllopsresa som en mer självklar kombo? Det berömda bubbeldistriktet i norra Frankrike har mycket att bjuda på, förslagsvis med champagnehuvudstaden Épernay som utgångspunkt. Här finns bland annat Avenue de Champagne, världens mest drickbara adress enligt Winston Churchill, där champagnehusen trängs under ett garnnystan av källargångar. Drickbar är även den lilla byn Hautvillers där benediktinermunken Dom Pérignon levde och verkade på 1600talet. I byns omgivningar finns era utmärkta champagnemakare, vi rekommenderar särskilt ett besök hos G Tribaut med traktens bästa vyer. Bo: Domaine Les Crayeres i Reims lever upp till alla drömmar om ett perfekt franskt château med antikinredda sviter, välmanikyrerad park och tvåstjärnig restaurang. lescrayeres.com
Finns det en influencer, foodie eller resebloggare som INTE uppmanat oss att åka till Tulum? Visst, den lilla strandstaden är väl värd sin hajp, men det finns så mycket mer i Mexiko – Oaxaca exempelvis. Delstaten längst ner i söder är mellan sina berg och stränder en färgstark mix av lokal kultur, spansk kolonialism och förcolombianska ruiner. Dessutom utnämnd till landets gastronomiska paradis. Högromantiska huvudorten Oaxaca City är den givna basen med sin praktfulla arkitektur och sina många museum och krogar. På lagom utflyktsavstånd finns de skogsklädda bergen Sierra Norte och den förhållandevis lågmälda kuststaden Puerto Escondido. Bo: Känn historiens vingslag på Quinta Real Oaxaca, vars 450 år gamla stenbyggnader numera rymmer stadens mest exklusiva hotell. quintareal.com
Du och ditt livs kärlek på ena sidan lyxtältduken, djungelns alla invånare på den andra. Safariäventyr har skyhög romantikfaktor och följaktligen går bröllopsresorna i skytteltrafik till Kenya och Sydafrika. Vårt förslag: ta sikte på Botswana i stället och det makalösa Okavangodeltat med sina hundratals öar runt den slingrande Okavango oden. Vatten betyder liv, och till deltat söker sig följaktligen stora mängder vilt. Djurlivet upplevs bäst under en vandring, eller med flodbåt i gryningen. Botswana satsar på hållbar turism och safarilägren i deltat är få, men de som finns erbjuder all tänkbar smekmånadslyx. Bo: andBeyond Sandibe OkavangoSafari Lodge liknar ett urbant designhotell mitt i buschen. De hypermoderna stugorna har egen pool och stor terrass. &beyond.com
Bröllopspar som älskar dyr olivolja lika mycket som varandra åker alltid till Toscana. Ett säkert kort förstås, men för något mindre upptrampat föreslår vi Emilia-Romagna i norra Italien. Födelseplats för allt från balsamvinäger till parmaskinka och vars huvudort Bologna utnämnts till en av världens tio bästa matstäder. Och då har vi inte ens nämnt Osteria Francescana i Modena, just nu etta på World’s 50 Best Restaurants-listan. Mellan måltiderna åker ni på utflykter, bland annat till medeltidsbyn Dozza som förvandlat sig själv till ett enda stort utomhusgalleri. Avsluta med ett par dagar i klassiska badorten Rimini. Bo: Grand Hotel Majestic già Baglioni är Bolognas mest prestigefyllda hotell. Med bästa läget och oräkneliga celebriteter i hotelliggaren. grandhotelmajestic. duetorrihotels.com
Orientexpressen må vara tågklassikernas urmoder, vars nya sviter med dubbelsäng och eget badrum är som gjorda för rälsromantik. Men ändå. Vad är väl en kort tur mellan Venedig och Paris jämfört med ett tropiskt tågäventyr som osar av Marlene Dietrich, Shanghaiexpressen och kolonialromantik? Under resan mellan Bangkok och Singapore bjuder Eastern & Oriental Express på tre dygn av teakglänsande nostalgi medan täta regnskogar, öppna risfält och sömniga kustbyar sveper förbi utanför fönstren. Ni stannar till för en flodkryssning på Kwai och en heldag i historiska Kuala Kangsar, för att sedan avrunda upplevelserna med en Singapore sling i den öppna observationsvagnen och en sydostasiatisk avsmakningsmeny i restaurangen. Därefter sover ni gott i er presidenthytt.
Glöm allt som heter jätteresorter och massturism. I stället: små familjeägda hotell, glittrande badvikar och ett litet hamnläge som tar en kvart att strosa genom. Så nej, det är inte konstigt att italienska pytteön Ponza, belägen ett par mil söder om Rom, är en plats huvudstadens befolkning helst håller för sig själva. Samtidigt omgärdas Ponza och de övriga Pontinska öarna med den sortens aura som lockar rika och berömda på jakt efter en undanskymd oas. Vi har svårt att tänka oss en bättre plats för la dolce vita – med lokalt vin i glaset och rustika smaker från Kampanien på tallriken. En smekmånad behöver inte vara mer komplicerat än så. Bo: Grand Hotel Santa Domitilla ligger i en lummig trädgård med spa, romerska grottor och bra restaurang. santadomitilla.com
Bröllopsfotoalbum är big business i Vietnam och många av de nyblivna paren åker till Hoi An för att ta sina bilder. Det är lätt att förstå varför. Den världsarvslistade kuststaden är en skickligt iscensatt sagoboksmiljö med minnen från både 1400-talets glansdagar och fransk kolonialism, allt mjukt upplyst av tusentals kulörta rislampor. Den som inte känner förälskelsen slå kullerbyttor under stillsamt flanerande i de smala gränderna har sannolikt gift sig med fel person. Resten av tiden utforskar ni det utsökta centralvietnamesiska köket, åker på cykelturer bland risfälten och slappar på stranden An Bang. Bo: The Nam Hai är regionens mest exklusiva resort. Ligger avskilt tio minuter utanför stan med egen strand, stora villor och prisbelönt spa. fourseasons.com/hoian
Pompeji i all ära, men det här museet är helt fantastiskt. Här finns enormt många intakta föremål, bland annat en hel uppsjö av gladiatorhjälmar, och världens kanske mest kända mosaik, Alexandermosaiken som skildrar slaget vid Issos. När arkeologerna började gräva ut Pompeji under slutet av 1800-talet fick de en chock då det visade sig att romarna var fullfjädrade pornografer. De hittade massor av erotiska fresker, skulpturer och liknande. Dessa finns att beskåda här på museet.
Foto: IBL
POSITANO Amalfikusten, Italien
Positano är platsen där kärleken föddes. Jordens vackraste lilla fiskeby klamrar sig fast på en klippa ovanför Medelhavet. Här äter jag en spaghetti vongole på restaurangen Covo Dei Saraceni. Eller så tar jag mig upp till "gudarnas stig". När jag vandrar där förstår jag varför den kallas så – det är så nära himmelriket man kan komma. Den hyfsat jobbig att gå, men det går ändå bra att ta med sig barnen.
THE STANDARD HIGH LINE 848 Washington Street, New York standardhotels.com
Vid det gröna promenadstråket The High Line i Meatpacking District ligger hotellet The Standard High Line. Det är coolt inrett och har en tung bar, det är äkta New York för mig. Inredningen är modern och industriell, jag gillar speciellt de snygga golv-till-tak-fönsterna i rummen. New York är verkligen min favoritstad i USA.
PIZZERIA GINO SORBRILLO Via dei Tribunali 32, Neapel sorbillo.it
Jag har mina rötter i Neapel som är en pärla svenskarna inte hittat till än. Det är litet och stökigt, men bakom den slitna ytan finns en helt fantastisk stad. Samt ett av de bästa köken i världen. Är man här ska man äta den mest kända italienska rätten av alla: pizza. Ingen annanstans görs den lika bra. Sätt dig på pizzerian Gino Sorbillo, men kom tidigt, det är alltid kö. Magin sitter i degen och deras sätt att jäsa den. Ginos pizza är en upplevelse man minns i resten av livet.
I mitt tycke är detta världens vackraste villa. Utsikten är hisnande och trädgården ren magi. Den ligger högt uppe på ett berg och arkitekturen är klassiskt italiensk med vackra kolonner och pergolas. Det var den svenske läkaren Axel Munthe som uppförde villan på 1890-talet. I dag är villan öppen för allmänheten och även barnen tycker det är kul att springa runt här.
Jag älskar ostron och på Eventide är de experter på just dessa delikatesser. Restaurangen ligger i den charmiga hamnstaden Portland i staten Maine och är ett litet ställe med lång väntetid, så försök boka bord någon månad i förväg. Jag rekommenderar starkt deras lobster roll och kimchi-is som topping till ostronen.
HOTELL Ett Hem Sköldungagatan 2, Sverige etthem.se
Det här är nog mitt favorithotell i hela världen. Det är så otroligt mysigt, smakfullt och allt är av högsta kvalitet utan att kännas "over the top". Hit åker jag på staycation och lämnar helst inte hotellet. Kocken har alltid en god meny för kvällen som kan modifieras efter behov. Jag kan sitta i hotellets växthus och dricka vin och läsa böcker i timmar.
Livingston Manor Fly Fishing Club är en av mina absolut favoritplatser att åka till på helgerna. Från vårt hem i New York tar det ungefär tre timmar att köra hit. Här bor man bekvämt och kan koppla av i naturen, bada bastu, simma i floden, flugfiska och meditera i tipitält. Allt med en touch av Sverige. Två av ägarna är svenska och på plats hittar man regnjackor från Stutterheim, ryggsäckar från Sandqvist och handdukar och lakan från Lexington.
Detta är en ny systerrestaurang till ABC Kitchen som varit min favoritrestaurang sedan jag flyttade till New York. Men numera är det abcV som ligger etta på listan. Allt är vegetariskt och deras desserter är veganska – utan att det känns som en uppoffring. Jag har tagit dit flera icke-veganvänner och de har alla älskat det! Dessutom har de en stor meny av icke-alkoholhaltiga drinkar gjorda på kombucha. Jag älskar mixen av clean eating och fine dining.
HOTELL Ocean View Club Gaol Lane, Dunmore Town, Västindien ilovetheoceanview.com Det här är ett bohemiskt lyxhotell i vackra distriktet Harbour Island på Bahamas. Vilket ställe! Hotellet känns genuint och är smakfullt inrett. Stranden är som på film fast bättre och solnedgången är magisk. Det är kanske den vackraste platsen jag någonsin varit på. Dock bör det tilläggas att allt kring Harbour Island är väldigt dyrt och tyvärr är inte maten speciellt spännande. Hit åker man för vacker och avkopplande miljö, perfekt för en romantisk getaway.
Rika arv och kreativ dynamik. Östtyska Sachsens kronjuveler Dresden och Lepizig är en perfekt storstadskombo för den konstintresserade.
Vägg efter vägg av tegel. Det är vad som möter oss utanför Spinnerei i västra Leipzig. Men några ynka steg innanför ingången förändras intrycket, från Kontinentaleuropas en gång största bomullsfabrik till modern kulturgemenskap. Som en stad i staden anpassad för konstnärer, i ett tjugotal byggnader där alla verkar känna alla. Inuti gömmer sig kafé, ölhall, biograf, materialbutik, referensbibliotek, utställningslokaler, gallerier – och förstås ateljéer.
Annons
X
Vi går på upptäcktsfärd med konstnärerna Elizabeth Gerdeman och Jessica Arseneau som båda är verksamma här. In och ut genom husen, längs långa korridorer. På andra sidan anonyma dörrar exploderar små kulörta kosmos. Bakom en tittar målaren Kristina Schuldts fram, med kinder lika röda som färgen på hennes pensel. Bland tryckpressar bakom en annan ber Thomas Simeon sin hund att sitta fot medan han pausar att sammanfoga typsnitt i en sätthake. Komplexet är gigantiskt, tio hektar, med otaliga verkstäder.
– Ungefär 120 stycken, fastställer Elizabeth Gerdeman.
Men precis som hon själv gör delar nästan alla sina utrymmen med era personer.
– Jag delar mitt med två, inflikar Jessica innan Elizabeth fortsätter:
– Därför vågar jag inte säga hur många aktiva vi är här. Minst det dubbla, troligtvis det trippla, det är svårt att avgöra.
Vad som är lätt att avgöra är Spinnereis betydelse. När Florian Busse, Tillmann Sauer-Morhard och Betram Schultze köpte fabriken 2001 var den känd men illa medfaren, drogs med smeknamnet "konstnärsghettot". Spola fram bandet ett och ett halvt årtionde och Spinnerei har gått från kulturell periferi till hjärterot. Mycket tack vare trions varsamma restaurering, men med bibehållen industriell miljö för att hålla hyrorna någorlunda nere. Liksom att en hel del av 90-talets ockupanter fortsatt vara verksamma här, som Peter Krauskopf och Neo Rauch; Nya Leipzigskolans främste föreståndare.
– Samtliga av Spinnereis gallerier är viktiga för Leizpigs konstscen. Som Gerd Harry Lybkes galleri Eigen + Art, det var en pionjär långt innan lialen i Berlin blev berömd. Orden är Anka Ziefers, chef och curator för G2 Kunsthalle som är Leipzigs yngsta moderna konsthall. Hon sveper med handen mot utsikten över det promenadvänliga centrumet och Thomaskyrkan utanför. Ett stenkast bort ligger konstmuseet Museum der bildenden Künste vars tillbygge slog upp portarna 2004, mitt emot prestigefulla konstskolan Hochschule für Grafik und Buchkunst. G2 är onekligen i gott sällskap.
– Men vad som gör oss unika är att vi har de första privata och omfattande samlingen av modern konst som öppnat för allmänheten i östra Tyskland, säger Anka Ziefer.
Foto: STÉPHAN GLADIEU, SOPHOTO AGENCY
Det där med östra Tyskland är inte att förringa. På DDR-tiden var Leipzig ett industriellt nav, på 90-talet mest känt för sin fattigdom. I dag har Leipzig i stället Tysklands största befolkningstillväxt, vilket gjort den till förbundsstaten Sachsens största stad. De som flyttar hit lockas ofta av drömekvationen tomma lokaler och låga hyror + höga entreprenörsambitioner = kreativt paradis. Spinnerei är bara ett av uttrycken. Ett annat är konsthallen Kunstkraftwerk i ett före detta elverk, ett tredje Tapetenwerk vars invånare inkluderar arkitekter och designers. Runt Karl-Heine-Strasse i stadsdelen Plagwitz duggar nyöppningarna tätt, och en tvärgata leder till restaurangen Chinabrenner som drivs som ett konstnärligt projekt.
– Jag fick idén när jag studerade konst i Chengdu. Gatukrogarna där hanterar råvaror och recept som unika skapelser; är personen som tillreder en viss maträtt inte på plats en kväll så lagas den helt enkelt inte. Sedan dess tänker jag att atmosfär och mat tillsammans blir ett konstverk, förklarar ägaren Thomas Worbel när vi tittar förbi på en skål aubergine och seitan i sås på hemligt recept.
Det ser inte mycket ut för världen, men är ett delikat litet alster. Vilket på något vis sammanfattar Leipzig: den gamla vistelseorten för Bach, Goethe och Nietzsche har blivit en modern kreativitetszon. En plats där socialrealism möter popkonst i ett säreget estetiskt potpurri. Lite luggsliten, full av framåtanda.
En timmes tågresa västerut är stämningen i Dresden, Sachsens huvudstad, nästan den motsatta. Ödeläggelsen efter de allierades bombanfall under andra världskrigets slutskede var fullständig. 1946 presenterades den första planen för rekonstruktion, flera av de byggnader vi nu strosar förbi – som bakelsesöta Frauenkirche och maffiga operahuset Semperoper – är återuppförda från rena ruiner. Floden Elbe flyter som alltid genom staden medan paraden av uråldriga skepnader längs odbanken – kupoler, torn och tinnar – är sydda i helt nya fodral.
Foto: STÉPHAN GLADIEU, SOPHOTO AGENCY
För betänk att dagens Zwingerpalats i all sin barockaprakt faktiskt inte är samma konstruktion som uppfördes på det tidiga 1700-talet. Vid de välklippta gräsmattorna utanför porlar fontäner; inuti ryms tre museikollektioner som tillhör världens främsta. Men det är inte porslinssamlingen, inte de vetenskapliga instrumenten, inte heller skulpturerna som berör mest. Det är målningarna av de gamla mästarna på Gemäldegalerie Alte Meister. I rum med mörka väggar men gott om ljus hänger ett närmast obegripligt kluster av Vermeer, Rembrandt, Liotard, Giorgione, Rubens och Correggio. I tystnaden framför Rafaels "Sixtinska madonnan" kommer till och med tårarna. Det gör något med det allra innersta att stå framför sådan fulländning, i en miljö som för mindre än 100 år sedan var ett sotigt hål av förintelse. Något om det goda och det onda, det mänskliga varats gränser och vanvett fladdrar förbi bland tankarna. Det är inte ens trångt framför målningen. Kanske är förklaringen att Dresden är så proppfullt av rikedomar att vi besökare automatiskt sprids ut bland dem.– Allt detta mycket tack vare August den starke, kurfurste av Sachsen mellan åren 1694 och 1733, påpekar Dirk Syndram, professor och direktör för museet Grünes Gewölbe som stoltserar med Europas största skattsamling – drygt 4 000 smycken, skulpturer, bestick och vapensköldar – i allt från bärnsten till bergskristall.
– August hade konstnärlig begåvning, la fram arkitekturförslag och bidrog till att den nu legendariska porslinstillverkningen i Meissen uppstod. När han öppnade Grünes Gewölbe 1723 var det Dresdens första offentliga museum och många av målningarna ni just sett på Gemäldegalerie Alte Meister tillhörde hans samling.
Foto: STÉPHAN GLADIEU, SOPHOTO AGENCY
Och det tycks inte ta slut. Runt Neumarkt, Theaterplatz och Brühlsche Terrasse ligger sevärdheter bokstavligen på rad, inklusive tavlorna vid Kunsthalle im Lipsiusbaus och de nya mästarna på Albertinum. Liksom Leipzig inte enbart är kreativ dynamik, är Dresden inte bara summan av sina historiska delar. En promenad norrut över Elbe leder till Äussere Neustadt, full av studenter, oberoende biografer och gallerier. Det är en färgglad fröjd att nå de sammanlänkade innergårdarna vid Kunsthofpassage. Med en god kopp kaffe i handen på en uteservering spanar vi in hus så moderna att de mest liknar installationer. Likt den turkosa bostaden där stuprännorna designats som musikinstrument vilka bokstavligen spelar melodier när det regnar. Eller det mintgröna huset som ser ut att bli uppätet av giraffer.
Sachsen kallas i dag Tysklands främsta kulturdestination. Med rätta, menar vi.
Har du redan provat de klassiska eftermiddagssittningarna på Claridge’s och The Savoy? Då är det tid att smaka på Londons mer fantasifulla afternoon tea-menyer. SvD Resor listar fem annorlunda upplevelser.
Från skyskrapan The Shards 35:e våning framstår ikoniska landmärket St Paul’s Cathedral, en gång i tiden stadens högsta byggnad, som en vit bakelse – och i ungefär samma aptitretande storlek. De ska inte förnekas att det är vyerna som lockar hit till Shangri-Las restaurang Ting, men stanna för all del för deras orientaliska afternoon tea. Smakerna – rökt anka i rispappersrullar, ingefärskryddad krabbpaj och guavamousse – är absolut asiatiska; platsen med sin vidsträckta utsikt otvivelaktigt London. I kombination, ett måste.
Café Royal 68 Regent St, W1B hotelcaferoyal.com I samarbete med distingerad franska parfymeriet Diptyque har Hotel Café Royals chefskonditor Sarah Barber kreerat fyra sötsaker för att sätta väldoftande twist på det klassiska målet. Vi pratar mörbakelser toppade med verbenasmakande citronkräm och sockerkaka med rosensmakande sylt och mousse toppade med silverblad. Vi anbefaller självklart att boka menyn som innehåller champagne och en Diptyque-goodie bag med allt från doftljus till märkets mest populära parfym.
Mirror Room 252 High Holborn, WC1V rosewoodhotels.com Får det lov att vara en chokladbit à la Banksy? Det finns många konstnärliga varianter av afternoon tea, men ingen som tar till så sofistikerade metoder som hotellkedjan The Rosewoods egen chefskonditor, Mark Perkins. Inspirerad av tongivande samtidskonstnärer som Yayoi Kusama och Mark Rothko skapar han fingermat lika god som den är iögonfallande; färgstark och full av kulturella referenser. Tvättäkta tefantaster har också kommit rätt, på menyn som serveras i Mirror Room finns till exempel keemun gong fu med rykte om sig att vara världens bästa.
The Sanderson 50 Berners St, W1T morganshotelgroup.com Fallet ner i kaninhålet har sällan kantats av så mycket goda munsbitar. För dig som testar The Sandersons Mad Hatters Tea Party-meny förvandlas eftermiddagen till en Alice i Underlandet-inspirerad sagostund för vuxna, full av överraskningar i stil med kolabitar gömda inuti musikdosor, romsmakande tårta bakad i schackmönster och söta teer serverade i trolldrycksbägare. Det skräddarsydda porslinet från Luna & Curious går att beställa hem.
The Luggage Room Grosvenor Sq, W1K luggageroom.co.uk I ett undanskymt hörn av Grosvenor Square leder en anonym dörr till det glada 20-talet. Där bakom väntar nämligen en charmigt tidsenlig lokal som varje dag serverar low tea, den gemytliga ursprungsvaritet som dagens ofta förädlade tolkning av hertiginnan av Bedfords eftermiddagsvanor bygger på. Det är en häftig upplevelse full av vildsvinskorvar och cheddarscones i oväntad förening med rökig lapsang och knockand god ciderkonjak.
Från kockarnas stamställen till intima 1600-talshem. SvD Resor guidar till barerna med de vassaste vinutbudet.
Foto: IBL
Le verre Volé 67, rue de Lancry, 10:e arr leverrevole.fr
Annons
X
Första intrycket: en ganska basal vinbutik med några vingliga bord. Andra intrycket: en sann cave à manger, vin- och matkällare med askor staplade till taket och en säreget skräddarsydd dryckeslängd att botanisera bland. Fokus ligger på exceptionella naturviner, men beroende på vilka råvaror du önskar på assietten – och hur tjock plånboken är – ledsagar ägaren Cyril Bordarier till de bästa parningarna. Auberginekaviar med en kupa fylligt vintage. Paprika fylld av saltad torsk med ett glas iskallt vitt. Den härliga snacksaligheten kommer på köpet.
Får man tipsa om en icke-fransos i ljusets stad? Ja, om det är någon så skicklig som brittiske Edward Delling- Williams. Som i sin tur gjorde sig ett namn på snitsiga vinbaren Au Passage ihop med svenske Måns Engberg. Hursomhelst: Delling-Williams årsgamla Le Grand Bain är en oas av urban coolhet, full av mässing och cement under de nakna träbjälkarna, där den vegovänliga menyn skrivs med krita och de välfyllda glasen gaillac kostar en handfull euro. Besökarna är i huvudsak unga, ingen ögonbrynshöjare för en lokal som kamperar i Belleville förstås, men atmosfären är mogen. Missa inte de äppelrökta ostronen ihop med iskall savagnin från Domaine Gérard Villet Arbois i Jura.
Foto: IBL
Le Benichat 6, rue Bichat, 10:e arr
Låter namnet David Benichou bekant? Inte så konstigt kanske, sommelieren har hållit berömt hov på Parisinstitutioner som Clown Bar, Brutos, Vivant och Bar à Vins AT. Stor var därför lyckan när han förra hösten öppnade sin egen bar med inriktning på det han kan allra bäst: naturviner. Expertisen är oändlig så be med fördel om rekommendationer i stället för att försöka dechiffrera dryckesrullen som listar flaskor från hela Europa. När småsuget slår till finns charkuteri, ost, bröd och oliver att tillgå. Extra plus för öppettider på söndagar och måndagar då det mesta är stängt. Därför är det också sannolikt att du kommer att skåla med några av Paris främsta gastrostjärnor när de dyker upp på efterlängtad veckovila.
Foto: Pär Olsson
Ô Château 68, rue Jean-Jacques Rousseau, 1:a arr o-chateau.com
Långt innan deras eleganta vinbar öppnade hade Nicolas Paradis och Olivier Magny gjort sig kända för sina engelskspråkiga vinprovningar i Paris. Något som för övrigt fortfarande arrangeras och även inkluderar dagsutflykter till Champagne. Är du emellertid sugen på att dricka snarare än spotta i koppen är Ô Château ett säkert kort, vars tusentals flaskor hittas inhysta i en k-märkt 1600-talsfastighet som en gång var hem åt Madame de Pompadour. Miljön, med många små rum för förtroligt umgänge, skapar en skön stämning mellan de gamla ursprungliga stenvalven och den moderna tekniken (som bland annat gör att man kan erbjuda ett femtiotal flaskor glasvis).
Att varken Cyrille Rossetto eller Sébastien Demorand har någon regelrätt köksbakgrund är svårt att förstå med tanke på hur träffsäkert de lyckas med allting på Le Bel Ordinaire. Vad den forne matkritikern respektive digitala entreprenören dock har gemensamt är en brinnande passion för vällagad, god mat – vilket går som en röd tråd genom deras kombo av vinbar och deli i tydlig New York-anda. Slink in och köp handplockade delikatesser, eller slå dig ner vid ett av långborden och ät dem ihop med utsökta druvsafter för så lite som fem euro glaset. Mycket ekologiskt, mycket naturviner, mycket avslappnat – utbudet av beaujolais är särskilt imponerande.
Klockan har slagit 18 och vi hänger på låset. Ett måste för att lyckas få plats på omåttligt populära Frenchie, vinbarsystern till välrenommerade Grégory Marchands ännu populärare restaurang med samma namn. Väl placerade vid ett högt bord i en lokal dominerad av tegel och sten beställer vi från en omfattande, världsomspännande vinlista. Det är mer spontant och med många er valmöjligheter på dryckesfronten än på själva krogen. Samtidigt en fin möjlighet att provsmaka små portioner av Marchands omtalade mat (hjärtmusslor från Mont Saint-Michel med ingefära och lime; havsaborre, kronärtskocka och rotselleri i citrussmakande beurre blanc). Ett idealiskt ställe att inleda eller avrunda kvällen på.
Foto: Pär Olsson
Aux deux amis 45, rue Oberkampf, 11:e arr
Aux Deux Amis är vinbaren som fick Anthony Bourdain att i sitt tv-program No reservations utbrista hur "väldigt, väldigt, väldigt" sentimental han känner sig över krogvärldens "gamla, gamla, gamla" uttryck. Och det var inte bara den snäva lokalen med välbevarad 70-talsdekor han menade, utan också deras blodkorvsmacaron. Man behöver dock inte vara kulinarisk kännare av Bourdains kaliber för att förstå; Aux Deux Amis svämmar över av retrocharm, småtallrikar med klassiska rätter och en extremt utförlig lista med naturviner köpta direkt från producenterna. Plussa på med rimliga priser och god stämning – och et voilà! Den perfekta vinkvällen är skapad. Förutsatt att du är okej med att stå upp förstås, de få stolarna används enbart vid lunch.
Vi får erkänna att det inte tillhör de vanligaste superlativen att nyttja för parisiska etablissemang, men söta La Buvette är troligtvis stadens trevligaste vinbar. Det har vi ägaren (och tillika sommelieren, servitrisen, kocken och diskplockaren) Camille Fourmont att tacka för, lika gästvänlig och charmant som hon är kunnig. Slå dig ner vid ett av de få borden mellan hennes vita kakelväggar, där askorna med obskyra franska drycker från småskaliga druvbönder står på minimalistisk parad, och be om hennes bästa tips. Det är så du upptäcker kryddig douce noire från Julien Courtois, eller en av Marcel Jouberts utsökt fruktiga gamay. Enkelt, ärligt och gediget. Faller det på läppen? Då går det bra att köpa med sig en flaska, eller tre, hem.
Fängslande viner, unik natur och krogmenyer som värnar om det lokala. Blott en timme från Wien fann SvD Resor en oas i Österrikes soligaste vinregion Burgenland.
Ett naturparadis där landskapet är platt, vått och frodigt grönt. Så skulle man kunna beskriva den del av österrikiska regionen Burgenland där vi befinner oss. Med Ungern som närmaste granne på andra sidan Neusiedlersjön, med rader av vinrankor som lapar i sig 300 soltimmar om året och nästan lika många olika fågelarter i den stora nationalparken på gränsen till Seewinkel.
Annons
X
Det är helt klart något magiskt med området intill Neusiedlersjön, den grunda sjö som till och med försvunnit ett par gånger under historiens gång. Som djupast mäter den 1,8 meter. Här i pittoreska lilla byn Schützen am Gebirge, en knapp timmes bilväg österut från Wien, har familjen Eselböck byggt upp ett mindre imperium med vingård, hotell och restauranger. Kronjuvelen är finmatsalen Taubenkobel som fram tills 2009 erhöll två stjärnor i Guide Michelin. Men sedan världens mest ansedda krogbibel utan förvarning ändrade sitt upptagningsområde försvann utmärkelsen.
– Vi lagar samma högkvalitativa mat. Enda skillnaden är att jag nu kan servera i jeans, skrattar Barbara Eselböck som driver stället tillsammans med sin franske man, kocken Alain Weissgerber.
Familjen värnar om det lokala. På menyn lyfter de fram det som är typiskt för Burgenland, däribland kött från lokala bönders mangalitzagrisar och tomater från världens största tomatodlare, Erich Stekovics, med över 2 000 sorter i sin portfölj. All fisk kommer från Neusiedlersjön.
– Hos oss äter man så som Burgenland smakar, säger Alain Weissgerber.
Foto: Pär Olsson
Han och Barbara tog över restaurangen efter hennes föräldrar. De två träffades till och med i matsalen den gången då Weissgerber kom dit för att äta en kväll.
– Jag växte upp här. Från att jag var 14 år jobbade min syster och jag i matsalen. Vi fick göra slavgörat, putsa glas och sånt, men jag älskade det för så länge jag jobbade var det ingen som sa att jag måste gå och lägga mig, säger Barbara Eselböck.
Hennes syster Stephanie är tillsammans med sin man Eduard Tscheppe ansvarig för familjens vingård Gut Oggau. Deras naturligt framställda viner hyllas av sommelierer världen över. De tillsätter varken jäst eller sulfter utan låter vinerna växa fram organiskt.
– Vi ser inte vinerna som vin utan som personligheter, förklarar Eduard Tscheppe och visar några buteljer där etiketterna pryds av ritade ansikten.
Bakgrunden till de speciella vinflaskornas etiketter, skapade av konstnären Jung von Matt, är vinernas persona. Varje vin har fått bli en medlem av en familj. Barnen – Atanasius, Theodora och Winifred – är lätta och energiska i stilen. Föräldrarna i vinfamiljen kommer från vingårdslägen med mer solexponering och är därför kraftfulla med mer kropp.
Själva familjetänket genomsyrar Taubenkobel i stort. "Tänk Sound of Music", skrattar Barbara. Hennes pappa är visserligen numera pensionerad som kock, men fortfarande mycket engagerad i verksamheten. Det var han som vann stjärnorna i Guide Michelin från första början.
– Vi har försökt få svar från Michelin, men det är ingen som vet varför de plötsligt valde att bara ha med Wien och Salzburg, berättar Barbara Eselböck.
Hon säger att det finns en bra sak med att inte vara listade i krogbibeln. Nu kommer gästerna till dem – inte bara för stjärnorna. Taubenkobels rykte är dock fortsatt gott. Deras gastrohotell med tio rum lockar gäster hit från såväl Wien som resten av världen. Inget rum är det andra likt, samtliga egenhändigt byggda av Barbaras pappa Walter.
Foto: Pär Olsson
Hotellrummen och restaurangen ligger fördelade i två parallella vita byggnader från 1800-talet. Här finns även bistron Greisslerei som serverar enklare mat på kvällen och fungerar som frukostmatsal på morgonen.
– Bistron är lite som vår lekstuga. Vi kände att vi behövde ha ett ställe som var mer föränderligt, enklare och snabbare. Att det skulle bli ytterligare en restaurang var egentligen inte meningen. Vi har haft butik där också. En sommar sålde vi badshorts som blev så populära att hela byn bar dem, berättar Barbara Eselböck.
Att just Burgenland blivit synonymt med välgjorda naturviner är inget konstigt, menar Werner Michlits från vingården Meinklang som ligger på gränsen mellan Österrike och Ungern.
– Efter att vi länge har blivit skrattade åt är det många vinbönder som intresserar sig för biodynamiskt vinmakeri. För oss är det absolut nödvändigt. Efter många år av industrialiserad produktion hade vi tappat kontakten med jorden. Traktorhjul och gifter tog över den mänskliga kontakten med jordbruket, säger han och visar runt i sin vinkällare.
Liksom Eselböcks är Meinklang ett familjeföretag. Werner är en av tre bröder som tillsammans äger bondgården med 800 kor, grisar och vingård i symbios. Hans fru Angela är gårdens vinmakare. Hos Meinklang arbetar man helt biodynamiskt även om vissa tillsatser är tillåtna.
– Om ett vin behöver sulfiter tar vi det hellre än att sälja vinäger, säger Werner Michlits.
Druvorna som används är typiska för regionen: zweigelt och blaufränkish på den röda sidan och grüner veltliner och muskat för de vita. Men man gillar också att experimentera. Till exempel har Meinklang gjort en röd variant av bubbelvinet Pét-Nat, ett mousserande vin som görs på endast en jäsning och därmed får behålla sin bubblighet med naturlig kolsyra.
Foto: Pär Olsson
Visst är det trendigt med naturvin. Men folk som förpassar det som en fluga får tänka om, menar Werner Michlits. Att slaviskt följa vinvärldens poängguru, kritikern Robert Parker, kan snarare vara en övergående trend tillägger han. Problemet, som Michlits ser det, är att vin inte varit folkligt nog utan snarare en elitistisk nördkunskap.
– Folk är rädda för att prata om vin. Först och främst handlar vin om ens egen känsla, och det kan ingen ta ifrån dig, eller hur?
Men Burgenland är mer än bara mat och vin. "Slottsregionen" har så många gamla byggnader och fort att en resenär lätt kan sy ihop sin egen safari mellan dem. Regionen är även känd för sina naturligt varma källor och med dem har en spakultur vuxit fram. Burgenlandtherme är det största och mest omtalade spat.
"Är vi här så serverar vi", står det på en skylt som hänger på en gammal port i medeltidsgamla byn Rust, en kvart med bil från Taubenkobel. Vi är hemma hos Heidi Schröck, som för övrigt korats till Österrikes vindrottning, i dubbel bemärkelse. Eller trippel. Här finns nämligen hennes vinkällare, hem och provrum.
– Varför krångla till det och sprida ut sig? ler Heidi Schröck som är känd för sina söta viner.
Här öppnas dörren för drop in-provning på fredagar och lördagar. Det som gjort Schröck erkänd i vinvärlden är hennes framställning av Ruster Ausbruch, det vill säga dessertvin från just Rust som producerats här i flera hundra år. Det finns många fler exempel runtom i byn. Som vinhuset Feiler-Ertinger, gömt bakom en vacker port från 1600-talet. För faktum är att när det kommer till vinmakeri så är Rust något av en knutpunkt i Österrike. Här ligger även landets ansedda vinakademi.
– Vin och mat hänger alltid ihop. Här i Burgenland extra mycket, säger Barbara Eselböck och fyrar av ett leende.
Kanske är just den dragningskraften så pass stark att även Guide Michelin väljer att komma tillbaka.
Foto: Pär Olsson
BO Pension Drahteselböck (Rust) drahteselboeck.com På familjen Eselböcks enklare B&B finns 23 rum, de flesta med balkong. Allt som serveras är ekologiskt och ur ställets vinkyl får gästerna hjälpa sig själva enligt "ansvarsnota".
Gut Purbach (Purbach) gutpurbach.at Gastrohotell med fem sovrum i modern inramning. Finkrogen är signerad stjärnkocken Max Stiegl och självklart har man en egen vingård där det odlas både lokala druvor och pinot noir. gutpurbach.at
Taubenkobel (Schützen am Gebirge) taubenkobel.com Lyxhotell som delar byggnader med finkrogen med samma namn. De tio rummen ligger runt en trädgård och innergård med pool. Ett tips är att hyra cykel och kolla in omgivningarna.
Semesterparadiset Phu Quoc bjuder på orörda stränder, prisbelönta designhotell och storslagna nationalparker
Efter bara ett dygn i Vietnam finner jag mig själv både hälsa och tacka genom att föra samman händerna framför kroppen, buga och le. Det är inte den enda personlighetsförändringen. Vardagens bekymmer – deadlines som ska hållas, möten som ska hinnas – ersätts av betydligt mer akuta problem: hur gör man när solen närmar sig parasollets skuggkant och man inte orkar flytta sig? Går det duscha utan att nudda det solbrända knät med vattnet? Och varför känns hotellakanet sandigt trots att man sopat det till synes rent?
Phu Quoc – en ö i den Sydvietnamesiska skärgården – har tidigare bara varit en plats för de utvalda och invigda. En ö backpackers viskat om i hängmattor, en destination själsökande västlänningar tipsat om i tikibarer. 2012 byggdes flygplatsen, 2016 började TUI flyga direkt från Sverige och i vintras fick Asiens bäst bevarande hemlighet sitt första lyxhotell: JW Marriott Phu Quoc Emerald Bay Resort & Spa. Skapat av Harvardutbildade arkitekten Bill Bensley – amerikanen som står bakom över 200 lyxhotell i närmare 40 länder – är det ett hotell som för tankarna till franska Indokina. Kinesiska papplampor över gränderna, spruckna 30-talsmålningar på fasaderna. En herrelös katt som korsar main street i månljus. – Att designa ett hotell påminner om att göra en Hollywoodfilm, säger Bill Bensley. Både hotell och filmer behöver ett starkt narrativ. De bästa hotellen och filmerna kan du dessutom besöka flera gånger. Lobbyn fortsätter i franskkolonial stil. Mönstrat golvkakel, vita marmorpelare, takfläktar i trä. Allvarlig personal med händerna korsade framför kroppen. Vill de mig illa? Bagaget lastas på vagnar och försvinner bort. Vi ledsagas till rummen. Himmelsäng i svart trä. Asiatiska lanternor med röda tofsar. Fristående badkar, handfat hugget ur ett stycke granit. Estetik präglad av botanik och zoologi. – Jag har velat väcka känslan av hur det skulle om Jackie Kennedy var på lyxsafari i Kambodjas djungel, myser Bill Bensley. Han har tidigare gjort ikoniska Asienhotell så som St. Regis på Bali och Four Seasons Resort Koh Samui's i Thailand. På Phu Quoc har han försökt vara naturen trogen. – Bara naturen kan skapa ett paradis på jorden. Varje gång vi ska bygga en resort på en oexploaterad plats vet jag att hur bra vi än är kommer det aldrig bli lika bra som den existerande naturen. Mycket av arbetet handlar om att störa miljön så lite som möjligt. Maten speglar hotellkonceptet. Franskt kafé med eget bageri. Grillrestaurang nere vid havet. I djungeln, omgiven av palmer och tropiska plantor, en rosa sekelskiftesvilla. Hotellets asiatiska restaurang. Fransk jazz fyller trädgården, en asiatisk madame vaktar dörren. Vi beställer in en samling smårätter och går till sängs.
04.00. Ett dygn tidigare. Planet rullar in på en öde flygplats. Vattenpölar blänker i strålkastarsken. Regndroppar på flygfönstret. Oroliga blickar mellan resenärerna. Vad är det som väntar? Vidare in på terminalen. Uniformsklädda tullvakter i flimrande lysrörsljus. Den gröna officerhatten placerad strategiskt framför sig. En hård stämpel i passet. Utanför väntar hotellets privatchaufför med vatten och våta frottéhanddukar. Vi färdas under tystnad. Kommunistiska monument reser sig i djungeln. Över höglandet en tät dimma. Djungeln ångar. Graham Greenes citat om Vietnam, hämtat från Den stillsamme amerikanen, dyker upp i tankarna: "De säger att vad du än letar efter hittar du här. Dofterna är det första som träffar dig, de lovar dig allt … I utbyte mot din själ".
Morgonen efter. Solen har redan bränt alla färger från himmelen. Lysande vitt. På Khem Beach – en långgrund sandstrand där vegetationen sträcker sig nästan hela vägen ner till vattenbrynet – har besökare redan placerat sig i solbäddar. En asiatisk 23-åring iklädd endast en Vetement-t-shirt slår sig ner. Hon heter Nancy Lee och kommer från Hong Kong. – Vi har semestrat väldigt mycket i Asien och varit i Thailand säkert tio gånger. Phu Quoc är perfekt om man vill upptäcka något nytt och har tröttnat på Phuket. Nästan alla säger att det är som Thailand på 1970-talet, innan turisterna kom. Jag älskar det.
Phu Quoc är en stillastående plats. Vattnet står ångande ute i bukten, temperaturen ligger stilla på 30 grader oavsett tid på dygnet och luften är fuktigt kompakt. Det är en plats där både tanke och liv saktar in. Vi avslutar frukost och personalen – både hjälpsam och vänlig visar det sig – presenterar oss två vespor. En vacker vy väntar. Över halva ön är nationalpark och övrig terräng består till stor del av risfält och pepparodlingar. Vi stannar till i fiskebyn Duong Dong. Pastellfärgade fiskebåtar förtöjda vid träpålar i hamnen. Rostiga skjul i räfflad plåt. Lokalbor som röker på huk i gränderna. Vid lunchtid hittar vi ett hål i väggen där vi slår oss ner på barnstolar i färgglad plast. Beställer in grillad fisk och ångat ris. Efter att ha färdats vidare på röda jordvägar, förbi en vaktpost med stjärnfanan vajande i vinden, når vi Sao Beach. Det är vad vi alla hoppas på när vi bokar en semesterresa: öde strand, repgunga från palm, kokosnötter som tumlar i vågor. En strandbar snickrad i bambu. Mannen som driver baren med sin lilla hund, Milou, kommer över med två öl. Jag viker handflatorna mot varandra, för dem tätt mot bröstet, bugar och ler.
TUI flyger direkt till Phu Quoc från Stockholm med Dreamliner. Restid: 11 timmar. Pris: från 9 998 kr.
”Ingen solnedgång är så vacker som den i Fiskebäckskil”
Modeentreprenören Sofia Wallenstam bestiger schweiziska bergstoppar, njuter av franska cypresslundar och dricker mojito i Västindien på sin semester.
HOTELL La Réserve Ramatuelle Chemin de la Quessine, 83350 Ramatuelle, Frankrike lareserve-ramatuelle.com
Annons
X
När jag besöker södra Frankrike föredrar jag att checka in på hotell La Réserve Ramatuelle. Det är ett jättefint hotell och spa som ligger lite avskilt från de större städerna i området. Hotellet har den mest fantastiska havsutsikten och är designat av arkitekten Jean-Michel Wilmotte. Området påminner om en liten villastad omgiven av oliv- och cypressträd med utsikt mot ett turkost medelhav. Hit brukar jag ta med mig både familj och vänner och njuta av total avkoppling.
SOLNEDGÅNG Fiskebäckskil Västra Götalands Län, Sverige
Det finns nog ingenting bättre än när den svenska sommaren når Fiskebäckskil. Oavsett hur mycket som står på sommarschemat måste jag tillbringa minst två veckor varje sommar här. Familjen har ett hus på höjden, med utsikt över den västra havskusten. På kvällarna tar vi gärna en promenad över klipporna och avslutar med att sätta oss på vårt favoritställe för att titta på den alltid så ljuvliga solnedgången. Det finns faktiskt ingen solnedgång som är så vacker som den i Fiskebäckskil.
Jag älskar Alperna och tillbringar gärna några dagar per säsong i bergen. På sommarhalvåret åker jag helst till Zermatt i Schweiz och vandrar. Turen upp till Matterhorns bergstopp är den mest fantastiska jag varit med om när det kommer till vackra vyer och grönska. Även fast jag älskar det rus som en storstad ger så njuter jag av att stå högt upp på bergstopparna flera mil från buller och ljud.
STAD Portofino Italien
Italien är ett av mina favoritresmål och vi älskar att åka dit hela familjen. Just Portofino har blivit en storfavorit, här kan man hitta allt från utsökt italiensk mat till härliga barer. Här brukar vi hyra båt eller bil och åker då gärna förbi en annan favoritstad, närbelägna Cinque Terre. Vi läser böcker, spelar tennis och dricker bellinis på de små restaurangerna på torget i byn. Den bästa bellinin hittar man på Jolly Wine Bar, där får man drinkarna i härligt stora vinglas!
På ön Mustique i Västindien ligger den spartanska baren Basil’s Bar som ägs av Mr. Basil Charles själv. Baren ligger precis vid vattnet och här serveras riktigt bra mojito. Här stöter man också på de mest intressanta människorna, vilket kan vara allt från världskändisar till byns lokala fiskemän.
