Mat & dryck

Food Pharmacy: Gazpacho för näringsjägare

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, om hur man blir en näringsjägare.

I somras släppte vi vår tredje bok, Näringsjägaren, med en tydlig vision: att förbättra folkhälsan och samtidigt minska klimatavtrycket från maten vi äter.

Annons

Men räcker det inte att äta som vanligt? Det undrade vi också tills vi såg statistiken som visar att vi äter alldeles för lite av den mat som våra kroppar och planeten mår bra av. Vanlig mat är idag processade råvaror som är fattiga på näring och fibrer och rika på tillsatt socker. I Sverige riskerar hela 25 procent av oss (fatta – en av fyra!) att dö på grund av ohälsosamma matvanor.

Som näringsjägare ser vi till att få i oss så mycket näring och fibrer som möjligt vid varje måltid – och självklart jagar vi med stor respekt för naturen. Och du, det spelar ingen roll hur du äter idag. Alla kan bli näringsjägare och var och en sätter sina egna mål. Ta det i din egen takt och fokusera på vilka nyttigheter du kan lägga till istället för vad du bör utesluta.

Som hjälp på traven får du här ett smakprov på en riktig näringsjägarmåltid. En portion av vår makalösa gazpacho innehåller en hel dagsranson av grönsaker. Livsmedelsverket rekommenderar ett intag av 500 gram frukt och grönt per dag och här får du i dig hela rasket på en och samma gång. Soppan är dessutom ett praktexempel på klimatsmart mat! En portion gazpacho utan topping släpper ut så lite som 0,4 kg CO₂e. Jackpot!

Gazpacho på två kilo grönsaker
(4 portioner)

1 kg tomater
1 gurka
1 röd paprika
2 vitlöksklyftor
1 liten rödlök
2 msk färskpressad citronsaft
1 msk olivolja
½ kruka basilika
½ kruka gräslök
1 kruka persilja
salt och nymalen svartpeppar

Topping: halverade körsbärstomater, finhackad rödlök, basilika, persilja och solroskärnor

Lägg allt i din blender och mixa tills soppan är så slät som du vill ha den. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna soppan stå en stund i kylskåpet före servering. Toppa med halverade körsbärstomater, finhackad rödlök, örter och solroskärnor.

Mat & dryck

Matcha drycken med tv-serien

Allt blir förstås inte bättre med alkohol, men rätt vin kan ge din favoritserie ytterligare en dimension. Här är höstens bästa tv-draman – och vad du ska dricka till, enligt SPG:s vinexpert Andreas Grube.

Arv, miljö och vodka

Foto: HBO Nordic

Succession – HBO Nordic
Räck upp handen om du också drabbats av ”Succession obsession” hösten 2019. För andra säsongen, som precis har avslutats, visade sig ju vara ännu mer rafflande än den första. Den vidriga – och vidrigt rika – mediefamiljen Roy med personer som man avskyr innerligt och, konstigt nog, ändå känner sympati för. Miljöerna är minst sagt drömmiga: semesterhus, monsteryachter, hörnkontor, etagevåningar. Och bara kläderna är värda ett eget kapitel. Särskilt alla stickade tröjor och Shivs businessbyxor.

Annons

Drick till: Här är det svårt att hitta ett direkt spår. En ”Hank Pierce’s break bumper” (från avsnitt fem, säsong två) är såklart kul, men lite väl många ingredienser för det här sammanhanget. Så, vi kör istället på en klassisk vodka martini – flärdfullt, starkt och snyggt. Spring och köp en Purity Vodka Ultra 34 Premium (nr 86519, 298 kr), häll upp i väl kylda martiniglas och garnera med antingen citron eller oliver efter smak. Några droppar vermouth ska det helst vara, men det funkar även att spä med en skvätt tonic om du så vill.

Drottningens rödtjut

Foto: Netflix

The Crown – Netflix
Åh, denna ljuva överdos av anglomania! ”Trailern är så brittisk att min dator blir koloniserad” kommenterar någon inför tredje säsongens premiär den 17 november och ja, det är bassethundar, Harry Potter-tåg, dimmiga hedar, arga arbetare och kronjuveler. Och en helt ny ensemble. Den äldre Queen E spelas av Olivia Colman och Margaret av Helena Bonham Carter. Camilla Parker-Bowles
hoppar också in i The Crown 3 som utspelar sig 1964–1977. Och har du inte sett
Claire Foy & co hinner du titta ikapp på dryga två veckor.

Drick till: Den riktiga drottningen lär föredra en GT, men det är något med kostymdramer som osar rödvin. Skvimpande rödtjut ner i kristall- och tennglas. Och kombinerar vi rödvin och kungligheter så poppar Bordeaux osökt upp i
huvudet – fortfarande världens mest kända och ikoniska vinregion. Bordeauxviner kostar ofta en rejäl slant, men det finns riktigt bra grejer till överkomliga priser, som till exempel Château Capbern (nr 3071, 299 kr). Svartvinbär, plommon, cederträ och kakao i typisk stil.

70-talsbubblor

Foto: Svt

Vår tid är nu – SVT
Alla älskar Sveriges eget Downton Abbey, även om den flotta krögarfamiljen Löwander och deras anställda bjuder mer på sill och nubbe än afternoon tea. I tredje och sista säsongen är Nina (Hedda Stiernstedt) nattklubbsdrottning à la Alexandra.

Drick till: Den här stänkaren har nu alltså nått fram till 1970-talet, och utspelas till viss del i nattklubbsmiljö. Det gör dryckesvalet hyfsat enkelt: mousserande! Dekadent, lyxigt och sjukt gott. I och med att det också är en av SVT:s största och dyraste satsningar någonsin bör vi dricka något som håller samma höjd, alltså rör vi oss mot champagnehyllan och plockar ner en Duménil Brut Millésimé 2008 (nr 7522, 389 kr) i korgen. Stram och syrlig med mogna toner av gula äpplen och rostat bröd. Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne (nr 7725, 149 kr) är ett lysande budgetval.

Dejtvänligt rött

Foto: Viaplay

Älska mig – Viaplay
Drama och komedi, vardagsbestyr och starka känslor. Josephine Bornebuschs serie har hyllats av kritikerna och redan väckt intresse på andra sidan Atlanten. Trovärdiga karaktärer i tre generationer försöker hantera dejtingtrauman. Med vass dialog och smart humor blandas pinsamma Tinderträffar med hjärtesorg. Resultatet: hög igenkänningsfaktor. Utöver vinflaskan behövs en skämskudde och storpack näsdukar – för både glädje- och sorgetårar.

Drick till: Ett brett spektrum av känslor, men utan att ta i från tårna. Här är en bra pinot noir ett perfekt sällskap när du bänkar dig: mjuk rödbärig fruktighet, gott om kryddighet, några drag med svartpepparkvarnen och finfint sjung i syran. Tar inte för stor plats men har tillräcklig karaktär för att matcha dramatiken på skärmen. Punt Road Pinot Noir (nr 2955, 149 kr) från Yarra Valley i Australien sitter klockrent.

Hårdkokt värme

Foto: HBO Nordic

Mr Inbetween – HBO Nordic
Den australiska serien om Ray, spelad av Scott Ryan, som växlar mellan livet som småbarnspappa och yrkestorped. På förmiddagen letar han enhörningar med dottern, efter lunch skjuter han någon skuldsatt stackare och gräver ner honom i bushen. Med ungefär samma ansiktsuttryck. Sen sätter han sig i sin anger management-grupp och säljer in övervåld som både klokt och nödvändigt i vissa situationer. Och som tittare hejar man på honom nästan hela tiden. En riktig liten pärla som lyckas vara både hårdkokt, varm och rolig.

Drick till: Det är ju något väldigt oglamoröst och smutsigt med den här serien. För att hamna i rätt stämning behöver vi dryck som avspeglar den lite socialrealistiska känslan, så vi föreslår en simpel bärs. Serien är från Australien så helst hade man ju velat ha öl därifrån, men eftersom inte det går att hitta på bolaget kör vi på en jänkare som är enkel men riktigt bra: Sierra Nevada Pale Ale (nr 1525, 23,90 kr). Vill du komma i riktigt god stämning parar du det med att sänka några små shots bourbon, gärna Bulleit Bourbon (nr 570, 359 kr).

Annons
Martin Holm har fascinerats av det japanska klockmärket Seiko sedan barndomen.
Martin Holm har fascinerats av det japanska klockmärket Seiko sedan barndomen.
Perfect Guide

Hundra år av klockhistoria – här är nya kollektionen

I över hundra år har den japanska klocktillverkaren Seiko legat ett steg före.

Men den nya Presage-kollektionen blickar lika mycket bakåt som framåt.

Berättelsen om den ansedda klocktillverkaren Seiko började 1881 då den 22 år gamle Kintaro Hattori öppnade en klockbutik i centrala Tokyo. I den lilla butikslokalen reparerade och sålde han urverk. Elva år senare grundades den första fabriken.

Martin Holm, grundare av det skandinaviska Facebook-forumet Klokkeriet, har varit fascinerad av det välkända klockmärket sedan barndomen.

– Intresset handlade först och främst om det mekaniska. Hur kan något så litet fungera så precist under så lång tid?

Hur kan något så litet fungera så precist under så lång tid?

Genom åren har fascinationen emellertid övergått i en heltidshobby och Martin har lyckats skapa en samling bestående av över tjugo Seiko-klockor.

Han viker försiktigt upp en vit linneväska och visar upp några av sina favoriter.

– Modellerna sträcker sig tillbaka till 60-talet fram till i dag. Flera av dem finns det bara en av här i Norge.

Seikos grundare, Kintaro Hattori
Seikos grundare, Kintaro Hattori

En hyllning

Klockentusiasten Martin Holm beskriver Seikos nya Presage-kollektion som en hyllning till märkets traditionsrika historia, både genom sin design och sina mekaniska lösningar.

– Med Presage-kollektionen har Seiko lyckats kombinera modern teknik med japansk tradition och hantverk. Det här är vackra, klassiska klockor som håller, säger Martin Holm och tillägger att samlingen eventuellt behöver utökas med ytterligare en klocka.

Det här är vackra, klassiska klockor som håller.

Presage-kollektionens design är inspirerad av bland annat zenismens minimalism, havets vågor och porslinets renhet. Modellerna finns i en mängd olika varianter – och prisklasser.

Svante Nilsson, till vänster , har följt Seikos utveckling under lång tid.
Svante Nilsson, till vänster , har följt Seikos utveckling under lång tid.

Ett steg före

– Som femte generationens urmakare i familjen har jag vuxit upp med klockor och urmakeri runt mig. Jag gillade att vara hos farfar där jag fick tillverka egna skruvar, muttrar och svarva.

Orden kommer från urmakaren Svante Nilsson som driver Klockmaster Globen i Stockholm och har följt Seikos utveckling under lång tid. Han uppskattar den japanska perfektionen och affärskulturen.

– Den är helt outstanding. De försöker förfina teknik och hantverk så långt det går på alla nivåer. Seiko som företag anno 1881, hade ju aldrig överlevt om de gjort dåliga saker. Deras affärside ”one step ahead” har ju gjort att de ständigt utvecklats. Unikt för Seiko är att de producerar allt inom det egna företaget, vilket sätter stor press på tillverkningen, säger Svante Nilsson.

– När jag träffade en tekniker på Seiko i Japan skojade han med mig och sade – vi får ju alla problem, men vi äger ju också lösningarna.

Vilken typ av kund köper just Seiko Presage-modellerna?

– Jag trodde de skulle vara män mellan 45 och 50 år, men det har visat sig vara fel. Många som är över 20 gillar att köpa sin första mekaniska klocka som sitter snyggt till när man dressar upp sig. Det är kul att det kommit så många snygga dammodeller också, det är ju lite ovanligt med mekaniska damur.

Det är ju lite ovanligt med mekaniska damur.

– Jag gillar Presage-serien för designen, urtavlorna, visarna samt hur boetterna är utformade. Det är en blandning av vintage och riktigt snygga dressklockor med pålitliga urverk. Seikos specialtillverkade ur med emaljurtavlor eller med porslin är riktiga mästerverk av japansk tradition.

Nederlag – inget alternativ

De senaste åren har flera klockleverantörer tagit ett djupdyk i sin egen historia för att inspirera sig av tradition och tidigare modeller. Ingen annan gör det bättre än Seiko enligt samlaren Martin Holm. Han menar att japanernas grundligt utförda arbete och perfektionism kännetecknar den nya Presage-samlingen.

– För japanerna ligger ära varmt om hjärtat. Ett nederlag är inget alternativ, förklarar klockentusiasten och tillägger att Seiko därför aldrig levererar något de inte är helt nöjda med.

Unik teknologi

Ett exempel på Seikos strävan efter perfektion är utvecklingen av den berömda Spring Drive-teknologin. Idén kom till hos en av Seikos ingenjörer redan 1977 då han frågade sig själv om det ens var möjligt att tillverka ”den eviga klockan.”

Det skulle gå 28 år och 600 prototyper innan den unika teknologin lanserades 2005.

– Det är en mycket innovativ teknik som kombinerar mekaniska klockor med kvartskontroller. Just denna kombination ger en imponerande perfektion, säger Martin Holm.

Just denna kombination ger en imponerande perfektion.

Spring Drive används i dag i utvalda toppmodeller från Grand Seiko och Seiko Prospex och lanserades nyss i Seiko Presage.

EXTERN LÄNK: Läs mer om Presage-kollektionen och de olika modellerna här

SRPC79J1CAL 4R3542MM, SAFIRGLAS - Läs mer om klockan här opturanordic.com
SSA397J1CAL 4R57 42MM, SAFIRGLAS - Läs mer om klockan här opturanordic.com
SRPD42J1CAL 4R3542 MM, SAFIRGLAS - Läs mer om klockan här opturanordic.com
SRPD41J1CAL 4R3542MM, SAFIRGLAS - Läs mer om klockan här opturanordic.com
SPB093J1CAL 6R27 41MM, SAFIRGLAS, VATTENTÄT, ARITA-PORSELEN - läs mer om klockan här opturanordic.com
SPB095J1CAL 6R3541MM, SAFIRGLAS, VATTENTÄT - läs mer om klockan här opturanordic.com
SPB045J1CAL 6R1540 MM, SAFIRGLAS , VATTENTÄT - läs mer här opturanordic.com
SRQ023J1CAL 8R4842MM, SAFIRGLAS, VATTENTÄT - läs mer om klockan här opturanordic.com

Tänk på det här när du ska köpa klocka

  1. Vänd dig till svenska importörer och märken som är starkt representerade i Sverige när du ska köpa en ny klocka. Då får du lättare tillgång till nya delar om klockan behöver fixas.
  2. Besök olika nätsidor för att på så vis skapa dig en uppfattning om vad du tycker om och vill ha. Därefter rekommenderar jag att du testar klockan hos en urmakare.
  3. Fundera på hur du ska använda klockan. Om du har ett kontorsjobb rekommenderar jag en dressklocka, det är snyggt till skjorta och kavaj. Om du letar efter något mer tåligt funkar en dykarklocka bra. En träningsklocka är bra för pulsmätning och löpning/cykling och så vidare. Tänk på att använda en slit och släng-klocka för tuffare tag, det är ju synd att ha en guldklocka på armen när du byter däck på bilen eller hugger ved.
  4. Om du köper en klocka som är väldigt trendig just nu är min erfarenhet att du snabbt blir uttråkad. Jag rekommenderar därför att du köper något tidlöst, särskilt om du är en förstagångsköpare. Som sagt, klockor är något mycket personligt. Endast du vet vad du gillar!
  5. Ska du åka på semester? Köp då en tålig semesterklocka för att minska rånrisk och onödiga skador/slitage.
  6. Använd auktoriserade urmakare. De kan hjälpa dig med både reparation och nya delar. Billiga lösningar är ingen bra investering på lång sikt.
Foto: Magnus Skoglof
Mat & dryck

Viggo Cavling: Sibiriens nya italienare

En ny finitalienare har öppnat i Vasastans tätaste krogkvarter. Men Santo levererar inte riktigt när SPG:s krogrecensent Viggo Cavling är på besök.

Häromdagen hörde jag på en föreläsning med smakforskaren Johan Swahn. Han undersöker vad som smakar bra och hjälper matskribenter att hitta andra ord än ”gott” när vi ska beskriva en maträtt. Att sätta ord på olika smaker har de som tillverkar vin lyckats bra med. Termer som tjära, läder och syra är bekväma när vi ska beskriva ett vin. Men om jag skrev att en maträtt smakade läder skulle inte många bli så sugna på att öppna munnen. Swahn har även gjort andra undersökningar. Det visar sig att musiken i matsalen och färgen på tallriken gör att identiska maträtter smakar olika.

Annons

Jag är helt klart med på att vi behöver fler ord för att verbalisera det vi känner i munnen. Eller ännu mer korrekt, det vi upplever i hjärnan. Munnen och näsan är ju i grunden bara två dammsugare av intryck som processas i hjärnan och ger oss smakintryck. 

Övning i att sätta ord på smaker ger färdighet. Genom att prata om det vi har i munnen förstår vi smak bättre. Jag brukar drilla mina barn i att hitta rätt smaker i det jag serverar. Exempelvis är det citron i den färskpressade juicen vi dricker varje morgon? Svar sällan, oftast blandar jag bara en apelsin och en halv grape, men ibland smyger jag med en halv citron och så har vi något att prata om. 

Pricka smak är svårt, men när man lyckas känner man sig smart. Men viktiga frågan är om man blir lyckligare av detta? 

Låt mig lägga på ett lager till i denna inledning. 

I Liv Strömquist senaste seriebok dissekeras den moderna kärleken. Tesen är att allt var bättre förr, före Tinder och hyperkapitalismen. På antiken och fram till 1800-talet blev folk förälskade och lät känslorna översvämma dem. Idag är alla möten med en framtida partner en enda lång benchmark och när man väger miljoner och plus och minus mot varandra uppstår ingen eldig passion. 

Samma utmaning uppstår vid ett middagsbord på en restaurang. Om varje tugga ska analyseras mot vinet, förväntningarna, musiken i högtalarna och vad alla andra gäster gör i matsalen? Hur ska då något någonsin smaka, förlåt ett banalt ord, gott?

Foto: Magnus Skoglof

Jag försöker följaktligen att närma mig varje ny restaurang som när Romeo får syn på Julia första gången på balkongen. Jag bryr mig alltså inte när jag kommer in på nyöppnade restaurang Santo en dag mitt i veckan och möts av en nästan tom lokal. Det är nymålade grå väggar, kritvitt tak och skinande svarta plattor på golvet. Lite sterilt som det ofta är på finare krogar i Italien. Det är
manglade vita dukar på borden och besticken är perfekt putsade. 

Menyn ser ut precis som den ska se ut på en lite finare italiensk krog. Det är antipasti, primi, secondi och dolce och självfallet INGEN PIZZA. Det sista serveras bara på syltor.

Jag tar ett glas av husets tre röda viner. Ett utmärkt vin för svindlande 175 kronor. Börjar med en bläckfisk (179 kronor). Den har förstås varit fryst och är följaktligen ganska seg i sin textur. Gummi. De små runda armarna ligger på en bädd av kikärtor som är smaklös. Jag ber om salt och får även in en elegant flaska olivolja. Nu lyfter rätten från ett till två i betyg.

På Santos hemsida finns en bild av rätten med basilika på toppen, den kryddan är nu ersatt med en kvist rosmarin. Bilden och min tallrik är två olika planeter.

Mitt sällskap äter långkokt nötkött med rivna morötter. Även här känns upplägget som på en lunchkrog i rusningstid. Vi går vidare till tortellini med pumpa med riven pecorino-ost på toppen (219 kronor). Brytningen mellan pastan och den för söta pumpan funkar inte. Köttrulladerna med stekt potatis, rödbetor och ett lass grönkål (259 kronor) känns som en måltid för lastbilschaufförer. Inget du vill se på en romantisk middag med levande ljus.

Nu är det i och för sig inga levande ljus på Santo – belysningen är alldeles för hård – men det uppstår ingen passion i denna huvudrätt. Köttet smakar läder. Potatisen stomp. Och rödbetorna är smaklösa. Vi avrundar med en skrikig (både färg och smak) semifreddo och en fadd Tiramisu.

Notan landar på 1 500 kronor.

Foto: Magnus Skoglof
Foto: Magnus Skoglof

Som ni förstår kommer det att bli tufft för Santo på ett av Stockholms mest populära krogstråk, Roslagsgatan. De boende i Vasastan har mängder av krogar i grannskapet som är av högsta klass. Jag är övertygad om att Santo vid mitt besök inte spelade sin första femma i köket, men att bara leverera självmål funkar inte. Santo lever farligt i Stockholms krog-universum. I Sveriges huvudstads stadskärna finns nämligen bara högsta klass eller ingenting alls. Att maten ska smaka riktigt, riktigt gott är nämligen bara en hygienfaktor vid ett restaurangbesök. De övriga parametrarna som forskarna analyserar fram är det som verkligen lyfter ett krogbesök från good till great. Santo är med god vilja okej.

Foto: Jesper Florbrant
Mat & dryck

Villa Brännugnen bjuder hem på middag

Till Villa Brännugnens avsmakningsmeny får vi både inredningsinspiration och nya bekantskaper. Är hemma hos-krogen det bästa sättet att gå ut och äta?

En ny krog som beskrivs som ett stort, härligt vardagsrum. Har du hört det förut? Förmodligen. Formuleringen har varit given för nyöppnade krogar länge. Men, handen på hjärtat, rätt sällan känns en restaurang som ett vardagsrum och ännu mer sällan påminner krogmiljön om våra vänners middagsbord.

Annons

Men, om det faktiskt är så att restaurangen är ett vardagsrum? Ett vardagsrum i en Gert Wingårdh-ritad villa strax utanför Stockholm? Och om kocken i villan dessutom är Johan Lindqvist som har krogklassiker som Berns asiatiska, Spring, Sturehof och Gyldene freden på sitt samvete? Plötsligt känns det där vardagsrummet intressant igen.

Vi möts av en idyll när vi kör upp till Villa Brännugnen, tillika familjen Lindqvists hem. Det vackra huset är beläget på en höjd och omfamnar en ståtlig ek med altanens golv. På verandan, omgiven av vilda björnbär, äpplen, plommon och tomatplantor, står kocken själv. Johan Lindqvist har familjens döva och till åren komne hund Beatles vid sin sida.

– Jag hade en tanke om att jag skulle öppna en restaurang hemma när jag gick i pension. Men nu blev det tidigare. Varför ska man egentligen vänta? Inspirationen kommer framför allt från den japanska ryokan, säger Johan Lindqvist och plockar ut en kanellängd ur ugnen.

Huset fylls av en ljuvlig doft av kanel, dova jazztoner och ljudet från den sprakande brasan. I köket lyser den klassiska stjärnlampan av Jonas Bohlin – som inrett flera av Svenska brasseriers krogar – upp köket. Kocken själv är varm och välkomnande och det är omöjligt att inte trivas. Och då har vi inte ens smakat maten ännu.

Foto: Jesper Florbrant

Det är tre veckor sedan Villa Brännugnen blev krog tre vardagar i veckan och hittills har gästerna – tvärt-emot vad Johan var orolig för – inte velat gå hem.

– Jag var rädd att gästerna skulle känna att de tränger sig på och åka hem tidigt. Men de har tvärtom stannat och häromkvällen undrade en gäst om jag inte kunde fixa frukost till dem också, säger Johan och skrattar.

Men tänk om de inte vill gå hem på riktigt, det blir ju ännu jobbigare?
– Jo, jag har sagt att vi stänger 22. Men skulle det inte bli exakt i tid så gör det ingenting, säger han och sjunker ned i en av rummets designfåtöljer.

Han smakar på sitt kaffe och tillägger att den största utmaningen har varit familjens bekvämlighet.

Att hela nedervåningen blir restaurang och fylls av 12 gäster tre kvällar i veckan kräver att fru, tre barn och en hund håller sig på övervåningen till förmån för gästerna. Det är rätt mycket begärt, medger Johan Lindqvist, men hittills har familjen varit med på noterna.

Äldsta dottern Smilla som är hemma idag rycker på axlarna. Hon är van. Det är en social familj och det har alltid varit mycket folk hemma, så inget är egentligen nytt, säger hon. Dessutom fylls ju köket av hennes favoritdessert flera kvällar i veckan – thai crème brûlée med limeblad, citronzest och citrongräs. Det är en favorit signerad Johan Lindqvist som följt med från Spring, vidare till nästa projekt, Berns asiatiska, och nu till Brännugnen.

– När jag var liten var jag med pappa i krogköket och visste i vilken låda det fanns crème brûlée. Jag kunde äta fem sex stycken per kväll, minns hon.

Foto: Jesper Florbrant

Johan Lindqvist har lämnat älskade spår efter sig i Stockholms krogvärld. Till exempel thaiköttbullarna som fortfarande serveras på bland annat Berns, och den populära haricot verts-rätten som jag trots idoga försök inte lyckas lirka fram receptet på.

– Nej du, skrattar han. Det säger jag inte. Men jag blev väldigt imponerad av en äldre kvinna på ett galleri en gång som plötsligt sa ’Jag tror att ni gör såhär!’ och gissade nästan helt rätt på receptet.

Jag är lockad att fråga vad hon gissade, men låter bli.

Just den klassikern finns inte med på Villa Brännugnens meny den här veckan, men man vet aldrig om de dyker upp. Menyn ändras varje vecka helt utifrån gäster, säsong och vad kocken har lust att servera. Middagen på Villa Brännugnen består av 8–10 rätter, varav två desserter och en gedigen vinlista. Middagen tillagas, anordnas och regisseras av Johan Lindqvist själv – ingen personal, ingen kypare och tills nyligen ingen diskmaskin. Efter första middagen tog det två dagar att få undan de över 100 tallrikarna och med den erfarenheten i åtanke beställde familjen en diskmaskin av restaurangstuk.

Kanske kan det avslappnade och opretentiösa i allt utom maten vara nyckeln till att avdramatisera fine dining-konceptet – ett uttryck som Johan Lindqvist liksom många samtida toppkrögare tycks ogilla.

– Jag gillar inte uttrycket. Men det är tio rätter vi serverar så det är ju fine dining. Jag brukar ställa fram vinet på bordet så att gästerna får servera sig själva och när en rätt är avslutad ber jag dem samla ihop tallrikarna för att lämna plats för nästa rätt. Alla får hjälpa till och det gör att stämningen blir rätt avslappnad, säger han.

Foto: Jesper Florbrant

Johan Lindqvist började sin bana som diskare i Sevilla under världsutställningen av svenska paviljongen i början av 1990-talet och blev sedermera köksmästare på Sturehof, vice vd på Berns asiatiska och Gyldene freden och grundare till numera nedlagda Risnudel och senare Spring på Karlavägen (nu i ny ägo). Däremellan hann han med en vända hos den berömde kocken Charlie Trotter på krogen med samma namn i Chicago, där intresset för det asiatiska fusionköket föddes.

– Jag tycker om smakerna i det asiatiska köket, men inte alltid tillagningssättet. Ibland vill man ha smaken från det japanska köket men hellre tillaga det enligt fransk bistro-teknik. Det är inte alltid man vill göra något fullt ut, säger Johan Lindqvist.

Han var egentligen inte alls trött på att jobba med mat, och uppskattade jobbet som vd på Gyldene freden och Cultur när han sa upp sig för ett år sedan. Men han saknade tid och plats för det han kallar hands on – det vill säga maten, hantverket och mötet med
gästerna.

Foto: Jesper Florbrant

Med tolv gäster per kväll hinner kocken hälsa på varje gäst, och den intima stämningen gör också att gästerna hälsar på varandra. Därefter följer en meny som till exempel kan bestå av pilgrimsmussla glaserad i rödbetsteryaki, ramen med gravat ägg, råbiff blandad med yunanesisk chilipasta och ostron, rökt kalvbräss, konfiterad piggvar med grillad papayasallad och så givetvis – thai crème brûlée.

När vi tar adjö dröjer sig känslan av att ha fått en glimt av framtiden kvar. Att en av Stockholms främsta kockar kan samla smaker från hela världen i ett kök i Farsta är kanske något av det mest sällsynta – nytt och unikt.

Villa Brännugnens kock vinkar av oss och ropar efter Beatles som ändå går åt motsatt håll, och vi konstaterar att det här kändes ju precis som att vara hemma i någons vardagsrum.

Mat & dryck

Mathias Dahlgren: ”Om 10 år är vegetariskt standard”

Mathias Dahlgren tycker fortfarande att det är ”så jäkla roligt” att laga mat. SPG träffar superkocken och pratar stjärnor, strategi och de där dagarna när man behöver lite hjälp vid spisen.

En Michelinkock i New York berättade en gång hur han avundades den unge israelen som öppnat en ny krog på samma gata. Maten var lysande, berättade han, men konceptet saknade struktur. ”Jag avundas hans naiva hunger, vilken välsignelse att inte veta vad man ännu inte vet”, sa han melankoliskt. Jag frågar vår egen Michelinkock Mathias Dahlgren, när vi ses på hans Rutabaga strax efter lunch, om han själv efter tre Michelinstjärnor, Bocuse d’Or-guld, åtta Kockarnas kock-utmärkelser och ett antal hyllade restauranger känner igen sig i den avmätta känslan?

Annons

– Jo … Men jag tycker fortfarande att det är så jäkla roligt att laga mat. Sen kan man känna ett mått av cynism numera, säger han och funderar på om cynism verkligen var ordet han sökte.

Det kanske snarare kallas erfarenhet och strategi, vilket i och för sig, är vi överens om, var precis vad den unge israelen ännu saknade.

– Det kan vara så att någon i personalen har ett förslag på en smakkombination som jag vet att jag provat åtta gånger förr och det funkade inte då, förklarar han och stoppar diskret in en snus under läppen.

Men Mathias Dahlgren har varit med länge nog för att veta att något som inte funkade då, mycket väl kan fungera nu. Tajmning är allt – så den påstådda cynismen håller han för sig själv. För han vet att idéer måste provas om igen. Och för att lyckas måste man gå sin egen väg, även när andra ropar stopp.

Den vegetariska krogen Rutabaga är ett exempel på att ligga både före sin tid och utanför andras förväntningar. Den gastronomiska världen höjde på ögonbrynen när han stängde hyllade Matsalen på Grand Hotel och med det lämnade ifrån sig två Michelinstjärnor. Istället skulle han öppna en vegetarisk fine dining-krog. Det här var framtidens mat, tystade Mathias Dahlgren ängsliga kritiker. Han serverade drinkar på umeshu, tofu, citron och sojarostad sesam, blomkål kom rostad med grön bearnaisesås, rädisor ångades och svarta bönor och kikärtor blev chorizo. Idag låter det kanske inte så världsfrånvänt att servera blomkål som huvudrätt – men för bara tre år sedan var det en liten revolution i sig.

– Jag märkte att vi serverade mer och mer grönsaker på Matsalen. Kött och fisk var kanske 20 procent av tallriken på slutet, samtidigt som jag själv allt oftare var sugen på en bra grönsaksrätt. Om tio år kommer vegetariskt att vara standard, säger han.

Stjärnorna Mathias Dahlgren lämnade därhän sörjer han inte.

– Det är såklart en bekräftelse att få en stjärna av Guide Michelin. Det är ett kvitto på att man gör något bra. Men jag tror att det har mindre betydelse än när jag var ung, säger han.

Mathias Dahlgren växte upp i Västerbotten med hemgräddade tunnbröd och viltkött. Någon restaurang hade han knappt varit på som barn, så när han senare reste ut i världen ville han prova de allra bästa. Och kompassen var Guide Michelin.

– Unga idag är nyfikna på krogar som gör nåt nytt och som det pratas om. Stjärnor spelar mindre roll, vad andra rekommenderar spelar större roll. En stjärna i Guide Michelin är inte längre en garanti för att bli fullbokad ett halvår framåt.

Mathias Dahlgren jobbar runt 50 timmar i veckan – betydligt mindre än för några år sedan. Numera lever han ensam efter skilsmässan från sin ex-fru. Framgången har absolut haft sitt pris, säger han, men skilsmässan var inte ett sådant.

– Nej, vi hade inga barn och kunde jobba ganska mycket. Det var inget problem. Däremot har jag känt att kroppen inte orkar som förut så jag har saktat ned. Jag har mitt hus ute på Värmdö där jag vilar ut och hugger ved, men jag lagar gärna mat när jag är ledig också, säger han.

Drivkraften bakom 50 timmar i veckan är, förutom kärleken till mat, helt klart ett bekräftelsebehov. Det säger han utan att hymla.

– Jag har alltid en ambition att vara bra, om inte bäst, på det jag gör. Jag tror att jag hade satsat lika hårt oavsett vilken bana jag hade valt.

Kanske öppnar han krog utomlands i framtiden – tanken är lockande och ska han bo utomlands blir det som kock i USA eller Asien snarare än som pensionär i Spanien. Förvalta har aldrig varit hans grej, säger han. Uppåt och framåt är devisen.

Men just nu fokuserar Mathias Dahlgren på sin nya Kokbok för grå dagar. För det finns grå vardagskvällar när man inte orkar briljera, fritera eller griljera även om man heter Mathias Dahlgren. Idén kom när han funderade över det stora utbudet av sommarkokböcker.

– Vi säger ofta att vi ska göra det enkelt på sommaren med grill och sallader. Men på sommaren har vi ju tid och lust att laga mat när det är varmt ute och många är lediga. Det är snarare i det grå slasket vi vill äta enkelt men gott. De där grå dagarna är faktiskt halva livet, säger han och ler.

Resultatet blev en bok för att hålla humöret uppe i sex månader av mörker. Kokbok för grå dagar – och soliga söndagar som Dahlgren lägger till – består av mat för 25 veckor och några högtider såsom jul, nyår och, festligt nog, kanelbullens dag.

Vad händer sedan med en kock som sökt och fått bekräftelse i överflöd? Värmer det till exempel ännu om en gäst berömmer mozzarella- och mangosalladen hon en gång mumsade i sig på Rutabaga?
– Ja, det gör det. Men en sak som gjorde mig riktigt glad var några lappar jag fick i Åbo i helgen. Jag var där för att laga mat på ett event och gästerna fick skriva något till kocken efter middagen, berättar han.

Mathias Dahlgren åkte hem från Åbo med sina papperslappar i väskan och hann inte läsa dem förrän han var hemma igen. Rörd läste han om tack och beröm, och hur vissa gäster mindes middagar på Bon Lloc eller Matbaren för många år sedan. Påminnelsen om att hans mat förgyllt tillvaron för hundra personer i Åbo fick hjärtat att slå ett extra slag.

– Jag blev faktiskt riktigt rörd när jag satt och läste lapparna, säger han, och ser uppriktigt berörd ut.

Så svaret på vad som händer med bekräftelsebehovet när man redan har fått hela världens lovord döljer sig kanske där mellan raderna. Genuint beröm är lika värdefullt för Mathias Dahlgren som en stjärna i Guide Michelin.

Mat & dryck

Viggo Cavling: Stjärnkockarnas lanthandel i Sumpan

Konceptet hade gjort succé på Söder, och priserna andas Östermalm. Men på en bakgata i Sundbyberg? SPG:s krogrecensent Viggo Cavling är skeptisk.

Nyligen var jag inbjuden av Stockholms Auktionsverk att prata om Tore Wretman, Sveriges första kändiskock. Jag jämförde Tore med Jesus, en man som också skapade en ny religion. Före Tore var det mörker, sen föddes den svenska gastronomin. Precis som Jesus drog Tore sig tillbaka alldeles för tidigt och efter detta har olika fraktioner kämpat om vem som tolkar mästarens läror bäst. Jag tänker speciellt på Nobis-koncernen och Svenska Brasserier som bägge vill leverera mat och dryck i Tores anda. Men vem som gör detta bäst ska inte avhandlas här. Ni kan också se en liknande strid mellan katoliker och grekisk ortodoxa kyrkan.

Annons

I mitt tal tog jag upp att det har kommit ett gäng kändiskockar som försöker upprepa Tores bedrift. Det räcker inte att vara känd för att bli en kändiskock: du ska förutom att vara med i tv varje vecka även producera kokböcker lika ofta som du klipper håret.

I uppdraget ingår också att öppna nya krogar. Helst en om året. Det ska bli en koncern.

Två kockar som lever enligt Tore Wretmans lära är Paul Svensson och Tareq Taylor. Den första är verksam på Fotografiska i Stockholm, den andra har sin bas i Malmö och driver där bland annat Kockeriet. Tareq drev tidigare den mycket populära sommarkrogen Slottsträdgårdens kafé.

Jag har besökt dessa krogar ett antal gånger och ofta lämnat dem mycket nöjd. Så när de två kockarna nu slår ihop sin huvuden och öppnar i Sundbyberg är det förstås en händelse som inte bör missas.

Sundbyberg är en förort norr om Stockholm som tävlar med Solna om att vara nästan lika häftig som Stockholms innerstad. Om Solna är ett moderat skyltfönster så är Sundbyberg ett socialdemokratiskt. För tio år sedan var förorten ett blåshål av Guds nåde. Det blåser fortfarande i Sundbyberg, men en stadsliknande gatubild har växt upp vid pendeltågsstationen med krogar och en liten gullig galleria. Borta är Grand Garbo. Huset som Christer Pettersson länge bodde i har fått en smakfull renovering. Fortsätter denna utveckling kan Sundbyberg snart ta över Södermalms roll som Sveriges mest förtalade stadsdel.

Ett led i denna utveckling är förstås Paul Taylors Lanthandel.

Här serveras närodlad mat, på hemsidan kan man läsa: ”Vi är galna i bra råvaror”. Detta innebär rent praktiskt en ny tolkning av ordet buffé. På hemsidan skriver man: ”Plocka ihop din egendesignade rätt”. Är inte alla bufféer just detta?

I början körde Paul Taylors Lanthandel med vegetariska luncher. Men det fick man ge upp efter några veckor eftersom 50 gäster vände i dörren när de förstod att det inte serveras kött. På hemsidan kan man också läsa att det är ”vacker design” som gäller. Här måste jag meddela en avvikande åsikt. Inredningen känns som ett dagis med hårda, väggfasta bänkar och bord och hyllor i furu. Tänk Ikeas personalrestaurang. Det är funktionellt och praktiskt att städa, men mysfaktorn är noll. Fastigheten som krogen befinner sig i ligger på en bakgata och har inga av de kvaliteter som finns på Fotografiska eller Kockeriet. Det ser ut som en ordinär lunchkrog helt enkelt. Att då ta 120 kronor för ett glas naturvin som inhandlas över disk är minst 30 kronor för mycket. Jag skriver detta som bosatt på Södermalm och jag tror att jag även talar för Sundbybergs kommuninvånare. Vore jag på Stureplan skulle jag tycka att det är billigt. Jag anser att pris, miljö, plats och servering måste sitta ihop.

Personalen är vänlig, men det finns en gräns. Att serveras helgerbjudandet ”vår härliga långlunch” – förrätt, huvudrätt och efterrätt – för 298 kronor efter klockan 15 när krogen stänger 17 är att gå för långt. Är också en smula tveksam till att en sallad ihopplockad ur plastbyttor ska anses vara en rätt, men okej.

Huvudrätten korv med stekt ägg är en perfekt Instagram-rätt. Vacker, ekologisk och varm. Rejält med mat och milda smaker. Det är fin syra i fänkålen och bra stuns i den kravmärkta korven från Korvhantverket. Den rostade löken på toppen ger en fin textur.

Efterrätten är en bovetepannkaka med äppelpuré, gräddfil och kolasås. Tillbehören är smarriga och väger nästan upp den ganska torra bruna bullen.

Tyvärr tror jag att det kommer att bli tufft för Paul Taylors Lanthandel i Sundbyberg. Det finns gott om krogar i området som jag uppfattar som mer kalibrerade med lokalbefolkningen. Hade Paul Taylors Lanthandel däremot öppnat på Södermalm är jag övertygad om att det hade blivit en hit. Krogen skulle även funka på Östermalm, eftersom man redan kör med Stureplanspriser. Nu är Paul Taylors Lanthandel i Sumpan bara en tråkigare och mer PK variant av Urban Deli. Och nej, kändiskockarna som man gärna vill se när man besöker en kändiskockkrog är inte på plats vid något av mina två besök.

Mat & dryck

Food Pharmacys kantarelltoast

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, inspireras av japanska skogsbad och delar receptet på deras bästa kantarelltoast.

Bassängbad och bastubad i all ära, men håll med om att inget går upp mot ett härligt renande skogsbad. Jaså, tänker du kanske, vad sjutton är nu det? Har du helt missat den hippa japanska terapitrenden skogsbad, eller shinrin-yoku som metoden egentligen kallas, är det nu hög tid att både spetsa öronen och lägga fram allväderskläderna i hallen.

Annons

Målet med shinrin-yoku är att du ska ta in den lugna och kravlösa skogsatmosfären med alla dina sinnen, gärna under en lugn promenad i tystnad. Fenomenet uppstod som en reaktion på det stressade japanska samhället och har sedan 1980-talet, när de första organiserade skogsbaden erbjöds, blivit en allt mer uppskattad metod för återhämtning. Myndigheterna i Japan har till och med låtit inrätta särskilda terapiskogar som fungerar som terapeutiska centrum för alla som önskar.

Wow, säger vi bara och plockar upp våra tappade hakor från golvet. Särskilt inrättade terapiskogar. Tänk om lilla Sverige kunde ta efter Japan och föra in organiserade skogspromenader i folkhälsoarbetet. Vi kunde få officiella smultronställen? Och guidade naturvisningar på recept?

Den som lever får se, kära mindfulness-vänner, men häng inte läpp i väntan på terapiskogarna. Vi har kanske inga särskilda skogsbadplatser än men vi har faktiskt två andra rogivande godbitar, nämligen allemansrätten och skogens gyllene guld – kantarellerna.

Vi föreslår att du slår en japansk och en svensk fluga i en smäll och tar ett skogsbad i svampskogen. En alldeles utmärkt terapiform, om du frågar oss. Och när du kommer hem slänger du ihop vår precis lika geniala kantarelltoast.

Food Pharmacys kantarelltoast
(4 stora portioner)

Kantarellpesto:
2,5 dl kantareller, grovhackade
1 dl pinjenötter eller valnötter, rostade
0,5 dl olivolja + lite extra att steka i
4 vitlöksklyftor, pressade
2 msk näringsjäst
en näve persilja
salt och peppar

Ljust toastbröd (1 limpa):
2 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl bovetemjöl
2 tsk bakpulver
2 ägg
2 morötter
2 dl havremjölk
1 tsk fänkålsfrön
flingsalt

Vi börjar med brödet. Blanda bovetemjöl och bakpulver i en bunke. Mixa morötterna tillsammans med havremjölk, ägg och havregryn i en mixer.  Rör ihop. Tillsätt stötta fänkålsfrön och häll upp i en brödform. Grädda i mitten av ugnen på låg värme (strax över 100°C) i ungefär en timme.

Under tiden brödet står i ugnen fräser du kantarellerna och vitlöken i en stekpanna tillsammans med lite olivolja. Mixa resterande ingredienser i en matberedare. Lägg i de frästa kantarellerna i matberedaren tillsammans med salt, peppar och persilja, och tryck på pulse-knappen några gånger. Ha i lite extra olivolja om peston blir för tjock.

Ta ut brödet ur ugnen och låt det svalna innan du skär upp det. Stek brödskivor i olivolja och toppa med flingsalt. Klicka upp kantarellpesto på brödskivorna och dekorera med färsk persilja.

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Därför korttidsfastar vi

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, korttidsfastar under veckorna men lyxar till det med guldgröt på helgerna.

När vi berättar för våra vänner att vi har slutat äta frukost sätter de kaffet i halsen och hostar fram något i stil med: hur överlever ni? Äsch, det är lätt som en plätt. Genom att skippa frukosten sparar vi både tid och tjafs, och det är inte heller ett minus att en lång rad med positiva medicinska effekter har uppmärksammats de senaste åren.

Annons

När vi korttidsfastar gör kroppen allt den kan för att skydda cellerna mot skador. Blodtrycket sänks och insulinkänsligheten ökar och på så vis bromsar kroppen själv både inflammation och åldrande.

Vid det här laget vill våra vänner veta mer och vi berättar då att vi bara äter under 8 av dygnets timmar. De resterande 16 timmarna dricker vi vatten, kaffe eller te. Om sanningen ska fram var det inte helt enkelt i början, men nu kan vi inte tänka oss att leva på något annat sätt. Vi väljer att hoppa över frukosten, men det går precis lika bra att tidigarelägga middagen. Det viktiga är bara att det sista vi äter innan fastan är en närings- och fiberrik avsmakningsmeny för de snälla bakterierna i tarmen.

Men våra vänner tvekar: hur har ni ett socialt fungerande liv när ni fastar? Det har vi inte. Få är villiga att äta middag med dig klockan halv sex en fredagskväll och familjen tröttnar väldigt snabbt på att du bara läppjar grönt te på söndagsfrukosten. Ni förstår alltså hur glada vi blev när vi lärde oss att det faktiskt räcker att korttidsfasta ett par gånger i veckan.

Så, när vi väl äter frukost äter vi ordentligt. Ska det va så ska det va extra allt. På helgerna vill vi njuta länge av både hembakt fröknäcke, avokado, matchalatte och guldgröt. Har du inte testat guldgröten i vår kokbok kan vi berätta att det är Guds himmelskt goda gåva till tarmfloran. En beroendeframkallande och alldeles magisk crossover mellan overnight oats och guldmjölk. Glad helg!

Food Pharmacys guldgröt
(2 portioner)

2 dl havregryn
2 msk chiafrön
2 färska dadlar (urkärnade)
1 tsk malen kanel
1 tsk malen gurkmeja
2 krm malen kardemumma
2 krm malen ingefära
½ dl riven kokos
1 krm salt
4 dl valfri växtbaserad mjölk

Skär dadlarna i mindre bitar. Blanda alla ingredienser väl och fördela i två små skålar. Låt stå i kylskåp över natten.

Ta ut från kylskåpet, rör runt och tillsätt eventuellt lite mer växtmjölk för en lösare konsistens. Strö gärna över någon valfri topping, t.ex. färska bär, granola, hackade nötter eller skivat äpple.

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

10 restauranger värda en omväg

När Fäviken nu bommar igen köket, var ska vi matresenärer då drömma om att äta? Här är 10 svåråtkomliga matupplevelser i Europa – på öar, i skogar och under havets yta.

Under i Lindesnes, Norge

Vi skulle kunna skriva många rader om unga danska stjärnskottet Nicolai Ellitsgaard och hans gastronomi baserad på fisk och skaldjur, lokala fåglar, får, svampar och bär. Men tyvärr hamnar maten något i skymundan av den fantastiska byggnaden, ritad av geniala arkitektbyrån Snøhetta. Här ute, vid vildsint hav, har de sänkt ned en betongtub med panoramafönster under vattenytan och skapat världens mest spektakulära restaurang just nu – långt bort från närmsta större stad.

Annons

Slippurin på Västmannaöarna, Island

Gísli Matthías Auðunsson framstår alltmer som isländsk kokkonsts nya underbarn. Foodies från hela världen kliver mer än gärna på färjan söder om Reykjavik och åker i tre timmar ut till Västmannaöarnaa för att smaka den unge kockens moderna och uppdaterade tolkningar av klassiska rätter. Rustikt och rejält, men med elegans och lätt handlag. De vackra vyerna på de vindpinade öarna får man på köpet.

Daniel Berlin i Skåne-Tranås

Sedan 2010 har Daniel Berlin ihärdigt kämpat på med sin till synes omöjliga mission: att erbjuda gastronomi i världsklass i utkanten av sömniga Skåne-Tranås, med endast 226 invånare. Och nu börjar belöningarna trilla in på löpande band. Två stjärnor i Guide Michelin, högsta betyg i White Guide och en urstark femteplats på OAD Top 100 European list. Alltså en ranking över Europas bästa restauranger. De 15 platserna runt de 5 borden bokas snabbt upp, så var på hugget om du vill uppleva skånsk kokkonst när den är som allra vassast.

Kadeau på Bornholm, Danmark

Kadeau i Köpenhamn är med sina två Michelin-stjärnor en av den danska huvudstadens hetaste och bästa restauranger. Men egentligen är den från början bara en vinterfilial till Nicolai Nørregaard och hans kompisars lilla sommarkrog med samma namn på Bornholm. I takt med framgångarna i Köpenhamn har öppettiderna för den opretentiösa och charmiga, men förstklassiga, Bornholmskrogen blivit allt snålare. Men det är fortfarande väldigt värt besväret att ta sig till den lilla Östersjön.

Hisa Franko i Kobarid, Slovenien

Det slovenska köket är inte lika känt som det franska eller italienska. Men 46-åriga Ana Ros håller på egen hand på att sätta landet på den internationella matkartan. 2016 förärades hon ett eget avsnitt i Netflix-serien Chef’s table, och året efter utsågs hon av The World’s 50 Best Restaurants till världens främsta kvinnliga kock. Att få njuta av nytolkningar av klassiska slovenska maträtter betyder att man måste bege sig till den lila byn Kobarid där hon driver en småskalig restaurang och ett lika småskaligt hotell.

Raest i Torshavn, Färöarna

Restaurangen Koks i Torshavn har på sistone blivit en av världens mest omtalade krogar, med sitt udda läge och sina Michelinstjärnor. Men Torshavn har mer att bjuda. Lilla Raest, som betyder fermentering, ligger i ett 500-årigt hus med rustik elegans och är inte lika tjusigt som sin mer berömda konkurrent. Men å andra sidan bjuder man modern mat rotad i de färöiska traditionerna och en helhetsupplevelse väl värd resan. Här är det kockarna – och deras infall och råvarutillgång – som bestämmer vad som serveras på tallrikarna vid besöket.

Loch Bay på Isle of Skye, Skottland

Isle of Skye i Inre Hebriderna är inte världens enklaste ställe att ta sig till. Men om man antar utmaningen väntar en smakfull belöning i form av Michelin-restaurangen Loch Bay. I en vitkalkad idyllisk stuga nära havet serveras skotska rätter med en fransk touch. Självklart står fisk och skaldjur i fokus. Efter middagen väntar en värmande brasa i spisen och skönt häng i mjuka tweed-fåtöljer.

Bootshaus i Traunkirchen, Österrike

Den stillsamma sjön Traunsee ligger inklämd mellan Salzburg och Linz i norra Österrike. Bodensjön och Attersee lockar fler besökare, men Traunsee kan fresta med ypperliga restaurangen Bootshaus. Som namnet avslöjar handlar det om ett gammalt båthus, direkt vid stranden, där kökschefen Lukas Nagl kreerar samtida smaker med ursprung i det österrikiska köket. Checka in på charmiga Seehotel Das Traunsee och gör restaurangbesöket till en härlig weekendtrip.

L’Argine A Vencò i Dolegna del Collio, Italien

L’Argine A Vencò är en oansenlig vingård och grönsaksodling utanför Udine, precis vid gränsen mot Slovenien. Men det är på samma gång också ett mysigt bed & breakfast och en förstklassig restaurang. Sedan 2014 har Antonia Klugmann skapat rätter baserade på lokala råvaror, men långt från det traditionella och klassiska. I stället lånar hon friskt inspiration, smaker och tekniker från olika regioner och resor världen över. Sedan 2015 belönad med en Michelinstjärna.

La Marine på IIÎle de Noirmontier, Frankrike

Île de Noirmoutier är en långsmal ö i Pays de la Loire på franska västkusten som nås från fastlandet via en bro. Hit hittar inte så många turister. Vilket är lite synd, eftersom de då missar den tvåstjärniga pärlan La Marine längst ut på ön. Här kokar Alexandre Couillon ihop fantasifulla rätter som är en fröjd för både öga och gom. Mycket fisk och skaldjur, självklart med tanke på läget, men också grönt. 2016 utsågs Couillon till Årets kock i Frankrike av ansedda restaurangguiden Gault Millau.

Foto: Magnus Skoglöf
Mat & dryck

”Sekt levererar något du inte kan få någon annanstans i Stockholm”

Krogrecensenten Viggo Cavling blir både mätt och glad efter ett besök på nyöppnade Sekt.

Ska vi börja med namnet? Sekt. Det är alltså inte en fortsättning på Hans Scheikes smiskverksamhet det handlar om, utan det tyska bubbel- vinet. Enligt Wikipedia är tyskarna världsmästare på att dricka mousserande vin. Restaurang Sekt är alltså en krog som har sin botten i södra Tyskland. Maten som serveras här har ett ben i Tyrolen, det andra benet står i Medelhavet. Enligt krogens hemsida ska vi alltså glömma bort ”bratwurst, sauerkraut och brezels”. Sekt vill ta våra fördomar om tysk mat till nästa nivå.

Annons

Check på den. Vi går vidare till lokalen: Runebergsgatan 1, en tvärgata till Birger Jarlsgatan precis vid Timmermansordens stora borg, är anrik krogmark. Här låg länge lunchkrogen Food som styrdes av krögaren Guy Taylor. När jag för tjugo år sedan flyttade till Stockholm brukade jag äta brunch här på lördagar. Det var magiskt att sitta och tjuvlyssna på kvinnor i Filippa K från topp till tå vars största problem vara att skapa maximal feng shui i sin nyinköpta våning. Min största utmaning har alltid varit att få ihop pengar till hyran.

Jag vet inte varför jag slutade att gå till Food, men det är häftigt att vara tillbaka i ett rum som har många fina matminnen. De nya krögarna Patrik Karlsson och Pelle Johansson är minst lika passionerade som Guy en gång var.

Jag cyklar hit med min vän Jonas som i flera år har längtat efter en krog i huvudstaden med centraleuropeisk mat. Att han nu blir bönhörd är ju ett tecken på Stockholms ständigt expanderande kroguniversum. Jag menar, Tyskland är inte det första matlandet en kommer att tänka på. Vad är då utmärkande för denna matregion? Mitt svar är hög syra och fett. Här kastas inte fettet som blir kvar i stekpannan utan det är basen när det ska bakas flammkuchen, alltså en tysk pizza. En tunn knaprig historia med fläsk, finhackad persilja och syrad gräddfil på toppen. Till detta dricker vi alltså sekt. Även här har vi en något högre syra än i exempelvis champagne.

Menyn ser ut att vara skapad på den legendariska Bauhaus-skolan som i år fyller 100 år. Det är lite humor att huskroppen som krogen befinner sig i har band till samma skola. Vi snackar funkis när den är som allra rakast och tydligast.

Foto: Magnus Skoglöf

Priserna på förrätter ligger runt 150 kronor och varmrätterna en bit över. För 515 kronor får vi fem tyska smaker. Det blir mycket mat för pengarna. Vi fortsätter med Maultaschen. Ett pastaknyte med kantarell och kalv. Här är den bärande smaken umami, plus en mycket rund sojabas. Nästa rätt är sallad med vaktel. En maffig, men samtidigt elegant rätt med bas i gåslever. Den sista varmrätten i avsmakningspaketet blir biff med schupnudel. En rejäl rätt som ensam hade räckt att mätta en grovarbetare. Vi avrundar med en omgång glass och gräddfilspudding.

Nu har vi flyttat in från uteserveringen. Även om det som ligger på tallriken och det som finns i våra vinglas andas Tyskland gör inredningen på Sekt inte det. Det är höga bord och pallar. Kanske inte det mest bekväma när man ska äta en rejäl måltid. Utmed väggarna finns dock soffor som är bekväma att sitta i. Musiken i högtalarna andas mer nattklubb på Ibiza än alptoppar och Helmut Kohl.

Hur kommer det då att gå för Sekt? Jag är övertygad om att den första hajpen och nyhetens behag kan räcka åtminstone året ut. Sekt levererar något som du inte kan få någon annanstans i Stockholm. Sen kan det nog bli tuffare. Jag älskar mat med hög syra och en kock som förstår att mänskligheten inte hade överlevt utan fett. Men hur ofta vill jag äta det? Högst några gånger om året. När Food var som hetast var det både en kvarterskrog för de riktigt coola på Östermalm och något som fick mig att cykla hit från Hornstull. Å andra sidan kan kanske Sekt locka till sig en äldre publik som tycker att gräddfil, pudding och gåslever är lösningen på världens gastronomiska problem. Sekt ska i alla fall ha en eloge för att man vågar vara banbrytande i Stockholms krogvärld. Sällan har jag mött en krögare som brinner så mycket för sina viner och sin mat.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Våra gröna hemligheter

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, har ett smart knep för att få barnen att äta mer grönt.

En sak vi har lärt oss på vår expedition i näringsjägardjungeln är att ljuga. Jajamen, vi ljuger faktiskt både gärna och ofta. Svarta lögner försöker vi hålla oss ifrån och även om vita lögner anses aningen bättre undviker vi helst även dem. Våra favoriter är gröna.

Annons

En grön lögn är något så fiffigt som ett undanhållande av hur mycket grönsaker våra barns favoritmat innehåller när vi lagar den. Tro det eller ej, men de gröna lögnerna funkar på nästan alla rätter och är helt ofarliga att dra (din näsa kommer inte börja växa, vi lovar).

När barnen frågar om de inte kan få pannkakor till frukost svarar vi ja! och river i smyg ner zucchini i pannkakssmeten. Vill vi vara extra hemlighetsfulla gömmer vi alla bevis med hjälp av stavmixern innan vi steker pannkakorna på låg värme.

När barnen vill ha pasta till middag svarar vi ja! och går in i köket och gör barnens favoritsås med undantaget att vi den här gången finhackar lök, broccoli och morötter och smyger ner i såsen (för riktigt kräsna barn krävs även här några sekunder med stavmixern innan såsen blandas med pastan).

Till och med när barnen önskar glass kan vi svara ja! utan att avsluta vår näringsjägarexpedition. Vi mixar bara fryst banan med blåbär, fryst blomkål, en halv avokado och en skvätt havredryck.

Alla knep är tillåtna! Utgå från vad dina barn gillar och ljug dig grön i ansiktet. Kanske kan du börja redan ikväll genom att blanda ner strimlad zucchini i pastan? Vi lovar att inte berätta sanningen.

Pasta med gröna hemligheter

Vanlig pasta (gärna en variant med bönor, linser, kikärtor eller bovete)
Zucchini
Valfri pastasås

Koka pastan enligt instruktionen på paketet. Riv zucchininudlar med en juliennestrimlare och blanda med den varma pastan. Rör ihop hela rasket med valfri pastasås. Kom ihåg att du naturligtvis inte behöver hålla dig till bara en grönsak. Om du mixar din vanliga pasta med strimlor av både zucchini, morot och rödbeta får du en regnbågspasta som heter duga. Snygg, god och full med gröna hemligheter.

Mat & dryck

Lär barnen älska vego

I ett decennium har Green kitchen stories gjort succé med sin vegetariska mission. Nu vill paret bakom bloggen lösa alla föräldrars eviga utmaning: hur får man barnen att äta mer grönsaker?

Allt började med en konflikt för drygt tolv år sedan. Det då nyförälskade paret Luise Vindahl och David Frenkiel hittade inga gemensamma måltider. Luise ville äta hälsosamt och David vegetariskt, vilket för honom mest innebar pasta och sås. I en misslyckad jakt på kombinationen goda, nyttiga och vegetariska recept bestämde de sig för att ta saken i egna händer. Och blogga om det. Idag spelar Green kitchen stories och deras bästsäljande böcker en betydelsefull roll i den våg av vegetarisk medvetenhet som svept över Sverige. Nu släpper paret, som numera är trebarnsföräldrar, sin femte bok där de vill lösa en evig och för många familjer en omöjlig gåta: hur får man barnen att äta mer grönsaker? 

Annons

– Vi har alltid gjort böcker utifrån där vi själva står. Och eftersom vi nu själva är mitt i småbarnslivet och vet hur det är, så kändes det naturligt att dela med oss av våra bästa vegetariska recept anpassade just för barnfamiljer, säger David Frenkiel.

Vad är det vanligaste misstaget föräldrar gör?
– Många föräldrar ger upp lite för lätt när barnen inte vill ha grönsaker. Istället för att fortsätta servera det tar man bort dem och hamnar i hjulspår av vit pasta och köttbullar var och varannan dag. Barn är vanemänniskor, den mat de känner igen är de trygga med och kommer det in något främmande på bordet blir de misstänksamma. Därför måste man vara enträgen, hjälpa dem att upptäcka nya smaker och ge dem tid att skapa nya vanor.

Så hur skapar man en ny, grön vana hos barn?
– Se det som en del av uppfostran. På samma sätt som man förklarar varför och inte bara ger upp för att de vägrat galonbyxor en regnig dag, fortsätt berätta varför grönsaker är nyttigt, gott och bra för jorden. Var konsekvent i att se grönsaker som en självklar del av måltiden. Fortsätt ställ fram skålar med kikärtor, skalade morötter eller en plåt bakad blomkål. Även om de inte skulle röra dem första dagen så kommer de förr eller senare att vilja prova. Vår dotter Elsa har vägrat quinoa tills häromdagen, då vi gjorde en quinoasallad med nötter och apelsinjuice. Nu har hon ätit den två dagar i rad. Det är en häftig känsla som förälder!

Om man inte ska tjata, hur får man dem att åtminstone prova?
– Involvera barnen i matlagningen och låt dem få komma med input. Inte bara om det är gott eller inte, utan om det exempelvis behövs mer citronjuice eller salt i grytan. Då känner de sig stolta och vill också smaka på maten de gjort. Ett bra sätt är också att testa olika tillagningsmetoder. Gillar de inte kokt broccoli kanske de älskar ungsrostad. Rör de inte spenatsalladen, häll i en näve i pannkakssmeten istället. Sedan måste inte barnen äta allt, man får vara glad för varje steg de tar.

– Och om de inte äter kan man ändå klappa sig på axeln, för att man serverar måltider som formar deras liv. När de sedan är 18 och lagar mat i första lägenheten är det som du har serverat genom uppväxten deras referensram. Så även om det är lite kämpigt har man ändå lärt dem någonting.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Kronärtskocka med dill och dillmajo till kräftskivan

Det är kräftssäsong och Food Pharmacy bjuder på kronärtskocka med dill och dillmajo.

När inbjudningskortet till årets första kräftskiva dimper ner i brevlådan vet vi att augusti är här och att sommaren snart är slut. Augusti är för många synonymt med kräftor och så här i skolstartstider passar det fint att vi axlar rollen som folkbildare och berättar varför kräftorna går åt som smör i solsken just nu. Sitt ner i skolbänken!

Annons

Kräftskivan som sensommarkalas är en relativt ung företeelse. Själva kräftorna har dock fint folk ätit sig mätta på ända sedan medeltiden, delvis tack vare kung Erik XIV. Under 1500-talet såg han till att vallgravarna runt de kungliga slotten i Sverige började användas för kräftodling. Antecknar ni?

På 1800-talet, när vanliga människor fick upp ögonen för den krälande varelsen, fanns det gott om kräftor i de svenska sjöarna. Men på kort tid ökade konsumtionen och en lag tvingades fram som begränsade fisket. I samma veva beslutades det också om ett fast kräftpremiärdatum.

Sedan 1994 får du äta dina kräftor när du vill, men trots detta väntar många till mitten av augusti innan de bjuder in till kräftkalas. Mest för att kräftorna ska hinna växa till sig ordentligt, men också för att traditionen har gjort just augusti till helig kräftsäsong.

Slut på lektion.

Vi äter som bekant mest växtbaserat, men oavsett vad du väljer att fylla tallriken med kan vi inte nog betona betydelsen av att äta i säsong. Sparris, svamp eller kräftor. Principen är densamma. Och till alla grönsaksätares stora glädje kan vi konstatera att kräftorna är i säsong i skördetidens första månad. Att hitta ett växtbaserat alternativ är därför lätt som en plätt.

Vår storfavorit till kräftskivan är säsongsfärsk kronärtskocka som tillagas på ett traditionellt kräftigt vis tillsammans med krondill. Gott som attan och dessutom nästan lika pilligt att äta som kräftor.

Kronärtskocka med dill och dillmajo
(4 stora portioner)

4 färska kronärtskockor
4 stjälkar krondill
2 tsk salt/liter vatten
1 citron

Dillmajo:
1 dl osötad sojadryck
1 msk dijonsenap
1 msk vitvinsvinäger
2-2 1/2 dl mild kallpressad rapsolja
salt & nymalen svartpeppar
dill
pressad citron

Skölj kronärtskockorna och skär bort stammen. Leta fram din största kastrull (den enda som är tillräckligt stor för att rymma fyra kronärtskockor) och fyll den med vatten. Salta och lägg ner kronärtskockor och krondill.

Låt puttra tills kronärtskockorna är mjuka i botten eller tills det enkelt går att plocka bort ett blad. Under tiden du väntar förbereder du citron (klyfta) och majo (mixa). Det tar oftast ca 30–40 minuter innan skockorna är klara, men känn för säkerhets skull med en provsticka innan du tar dem från plattan.

Dillmajon gör du enkelt genom att mixa ihop sojadryck, senap och vinäger (använd med fördel vispen till din stavmixer). Tillsätt oljan långsamt, i en fin stråle, medan du fortsätter mixa till en tjock majonnäs. Vill du ha en ännu fastare konsistens tillsätter du ytterligare en halv deciliter olja till medan du fortsätter att mixa. Blanda ner massvis med dill och en skvätt pressad citron.

Mat & dryck

Ekstedt: ”Vegantrend kommer vända”

Stjärnkocken Niklas Ekstedt om schablonbilden av sig själv, myten om den galna kocken och sin nya gastronomifestival.

Även Niklas Ekstedt kan bli lite trött på Niklas Ekstedt. Med 20 år i restaurangbranschen – stjärnkrogar, tv-serier, kokböcker – längtar han bort från den egna personen.
– Man spelar en roll som man kanske inte känner sig så bekväm med, säger han. Den enkla vägen är att kapitalisera på sig själv; sitt ansikte, sin röst, sitt utseende. Jag vill komma bort från fokuset på mig själv. Projekten jag drar igång nu försöker jag göra med vänner, så att jag inte blir en schabloniserad tv-kock.

Annons

Som en del i denna nya filosofi startar Niklas Ekstedt Foodstock – en gastronomifestival på Fjäderholmarna där några av världens främsta kockar – däribland turkiska Mehmet Gurs och argentinska Florencia Abella – möts över nordisk mat och hantverk.
– Det blir allt från samiska yxor till internationella superkockar från England, säger Niklas Ekstedt. På samma sätt som att Woodstock stod för en ny form av musikfestival vill vi skapa något helt nytt för gastronomivärlden, något som ger ringar på vattnet.

Idag driver Niklas Ekstedt vincaféet Tyge & Sessil, sydeuropeiska köket Hillenberg och vedeldade finrestaurangen Ekstedt. Han ser nästa mattrend framför sig:
– Hela allergigrejen kommer få en motreaktion. Vegantrenden med låga intoleransnivåer vänder, vetet och gluten återvänder. Man har haft en lång trend med ”low carb, high fat”, nu blir det mer ”high carb, low fat”. Tallriken blir mer grön med kött som smaksättare.

Vad kan det vara?
– Exempelvis baconstekta aprikoser med spenatsallad. Trenden med köttsubstitut är en bubbla.
Myten om den galna kocken har kommit att prägla en hel yrkeskår. Niklas Ekstedt, 40, menar att den är delvis sann.
– Det är klart jag upplever många starka karaktärer. Men människor är ju konstiga, det är alla individer, jag vet inte om det är skillnad i restaurangvärlden eller journalistvärlden. Jag vet inte vem som är normal och inte galen.
En av restaurangvärldens starkaste karaktärer – kocken och författaren Anthony Bourdain – avled förra sommaren. Niklas Ekstedt minns en inspirerande kollega.
– Jag träffade honom ganska många gånger, i New York och Köpenhamn. Han är en saknad person och det var en tuff bortgång för många av mina vänner. Flera av dem har fortfarande inte smält det.

Lärde han dig något?
– Han lärde mig att ju närmare man kommer kocken desto bättre smakar maten. Därför smakar mammas mat så gott, därför är den bästa tacon du någonsin den där från ett tacostånd i Mexiko City, och därför är espresson alltid godast, eftersom kommer direkt från baristans hand.

Foodstock hålls på Fjäderholmarna 31 augusti till 1 september.

Mat & dryck

Perfekt picknick – 5 goda recept i sommar

Fräscht, gott och enkelt – så får vi sommarens alla picknickkorgar att flyga.

Sticky chicken

Packa ner kycklingen i utflyktskorgen och servera den ljummen eller avsvalnad tillsammans med en fräsch sallad och goda baguetter.

Ingredienser (4 personer)
1 kg kycklingvingar eller kycklingben
Sallad och bröd till servering

Annons

Marinad
3/4 dl risvinäger
4 msk honung
2 tsk salt
3/4 tsk svartpeppar
1 1/2 msk rapsolja

Så gör du:
1. Rör samman ingredienserna till marinaden. Lägg kycklingdelarna i en kraftig plastpåse och häll marinaden över. Förslut den ordentligt och vänd runt så att det blir marinad över alla kycklingbitar. Låt stå minst 10 minuter men gärna uppåt 2 timmar. Vänd påsen då och då.

2. Värm ugnen till 225 grader.

3. Lägg kycklingdelarna i en långpanna med bakplåtspapper och droppa över marinaden. Stek i ugnen i ca 30 minuter tills kycklingen är färdig. Vänd kycklingbitarna ett par gånger under tiden.

4. Låt svalna lite och ät kycklingen med händerna. Servera med sallad och bröd.

Pasta med tomater och basilika

Packa ner parmesan och basilika separat för att toppa med på plats.

Ingredienser (4 personer)
1 kg mogna tomater
Några kvistar basilika
1 vitlöksklyfta
1 msk liten kapris, avrunnen
4 msk olivolja
Flingsalt och svartpeppar från kvarn
400 g fusilli
1 1/2 dl finriven parmesan

Så gör du:
1. Tärna tomaterna. Plocka basilikabladen från kvistarna. Spara några små blad till serveringen och strimla resten fint. Finhacka vitlöken.

2. Blanda tomater, basilika, vitlök och kapris med oljan i en skål och krydda med flingsalt och nymald peppar. Låt stå i 20 minuter.

3. Koka under tiden pastan i saltat vatten. Häll av i ett durkslag och häll tillbaka pastan i kastrullen.

4. Häll vätskan från tomaterna över pastan. Tillsätt hälften av parmesanosten och blanda väl. Blanda ner tomaterna och fördela sedan pastan i skålar eller på tallrikar, gärna förvärmda.

5. Toppa med resterande parmesan och de sparade basilikabladen.

Potatis- och chorizosallad med rostad tomatdressing

Packa salladen och dressingen var för sig om ni ska ta med maten på picknick och blanda dem på plats när ni ska äta.

Ingredienser (4 personer)
500 g färskpotatis eller delikatesspotatis
1 hel vitlök
500 g sötpotatis
300 g chorizo eller annan kryddig korv
Olivolja
250 g körsbärs- eller cocktailtomater på kvist
1 dl gräddfil
2 msk majonnäs
2 salladslökar
1 liten knippa slätbladig persilja, bladen
Salt och nymald svartpeppar

Så gör du:
1. Värm ugnen till 220 grader.

2. Halvera eventuellt potatisen. Halvera vitlöken på höjden. Klyfta sötpotatisen. Skiva korven i breda bitar på diagonalen.

3. Lägg det skurna i en långpanna med bakplåtspapper. Droppa över 2 msk olivolja, salta och mal över svartpeppar. Stek i ugnen ca 30 minuter tills grönsakerna är mjuka.

4. Lägg tomaterna i en ugnsform med bakplåtspapper. Droppa över 1 msk olivolja, salta och mal över svartpeppar. Stek i ugnen i 20 minuter. Låt tomaterna kallna.

5. Tryck ut hälften av vitlöken i en matberedare eller mixer. Tillsätt hälften av tomaterna samt gräddfil och majonnäs. Kör till en slät dressing och smaka av med salt och peppar.

6. Skiva salladslöken tunt och lägg den i en skål tillsammans med potatis, sötpotatis, chorizo samt resterande vitlök och tomater. Blanda försiktigt med dressingen och servera salladen toppad med persilja.

Rice bowl med sötpotatis och svarta bönor

Packa dressingen, salladslöken och tortillachipsen för sig.

Ingredienser (4 personer)
3 dl råris
400 g sötpotatis, skalad och klyftad
Olivolja
3/4 tsk rökt paprikapulver
1 krm mald spiskummin
1 krm mald koriander
2 majskolvar, skurna i 3 cm breda bitar
1 burk svarta bönor à 400 g, sköljda och avrunna
400 g körsbärstomater, halverade
Salt och peppar

Dressing
Ca 70 g babyspenat
1 kruka koriander
2 salladslökar
2 msk kapris, avrunnen
1 vitlöksklyfta
Saften av 1 lime
Olivolja

Till servering
1 salladslök, skivad
Babyspenat
Koriander
Ev tortillachips
Limeklyftor

Så gör du:
1. Koka råriset enligt anvisning på förpackningen.

2. Värm ugnen till 200 grader. Lägg sötpotatisen i en ugnsfast form och blanda med 1 1/2 msk olivolja och 1/2 tsk av paprikapulvret samt spiskummin, koriander, salt och peppar. Stek i ugnen tills sötpotatisen är mjuk, 25–30 minuter.

3. Lägg majskolvarna på ett annat ugnssäkert fat och blanda med lite olivolja, resterande paprikapulver samt flingsalt. Sätt in i ugnen bredvid sötpotatisen och stek 10–15 minuter tills majsen är färdig.

4. Lägg spenat och koriander i en matberedare men spara både lite spenat och lite korianderblad till serveringen. Hacka salladslöken grovt och tillsätt den tillsammans med kapris, vitlök, hälften av limejuicen samt 1/2 dl olivolja och 1 msk vatten. Kör till puré och smaka av med salt och peppar.

5. Blanda ner hälften av purén i riset. Rör till sist ner resterande limejuice och 3 msk olivolja i dressingen.

6. Blanda bönor och tomater med lite av dressingen och smaka av med salt och peppar.

7. Fördela riset i skålar eller matlådor och lägg på sötpotatis, majs, bönor och tomater. Toppa med de sparade spenat- och korianderbladen. Blanda i resterande dressing och strö över skivad salladslök och eventuellt krossade tortillachips på plats. Servera med limeklyftor.

Matig tomatsallad

Får du tag på freekeh, grönt rostat vete, är det toppen i den här salladen men det funkar bra även med matvete tillsammans med vildriset.

Foto: Ben Dearnley

Ingredienser (6–8 personer)
2 1/2 dl vildris
2 dl matvete (eller freekeh)
600 g röda och gula körsbärstomater
1/2 liten rödlök
2 dl blandade örter, bladen av t ex mynta, koriander och slätbladig persilja
Flingsalt och nymald svartpeppar
Rostade frön till servering, t ex pumpa-, solros- och sesamfrön
Vinägrett:
1 vitlöksklyfta
5 msk olivolja
2 msk pressad citron
1 tsk dijonsenap
Salt och peppar

Så gör du:
1. Koka vildriset enligt anvisning på förpackningen men med extra mycket vatten. Tillsätt matvetet när 15 minuter återstår av koktiden. Låt rinna av väl och låt sedan ris och vete kallna.

2. Dela tomaterna i halvor eller fjärdedelar. Skiva rödlöken tunt.

3. Blanda ris, vete, tomater, rödlök och örter i en skål. Strö över flingsalt och mal över svartpeppar efter smak.

4. Riv vitlöken fint och blanda med olivolja, citron och dijonsenap till en dressing. Smaka av med salt och peppar.

5. Blanda ner dressingen i salladen just före serveringen. Lägg upp på ett fat och strö över rostade frön.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Sommarbubblet som är bra för tarmfloran

SPG:s hälsoexperter, duon bakom Food Pharmacy, skålar in sommaren med näringsrikt bubbel.

Vi är mitt i juni och semestern har precis börjat. I flera veckor tänker vi stanna långt bort från sommaren i city och njuta till fullo av sol, vind och vatten på Sveriges vackraste västkust. Löjligt efterlängtat! Om några veckor släpps nämligen vår tredje bok, Näringsjägaren, och efter månader av intensivt knappande på tangenterna är vi väl värda några veckors vila. Puh. Men innan vi gör oss alltför hemmastadda i hängmattan vill vi naturligtvis fira det färdiga bokmanuset med några glas bubbligt mousserande vin.

Annons

Vin, tänker du kanske. Vad tycker tarmfloran om det?

När vi ska förklara vårt förhållningssätt till mat och hälsa återkommer vi ofta till vår käre vän Platon och hans förstklassiga idélära. För den oinvigda består Platons idélära av två världar: 1. idévärlden (den perfekta idén) och 2. sinnevärlden (verkligheten).

Platon var med största sannolikhet inte alls intresserad av gurkmeja och gröna smoothies, men vi tycker ändå att det går att dra paralleller till vårt förhållande till mat. Enkelt förklarat skulle man kunna säga att om idévärlden utgörs av den forskning och vetenskap som finns över hur vi bör äta och dricka för att kroppen ska må bra, så utgör vi, våra kräsna barn och våra cravings sinnevärlden. Vi strävar mot ett högt uppsatt mål, men kapitulerar också ofta inför verkligheten.

I den sinnliga världen (verkligheten) går det inte att vara perfekt, men det gör inget. Vad vore livet om vi inte fick falla för frestelser någon gång ibland?

I dag faller vi för frestelsen att skåla i riktigt lyxigt bubbel. En annan dag tackar vi vänligt men bestämt nej och fyller istället våra finaste glas med Platons sommarbubbel. Det är utan tvekan vårt absolut bästa substitut för champagne. Receptet finns förresten också i vår kommande bok (sa vi att bokmanuset äntligen är klart?). Skål!

Platons bubbel (1 glas)
bubbelvatten
1 msk hallonvinäger

Häll upp bubbelvatten och vinäger i ett champagneglas och drick i samma tempo som du skulle dricka vanlig champagne.

Foto: MAGNUS SKOGLOF
Mat & dryck

Viggo Cavling: ”På Stockholm fisk är stämningen urbant magiskt”

Läget är inget skryta med, men på Stockholm fisk är stämningen ändå god, klientelet urbant och maten klart godkänd.

Vem älskar Vasagatan? Finns det någon enda människa som har Vasagatan som sin favoritgata i Stockholm? Vasagatan är ett nödvändigt ont. En konsekvens av att alla större städer i dag har en stor tågstation och när man väl anländer till denna måste det finnas en väg som tar en dit man egentligen ska. Problemet med alla tågstationer är att hit kommer det varje dag människor som inte vet vart de ska. De har ingenstans att bli av. Följaktligen blir de kvar. Och trots att stadens socialtjänst och hjälporganisationer gör ett heroiskt arbete kommer det hela tiden nya människor till Vasagatan som inte vet var de ska bli av. Det är en transitplats, men några människor blir kvar och sätter tonen.

Annons

Allra värst är det under Klarabergsvägen. Det är huvudstadens absoluta nollpunkt. Här skiner aldrig solen. Här bor råttorna och duvorna och de slåss om den mat människor lämnat på gatan. Här står ändlösa rader med taxibilar och väntar på kunder som sällan kommer.

Just nu kämpar Stockholms stad med att försöka förändra Vasagatan. Trottoarerna breddas, fasaderna fixat till, syltorna uppmanas att flytta och biltrafiken ska ledas bort, vart begriper jag inte. Man vill tvätta borta smutsen, men jag undrar om det går att få en tågstation med 90 miljoner årliga resenärer ren. Men staden ska ha en eloge för att den försöker.

En fastighet som nyligen genomgått en rejäl renovering är Royal Viking. 80-talshotellet är en tidstypisk betongklump med knappt 500 rum. Ingång under Klarabergsvägen. Det finns liknande huskroppar i hela världen.

I botten ligger Stockholm fisk. Krogen är en av drygt tio krogar i krogkoncernen Melanders group. På väggarna i matsalen hänger fotografier av Stockholm så att man ska veta var man är. Krogen har precis som huset nyligen fått en rejäl uppfräschning. Du når restaurangen både från hotellet och från en egen glasdörr på Vasagatan. Vi anländer en söndag och det är i princip fullsatt. En befriande mix av svensexa, handelsresande, familjer och arbetskollegor som laddar upp inför morgondagens konferens. Du landar ju ofta på hotellets krog för att du inte orkar söka dig ut ur stadens djungel. Och som ni har förstått är livet i ett fyrstjärnigt Radissonrum en stark kontrast till det på Vasagatans trottoarer.

Foto: Magnus Skoglöf
Foto: MAGNUS SKOGLOF

Personalen har fullt upp, men lyckas ändå skruva fram ett barbord på några minuter. Stolarna är sköna och utsikten mot glasväggen och Mäster Samuelsgatan cool. Menyn innehåller klassiska fiskrätter. Toast skagen för 159 kronor är en habil förrätt, men utan att imponera. Det gör däremot sashimi på fjordlax för samma summa. Bra balans i den asiatiska kryddningen och pigg sallad. Den orange kimchi-majonnäsen är maffig och stinn. Dessutom mycket mat på den avlånga tallriken så att även de med toast skagen kan få smaka.

Några bord bort ser jag en ensam man i jeansjacka beställa in en rejäl skaldjursplatå. Det går många under kvällen och tempot är så högt att en servitör tappar en bricka bakom oss. Is och ostron far ut på golvet, men allt försvinner snabbt och sen kommer våra varmrätter. Krabbans kött funkar, men kräver stor finess med smalt spett för att lämna sina avlånga klor. 325 kronor är i överkant för denna rätt. Fisk- och skaldjurssoppa för 235 kronor är en prisvärd rätt. Fisken är inte den piggaste så här på veckans sista dag, men grädden är len och potatisen kokt enligt konstens regler. Även den grillade rödingen (275 kronor) funkar som den ska med smörsås och forellrom på toppen. Gillar inte att pommes och tillbehör som grön sparris kostar extra. De senare är en ganska seg historia. Ej värd 55 kronor.

Mätta blir vi och följaktligen funkar det att dela en Glace au four på tre. Att marängen innehåller sockerkristaller är inte godkänt. Den varma kolasåsen och glassen under den brända marängen gör ändå att vi äter upp allt – förstås.

Jag rekommenderar ingen att gå till Stockholm fisk, men när ni ändå hamnar här finns det många anledningar att stanna. Maten får godkänt. Absolut inte mer med tanke på notans slut. Men stämningen som uppstår mitt i en storstad där allt blandas är urbant magisk. Här kan alla vara anonyma och bli bortskämda av en servis som trots att den är sysselsatt ser alla och hinner le. När vi tar tuben hem ser vi inte smutsen på gatorna. Vi ser en stad som kanske inte välkomna alla, men som faktiskt har plats för nästan alla.

Mat & dryck

”Du behöver inte vara vegan för att äta veganglass”

Visste du att svenskar äter näst mest glass i Europa? Snart är sommaren här och vi bad grundarna till 3 Vänners Glass, Joakim Graan och Matias Ristinemi, berätta om sina glassfavoriter just nu.

Vilken typ av glass är populär just nu?
– Glassar med rena och naturliga ingredienser. Det vill säga: inga konstiga tillsatser och fullt fokus på smak. Sen är det viktigt för vissa kunder att glassen är vegansk eller innehåller mindre socker.

Annons

Är veganglass verkligen gott?
Ja! När vi bjuder på vår glass i butiker är det många som blir chockade när de får höra att den är vegansk. Du behöver inte vara vegan för att äta veganglass lika lite som att du behöver vara italienare för att äta pizza.

Vilken glassmak hittar vi i er strut i sommar?
– Fyra kulor i smakerna pistage, tosca, blåbär och kardemumma. Och allra helst en avslutande kula lakrits på toppen.

Foto: 3 Vänners Glass

Berätta om 3 Vänners Glass nyheter inför sommaren?
Vi har nyligen lanserat en cashewbaserad glass med tjock karamelliserad toscasås och malda rostade mandlar samt en mango- och passionsorbet med smak av oskaka och kexsås. En annan nyhet är vår bananglass med mjuk gräddkolasås och chokladbitar. Alla dessa sommarnyheter innehåller dessutom upp till 50 % mindre socker.

Vilka är era bästa glasställen i Stockholm?
– Mellqvist kaffebar på Rörstrandsgatan. Annars fungerar det att äta glass på vilken gräsplätt, parkbänk eller balkong som helst.

Joakim Graan och Matias Ristinemi.
Joakim Graan och Matias Ristinemi. Foto: 3 Vänners Glass

Var kan man köpa 3 Vänners Glass?
– Vi har över 300 återförsäljare och finns på de flesta välsorterade Ica, Coop och Hemköp i storstäderna. Vi finns även på Paradiset och Urban deli.

Ni vann just silver i en tävling där världens bästa designförpackningar korades, vad är det som är så bra med er design?
Ja, vi blev väldigt glada! Vår förpackning sticker ut och är modern i sin enkelhet. Den orangea färgen och designen skapar intresse tillsammans med namnet, 3 Vänners Glass, som syftar till att man bara vill göra god glass till sina vänner.

Foto: 3 Vänners Glass & Pexels.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Näringsjägarens prinsesstårta till mors dag

SPG:s hälsoexpert, duon bakom Food Pharmacy, delar ett recept på nyttig prinsesstårta – perfekt till mors dag.

I slutet av förra året föddes världens första Food Pharmacy-bebis. Våra kära kollegor fick en efterlängtad dotter som nu är en nyfiken och matglad liten näringsjägare. Än så länge. Smakäventyret bortom modersmjölken har ju precis börjat.

Annons

Eftersom hennes föräldrar är väl medvetna om sambandet mellan näringsrik kost och god hälsa serveras hon bara tarmfloresnäll mat. Annat var det när vi var nyblivna föräldrar. På den tiden funderade vi mest på hur mycket sömn vi fick per natt och vilken spjälsäng som var bäst. Det där med att undvika den söta och vetemjölsrika färdigmaten och istället ångkoka grönsaker, laga egen gröt och mosa avokado kändes både krångligt och onödigt. Och inte visste vi att immunsystemet kalibreras under det första året och att tarmfloran är speciellt känslig just då.

I vårt tidigare liv trodde vi att det fanns en motsättning mellan gott och nyttigt. Tänk vad fel vi hade. Även en sann näringsjägare kan nämligen servera marsipandammsugare till lördagsfikat, klassiska bakelser på fars dag och gräddiga tårtor till barnens födelsedagar. Vi lovar!

Mors dag närmar sig med stormsteg och ribban för vad som ska serveras ligger högt. Dessutom firar vår kollega för allra första gången och det får naturligtvis inte gå obemärkt förbi. Festligt ska det vara, men också näringsrikt och snällt för tarmfloran. Det är nämligen inte bara matglada Food Pharmacy-bebisar som behöver ta hand om sin kropp, utan också mammor, pappor, syskon och kompisar.

Vi tänker prinsesstårta. En riktigt klassisk prinsesstårta till mors dag, bakad på ett inte så klassiskt vis. Grattis alla mammor!

Näringsjägarens prinsesstårta

Tårtbotten:
4 dl mandelmjöl
2 dl kokosmjöl
5 dadlar
1 krm kardemumma
1,5 msk kokosolja
1 msk vatten

Vaniljkräm:
1,5 dl naturella cashewnötter
1,5 dl vatten
1/2 tsk vaniljpulver
5 dadlar

Grädde:
1 burk kokosgrädde
1/2 tsk vaniljpulver

Sylt:
2 dl jordgubbar, frysta och tinade
2 msk chiafrön

Marsipan:
3 dl mandelmjöl
2 msk honung
2 msk spenat

Mixa tårtans alla delar var för sig. Tricket för en rund och fin prinsesstårta är att bygga ihop den upp och ner i en bunke eller skål, lager för lager.

Placera ett bakplåtspapper i botten och klä sedan bunkens insida i marsipan. Fortsätt med grädde, tårtbotten, vaniljkräm, tårtbotten igen, sylt och till sist ett tredje lager tårtbotten. Ställ in bunken i frysen och låt tårtan stelna. Vänd försiktigt ut prinsesstårtan ur bunken strax före servering och dekorera på valfritt vis.

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

Misshumasshu: ”Avslappnat, kul och svårätet”

Den här veckan är det Adam och Albins nya satsning Misshumasshu som får besök av SPG:s krogrecencent. Stekhett på fler än ett sätt – men inte helt dejtvänligt.

Hur känner jag igen en bra krog? Svar: Jag tittar på gästerna. Första frågan: Vem är på plats? Jag söker största möjliga variation. Ser jag tonåringar och miljardärer i samma lokal – fyra poäng. Ser jag affärsgubbar, förälskade par och väninnor på tu man hand – ännu fler poäng. Upptäcker jag stressade blickar bland gästerna – minuspoäng. Upptäcker jag snabba steg och jagade ögonkast bland personalen blir det också minuspoäng, men inte lika många.

Annons

Sen kommer frågorna om ljudet. Är det tyst i lokalen vill jag bara gå hem. Lagom hög musik, en låtlista som känns uppdaterad plus ett sorl som påminner om havet? Underbart. Akustiken är förstås viktig. Hör jag vad min bordsgranne säger? Ja tack, men hör jag vad alla i lokalen säger är det avskyvärt.

Det ska förstås vara fullsatt, men jag ska ändå få ett bord.

Nu blir det (ännu) en liten utvikning.

För några månader sedan var jag som stamgäst inbjuden till en utvärdering av en krogkoncern. Vi satt ett gäng i ett konferensrum och pratade oavbrutet om de olika krogarna i kedjan i ungefär en timme. Samtalsledaren lyssnade och sa sedan att vi hade pratat om allt – utom om maten som serverades. 

Att mat på krogen är en hygienfaktor är förstås en underdrift, men samtidigt går de flesta inte på krogen för att de är hungriga. Vi går på krogen för att se och blir sedda. För att fylla våra sociala medier med content. För att slippa gå på Ica och diska. 

Utifrån mina kriterier är Misshumasshu en schysst krog.

Okej, det är så fullt att vi får vänta en halvtimme på att få bord. Men det får miljardärerna som kommer efter oss också göra. Vi tar en öl. De delar en flaska champagne Perrier-Jouët. Vad tonåringarna dricker ser jag inte, men de verkar vara på gott humör. Millennials lär bli lyckliga på enkom juice och eventuellt en läsk. De missbrukar varken alkohol eller sex enligt all tillgänglig statistik. Rock’n’roll is dead.

Misshumasshu är en del i Adam och Albins lilla krogimperium. Moderkrogen ligger på Rådmansgatan på rätt sida om Birger Jarlsgatan, läs på riktiga Östermalm. Bredvid låg länge en bakficka vid namn Tvätteriet som serverade suverän lunch. Nu är det matlagningskurser och event i den gamla kemtvätten.

Och sedan några veckor är lunchverksamheten förflyttad till vackra, men lite övergivna, Birger Jarlspassagen, Stockholms första galleria född 1897.

Senaste gången det var kaos här var när Gul & Blå sålde sina V-jeans. Kön ringlade hela vägen bort till Norrmalmstorg. Vi snackar 70-talet. Misshumasshu kommer inte att skapa samma upplopp som Filippa K:s föräldrar, men det är uppenbart att krögarna Adam och Albin har riktiga fans. Jag tillhör inte dem. Jag är ganska svårflörtad när det kommer till asiatisk fine dining. 

Vi låter servisen bestämma vilka förrätter vi ska dela på. Här gör krogen fyra modiga val. Jag uppskattar detta, även om tycker att det är lite töntigt att smasha min egen avokado. Det tycker jag att kockarna i köket ska göra. Rätten heter Guacamasshu och kostar 115 kronor. Smakerna sitter där de ska, men det är ganska svårt att få in maten i munnen. Betydligt lättare är det att äta grillad broccoli för 95 kronor. Men här upptäcker jag en viss obalans mellan det grillade och en för stark syra. Råbiffen i en wasabi-rulle under ett berg av tunt riven parmesan är riktigt läcker. Men även denna rätt är svår att få ner i magen. 

Nu är jag på plats med min blivande fru så det gör inte så mycket att jag spiller lite, men detta är ingen Tindermat. Vi avrundar denna första sejour med te-glass och mango-efterrätt. Bägge får betyget elegant smarriga.

Några dagar senare är vi tillbaka och nu testar vi Pork ramen för 185 kronor. Detta är inte heller en Tinderrätt. Soppan är stekhet, men tyvärr är fläsket ljummet på gränsen till kallt.  Yakitori på kyckling funkar bättre. Och ännu elegantare är King oyster mushroom för prisvärda 75 kronor. Vi har också testat friterad rödtunga på en rejäl bädd av ris och rikligt med citron, koriander och lagom med chilli. En rätt för 225 kronor som smakar betydligt bättre än den ser ut. 

Notan blir prisvärd, speciellt med Stureplans mått mätt.

Misshumasshu är inte ett stanna-hela-kvällen-ställe utan mer en skön avskjutningsramp på nittio minuter, till en somna framför Netflix-kväll eller Spy Bar-natt.

Oavsett var eller hur kvällen slutar är Misshumasshu ett ställe som jag gärna återvänder till, för det här är ett ställe som får axlarna att åka ner och mungiporna att åka upp. Tänk, det uppskattar både miljardärer och tonåringar och alla däremellan.

Foto: Simon Bajada

Mat & dryck

Food Pharmacy: Krispigt och väldigt vegetariskt morotsbacon

SPG:s hälsoexpert, duon bakom Food Pharmacy, undviker processat kött och lagar krispigt morotsbacon istället.

För några år sedan gick Världshälsoorganisationen WHO ut med information om att processat kött skulle klassas som cancerframkallande. Den nya klassificeringen placerade vanlig frukost-, lunch- och middagsmat så som bacon, skinka, korv, leverpastej och blodpudding i samma riskkategori som rökning och arsenik. Hu! WHO menar dock att man inte bör jämställa konsumtion av processat kött med till exempel rökning. Båda klassificeras som cancerframkallande, men inte nödvändigtvis i samma utsträckning.

Annons

Att vi behöver ta det lite lugnt med köttkonsumtionen är ingen nyhet. Enligt Livsmedelsverket bör vi inte äta mer än totalt 500 gram rött kött och charkprodukter i veckan, men tråkigt nog är det en rekommendation få av oss följer.

Det är framför allt charkprodukterna, det processade köttet, som vi bör vara försiktiga med. Gemensamt för dessa livsmedel är att de innehåller konserveringsmedel och annat fuffens som ska skydda mot bakterier och förlänga produktens hållbarhet. Mer forskning krävs, men troligtvis bidrar allt tillsatt skräp till den ökade risken för cancer, kanske i kombination med stora mängder salt och fett.

Vi har inte knaprat bacon på flera år och är sällan sugna på processat kött i allmänhet, men när vi fick nys om att det går att göra bacon på morötter var vi tvungna att prova. Milda Matilda, så smart, enkelt och gott! Morotsbacon, eller fejkon som det också kallas, är innehållsmässigt raka motsatsen till allt du hittar i charkdisken. Förvånansvärt likt vanligt bacon, fast sisådär hundra gånger godare. Och bättre för kroppen, så klart.

Morotsbacon
3 stora morötter
2 msk rapsolja
1 tsk vitlökspulver
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk salt

Värm ugnen till 160 grader varmluft. Skölj morötterna, men skala dem inte eftersom mycket av nyttigheterna sitter i skalet. Hyvla på längden med hjälp av en mandolin och lägg skivorna på en plåt.

Rör ihop rapsolja, vitlökspulver, paprikapulver och salt, och pensla blandningen på morotsskivornas båda sidor. Ställ in plåten i ugnen i ca 15 minuter. Lätt som en plätt! Servera till helgbrunchen, som salladstopping eller snacksa på skivorna precis som de är.

Tack Lisa och Eriks hälsoblogg för receptet!

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Söta tahinibollar till dina goda tarmbakterier

SPG:s hälsoexpert, duon bakom Food Pharmacy, räddar oss från påskens sötsaker och bjuder på tahinibollar som är snälla mot tarmfloran.

För många av oss innebär påsken inte bara några extra ägg, utan också alldeles för mycket sötsaker. Vi vet att vi inte borde, men jisses vad svårt det är att tacka nej när det där överfyllda påskägget står framme.

Annons

Väldigt förenklat kan man säga att sockret hjälper de onda bakterierna i din tarm att få dig att vilja dammsuga upp vartenda sockerkorn som kommer i din väg. Ju mer du får i dig, desto högre skriker de onda bakterierna till din hjärna att de vill ha mer. Till slut skriker de så högt att hela huvudet skakar och då krävs det sannerligen karaktär för att kunna motstå.

Socker är inte bara starkt beroendeframkallande utan också dåligt för din hälsa på alla möjliga sätt och vis. För mycket av det goda höjer blodsockret och tvingar bukspottskörteln att pumpa ut mer insulin än nödvändigt, och när insulinnivån i kroppen höjs börjar immunförsvaret gå på högvarv vilket tröttar ut tarmfloran och gör att kroppen blir inflammerad. En liten marsipankyckling eller två kan de flesta kroppar ta hand om, men problemet är att det oftast slinker ner bra mycket mer än så.

Men var nu inte för hård mot dig själv. Lyckligtvis är det inte bara vad du äter under själva påskveckan som räknas. Det du stoppar i dig i vardagen, sisådär mellan annandag påsk och nästa års skärtorsdag, är betydligt viktigare om du vill vara snäll mot din tarmflora.

Oavsett om du har frossat i chokladkaniner eller inte kan det vara en god idé att skicka iväg din kropp på en välbehövlig sockerdetox. Håll tassarna borta från påskäggsresterna och mellanmåla istället på de här söta och galet goda tahinibollarna. Vi lovar att dina goda tarmbakterier både tackar och bockar för omtanken.

Söta tahinibollar
(ca 20)

3 dl cashewnötter
1 dl riven kokos (+ extra att rulla i)
1/2 – 1 dl ljus tahini
1 rågad msk kokosolja
10 färska dadlar
1/2 tsk vaniljpulver
en nypa salt
blåbärspulver

Kör cashewnötterna till ett grovt mjöl i en mixer. Häll i resten av ingredienserna och mixa ihop till en fast smet. Om den har svårt att gå ihop har du i ett par droppar vatten medan mixern fortfarande går. Forma kladdet till bollar som du rullar i en blandning av lika delar blåbärspulver och kokosflingor (och kanske några saltkorn).

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

Food Pharmacy: Är det hälsosamt att äta ägg?

SPG:s hälsoexperter, Mia Clase och Lina Nertby från Food Pharmacy, om huruvida ägg är hälsosamt eller inte och delar ett recept på nyttig citronpannacotta.

Påsken är på ingång och äggen är på tapeten igen. Ägg innehåller som bekant mycket protein och viktiga näringsämnen men också en hel del kolesterol, en typ av fett som kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Många undrar därför om det är hälsosamt att äta ägg. Nja, därom tvista de lärde.

Annons

Livsmedelsverket har inte satt någon övre gräns på hur många ägg vi får mumsa i oss, bland annat för att kroppen till viss del förmår kontrollera kolesterolmängden i blodet på egen hand. Istället rekommenderas en varierad kost. Men så här i påsktider är det många som får i sig fler ägg än vanligt. Enligt branschorganisationen Svenska Ägg fördubblar svenskarna sin konsumtion under just påsken och även om vi inte nödvändigtvis måste avstå från ägg ringer det varningsklockor här på Food Pharmacy-kontoret. Måste vi frossa i ägg bara för att det är påsk? Nej, naturligtvis inte. Allt som behövs är lite fantasi!

Årets påskdessert blir därför en vaniljdoftande citronpannacotta som lurar ögat. Den är inte bara äggstra god utan också helt vansinnigt snygg. Och vill du inte använda riktiga äggskal går det lika bra att servera pannacottan i ett litet glas.

Citronpannacotta i äggskal

(4-6 små äggportioner)

vegetabiliskt gelatinpulver eller gel, motsvarande 1,5 gelatinblad
1 ekologisk citron, både skal och saft
250 ml kokosgrädde
0,3 dl honung
1 kryddmått vaniljpulver
physalis

Börja med att förbereda äggskalen. Ta fram ett rått ägg och en spik och pressa försiktigt spiken mot äggets topp tills det blir ett hål. Skala försiktigt bort små bitar av skalet innan du häller ut ägget (använd det till bak eller matlagning). Fortsätt sedan ta att bort skal tills du har format en liten kopp. Skölj ur ägget noga och låt torka.

Förbered gelatinpulvret enligt förpackningen. Värm kokosgrädde, honung, citronskal och citronsaft i en kastrull och ta från värmen när det börjar koka. Blanda i gelatin under omrörning, häll upp i äggskal och ställ i kylen i minst 3 timmar. Tryck försiktigt i toppen av ett physalisbär innan servering. Glad påsk!

Och tack organicbymommy.se för receptet!

Mia Clase och Lina Nertby driver bloggen foodpharmacy.se och har även gett ut den bästsäljande boken med samma namn. Med jämna mellanrum skriver de krönikor och ger mattips på SvD Perfect Guide.

Mat & dryck

Viggo Cavling: Sparven flyger helt okej

Att äta på hotell blir bara bättre och bättre. Mathias Dahlgren driver The Sparrows bistro och bjuder på vällagad mat, men ingen wow-effekt.

I dag ska vi lära oss två nya ord: RevPar och TrevPar. Det är hotell-lingo och det första betyder intäkt per tillgängligt rum och det andra betyder total intäkt per tillgängligt rum. En bra vardag i Stockholm kan hotellen innanför tullarna räkna med över två och en halv lax in per rum. Har man då, som exempelvis Grand Hôtel, över 300 rum att spela med blir det bra klirr i kassan när det är fullbelagt. Och lapp på luckan är det faktiskt ganska ofta i vår vackra huvudstad, trots att antalet hotellrum nu är över 21 000. En fördubbling sedan millennieskiftet. Det räcker med en stor konferens, en viktig fotbollsmatch och en högkonjunktur som aldrig vill vika ner sig så blir det fullbokat. Alla i Norden vill till Stockholm, men nästan ingen här vill åka på konferens på vischan. 

Annons

Och vad ska man då göra på tillfälligt besök i Nordens huvudstad? Svar: äta på lokal förstås. Alltså uppleva storstan. Att detta skulle ske under samma tak som du slaggade var länge lika med en rått… jag menar förstås turistfälla. Men så är det inte längre. 

Hotellkrogarna i världen och vår stad blir allt roligare. Häftigast är de vid Brunkebergstorg, men även nyöppnade Bank Hotel på Blasieholmen har skärpt till sig efter en lite förvirrad start säger mina källor. 

Och blir det så att hotellgästen väljer att äta där hen sover så tickar TrevPar (alltså intäkt per tillgängligt rum plus krogbesök) upp över tre lax och vips går affären från hyfsad till suverän. Följaktligen satsar alla hotell i vår stad järnet på att få sina gäster att äta ”hemma”. Men också på att locka till sig lokalbefolkningen. Alltså dig och mig.

Nyöppnade Sparrow på Birger Jarlsgatan i samma hus som Rolls Royce-butiken och granne med Spy Bar är inget undantag. Sparven i gamla Hotell Stureplan och Hotell Drottning Kristina har fått nya ytskikt. Det har inredningsarkitekten Sanna Nathansson fixat fint. Jag skulle beskriva stilen som girly. Här vill du bo med din älskade.

The Sparrow vill gärna vara ett franskt boutique-hotell. Verksamheten ägs av Wallenbergs Patricia Industries. De har redan två hotell med hyfsade krogar i botten: Lydmar och Grand. Följaktligen är det ingen slump att The Sparrows krog drivs av Grand-krögarna Mathias Dahlgren och Staffan Naess. Huruvida The Sparrow är första steget i skapandet av en lyxkedja eller bara var ett tillfälle Grand-gruppen inte kunde tacka nej till är oklart. 

Hur funkar då hotellkrogen? Svar: hyfsat. 

Det stora problemet är att få ett bord. En krog med 58 stolar blir snabbt fullsatt när det kommer fina recensioner. Att ingen svarar i telefon eller mejl på helgen när många vill ha ett bord gör inte saken bättre. Men skam den som ger sig. Vi hoppas på ett ströbord och det löser sig som det alltid gör om man är beredd att vänta. Bistron är den gamla frukostmatsalen. Det finns en minimal uteservering med utsikt mot ett råtrist kontor. En trappa upp ovanför matsalen finns en terrass som kan bli ett skönt AW-häng från maj och framåt. Men när vi gör detta besök är det noll grader ute och isande vind.

Menyn är inte speciellt lång. Varmrätterna är en flankstek, en kyckling och en fisk. Vi tar en av varje och får tre fina rätter. Fågeln (295 kr) med gräddsås är maffig utan att bli för fet eller sladdrig i texturen. Det gäller att ha tajming i köket, kycklingen får varken bli för torr eller för slapp. Fågeln som kommer ut smakar precis som den ska. Biffen (285 kronor) delas av mina barn och de äter upp den lika snabbt som det går att säga Fortnite. Även pepparsås slinker ner utan problem och samma sak med våra pommes. Också torsken (275 kr) får godkänt när det kommer till utseendet och smaker, men ej när det gäller storlek. Vi försöker tigga till oss lite påbackning, men icke.

Vi avrundar med en äppelkaka med extra vaniljglass som funkar som den ska. Servicen är varm och vänlig. Det gör inget att det blir några små missar, ett innerligt leende är viktigare än att våra glas alltid är till bredden fyllda. 

The Sparrow vill vara en fransk bistro och ja, man lyckas med att se ut som en och leverera rätter som tickar i rätt boxar. 

Men det finns något tråkigt över att man fixat till en frukostmatsal. En lokal som saknar kontakt med gatan och staden måste ha något mer än vackra marmorpelare och skinande mässing. Det behövs ett WOW. Det kan vara ett konstverk, en kändis eller en meny som vågar gå dit ingen annan går. Nu blir krogen mest ett sätt att lyfta hotellets omsättning och ja, det är helt okej. Men inte mer.

Mat & dryck

Vårsmaker med örter

Laga en smakrik helgmiddag med gröna vårkänslor.

Grillad sparris med ärtor och syrlig färskost

Foto: Benjamin Dearnley / Ben Dearnley

Gör egen smaksatt färskost genom att låta yoghurt rinna av under natten.

Annons

6 personer

175 g grön eller vit sparris
500 g grön sparris
300 g frysta ärtor, tinade
2 msk olivolja
1 msk pressad citron
1/2–1 röd chili (kan uteslutas), tunt skivad
Flingsalt
Ärtskott, solrosskott eller andra späda blad till servering

Färskost
300 g grekisk yoghurt
Rivet skal och pressad juice av 1/2 citron, ekologisk
1/2 dl hackade örter, t ex persilja och mynta
1–2 krm salt
Nymalen svartpeppar

1. Börja med färskosten en dag i förväg. Lägg en silduk i en sil eller ett kaffefilter i en konisk sil. Häll i yoghurten, sätt alltsammans över en skål och ställ in i kylskåpet. Låt rinna av till nästa dag.

2. Mosa samman eller mixa färskosten med citronskal och –citronjuice och örter. Smaka av med salt och svartpeppar från kvarnen. (Vasslen som har runnit av kan användas exempelvis till degspad.)

3. Ansa 175 g sparris genom att bryta av den nedre torra biten, vit sparris måste också skalas. Skiva sparrisen tunt på längden med mandolin och lägg i isvatten 5 minuter. Låt rinna av och torka före serveringen.

4. Ansa 500 g grön sparris, bryt av den nedre torra biten. Pensla sparrisarna med 1 msk olivolja och grilla dem några minuter i grillpanna eller på grillen. Strö över flingsalt och dela dem mindre bitar.

5. Lägg ärtorna i en sil och doppa dem i kokande vatten 10 sekunder. Låt dem rinna av och blanda dem med resterande olivolja, pressad citron, flingsalt och eventuellt skivad chili.

6. Bred ut färskosten lite ojämnt mitt på tallrikarna. Lägg på grillad sparris, ärtor och sparrisstrimlor. Toppa med ärtskott eller andra späda blad och mal över lite svartpeppar.

Tabbouleh med broccoli

Foto: Benjamin Dearnley / Ben Dearnley

Har man inte inlagd citron kan man smaksätta med lite rivet citronskal istället.

4 personer

1 dl quinoa
500 g broccoli, ansad
1/2 gurka, fintärnad
1/2 liten inlagd citron, finhackat skal
3/4 dl solrosfrön
1 liten purjolök, tunt skivad
1 ättiksgurka eller 6–8 cornichoner, skivade
Salt

Dressing
1 1/2 dl koriander
1 1/2 dl slätbladig persilja
3/4 dl dill
1 vitlöksklyfta
2 msk pressad citronjuice
3 msk olivolja
1–2 krm mald kardemumma

1. Koka quinoan enligt anvisning på förpackningen. Låt eventuellt överflödigt vatten rinna av väl.

2. Dressing: Blanda örterna och grovhacka ungefär 1 1/2 dl av dem och ställ åt sidan så länge. Kör resterande örter tillsammans med vitlök, citron, olja och kardemumma till en jämn massa i en mixer.

3. Riv broccolin, även stjälken, på rivjärn till ungefär samma storlek som quinoan. Blanchera den ca 10 sekunder i lättsaltat kokande vatten. Häll av vattnet och lägg över broccolin i riktigt kallt vatten, låt sedan rinna av ordentligt.

4. Lägg quinoa, broccoli, gurka, inlagd citron, solrosfrön och de hackade örterna i en skål. Tillsätt dressingen och blanda noga. Smaka av med salt. Toppa med purjolök och ättiksgurka.

Mat & dryck

Frossa i desserter

Fira in våren med snygga efterrätter som smakar sol.

Mangomousse

Foto: Ben Dearnley

6 personer

Annons

2 pkt fryst mango (à ca 250 g), tinade
1 msk pressad lime
1 dl florsocker
4 gelatinblad
3 dl vispgrädde
Mangotärningar och lättrostad riven kokos till servering
1. Kör den tinade mangon med lime och florsocker slätt i mixer eller matberedare. Smaka av – det kan behövas mer lime eller mer socker, beroende på mangons egen smak.

2. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten ca 5 minuter. Vispa grädden, inte alltför hårt.

3. Ta upp gelatinbladen men krama inte ur dem. Smält dem i en kastrull på svag värme. Ta någon sked av mangopurén och rör ner i gelatinet. Blanda sedan ner gelatinet i resten av mangopurén under omrörning.

4. Vänd ner den vispade grädden i purén och ös upp i 6 glas eller små skålar. Täck med folie och låt stå i kylskåpet minst fyra timmar, men gärna över natten.

5. Servera purén toppad med tärnad mango och riven kokos.

New York cheesecake med bär

Foto: Ben Dearnley

En mäktig historia som räcker till många. Gör den helst en dag i förväg så att den får tid att stabilisera sig i kylskåpet.

12-15 personer
375 g digestivekex
2 msk kakao, siktad
225 g smält smör
750 g cream cheese, rumstempererad
2 tsk finrivet apelsinskal
2 1/2 dl strösocker
3 ägg
1 3/4 dl crème fraiche
3/4 dl färskpressad citronsaft

Toppning

2 1/4 dl crème fraiche
2 msk strösocker
1 msk färskpressad citronsaft
Färska bär till servering

1. Bryt kexen i bitar och kör till fina smulor i matberedaren tillsammans med kakaon. Blanda ner det smälta smöret och lägg över smulorna i en springform, 24 cm i diameter. Tryck ut massan så att den täcker formens botten och kant. Ställ in i kylskåpet.

2. Värm ugnen till 160 grader (varmluft 140 grader).

3. Rör samman cream cheese med apelsinskal och socker till en jämn smet. Tillsätt ett ägg i taget och blanda in det noga innan nästa ägg tillsätts. Rör till sist ner crème fraiche och citronsaft.

4. Häll fyllningen i formen, ställ formen på en ugnsplåt och grädda i ugnen ca 50 minuter. Ta ut den och låt svalna ca 15 minuter.

5. Blanda alla ingredienser till toppningen och bred den försiktigt över cheesecaken. Grädda i ytterligare 20 minuter tills den nätt och jämnt har stannat. Stäng av värmen och låt cheesecaken svalna i ugnen med ugnsluckan på glänt. Låt stå i kylskåpet till nästa dag.

6. Servera cheesecaken toppad med färska bär.

Mat & dryck

Viggo Cavling: ”Arnold’s är en krog man ska besöka i vår”

Instagramvänliga Arnold’s ser ut och smakar som om det varit öppet sedan 1988. Surf and turf, helstekt kyckling och kaloristinna drömdesserter. Lite nervöst, men maffigt.

Johan Staël von Holstein brukar säga att Stureplan är Sveriges mest demokratiska plats. Alla är välkomna, men har du pengar blir det lättare. Din hudfärg, din bakgrund, din religion, din bostadssituation, dina kläder, din utbildning, din partner spelar ingen större roll. Kan du betala din nota är du välkommen. En kul detalj i Yuval Hararis bok Sapiens är att Usama bin Ladin hatade USA, men älskade amerikanska dollar. Pengar är den absolut smartaste uppfinningen människan skapat för att världen ska bli en ännu bättre plats. Pengar innebär att vi kan samarbeta. Ingen annanstans i Sverige är detta så tydligt som på Stureplan. Det är därför jag trivs så bra här. Jag känner mig hemma på Stureplan och jag känner mig som en del av världen när jag går under svampen. Jag vill vara en del av mosaiken och helst vill jag förstås sitta vid det bästa bordet och skåda ut över människor som passerar. 

Annons

Var finns då det bästa bordet, är det förstås några som undrar. Ett av de absolut bästa återfinns på nyöppnade Arnold’s på Biblioteksgatan. Det står framme vid det ovala fönstret en våning under Spy Bars Gubbrum. Här kan det sitta sex personer luftigt och jag tror det kan sitta tolv personer riktigt trångt. Att sitta vid detta bord med gamla och nya vänner och beställa in bubbel till alla är en magisk känsla. Utanför går solen ner över Birger Jarlsgatan och neonskyltarna blinkar som i New York eller Shanghai. Trafiken brusar i bakgrunden och David Bowie sjunger i högtalarna. Lyx.

Arnold’s är alltså det senaste tillskottet i Vimal Kovacs ständigt växande Stureplansgrupp. Det som började med att han hyrde Spy Bar i andra hand och köpte möbler på Myrornas är idag en miljardkoncern med krogar, nattklubbar och hotell. Expansion finns i företagets DNA. Att växa snabbt med säkerställd kvalitet är förstås den stora utmaningen. Till och med när McDonald’s öppnar nya restauranger blir det drifts- och logistikproblem.

Låt oss börja med det positiva. Arnold’s ser ut som en krog som varit öppen sedan 1988. Snygg konst på väggarna. Liselotte Watkins och Ernst Billgren överraskar ingen, men funkar alltid. Det är en leopardmönstrad serveringsvagn och sagolikt vackra takmålningar. Det är bekväma välstoppade stolar och mjuka soffor. Tunga linnedukar och vackra menyer. Det är snyggt i verkligheten och det ser ännu mer fantastiskt ut på Instagram. Maten är också åttiotal. Surf and Turf för 890 kronor för två personer är faktiskt värd sitt pris. Men varför inte trycka ut lite pommes och bea när frosseriet ändå pågår. Hummern är suverän och köttet nästan lika bra. Grönsakerna till balanserar upp och ger syra och friskhet. Efterrätterna är maffiga och kaloristinna. Gillar speciellt Messy Chocolate för rimliga 169 kronor. Jag har suttit i baren som är nästan lika stor som matsalen och njutit av signatur-drinken Fleur de Sureau. Ett gigantiskt glas dekorerat med gurkskivor. Smakar fint och ser fantastiskt coolt ut på Instagram. Gillar att snacka med bartendern från Skåne, min blivande fru tycker att de ska pilla mindre i drinkarna framför gästerna.

Och nu är vi framme vid pudelns kärna. Det finns något nervöst över arbetet i matsalen. En känsla av att någon måste ta kommando och vara den där hovmästaren som limmar ihop känslan. En Anders Timell på Taverna Brillo som är tokig eller en Helena Ungh Hofman-Bang på Bardot som sprider värme eller en Tina på Milles som skrattar. Alla krogar behöver en kapten som tar kommando i situationen och ser till att gästerna beställer och får in sina saker på några sekunder. Finns det något tristare än att titta på en meny? Folket vill ju äta, dricka och snacka med varandra. Det fina på en krog blir mycket lätt förvirrat och … tråkigt.

Jag undrar också om människor 2019 vill äta rätter som helstekt kyckling med apelsin för 290 kronor. Priset är vad det kostar på Stureplan och jag är övertygad om att Jan Stenbeck återvände från de döda skulle han uppskatta denna rätt och allt annat på menyn. Han hade säkert uppskattat osten som serveras före maten. Den ser ut som mango, men är en hårdost doppad i olja. Till detta kommer två bröd. Det ena smakar sockerkaka och det andra smular sönder. Tveksamt.

På det hela taget liknar faktiskt Arnold’s gamla stjärnkrogen Eriks i Gamla stan både i personalens bugande, den storvulna inredningen och menyn. Dock vill jag säga att apelsinfågeln smakade fint och att Arnold’s är en krog som man ska besöka våren 2019. Arnolds är inget ställe för Tinder- eller familjemiddagar. Men vill du titta på influencers eller säljare som firar senaste framgångarna finns inget bättre ställe. Stureplan är en stor, maffig scen och dess absoluta epicentrum just nu är Arnold’s. Att man bara har ett trettiotal stolar innebär att det kommer att vara fullsatt nästan jämt. Och ja, notan blir så hög som man kan tro.

Mat & dryck

Viggo Cavling: På Voisine är våren romantisk

Den som besöker söderkrogen Voisine med en dejt får vara beredd på att det kan sluta med bröllop.

Det är ingen slump att Jesus första mirakel i Bibeln är när han gjorde vin av vatten. Det hela skedde på ett bröllop i Kana och när vinet höll på att ta slut klev Jesus in i världshistorien och beordrade fram vatten som när det hälldes ur karafferna var just vin. Till råga på allt var vinet bättre än det som serverades tidigare på kvällen. 

Annons

Hur vinet smakade för drygt 2 000 år sedan kan vi förstås inte veta. Men en rimlig gissning är att det påminde om dagens naturvin, alltså strävt och spetsigt. Med stor sannolikhet var det både surt och mycket sött. Dagens möjligheter att filtrera vin och addera svavel, grisfett, sorbinsyra, mögelgift och andra märkliga substanser fanns inte på Jesu tid. Hade vår frälsare fått smaka ett svenskproducerat lådvin hade han blivit chockad. 

Vinet har alltså förändrats, men vinets roll som navet i vår kultur är densamma. Ett bröllop utan vin är i stora delar av världen inget bröllop. Och de människor som kan skapa och presentera ett gott vin är näst intill gudomliga. En av dessa hjältar är sommelieren Bea Becher. Vill du lära dig mer om vin ska du lyssna på hennes podcast Vinpratarna. Och vill du smaka viner som Bea gillar ska du besöka hennes och hennes kollega Jonas Sandbergs vinbar på Södermalm, Folii. 

Det bästa med Bea är att hon inte lider av åkomman som drabbar många vinmissionärer. Bea tror inte att hon är finare än sina gäster och hennes behov av att läxa upp sina adepter är noll och intet. Jag har i grunden inget emot snobbism, men en sommelier som vill frälsa mig från Chill Out-paradiset kommer inte få tips av mig. Jag gillar att halsa några glas lådvin framför På spåret och tänker fortsätta med detta så länge Fredrik Lindström älskar att garva åt sina egna skämt. Följaktligen har jag svårt för vinbarer i allmänhet och sommelier som dricker naturviner i synnerhet. Undantaget som bekräftar denna regel har i min värld varit Bea Becher och vinbaren Folii. 

Vid mitt senaste besök beställde jag två viner: ett som en person från Skövde tyckte om och ett som var det konstigaste vita vinet som huset förmådde få fram. Det senare hade kanske gjort Jesus religiös. Utseendet var färsköl, men smaken var obehaglig. Det andra vinet gjorde mig lycklig. Det smakade exakt som jag vill att ett vin ska smaka.

Efter en stund dök en av mina äldsta vänner upp. Vi drack upp, gick ut på gatan och in i lokalen bredvid, som Bea Becher och Jonas Sandberg tog över för några veckor sedan.

Här låg en gång i tiden den smått legendariska restaurangen Matkultur. Nu heter krogen Voisine, vilket är franska och betyder granne. Lokalen är ganska upplyst, men mysigt inredd med en lagom blandning loppisfynd och coola designmöbler. David Bowie i högtalarna. Vi inleder med hummer som smakar som den ska, om man uppskattar Carl Butlers kokbok. Alltså, rinniga, feta såser och tydliga franska smaker som tomat och vitlök. Kalvbrässen kan inordnas i samma mattradition. Det är som på en bättre sylta i Paris. Rustikt och välgjort. Fonderna får stå och puttra i några dagar. Vinerna håller hög klass. Jag är inte lika imponerad av huvudrätterna gnocchi och potatisgratäng. Den första är ganska stabbig och den andra smakar Konsum. 

Det är inget direkt fel på rätterna och priserna är minst sagt modesta med Stureplanshatten på. Om vi höll oss till enkom husets enklaste viner hade notan slutat på en bra bit under tusenlappen. 

Vi avrundar med en ljuvlig paj på grapefrukt och några hederliga små koppar kaffe i mormors gamla servis. 

Vad är då Voisine för slags krog? Jo, hit ska du gå med din partner eller en Tinder-dejt. Går du hit med någon du vill lära känna och bli förälskad i är det inte omöjligt att det slutar med ett bröllop. Voisine är mysigt på ett sätt som det aldrig någonsin blir på Stureplan. Axlarna är nersjunkna på ett sätt som aldrig kan hända på Östermalm. Det är intellektuellt och sofistikerat som det aldrig kan bli i Vasastan. Det är Södermalm när det är som bäst.

Foto: Studio CA
Mat & dryck

NK Saluhall öppnar efter makeover

Varje varuhus av internationell klass har sin egen saluhall. Nordiska Kompaniet är inte sämre. Efter en omfattande renovering öppnade i veckan NK Saluhall i ny skepnad. Utöver den klassiska saluhallsupplevelsen – färsk fisk som stirrar från isbäddar, rådjurssadlar som hänger på järnkrokar – bjuder man också både på matserveringar och baslivsmedel. Bakom montrarna hittar vi Androuet Ost, Melanders Fisk och AG Kötthandel. Dr. Mat står för hälsokosten och Lejonet & Björnen för glassen. Lägg därtill NK Bröd och NK Konfektyr.

Annons

På serveringarna syns redan pensionerade par på långlunch, trevande tinderdejter på ett första glas och rusiga kollegor som firar helg med en after work. När Josef Sachs grundade Nordiska Kompaniet 1902 hade han en dröm om att varuhuset skulle vara en ”kommersiell och kulturell teater – en scen för samtiden”. Kanske är det nu – 120 år senare – som hans vision slutligen fulländas.

Foto: Studio CA
Foto: Studio CA
Foto: Studio CA
Foto: Studio CA

Till Toppen