Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Mat & dryck

Food Pharmacy: Kronärtskocka med dill och dillmajo till kräftskivan

Det är kräftssäsong och Food Pharmacy bjuder på kronärtskocka med dill och dillmajo.

När inbjudningskortet till årets första kräftskiva dimper ner i brevlådan vet vi att augusti är här och att sommaren snart är slut. Augusti är för många synonymt med kräftor och så här i skolstartstider passar det fint att vi axlar rollen som folkbildare och berättar varför kräftorna går åt som smör i solsken just nu. Sitt ner i skolbänken!

Annons

Kräftskivan som sensommarkalas är en relativt ung företeelse. Själva kräftorna har dock fint folk ätit sig mätta på ända sedan medeltiden, delvis tack vare kung Erik XIV. Under 1500-talet såg han till att vallgravarna runt de kungliga slotten i Sverige började användas för kräftodling. Antecknar ni?

På 1800-talet, när vanliga människor fick upp ögonen för den krälande varelsen, fanns det gott om kräftor i de svenska sjöarna. Men på kort tid ökade konsumtionen och en lag tvingades fram som begränsade fisket. I samma veva beslutades det också om ett fast kräftpremiärdatum.

Sedan 1994 får du äta dina kräftor när du vill, men trots detta väntar många till mitten av augusti innan de bjuder in till kräftkalas. Mest för att kräftorna ska hinna växa till sig ordentligt, men också för att traditionen har gjort just augusti till helig kräftsäsong.

Slut på lektion.

Vi äter som bekant mest växtbaserat, men oavsett vad du väljer att fylla tallriken med kan vi inte nog betona betydelsen av att äta i säsong. Sparris, svamp eller kräftor. Principen är densamma. Och till alla grönsaksätares stora glädje kan vi konstatera att kräftorna är i säsong i skördetidens första månad. Att hitta ett växtbaserat alternativ är därför lätt som en plätt.

Vår storfavorit till kräftskivan är säsongsfärsk kronärtskocka som tillagas på ett traditionellt kräftigt vis tillsammans med krondill. Gott som attan och dessutom nästan lika pilligt att äta som kräftor.

Kronärtskocka med dill och dillmajo
(4 stora portioner)

4 färska kronärtskockor
4 stjälkar krondill
2 tsk salt/liter vatten
1 citron

Dillmajo:
1 dl osötad sojadryck
1 msk dijonsenap
1 msk vitvinsvinäger
2-2 1/2 dl mild kallpressad rapsolja
salt & nymalen svartpeppar
dill
pressad citron

Skölj kronärtskockorna och skär bort stammen. Leta fram din största kastrull (den enda som är tillräckligt stor för att rymma fyra kronärtskockor) och fyll den med vatten. Salta och lägg ner kronärtskockor och krondill.

Låt puttra tills kronärtskockorna är mjuka i botten eller tills det enkelt går att plocka bort ett blad. Under tiden du väntar förbereder du citron (klyfta) och majo (mixa). Det tar oftast ca 30–40 minuter innan skockorna är klara, men känn för säkerhets skull med en provsticka innan du tar dem från plattan.

Dillmajon gör du enkelt genom att mixa ihop sojadryck, senap och vinäger (använd med fördel vispen till din stavmixer). Tillsätt oljan långsamt, i en fin stråle, medan du fortsätter mixa till en tjock majonnäs. Vill du ha en ännu fastare konsistens tillsätter du ytterligare en halv deciliter olja till medan du fortsätter att mixa. Blanda ner massvis med dill och en skvätt pressad citron.

Perfect Guide

Min helg: ”När vi spelar spel blir det alltid dålig stämning”

Anitha Clemence klipper en instagramkomedi, kollar på dinosaurier och spelar både Bezzerwizzer och fyrmanswhist.

Solen skiner, det  är fredag och jag hetsar mellan redigeringen på produktionsbolaget Strix, kundmöten och pitcher på en mediebyrå där jag också jobbar som sociala medier-expert. Jag håller på med en sitcom på Instagram – den första faktiskt – som heter Hanson/Hansen. Mormor spelas av Grete Philipson och hon är lysande som skådis, jag är förvånad över att ingen har tänkt på att casta henne tidigare. Med andan i halsen hämtar jag sedan barnen på skolan och förskolan, det är min vecka, och eftersom vi åker allihop på min ekocruiser ser vi ut som ett litet indiskt tuktuk-sällskap. Vi styr ner mot Ica i Värtahamnen och handlar fredagsmys. Chark till de vuxna, chips till barnen och så en lite bättre middag.

Annons

Min sambo Joel och jag har som ambition att vi ska ha det lite mysigt och se en film när barnen lagt sig. Men efter ett glas rödvin somnar vi båda i soffan framför tv:n, långt innan förtexterna börjar.

Vaknar av att jag får en Ipad slängd i ansiktet runt halvsju. Ladda! skriker min son och somnar om. Men då är ju jag redan vaken så det är lika bra att ta sig ner till Valhallabageriet och köpa frukost i form av bullar och deras ”hamburgerbröd”, som de bara har på lördagar. Jag är en sucker för vetemjöl, det är mitt gift i livet. Det och socker.

Efter det sticker vi iväg till Naturhistoriska museet och bränner några timmar där. Vi har lite kul helt enkelt. Min minsta, Tom Allan, älskar dinosaurier. Min stora, Penny, är lite mer allmänt nyfiket lagd. Jag är dyslektiker så det är extremt jobbigt för mig med alla brontostegotrigolydyter, men det är kul och allra roligast är smådjursavdelningen med insekter.

Penny ska iväg på en playdate med övernattning. Tom Allan äter bara bacon och korv så det blir en carbonara eftersom han vill ha bacon igen.
Joel är bra på att göra carbonara men egentligen är det mest jag som lagar mat hemma hos oss. Det är roligt att Joel sålde in sig som värsta kocken när vi började träffas, men när de fem paradrätterna var avklarade började han liksom bara om …

När Tom Allan har lagt sig kommer några kompisar över och vi spelar Bezzerwizzer. Och Sverige-spelet, så fruktansvärt kul! Jag är mest allmän-
bildad men förlorar ofta på mitt självförtroende – det är alltid dålig stämning och jag går och lägger mig i vredesmod.

Det är söndag förmiddag och jag slinker iväg för att spela fyramanswhist med mina väninnor på Scandic Grand Central. Det är som en fattigmansbridge. Ja, gammal är jag. Barnen är borta hos kompisar de två timmar som vi spelar, och Joel tittar på fotboll. På eftermiddagen är det chill och då ser barnen och jag en tecknad film i sängen innan det är dags att laga söndagsmiddag och planera veckan. Då kliver ”den stora kocken” in och fixar en laxsashimi, för nu börjar min kontrollerade vecka. Socker- och vetetrollet i mig får fritt spelrum från fredag till söndag lunch – jag älskar nappar och mikrad schweizernötchoklad som man doppar jordgubbar i – men sedan måste jag skärpa till mig. Barnen får vi i säng vid åtta och nu får vi äntligen till Netflix & chill innan det är dags att runda av och hoppa i säng. En koll på jobbmejlen bara, innan jag somnar.

Foto: Magnus Sandberg/TT

Perfect Guide

”En tysk familj var lite väl peppad på allemansrätten”

Vi skulle bara ta bort en död enbuske bakom sommarstugan. Dess bruna barr störde en annars ljuvligt grönskande vildhäck som utgör insynsskydd från den lilla skogsvägen som leder ner till bryggan där vår stuga står. Många är nyfikna på vart grusvägen mot vattnet leder, så vi behöver lite insynsskydd – men enriset måste ju bort, för allas trevnad.

Vi tänkte att det skulle ta en halvtimme. Men det tog aldrig slut. Enbusken växte inte bara ner i marken, den växte även längs marken och in i alla omgivande snår och buskar där dess vissna tentakler inte syntes. Men efter två dagars slit med motorsåg och häcksax syntes det. Insynsskyddet fanns inte mer. Det som fanns kvar, utöver buskarna med slånbär och vildros som var mycket mindre än vi trodde, var ett helt kalhygge av döda enstubbar.

Annons

Måtte Länsstyrelsen vara på gott humör när de ser det här, var det första jag tänkte. Vid randen av den övergödda Östersjön är tillvaron inte bara ett konstant krig mot meterhöga snår av vass, brännässlor, tistlar och sly utan också osäkerhet över vad strandskyddslagen tillåter.

För att göra vår mark beboelig för oss gör vi den också tillgänglig för alla andra. Det är så det funkar, och det är så vi vill att det ska funka.

På 1970-talet gick det kanske till överdrift. Jag minns hur jag en morgon fann mina leksaker i händerna på främmande ungar alldeles utanför dörren, och ett förtält uppställt mot vår stugvägg. Det var en tysk familj som blivit lite väl peppad på den svenska allemansrätten.

Men i regel har alla respekt för varandra. På det sättet fungerar strandskyddslagen som den enligt miljöbalken är tänkt: markägare får inte försvåra allmänhetens tillgång till kusterna genom att bygga nytt eller bygga ut. I januariöverenskommelsen ingick dock en utredning av strandskyddet, eftersom många menar att alltför rigorösa restriktioner är kontraproduktiva.

Jag är verkligen inte emot strandskyddet som sådant. Skulle jag som strandtomtsägare på Gotland störa mig på tillfälliga besökare skulle jag sälja och spika upp en ”privat mark”-skylt i Stockholms skärgård i stället. Däremot är jag bekymrad över hur länsstyrelser i regioner med starkt strandskydd ofta ser markägare som ett slags motståndare, och slår ner på dem som har utemöbler utställda, håller efter en gräsmatta eller isolerar en sjöbodsvägg. Eller, som i vårt fall, vakar över de revirmarkerande stenar min far kånkade in på marken efter incidenten med de närgångna tyskarna för 40 år sedan: vi tänkte ta bort några av dem men fick veta att de måste ligga kvar, eftersom de syns på Länsstyrelsens flygfoton. (På tal om det vet jag en man som hade övat sig i att lägga stenmur på traditionellt vis och som sedan av myndigheterna förbjöds att flytta undan övningsstenarna. Lagd mur ligger!)

I många fall är det markägarna som ser till att Sveriges vackra stränder överhuvudtaget är framkomliga. Även på rent kommersiell nivå. Golfbanor som byggts nära vatten, exempelvis Bro Hof vid Mälaren, har gjort friluftslivet där tillgängligt för tiotusentals människor, och har även satsat på naturstigar och torn för ornitologer – detta i kustområden som dessförinnan varit oländigt folktomma.

Hos oss älskar vi när fågelskådarna hälsar på, för att inte tala om alla vandrare som vill ”göra Gotland” längs öns kustlinjer. Och strandskyddet hade inte hjälpt dem om inte vi privata markägare bokstavligen banat vägen.

Resa

Europas 10 vackraste småstäder

Tyska sagobyar, kungliga paradisstränder och hemsökta alpkyrkogårdar – här är småstäderna som är väl värda en omväg.

Rothenburg ob der Tauber, Tyskland
Invånare: 10 981

Annons

Vid en första anblick känns nästan bayerska Rothenburg ob der Tauber som skapad för att på ett pedagogiskt och underskönt sätt visualisera tyska riddarromaner och sagor om prinsar och prinsessor. Men den lilla staden är på alla sätt genuin och riktig, grundad 1142 när Konrad II lät uppföra borgen Reichsburg och ett välmående samhälle började växa fram vid stränderna utmed den stillsamma floden Tauber. Den flanörvänliga staden ligger på en kulle som ger vyer över det bördiga landskapet. Hit tar du dig längs Tysklands kanske vackraste bilväg, Romantische Route. Missa inte att beställa in en tallrik Nürnburger braten med surkål, grannstaden Nürnbergs berömda små gourmetkorvar. Var bor vi? Hotel Herrnschloesschen. Vackert, centralt, mysigt och med historiens vingslag.

Tórshavn, Färöarna
Invånare: 13 083

Färöarna, beläget mitt emellan Island och Norge, har fått ett rykte långt bortom Nordatlanten. Med designhotell, konstmuseer och prisbelönta restauranger rymmer den lilla huvudstaden allt du hittar i en europeisk storstad. Havgrím Seaside Hotel 1948 är det senaste tillskottet bland boutiquehotellen. Hem för flottans kommendörer fram till så sent som 2013 har hotellet hyllats av alla från Vogue till Financial Time. Med färger blekta av det salta atlantvattnet – grågrön, stålblå, brunsvart – bjuds vi här på den vindpinade skärgårdsidyllen. Sväng förbi Barbara fish house för lokalt fångade skaldjur och Färöarnas konstmuseum för verk av öns plågade konstnärer.

Asos, Grekland
Invånare: 88

Det tycks finnas en grekisk ö för varje personlighet: Hydra för modemänniskan, Mykonos för jetsetbohemen, Santorini för småbarnsföräldern. Kanske är Asos destinationen för den folkskygge? Med endast 88 invånare har den lilla byn på Kefalonia, nästlad mellan huvudstaden Argostoli och fiskebyn Fiskardo, bara det nödvändigaste. Fyra restauranger och en strand. Det var bland annat här Prins Charles och Prinsessan Diana tillbringade sin smekmånad. Lägenhetshotellet Linardos Apartments är det mest populära boendealternativet. För den som besöker staden under en dagsutflykt finns White rocks Hotel Kefalonia på södra delarna av ön. Ett femstjärnigt ekohotell omgivet av klippor och barrskog.

Riquewihr, Frankrike
Invånare: 1 103

Mellan bergstopparna i Vogeserna och vinslätterna i Alsace hittar vi charmiga medeltida byn Riquewihr. De halvtimrade husen för tankarna till bröderna Grimms sagor, och den anrika historien samsas med kultur, vackra vyer, mat och vin. Stadens mest åtråvärda boende är Maison Rebleuthof, ett litet och lyxigt boutiquehotell mitt i byn.

Att slå sig ned vid ett medeltida torg, beställa in en Tarte flambée, den
regionala pizzan, matcha den med ett krispigt Alsace-vin, får alla vardagens bekymmer att försvinna. En stärkande cykeltur bort ligger ännu fler fantastiska byar, som Hunawihr och Eguisheim. Även charmiga Colmar och Mulhouse är väl värda sina besök. En båtutflykt på Rhen är också perfekt en oplanerad förmiddag.

Ribe, Danmark
Invånare: 8 168 

Belägen på danska västkusten är den sömniga småstaden fjärran östra sidans turisttäta semesterorter. Med samma idylliska charm som Skagen, Bornholm och Odense – men utan svenska busslaster – bjuds här på en än mer autentisk upplevelse. 1 300 år gammal är Ribe Skandinaviens äldsta stad. Idag är det 1600-talsarvet som präglar stadskärnan: ringlande kullerstensgator och snickrade timmerhus, kopparkatedraler och historiska klocktorn. Checka in på Hotel Dagmar. Byggt 1581 är det röda tegelhuset vid stadstorget Domkirkepladsen inte bara ett historiskt boende – det är också en sevärdhet i sig. 

Hallstatt, Österrike
Invånare: 778 invånare

När man blundar och föreställer sig en österrikisk alpby är det Hallstatt som träder fram: i en grön dalgång omgiven av vita bergskedjor ligger en insjö av turkost smältvatten. Här, längs strandbanken, trängs korsvirkestugor och båthus, medeltida gästgiverier och restauranger. 7 000 år gammal finns här också ett mörker: Hallstatt är omgiven av svarta skogar och stadens kyrkogård tillhör Europas mest mytomspunna. När gravplatserna tog slut grävdes gamla skelett upp och dekorerades med namn och symboler. Idag är de målade skallarna en av alpbyns sevärdheter. Checka in på 1700-talshotellet Seehotel Gruener Baum. Om du vågar släcka lampan återstår att se.

Vernazza, Italien
Invånare: 824

Cinque Terre, den tolv kilometer långa kuststräckan på den östligaste delen av den italienska rivieran, lockar varje livsnjutare med öga för skönhet. Av de fem små fiskebyar som utgör området väljer vi lilla Vernazza. Medeltida hus, trappor och mysiga gränder leder ner till hamnen med sin piazza omgärdad av fantasifullt målade husfasader. Restaurangerna serverar dagens fångst från havet, och en del av hamnen utgörs av en bedårande liten sandstrand i miniatyr. Några steg bort väntar dykvänliga klippor och kristallklart vatten. Du bor bäst på Alla Porta Rossa i grannbyn Manarola.

Ålesund, Norge
Invånare: 44 000

På natten den 23 januari 1904 drabbades Ålesund av en kraftig brand. I princip hela stadskärnan, som näst intill utan undantag var byggd i trä, brann ner till grunden och totalförstördes.

Men mitt i all denna svärta kan vi konstatera att endast en person omkom i lågorna, 76-åriga Ane Heen. Konsekvensen av branden blev också att hela staden byggdes upp på nytt inom några få år, i den då rådande jugendstilen. Resultatet? Europas kanske bäst bevarade jugend-stadskärna med hisnande vackra fasader vart man än vänder sig. Dessutom belägen längst ut i kustbandet vid den dramatiska Nordatlanten, omgiven av berg och fjordar. Bo på Hotel Brosundet. Vackert läge i ett gammalt kajhus precis på brokanten.

Rye, England
Invånare: 9 041

Har något avlägset gathörn instagrammats lika mycket som Mermaid Street i Rye? Kullerstensgatan, kantad av tegelhus täckta av murgröna, har med sociala mediers intåg blivit viral. Självklart blir vi nyfikna på denna populära avkrok. Belägen i East Sussex i södra England finner vi allt vi önskar av den brittiska landsbygden: klassiska pubar och historiska värdshus, 1600-talshus med halmtak och ankfamiljer som vandrar på led över bygatan. Två timmar med tåg från London är det en perfekt utflykt från storstaden. The Mermaid Inn sägs vara Storbritanniens mest hemsökta hotell. Tidigare hem för medeltida smugglare finns här fortfarande lönndörrar, prästgömmor och hemliga tunnlar.

Honfleur, Frankrike
Invånare: 1 103

Det är en tuff uppgift att välja mellan Normandies alla charmerande små fiskebyar, som ligger som ett pärlband utmed kusten. Men det som får oss att återvända till Honfleur är den vackra hamnbassängen kantad med ögonbedövande vackra fasader och rustika fiskebåtar. Här ligger restaurangerna på rad och tävlar om att servera bäst moules frites, matiga galetter och sval cider i lermuggar, alla exempel på det smakrika normandiska köket. Checka in på La Maison de Lucie. Fransk charm och romantik när den är som bäst. De vackra klipporna i Étretat är en strålande dagsutflykt, och blir storstadssuget för stort är det bara några minuter med bilen bort till rufft charmiga hamnstaden Le Havre.

Foto: Alamy

Perfect Guide

Hugo Rehnberg: Det är omänskligt att kunna ta kritik

Dricker kaffe på konditoriet i Löttorp en tidig morgon. Familjen är kvar i sommarhuset. Jag har flytt fältet efter att ha blivit kraftigt ifrågasatt av en närstående. Kritiken – som rörde hushållsarbete – landade inte väl. Den gör sällan det för mig. Jag reagerade med en motattack och eftersom min närstående inte heller är femstjärnig på kritikhantering sitter jag nu i ensamhet på det lilla torget och försöker lugna ner mig.

Annons

Jag ger aldrig nyårslöften. Helt enkelt för att året, i mina ögon, börjar i augusti. Det är bara under sommaren jag har tillräcklig sinnesro för att verkligen fundera över saker jag skulle vilja ändra på. Medan en kvinna beställer tjugo Ölandslimpor ger jag mig själv ett augustilöfte: jag ska försöka bli bättre på att tugga i mig kritik. Inte bjäfsa emot så mycket. Försöka förstå fienden. 

Så jag ägnar närmaste halvtimmen åt att förkovra mig i ämnet.

Redan första Googleträffen är uppiggande. Enligt den amerikanska psykologen Harriet Lerner – författare till boken Who won’t you apologize – är INGA människor bra på att hantera oönskad negativ feedback. Det finns en utbredd föreställning att folk med stark självkänsla är skickliga på att ta kritik; att de nästan gillar att ifrågasättas, eftersom det hjälper dem att växa som människor. Detta stämmer inte. Alla hatar kritik. Ingen vill bli utesluten ur flocken. De hårdhudade, de som tycks impregnerade mot kritik, spelar antingen teater eller så är de dumma i huvudet.

Mungiporna pekar uppåt när jag hämtar påtår.

Att jag ordagrant kan citera ett elakt Twitterinlägg om mig från 2010 är inte heller onormalt. Vi funkar tydligen så. ”Låt inte komplimanger stiga dig åt huvudet eller kritik borra sig in i ditt hjärta” är lättare att brodera på en kudde än att efterleva.

Nyckeln, enligt Lerner, är att verkligen lyssna till kritiken. Inte avbryta, inte försvara sig, inte leta efter felaktigheter i den andras faktaframställning. Med andra ord – bete sig helt onaturligt. Instinktivt fokuserar jag på de delar av kritiken som är oriktig och orättvis. Det som säger mig att utlåtandet är idiotiskt. Istället bör jag alltså utmana mig själv och försöka hitta något i kritiken jag håller med om. 

Tar ett djupt andetag, sätter mig i bilen och kör hemåt. Det är inte lätt att vara människa.

Foto: Christopher Hunt
Perfect Guide

”Det hjälper att ha bästa kompisen bredvid”

De har känt varandra sedan mellanstadiet och har delat livets upp- och nedgångar. Nu gestaltar Matias Varela och Gustaf Skarsgård journalistduon Schibbye och Persson i filmen 438 dagar.

Gustaf Skarsgård rättar till kepsen innan han sjunker ner i en skinnfåtölj på ett kontor på Drottninggatan. I soffan bredvid dricker Matias Varela en hastig klunk kaffe och vänder ner mobiltelefonen mot bordet. De är två av våra största skådespelare idag, inte minst med sina internationella framgångar. Och de är bästa vänner. 

Annons

– Som små bodde vi till och med hos varandra ibland, som man gör när man är barn och bästisar, säger Gustaf och skrattar.

Det var just den tighta vänskapen som blev anledningen till att regissören Jesper Ganslandt ville att de skulle spela journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson som fängslades i Etiopien 2011 i bioaktuella 438 dagar – filmatiseringen av boken med samma namn.

– Det har varit fantastiskt att jobba ihop, särskilt med ett sådant källmaterial. Och den stora fördelen att jobba med sin bästis är att jag inte kan lura Matias, han ser igenom mig på en halv sekund. Jag försökte verkligen leva mig in i de situationerna vi skildrar och det hjälpte att ha bästa kompisen från verkliga livet bredvid. Han kan syna mig, säger Gustaf.

 Martin Shibbye och Johan Persson förhörs i öknen i Ogadenprovinsen.
Martin Shibbye och Johan Persson förhörs i öknen i Ogadenprovinsen.
Gustaf Skarsgård och Matias Varela i sina roller.
Gustaf Skarsgård och Matias Varela i sina roller.

De senaste åren har de båda slagit igenom stort internationellt. Matias har spelat i amerikanska actionfilmen Point break, hyllade Narcos på Netflix och under hösten spelar han in Raised by wolves – en av världens största produktioner för HBO. Gustaf har de senaste åren blivit omtalad för sina roller i HBO-succéerna Vikings och Westworld och syns snart i Netflixserien Cursed.

– Jag ser det inte som att jag har en karriär som gått uppåt, jag ser det som ett 30-årigt traskande, både i livet och yrkeslivet, säger Gustaf.

– Det har funnits perioder i mitt liv när jag har sett på min karriär, mitt liv och andras liv mycket mer ur den aspekten – att det är ett vertikalt klättrande där den som kommer högst upp vinner. Det perspektivet är förödande. Jag har identifierat mig alldeles för mycket med mitt ego tidigare. Och det har inte burit någon form av frukt mer än snabb bekräftelse, fortsätter han.

Matias vänder upp mobilen från bordet. Att han i intervjuandets stund väntar sin andra son vilken dag som helst förklarar agerandet.

– Min första son föddes för drygt tre år sedan, bara dagar efter att jag kom hem från inspelningen av Assassin’s creed. Känslig som jag är valde jag att låta föräldraskapet ta över. Med samma energi som i de roller jag gestaltat gick jag in för att vara pappa. Jag mådde så bra av det. Det kan verka logiskt, men jag upplever att det finns alltför många pappor som skiter i det i vår bransch, de får inte ihop det. För mig är det tvärtom. Att bli pappa har hjälpt mig att hitta ett sätt att förhålla mig till yrket, säger Matias. 

Den första tiden med familjen innebar att Matias tackade nej till en roll. Sedan ekade tystnaden. Länge. Till slut fick han ta jobb som flyttgubbe för att kunna betala räkningarna. 

– Jag skulle ljuga om det inte fanns dagar då jag tyckte synd om mig själv. Jag var helt övertygad om att det var över, att jag aldrig skulle få någon mer roll. Samtidigt kändes det rätt. Det bästa som har hänt mig är att jag träffade Daniella och att vi nu har barn. När jobben kom kände jag en annan typ av tacksamhet och lugn. Mitt yrke är inte allt.

Gustaf lutar sig bakåt i fåtöljen. 

– Jag har inte fått barn än, men jag fick bli vuxen på ett annat sätt. Jag höll på att gå under i självdestruktivitet, vilket gjorde att jag fick vända om min skuta på det viset. Nu jobbar jag dagligen med att hitta självkänslan, oberoende av yttre faktorer och bekräftelse, säger han. 

Att värja sig från att bli påverkad av yttre bekräftelse i en bransch där allt syns och som det snackas om mycket måste vara som att ta sig ur en lejongrop. 

– Ja, det är svårt. Jag har fått så mycket bekräftelse i den här branschen sedan jag var ung och att kombinera det med en ung hjärna, ett missbruk, stort ego och en dålig självkänsla är inte optimalt. Jag kände länge att jag inte var värdig bekräftelsen jag fick, så jag överkompenserade med självförakt och skam, säger Gustaf och minns tillbaka till 2007, när han fick en Guldbagge för bästa manliga huvudroll:

– Jag upplevde en väldig tomhet efteråt och jag blev inte gladare. Det var dessutom under de mest förvirrade perioderna i mitt liv, så jag ser ingen korrelation med min framgång och mitt själsliga mående. Jag är jättetacksam över att jag fått komma fram till det, vilket jag har gjort den hårda, självdestruktiva vägen. 

Kompisar och kollegor, har det aldrig funnits konkurrens mellan er?
– Så länge du är fången i ditt ego finns det alltid ett jämförande, för det är så egot fungerar. Genom åren har vi peppat varandra, jämfört oss med varandra, speglat oss mot varandra, tävlat mot varandra och vi har backat varandra. Men när det väl har kommit till kritan har vi alltid funnits för varandra, säger Gustaf.

– Ärligt talat har jag inte riktigt kunnat jämföra mig med mina vänner i branschen eftersom jag inte är av samma etnicitet. Det är inte förrän rätt nyligen som jag kan göra anspråk på svenska roller, säger Matias, som bland annat spelar en stor roll i TV4-serien Fartblinda i höst.

Hur har ni behållit er vänskap?
Vi har inte gett upp varandra när det varit svårt. Och vi har inte svikit varandra på ett fundamentalt sätt. Däremot har man alltid en bristande självtillit och den har jag projicerat på Matias vid svaga tillfällen. Det tycker jag är en form av svek, säger Gustaf.

Foto:  Christopher Hunt

Två fritidsintressen som förenar dem är träning och matlagning.

– Vi har varit en del av varandras matbord ända sedan vi var tonåringar. Gustaf kommer från en stor familj där mat har varit en central del av livet. Likaså jag. Vi gillar att äta mat ute och att laga mat, lyckligtvis gillar våra tjejer det också, säger Matias. 

– Alla pengar jag tjänar går åt till att resa och att äta god mat, med folk jag tycker om. Vi kan inte ta med oss några saker när vi dör, men erfarenheterna klingar vidare. Jag tror verkligen det. Jag har aldrig ångrat en krona som jag spenderat på resa eller mat. Aldrig. Har jag ångrat dyra skor som jag använt en gång? Eh, ja, säger Gustaf.

De försöker ses så ofta de kan, vilket inte är så enkelt när utlandsjobben tar tid, men det är betydligt lättare nu när de båda valt att bo kvar i Stockholm.

– Jag flyttade till LA i samband med inspelningen av Westworld. Det var första gången jag trivdes där. Naturen är fantastisk, det är mångkulturellt och det finns många trevliga människor. Men jag vill inte vara där i jobbsökande syfte. Att räkna med 99 avslag på 100 är något jag är färdig med. Det är inte bra för min själ, min självbild eller mitt enträgna försök att inte definiera mig själv utifrån det vertikala klättrandet. Men om jag är där för ett konkret jobb, absolut! 

För Matias är resandet och boendet en familjefråga. 

– Jag har precis fått ett utlandsjobb som tar mig långt hemifrån under en längre tid, där det dessutom finns möjlighet – eller risk – att det blir många år. Det är så klart fantastiskt, men det är ett beslut jag måste ta tillsammans med min sambo, så vi får se om det blir någon flytt. 

Det går mot kväll och Gustaf ska möta upp flickvännen för en middag på stan innan det bär av till London för inspelningen av Cursed. För Matias väntar en lugn kväll med familjen, som några dagar efter att denna intervju gjordes utökades till fyra. 

Foto: Pierre Björk
Perfect Guide

Aida Hadzialic: ”Inte uteslutet med politisk comeback”

Tidigare ministern Aida Hadzialic om rattfyllan, den nya karriären som entreprenör och möjligheterna till en politisk comeback.

Öresundsbron, kl. 23.51. Dimma över sundet, fraktfartygens lanternor lyser i horisonten. Aida Hadzialic är på väg hem från en konsert med Noel Gallagher i Köpenhamn när hon ser poliskontrollanternas reflexvästar i mörkret. Hon vinkas in, ombeds blåsa, mätaren visar 0,2 promille och över en natt tar Sveriges mest lovande politiska karriär en tvär vändning.

Annons

– Jag visste att allt var okej i Danmark och var säker på att det skulle vara okej i Sverige också, säger hon. Någon minut in på svenska sidan var det en kontroll. En av tulltjänstemännen skrattade till och med och sade ”hade det gått tio minuter till hade allt varit bra, men nu får du betala böter”.

Tillbaka i Stockholm kallar hon till presskonferens. Drevet uteblir. Istället är det en förtvivlad presskår. En reporter på SR Ekot vädjar: ”varför drar du så snabba konsekvenser? Kan det här ringa brottet inte göra att du ändå kan stanna kvar?”. Dagen efter är rubrikerna sorgsna. ”En politisk talang lämnar scenen”, skriver en tidning, ”utbildningsministern vi aldrig fick”, skriver en annan.
– Det var surrealistiskt. Jag tror att många var förvånade över att jag agerade direkt. Men jag kom fram till att jag hade gjort fel och behövde ta ansvar.

Aida Hadzialic kom att bli sin egen hårdaste domare.
– Jag hade ansvaret för den svenska skolan, jag hade haft svårt att möta Sveriges elever om jag inte tagit ansvar för mina egna handlingar.

Aida Hadzialics cv visar en 30-årig kvinna driven av plikt och prestation. Hon gick med i SSU som 16-åring, tog examen från gymnasieprogrammet International Baccalaureate med högsta betyg och blev Sveriges genom tiderna yngsta minister när hon 27 år gammal tillträdde posten som gymnasie- och kunskapslyftsminister 2014. När hennes mentor, S-politikern Ingegerd Sahlström, ombads ge råd i en radiointervju 2014, sade hon ”glöm inte att ha roligt”.
– Jag har alltid försökt vara skötsam, vetat att jag behöver agera ansvarsfullt, det är väl därför det blir så surrealistiskt. Jag åker utomlands och tror att allt är okej, så visar marginalerna att jag begått ett fel. Det är livet.

Den politiska sortin i augusti 2016 följdes av eftertanke. Hon reste, besökte New York för jobbmöten, sökte stöd hos familj och vänner. Träffade en psykolog.

– Jag pratade med en terapeut för att bearbeta vad som hänt, det var väldigt chockartat. Det kom över en natt, bokstavligt talat.

Hur var det att förlora den identitet man bygger kring sitt yrke?

– Det var omvälvande när hela ens liv vändes upp och ner. Hur kunde det bli såhär? Herregud. Jag har levt för den svenska socialdemokratin och då blir det märkligt att plötsligt stå utanför.

Lärde du dig något om dig själv?

– Jag känner mig märkligt nog starkare efter det som hände. Sedan blev jag bättre på att välja vilka människor jag ska ha i mitt liv, mer noggrann med vilka personer som ger mig positiv och negativ energi. Relationer påverkades. De blev tydligt vilka som stöttar och vilka som inte gör det.

Foto: Pierre Björk

Stockholm, oktober 2017. Aida Hadzialic slår sig ner på ett fik, hänger den svarta trenchcoaten över stolen, lägger händerna om kaffekoppen och berättar om sitt nya konsultbolag: Nordic West Office. En internationell verksamhet som ska hjälpa företag att navigera i en ny västvärld.

– Jag vill göra samma sak med Nordic West Office som minister: stärka Sverige. Svensk välfärd hänger ihop med näringslivet och jag vill vara en del av den sfären. Jag har alltid velat bli entreprenör och företagare och när det här inträffade tänkte jag ”nu ska jag göra det jag velat så länge”.

Nordic West Office har huvudkontor i Washington och arbetar med juridik, politisk analys och kommunikation. Aida Hadzialic är delägare och direktör för norra Europa.

– 2016 var förändringens år för både världspolitiken och världsekonomin, vi fick Brexit, Donald Trump och stora förändringar i digitaliseringen. Hur kommer det påverka ekonomier och företagens förutsättningar? Vi vill vara en nordisk hubb för näringslivet.

Aida Hadzialic föddes i Bosnien. Mamma var domare och pappa civilekonom. Familjen flydde till Sverige när kriget bröt ut 1992. Beväpnade män dök upp mitt i natten och förklarade att de hade 30 minuter på sig att lämna bostaden. Aida Hadzialic var fem år gammal.

– Jag har tydliga minnen av när soldaterna kom till vårt hem och fördrev oss. En soldat sade bara ”nu ska ni lämna”. Jag vet i allra högsta grad vad det innebär att vara på flykt. Vi lämnade i buss och vissa av bussarna föll offer för krigsförbrytarna. Det där var bara ödets lott, att vi klarade oss medan andra inte gjorde det.

Familjen bosatte sig i Halmstad, Aida Hadzialic blev ordförande i SSU 2004 och kommunalråd i Halmstad 2010. ”Den svenska välfärdsmodellen, som gav mig och min familj nya chanser, gjorde mig till socialdemokrat”, förklarade hon i en intervju. I ett politiskt landskap präglat av identitetspolitik var Aida Hadzialic en av få röster som talade om det svenska klassamhället. Hon såg de utsatta, de bortglömda, småstadsfolket och glesbygden.

– Socialdemokratin har också gått vilse i de här frågorna och enbart talat om klassproblem som sociala problem i förorterna, säger hon. Men vi har människor som är socialt utsatta i hela landet, ute på landsbygden där folk känner att de inte blir sedda eller hörda.

Efter en uppmärksammad debattartikel där hon talade om sveket mot arbetarklassens barn och den ”obehagliga debatten” inom vänstern möttes hon av stöd över blockgränserna.

– Jag hoppas att vi kan få en mittenregering med Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet, säger hon. Vi behöver stabilitet och långsiktighet för välfärden. I dagens parlamentariska läge blir det lapptäcke av alltihopa. Ett land som Sverige förtjänar bättre än det vi har haft den senaste tiden. Jag tror att svenska väljare vill att våra politiker ska skärpa sig.

Foto: Yvonne Åsell / Svenska Dagbladet

Har du pratat med Stefan Löfven sedan du avgick?

– Ja, jag pratar med honom. Stefan är en väldigt fin människa, han var stöttande när det inträffade, han var stöttande efteråt. Han hörde av sig flera gånger och frågade hur det var. Vi har både sms:at och pratat i telefon.

Kan vi få se en politisk comeback?

– På sikt kanske, det är inte uteslutet. Jag kommer alltid att vara politiskt engagerad. Sverige är hemlandet som gav mig så mycket och jag kommer alltid vilja ge tillbaka. Jag kommer alltid göra det i en eller annan form.

Kan det bli redan 2018?

– Jag planerar inte att komma tillbaka 2018. Jag har blivit tillfrågad från flera socialdemokratiska partidistrikt om jag vill bli nominerad till riksdagen och jag har tackat nej. I närtid kommer jag vara entreprenör.

Med allt du lärt dig: vad skulle du ge dig själv för råd som 20-åring?

– Att vara lite mer avslappnad. Herregud, jag var en plugghäst, jobbade gärna övertid och arbetade disciplinerat för att göra det jag var satt att göra. Man vet inte var jag hade hamnat, men jag hade haft färre sömnlösa nätter.

Vilken låt avslutade Noel Gallagher med?

– Don’t look back in anger. Tänk om jag hade vetat vad han försökte säga mig.

Perfect Guide

Elin af Klintberg: Låt folk sova på jobbet!

Det var för åtta år sedan och en av de mörkaste, deppigaste dagarna i hela januari. Jobbet som chefredaktör på livsstilsmagasinet var visserligen krävande men det var främst ettåringen hemma som sov i 20-minutersintervaller om natten som försatt mig i den komaliknande trötthet som jag nu upplevde. Efter att ha nickat till på ett redaktionsmöte sökte jag min tillflykt till förlagets källarvåning dit ingen någonsin gick. Där rullade jag ut min dunkappa under ett pingisbord och la mig för att få några minuters powernap. 

Annons

När jag vaknade var rummet fullt av röster. Från min position under bordet såg jag hur sex par exklusiva herrskor gjorde sig redo för en omgång bordtennis. Det kunde väl aldrig vara nu som det milanesiska modehuset, tillika en av magasinets absolut viktigaste annonsörer, var på besök i Stockholm? Förlagets ägare tog till orda: So, gentlemen, who would like to start to play? Jag stirrade i panik på min mobil. Displayen visade att dagis textat flera gånger. Kalla kårar längs ryggen när jag förstod att klockan var halv sex och att jag legat under bordet i två timmar och 27 minuter. Yrvaket rullade jag fram precis mellan benen på ett italienskt modelejon. Jag vet faktiskt inte vad som var värst: de fullkomligt skräckslagna ansiktsuttrycken hos den italienska delegationen eller chefens besvikna blick? Buongiorno, so nice to meet you, hasplade jag ur mig samtidigt som jag flydde i panik uppför trappan. 

Jag har alltid varit en stor förespråkare av powernaps. Ingen dubbel espresso eller energidryck i världen kan ersätta känslan av att få slumra till en stund mitt på dagen. Jag är aldrig så kreativ och skarp som just timmarna efter en dagslur. Det är som om hjärnan får sig en välbehövlig omstart. Problemet är bara att det fortfarande inte är socialt accepterat att sussa på jobbet i Sverige. Ett gympass på lunchen och kollegorna ger dig stående ovationer, men på den som vill ladda batterierna med en siesta står det loser i pannan. Men kan det vara jag som har rätt, och ni som har fel, som en viss Rosling hade utryckt det? Enligt Nasa är 26 minuters sömn mitt på dagen den perfekta återställaren för astronauter. Med appen Nap26 somnar du till ett program som använder pulserande beats för att skapa ljudvibrationer som matchar ditt naturliga sömnmönster. På 26 minuter får du därmed samma resultat som tre timmars sömn utan att vakna upp förvirrad eller groggy. 

I Japan har man sedan flera år tillbaka gett anställda betalt för att sova på arbetet. Flera stora kontor i Tokyo satsar på ”strategiska sovsalar” där anställda kan få en välbehövlig paus. Välgörenhet? Inte alls! De japanska bolagen har sett att både resultatet och effektiviteten skjutit i höjden och att sjukskrivningarna minskat markant sedan de anställda började powernappa på jobbet. I New York öppnade förra året trendiga Nap York där stressat businessfolk kan smita in på lunchen för att i svarta poddar få dagsova i upp till 90 minuter. Salvador Dalí, Albert Einstein och John F Kennedy har alla medgivit att det var den dagliga luren som var nyckeln till prestationerna. 

Men frågan är om inte den främste sömnpionjären återfinns i sitcomen Seinfeld? Redan 1997 lät George Costanza en snickare bygga om hans skrivbord till en säng. På det sättet kunde han, utan att någon märkte det, krypa ner under bordet för att få sin välbehövliga vila. Härom året blev Georges vision verklighet då den grekiska designbyrån NL Studio lanserade sin Nap desk – ett extremt
stylish skrivbord som snabbt går att omvandla till en säng. Tänk om jag bara haft det den där dagen för åtta år sedan!

Hälsa

Estelle Nordenfalk: Stackars alla resort-barn

SPG:s krönikör Estelle Nordenfalk, från Yogayama och föreläsare inom hälsa och livsstil, om att hitta tillbaka till naturen.

Att prata om hälsa handlar inte längre så mycket om kost och motion, utan istället om livsstilsrelaterade frågor. Ett växande hälsoproblem idag är till exempel oron för framtiden och bland unga är det högst påtagligt. Det pratas om miljön och klimatet, vi känner oro, vi uttrycker att vi har klimatångest.

Annons

Det märkliga i detta är att många samtidigt överger naturen fullständigt och den miljö som vi säger att vi så starkt värnar om. Hur går det ihop? De flesta som växer upp idag kan betydligt mindre om sin egen när-natur än bara en generation bort. Vi kan inte namnge de tio vanligaste trädsorterna, blir livrädda för en humla, går sällan barfota och känner naturen under våra fötter, tycker att högt gräs på benen känns läskigt och det känns onaturligt att plocka bär från buskar och stoppa i munnen. Jag tänker också på de engelska skolbarnen som jag såg i en dokumentär – de kom till en ladugård för att lära sig om mjölkproduktion och äcklades av den påträngande insikten att mjölken kom från en ko. "Wooää, we thought it was made in a factory!", utbrast barnen. Som om att det var något mycket bättre.

Resortbarnen blir dessutom bara fler och fler. De som nästan uteslutande semestrar på inhägnade all inclusive-områden med tennisbanor, bufféer och vattensporter var de än befinner sig i världen. Allt ser likadant ut. Barn som sällan får möjlighet att befinna sig i naturliga miljöer och möta andra kulturer trots att de reser. Då är det lätt att tro att chokladfontäner är en vanlig efterrätt i Tanzania.

Ju mer kunskap vi har om någonting, desto mer bryr vi oss om det, desto mer engagerade blir vi och desto starkare känslor väcker det. Givetvis gäller det motsatta, ju mindre egen relation vi har till något, desto mindre bryr vi oss. Forskning har dessutom visat att barn som förstår naturen, skyddar den. Barn utan känslomässiga band till naturen skyddar den inte.

Konsekvenserna av separationen från naturen och vår naturliga närmiljö har också börjat uppmärksammas i olika stressforskningsprojekt.

Naturen har idag blivit för många något främmande, något vi inte kan något om. Okunskap brukar leda till rädsla och många tror följaktligen att naturen är farlig. Men, som vi ju innerst inne alla vet, är vi en del av naturen och separationen från den blir därför så oerhört smärtsam och genererar inte bara en kompasslöshet utan är också uppenbart ångestframkallande.

Vi är mitt i svampsäsongen, vi ses väl i skogen?

Perfect Guide

Victor Johansson: ”Det finns något befriande i att ge upp”

Efter två dygn gav vi upp: fönsterluckorna bommades igen, vattnet stängdes av, nyckeln lades under dörrmattan och vi körde hem från sommarhuset som hyrts för de kommande fyra veckorna.

Annons

En helt ny känsla: Att ge upp utan att ens försöka. Den berusande glädjen i att handla impulsivt visade sig vara större än all belöning strävsamheten skänker.

Vi ska härda ut på jobbet, vi ska härda ut på gymmet, vi ska härda ut i relationer och vi ska härda ut i ensamheten. Att inte fullfölja det vi föresatt oss att göra kan vara det det mest skamliga av misslyckanden.

En snabb titt på sociala medier och jag drabbas av höstens löften: karriärer ska nystartas, dieter ska påbörjas, träningsprogram ska följas. Att vara fullständigt ambitionslös, sakna storslagna drömmar och planer, är något främmande.

Jag kommer att tänka på Tesla-grundaren Elon Musks offentliga sammanbrott. Efter månader av vikande börskurvor och rasande försäljningssiffror, kritik från styrelse, aktieägare och allmänhet, gav han slutligen upp. I en podcastintervju med amerikanska komikern Joe Rogan dök han upp med joint och myskläder. Vindögd och fånleende satt han i ett moln av rök och såg lyckligare ut än han gjort under alla de livestreamade scenframträdanden där han presenterat framtidsbilar och rymdfärjor.

Det tycks finnas något befriande i att ge upp.

Jag snubblar över en text om Ernest Thiel: ”Lyckligare som bankrutt”. Sverige rikaste man och grundare av Thielska Galleriet var en plågad finansman. På varje oljeporträtt stirrar han bistert mot betraktaren. Först mot slutet, när han förlorat sin förmögenhet och tvingats sälja konstgalleriet, mjuknar han. Sista porträttet, målat av vännen Bruno Liljefors 1936, är det första där ögonen ler. Han är inte längre riskkapitalist, han är inte längre konstgallerist. Han är endast Ernest Thiel.

På jakt efter svar läser jag Psychology Today. Under rubriken ” The surprising power of just giving up” förklarar psykologiprofessorn Leon F Seltzer att de flesta problem löses upp om vi helt enkelt ignorerar dem. Strategin – väl beprövad i behandling av sömnlöshet, impotens och stamning – tycks även fungera som allmän livsfilosofi.

Vi återvänder till torpet när vädret blivit bättre några dagar senare. Men sommarens ljuvaste minne förblir lättnaden då jag gav upp.

Foto: Per Mikaelsson Meritzo
Perfect Guide

GW: Bästa kändisvinet jag druckit är Gessles röda

I onsdags kväll slog Leif GW Persson sig ner på en uteservering på Strandvägen, placerade hatt och käpp bredvid sig och berättade vad han egentligen tycker om kändisviner.
– Ofta är rosévinerna för söta, läskeblask, party-party, nä. Jag drack ett som var förskräckligt: Carolina Gynnings rosé. Det var hemskt. Jag kan tänka mig att det riktar sig till en publik med tonåriga tjejer. Men jag skäms inte för mina egna, jag har ju valt dem själv.

Annons

Leif GW Persson – som tidigare släppt sina egna röda och vita viner – lanserar nu sin första rosé: GW:s Rosa. Skördat i franska Pays D´Oc är det framställt på druvorna syrah och grenache.

Finns det något kändisvin som blivit lyckat?
– Det bästa jag druckit är Per Gessles röda vin. Det beror på att det kostar 350 spänn. Det är ingen konst att bära hem bra vin i den prisklassen. Bortsett fusket var det inget fel på det, men jag hade kunnat hitta ett ännu bättre för samma peng.

Vilket vin dricker du om du ska försonas med en gammal fiende?
– Då är det inget vin alls. Numera spar jag mina fejder. Jag har inte så många fiender kvar och jag skulle inte drömma om att försonas med dem på det viset. Så det skulle bli vatten.

Kombinationen skrivande och alkohol är väldigt romantiserat. Hur ser du på det?
– Jag kan inte skriva om jag dricker alkohol. Det påverkar mig negativt, det blir dålig text. Skulle jag dricka i samband med att jag skrev skulle det gå ut över mitt omdöme. Det trubbar av dig rent allmänt.

Man tänker alla från Ernest Hemingway till Ulf Lundell.
– Ulf Lundell krökar, det jag kan vidimera. Jag gillar honom och känner honom sedan skitlänge. Han kan fortfarande skriva, men det är en komplicerad människa. Han mår ju långt från bra. Han har det knepigt med mycket, inte minst alkohol, som han har ett jävligt dåligt förhållande till. Han dricker för mycket. Men han är jävligt begåvad och en person som det är lätt att gilla. Jag gillar inte minst hans texter, både sånger och det litterära.

Leif GW Persson är klädd i roséfärgad kavaj, vit linneskjorta och svarta loafers. En kriminalare på väg in i semestern.
– Det här är sommarkläder för. Men kriminalvärlden var mer uppklädd på 50-talet. Googla en tomte som heter Sven-Olof Lidholm: han var rättsläkare och party party-kille. Mycket kompetent och älskade brottsplatser. Det finns massa filmer på Dr. Lidholm när han iförd smoking kommer från något jävla kalas och står och drittlar cigarraska över offret.

Var köper du jaktvästarna?
– Det är engelskt, jag har säkert tio stycken. Det är väldigt praktiskt. Dels skyddar de mot regn och blåst, dels har de stora fickor där du kan stuva ner allt du behöver: förstoringsglas, anteckningsböcker, termos. Du får plats med rubbet.
Närmast väntar semester bortom offentligheten.
– Jag har aldrig sökt mig till det offentliga. Det offentliga har sökt mig. Vad beror det på? Att jag är så enastående charmig och begåvad och ser bra ut? Nä, crime är en jävligt stor grej och det betingar det stora offentliga intresset för mig.

Avslutningsvis: din dotter Malin Persson Giolitos roman Störst av allt har blivit årets Netflixhajp.
– Det är en jävla bra historia och en jävla bra bok. Bra skådisar och stor budget. Jag hade gärna skrivit Störst av allt själv, men nu gjorde dottern det istället. Hon har inte gått lottlös ur det kan jag säga. Hon har fått en jävla massa miljoner från Netflix. Hon har alltid varit duktig, Malin. Pappas duktiga flicka.

Foto: Per Mikaelsson Meritzo

Resa

Sveriges 8 bästa gastrohotell

Nyckeln till en lyckad helgresa är en fantastisk restaurang. SvD Resor listar åtta boenden där maten spelar huvudrollen.

Icehotel, Jukkasjärvi

Maträtter bärs fram på vackra fat av gnistrande is från Torne älv. Ismenyn på världsberömda Icehotel i Jukkasjärvi utanför Kiruna är uppseendeväckande på många sätt. Förutom själva presentationen kan gästerna njuta av en avsmakningsmeny med tydlig identitet från norra Sverige. Här spelar lokala råvaror huvudrollen och bland serveringarna återfinns kulinariska upplevelser som älgtartar med rökt äggula och granskott, renfilé med Jägermeistersås samt löjrom från Kalix med blini. Tack vare hotellets många internationella gäster kreeras flertalet maträtter med influenser från länder som Indien, Brasilien och Frankrike. Icehotel är numera Svanenmärkt och restaurangen kan, precis som delar av hotellet, besökas året om.

Annons

Ästad Vingård, Tvååker

Vin och mat går hand i hand. Ett självskrivet motto på Ästad vingård i Halland som för knappt ett år sedan lanserade restaurangen Äng där Filip Gemzell håller i taktpinnen. Filip är både kock och konditor och kommer närmast från Huset på Svalbard, men han har även gedigen erfarenhet från flertalet finkrogar i London. På Äng serveras mat i säsong med lokala ingredienser och med särskild förkärlek att bevara råvaror genom att fermentera, syra, grava och röka. En av Filips mest omtyckta rätter är svampsoppa med skum på lättrökt ost från Hagarnas mejeri. Sedan några år tillbaka gör Ästad vitt vin på druvan solaris, främst mousserande, men på grund av små skördar serveras gårdens viner endast i samband med vinprovningar. Däremot används både druva och blad frekvent i
matlagningen.

Slottsholmen, Västervik

Slottsholmen tronar likt en mindre borg intill hamnen i Västervik. Abba-legendaren Björn Ulvaeus bor visserligen i Stockholm, men har återvänt till sin barndomsstad för att skapa en mötesplats för musik och livsnjutning. Hotellet drivs av Björns dotter Anna och hennes man Calle Hydbom-Ulvaeus som båda, likt Björn, under många år varit aktiva i Västerviks vis-festival.

Restaurangen är ljus och luftig med en stor terrass mot vattnet. Här serveras allt från moderna rätter som gös med blåmusslor, potatis och vitvinssås till mor Ainas strömming och Tengfeldts pytt. De sistnämnda är klassiker som bygger på maträtter från Björns barndom, men med en tidsenlig touch. I höst utökar familjen Ulvaeus Slottsholmen med en flytande hotelldel samt ett spa som inrymmer ett klassiskt konditori.

Hotell Borgholm, Öland

Under många år har matälskare vallfärdat till Hotell Borgholm på Öland för att ta del av Karin Franssons örtdrivna kök, men vid årsskiftet lade hon kockrocken på hyllan för att njuta av livet som pensionär tillsammans med maken Owe. Hotellet såldes till Daniel Olsson och Christofer Johansson, som tidigare drivit restaurang på andra sidan ön. De nya ägarna har som mål att bevara Hotell Borgholms höga gastronomiska nivå, och med tanke på att Christofer tidigare jobbat på stjärnkrogarna The French Laundry och Noma är förutsättningarna goda. De örter och blommor som Karin planterat i trädgården finns förstås kvar och i matsalen serveras allt från lunch till à la carte och avsmakningmenyn Det gastronomiska Alvaret. Hotellet renoverades nyligen och i trädgården byggs ett orangeri för att ge plats för odling året runt.

PM & Vänner, Växjö

PM & Vänner är en gastronomisk destination i hjärtat av Småland. Hotellet inrymmer 74 rum, bageri och konditori, bistro samt en krog med välförtjänt Michelinstjärna. Dessutom har man en av Sveriges mest spännande vinkällare. Ja, till och med en av världens bästa enligt prestigefyllda guiderna World of fine wine och Wine spectator magazine. Hela 4 200 olika viner finns att välja mellan och restaurangens chefssommelier Rubén Sanz Ramiro har ett flertal gånger utsetts till Sveriges bästa sommelier. På stjärnkrogen serveras två olika vinpaket, ett standard och ett exklusivt, men det går självklart även att välja drycker à la carte. Restaurangen arbetar främst med småländska råvaror, har egen grönsaksodling i trädgård och växthus samt lagar mat med ledorden: sjö, mat och äng.

Hvita Hjorten, Lidköping

Hvita hjorten är en krogpärla på Läckö slott vid Vänerns strand. Menyn är flexibel och bygger helt på råvaror från slottsträdgårdens odlingar samt närproducerat och närfångat från lokala fiskare, bönder och jägare. Här står naturen och årstidernas växlingar i centrum. Hvita Hjorten, som tidigare tilldelats ”årets nära gastronomi” av White Guide, drivs av krögarna Katrin Ljungblom, Stefan Söderholm och Billal Andersson. Den sistnämnde återvände nyligen efter en tid på stjärnkrogen Thörnströms kök i Göteborg. På 1600-talet ägdes Läckö slott av Magnus Gabriel De la Gardie, och det var han som lät uppföra krogen Hwita hjorten. I dag är restaurangen inrymd i den ljusa byggnadens naturum Vänerskärgården-Victoriahuset, där den spektaku-lära fasaden inspirerats av vassruggar och drivved.

Niekhu Mountain Villa, Riksgränsen

Niekhu Mountain Villa utsågs nyligen till årets innovation av Awards of Swedish Lapland med motiveringen: ett genuint värdskap i världsklass. Var hittar man då denna fantastiska restaurang? Jo, allra längst upp i norra Sverige. Vid Riksgränsen har sommelier Patrik Strömsten, Jossi Lindblom och kökschef Ragnar Martinsson skapat en unik oas för äventyrare som älskar matlagning på hög nivå. Mitt på fjället i ett gammalt lokstall finns 14 rum, helikopterplatta och en välfylld vinkällare. Sommarsäsongen lockar främst de som vandrar och under vintersäsongen, som startar i mars, är det heliski som gäller. Restaurangen håller även öppet för utomstående gäster och till middag serveras en fyrarättersmeny på råvaror som ren, röding och ripa från närområdet, samt fisk och skaldjur från Norge. 

Wanås Restaurant Hotel, Östra Göinge

Skånska slott och herresäten har ett högtidligt skimmer över sig. Wanås slott bjuder på anor från medeltiden och är numera samlingsplats för konst-, mat- och vinälskare från hela världen. Intill slottet ligger skulpturparken Wanås Konst och Wanås Restaurant Hotel med elva personligt inredda rum. Ansvarig för restaurangen är sedan i våras Lina Ahlin och Henrik Eriksson. Lina har tilldelats Karin Franssons mentorpris, utsetts till ”rising star” av White Guide och kommer närmast från köket på stjärnkrogen Agrikultur i Stockholm. På Wanås lagar hon och Henrik mat på skånska, ekologiska råvaror samt kött- och mejeriprodukter från restaurangens egna kreatur. Menyn varierar beroende på årstid, men ett par särskilt omtyckta rätter är råbiff på Wanås kossor samt falafel på gula ärtor med skånsk quinoa.

Perfect Guide

Hugo Rehnberg: Sexscenerna – ett trauma

Läser om ett nystartat amerikanskt förlag, som genom erotiska ljudböcker riktade mot kvinnor vill kapa åt sig en slice av porrindustrins 800 miljarder kronor. Receptet: mer kontext och mindre pang på rödbetan. Återkommande inslag är sexiga yogalärare och målande inredningsbeskrivningar. Låter intressant. Sköna hem möter Fifty Shades of Grey. Kritikerna menar dock att berättelserna är för gulliga och tillrättalagda.

Annons

Personligen kommer jag aldrig att anklaga någon för att ha skrivit en tam sexscen.

För en massa år sedan åt jag lunch med modeprofilen Sofi Fahrman. Sofi berättade att hon skrev på en bok men hade problem med de erotiska partierna. När hjältinnans Whyred-klänning fallit till marken knöt det sig för henne. Chevaleresk som jag är erbjöd jag min hjälp. Samma eftermiddag släppte jag loss min inre Jean M Auel och skrev en ångande sexscen som utspelade sig i en hiss. Jag fascinerades av hur otvunget de snuskiga metaforerna rann ur mig. Scenen återfanns sedan, något omarbetad, i Sofis debutbok.

Ett par år senare skulle jag skriva egna böcker tillsammans med Denise Rudberg. Vi växelskrev och vid något tillfälle mailade Denise över ett kapitel som slutade med att huvudkaraktärerna möttes i ett kök långt efter midnatt. Stämningen var laddad. Det fanns inga som helst tvivel om vad som skulle hända härnäst.

Jag funderade över att hämta inspiration ur matsex-urladdningen i 9 ½ vecka – där Mickey Rourke matar Kim Basinger med Jell-O, hostmedicin och cocktailkörsbär – men kände att det var att ta i. Lite mer rakt på, som i Postmannen ringer alltid två gånger, passade bättre. Jag slog upp datorn – och krampade totalt.

Det enda jag kunde se framför mig var mamma i sin röda läsfåtölj. Bok i handen, filt över benen och den lilla pudeln Pricken vilande i knäet. ”Jaha, vad har min pojke hittat på nu då?” Tanken på att mamma skulle läsa mina samlagsskildringar kändes – nästan – som att ha sex medan hon satt bredvid. 

Denise ringde ungefär en minut efter att hon fått kapitlet. 

– Vad har du gjort?

– Hur menar du? Det är väl ett helt okej kapitel.

– Skämtar du? Det är som en barnbok: ’Tom och Paula kramas – sen blir det mörkt.’

– Jag kände inte att det passade med värsta sexscenen.

– Hallå! Farmor! Skärp dig! Skriv om det där.

Jag har förträngt vad som hände sen. Det är för traumatiskt.

Perfect Guide

Min helg: ”Doften av Axe ger trygghet”

Dag Granath dricker negronis, somnar på biografen och njuter av svettiga omklädningsrum.

Mitt arbete är väldigt socialt och därför infinner sig ett visst behov, ju närmare fredagen jag kommer, att få vara tyst en stund. Innan vi tar helg i ateljén tar vi oss ner till Teaterbaren. Jag trivs väldigt bra där. Man känner sig alltid välkommen, men framför allt är det inte är så orimligt hög musik att man inte hör vad man tänker eller än mindre vad någon säger. 

Annons

Kring Stureplan vid den tiden en fredag vibrerar nästan luften av alla förväntningar på helgen. Som bekant mynnar det hela ofta ut i övertagg och okontrollerbar fylla. Jag avlägsnar mig därför hastigt från området. 

Resten av fredagskvällen tillbringar jag hemma tillsammans med min flickvän. Vi äter middag och båda pysslar med sitt. Under veckans gång sparar jag upp mot tio längre artiklar som jag hinner läsa först på helgen. Dessa brukar jag läsa när lugnet infinner sig och maten lagt sig. Får jag feeling påbörjar jag själv min krönika i Expressen Kultur.

Lördagar är oftast matchdagar. Jag spelar futsal (inomhusfotboll) i Djurgårdens IF i Allsvenskan. Det låter mer ambitiöst än vad det är, men det är tillräckligt seriöst för att ta stora delar av lördagen i anspråk. Är man uppvuxen med sport så har man tillbringat mycket tid i omklädningsrum. Doften av liniment, Axe-spraydeodorant och svettiga benskydd inger en trygghetskänsla som jag saknar om jag är utan den för länge. 

Vinner vi matchen firas det med öl. Förlorar vi matchen blir det sannolikt öl likväl. Det är en bra princip. Man hinner med en eller två stycken på vägen hem och hemma är jag lagom till middagstid.

Lördagsmiddag har det senaste halvåret blivit synonymt med den lilla korsikanska restaurangen Campoloro på Döbelnsgatan. Den är precis som man vill att en kvarterskrog ska vara, förutom att maten faktiskt är god på riktigt.

Någon längre frukost blir det egentligen inte på söndagsmorgonen. Själv äter jag Leksands knäckebröd med Kalles kaviar. Det har jag gjort i princip varje morgon sedan mellanstadiet med undantag för de dagar jag istället väljer messmör. Mina frukostvanor är, som ni kan förstå, något som ger upphov till stora diskussioner då det är ganska få som delar min förkärlek till dessa pålägg (eller deras lukt). 

Kaffe dricks. Ganska svagt, men desto mer. Samtidigt går jag igenom de texter jag fick ur mig på fredagen. Ofta är det nu jag inser att idéerna som kläcktes på fredagskvällen hade filtrerats genom det grumliga filter som Teaterbarens Negronis kan ge upphov till. Inget ”Stora journalistpriset” den här gången heller. Men kanske ett litet kåseri ändå? Får jag ihop 1 800 tecken så skickar jag något till min redaktör och hoppas på bifall.

På söndagseftermiddagen går jag och min flickvän till Cinemateket. Hon ställer upp så länge filmens speltid inte överskrider tre timmar. Hon undviker de längre filmerna, inte för att hon ogillar dem utan för att jag tenderar att somna efter två och en halv timme och detta kan resultera i ljud som hon menar kan störa övriga besökares filmupplevelse. Hennes egen inkluderad.

Foto: Emma Svensson
Perfect Guide

”Vill visa att man kan bestiga berg fast man är en ’vanlig’ person”

Efter en rejäl livskris väcktes fotografen Emma Svenssons äventyrslust. Nu vill hon visa att också ”helt vanliga” människor kan bestiga ovanligt höga berg. Och kanske till och med slå rekord.

Grandes Jorasses, Mont Blanc-massivet. Det är början av augusti och entreprenören och fotografen Emma Svensson befinner sig 80 meter från bergets topp. Hon och hennes klättringspartner har under morgonen snabbt och metodiskt betat av höjdmeter efter höjdmeter i Mont Blancs väldiga bergsmassiv. De rör sig i sidled när två klättrare ovanför dem plötsligt utlöser ett stenras. I nästa sekund får Emma en meterbred sten i huvudet, slås medvetslös och rasar nerför berget.

Annons

Vi hörs över telefon några dagar efter olyckan och hon låter trött och skärrad, men är ändå vid gott mod.

– Jag var helt chanslös. Som tur var satt jag och min klättringspartner fast i varandra med ett tio meter långt rep. Det räddade mitt liv. Han höll sig fast för glatta livet för att stoppa mitt fall. Jag var avsvimmad i 45 minuter och vaknade precis när en helikopter kom för att hämta mig. Jag har sytt ett par stygn i huvudet, fått hjärnskakning och är blåslagen över hela kroppen. Men tack och lov har jag ändå klarat mig med få skador, jag är glad att jag ens överlevde. Det är precis så här folk dör i bergen.

Vi backar bandet till början av sommaren. Emma och jag befinner oss vid foten av Hammarbybacken i södra Stockholm. Ankarliftens byglar gungar sakta i sommarvinden och vi börjar i rask takt vandra mot backens topp. Runt oss ljuder en flerstämmig motororkester signerad Södra länken. Jag anstränger mig för att höra hennes glada stämma genom bruset och lägger in en extra växel för att hänga med i tempot.

– Jag hatar egentligen Hammarbybacken. Det är det tråkigaste ställe jag vet. Men i brist på berg i Stockholm får jag träna här, det är precis den här typen av uthållighetsträning jag behöver inför mina expeditioner.

Hon rättar till den röda ryggsäcken och kollar pulsklockan. Säger att vi kan köra fyra gånger upp och ner innan vi pausar. Efter två rundor i den stekheta solen är jag helt slut – för Emma är det här en promenad i parken. Förra året avslutade hon sitt projekt 49 peaks, där hon som första svensk besteg det högsta berget i alla Europas länder – utan erfarenhet av bergsklättring sedan tidigare. Dessutom slog hon världsrekord, då hon genomförde projektet på bara ett år. Nu är hon i full gång med sin senaste utmaning, American peaks, där målet är att bli den första personen i världen att nå toppen på det högsta berget i varje land i Syd-, Central- och Nordamerika.

– Amerika var det perfekta steget efter Europa. Där är bergen högre, svårare och logistiken krångligare, säger hon och tar en klunk ur sin vattenflaska.

– 49 peaks gjorde jag mest för min egen skull, jag ville göra något annat i livet än att bara jobba och visa att man faktiskt kan bestiga berg fast man är en ”vanlig” person. American peaks handlar mer om att ge till andra. Målet med projektet är att samla in pengar till regnskogen i Amazonas. 

Hittils har hon bestigit 10 av de 35 amerikanska bergen, senast i juli nådde hon topparna på både Bolivias och Ecuadors högsta berg, Nevado Sajama och Chimborazo.

– De är ganska lika varandra, båda är utslocknade vulkanberg och över 6 000 meter höga. Nevado Sajama klättrade jag med en tjejkompis och Chimborazo på egen hand. Jag åkte på en matförgiftning i Bolivia, så jag var rätt svag när jag kom till Ecuador. Det var iskallt och det tog all den lilla kraft jag hade att ta sig upp på toppen. Jag trodde att jag skulle förfrysa tårna faktiskt. 

Foto: Emma Svensson
Foto: Emma Svensson

Emma Svensson har inte alltid bestigit berg. Hon växte upp i vad hon själv kallar en ”håla i Dalsland” med mamma, pappa och tre småsystrar. Som äldsta syster var det hon som höll i taktpinnen när de lekte i skogen varje dag. I skolan hade hon det sämre.

– Jag var väldigt utfryst och fick inte kompisar förrän på gymnasiet. Det var ledsamt, men jag hade mina systrar i alla fall. Jag tror mobbningen har gjort att jag kämpar hårdare för att bevisa mig. Men jag bryr mig inte om att ta revansch eller så.

Det är hemma i Dalsland hon som elvaåring hittar föräldrarnas kamera undanstoppad i en garderob – ur den föds en passion som brinner än i dag. Efter gymnasiet startar hon bildbyrån Rockfoto, där hon som självlärd fotograf åkte runt och dokumenterar spelningar runt om i Sverige. Mando Diao, Sahara Hotnights och The Hives fångades av hennes kameralins. I dag driver hon produktionsbolaget Studio Emma Svensson där hon dels fotar kampanjer åt företag som H&M, Nike och Porsche, men också porträtt på kända ansikten som Zlatan, Zara Larsson och Chloë Sevigny. Släng in lite fotoutställningar, en populär blogg på tidningen Elle och ett företag som sysslar med fotoresor så blir hennes bakgrund komplett.

För tre år sedan låg hela hennes fokus på fotokarriären, när livet plötsligt gjorde en U-sväng. Sex veckor efter sitt drömbröllop blev hon dumpad.

– Vi hade världens bästa tredagarsfest med över 200 gäster. Men tyvärr gifte jag mig med någon som inte ville vara ihop med mig. Det kom som en blixt från klar himmel.

Hur tog du dig vidare?
– Jag hängde in brudklänningen i garderoben, la undan alla bilder och skrev på Facebook att det tagit slut så att jag skulle slippa alla ”grattis till giftermålet”. Det var säkert en chock för många, men sånt är livet. Det är toppar och dalar. Jag bestämde mig snabbt för att händelsen inte skulle få definiera mig som person, jag vägrar skämmas över att det blev som det blev.

För att skingra tankarna började hon hitta på nya utmanande aktiviteter.

– Jag drog till Norge och paddlade kajak. Och grät. Men när smärtan lagt sig kände jag mig gladare än på länge. Jag insåg hur mycket jag kompromissat bort mig själv i förhållandet. Att det tog slut var det bästa som kunde hända mig. Min äventyrliga sida, som jag alltid haft i mig, hade legat i dvala för att nu få blomma ut igen.

I rask takt besteg hon Mount Whitney i amerikanska Sierra Nevada, gick en alpinkurs på Nya Zeeland och tog sig upp för ett 4 000-metersberg i Marocko. Hon lärde sig vintercampa och fira sig ner för stup med rep. Ett år efter skilsmässan stod hon på toppen av Europas högsta berg, ryska Elbrus i Kaukasus.

– När jag kom hem till Sverige igen blev jag rastlös och det var då jag fick idén om 49 peaks. Jag googlade lite och efter två timmar hade jag bestämt mig. Trots att jag var så oerfaren tänkte jag: ”Hur svårt kan det va?”

I dag har hon svaret: svårt, men inte för svårt. Inte om man heter Emma Svensson i alla fall. Från att ha varit en novis inom bergsklättring kan hon i dag bocka av några av världens mest kända berg på sitt cv. Hon har sovit utomhus i Patagonien bland vrålande pumor, övernattat på en av Matterhorns bergskammar och fått fallande isblock på sig i Chamonix. Stora delar av året bor hon i sin van i Alperna för att kunna träna klättring.

– Bergsklättring behöver inte vara så jävla svårt, krångligt och komplicerat. Man behöver inte vara proffsklättrare eller planera en expedition i flera år. Jag hoppas att jag kan inspirera andra att våga prova.

På toppen av Chimborazo, Ecuadors högsta berg, en slocknad vulkan som är över 6 000 meter hög.
På toppen av Chimborazo, Ecuadors högsta berg, en slocknad vulkan som är över 6 000 meter hög.

Är äventyrandet någon sorts KBT-terapi för dig?
– Nja. Men det är lite som meditation, man tvingas vara fokuserad på här och nu och anpassa sig efter berget, hur otålig man än är. Man blir en bättre människa av att bestiga berg.

Är du aldrig rädd?
– Jag är rädd för djuren man kan möta. Björnar, vargar, fårhundar och vildhundar. I Östeuropa möter man mycket fårhundar och de kan vara otroligt aggressiva. Jag har stött på björnar i både Rumänien och Andorra, jag var ensam båda gångerna och det var rätt läskigt.

Sedan är ju själva klättringen inte helt ofarlig heller?
– Nej, och det är jag väldigt medveten om. Ett felsteg kan betyda döden. Förmodligen kommer jag att dö på ett berg någon dag.

Tänker du verkligen så?
– Ja. Det känns realistiskt när jag klättrar så pass mycket. Händer det så händer det. Men jag hoppas att det inte händer än på ett bra tag.

Tillbaka till nutid. Det var nära ögat på Grandes Jorasses. Men när hjärnskakningen lagt sig är det dags igen. I september ska hon bestiga Pico da Neblina, Brasiliens högsta berg.

– Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot expeditionen. Själva klättringen blir nog inga problem, men jag kommer att behöva vara två veckor i djungeln för att nå själva berget och det känns inte så kul. Jag är inget fan av spindlar och ormar. Men nu ligger all fokus på att bli bra till dess. En vecka ska jag vila i alla fall.

Foto: Emma Svensson

Europas bästa berg enligt Emma Svensson

Galdhøpiggen, Norge
– Nordeuropas högsta berg är relativt enkelt att bestiga och omgivningarna är väldigt vackra. Passar bra för nybörjaren.

Triglav, Slovenien
– Sloveniens högsta berg Triglav är fantastiskt. Det tar ungefär två dagar att ta sig upp och ner. Först vandring och sen via ferrata, enklare klättring, de sista 400 metrarna. Har man varit uppe på Kebnekaise är det här berget ett bra nästa steg.

Coma Pedrosa, Andorra
– Klättrar man det här berget ska man ha en del erfarenhet. Det är rätt exponerat på slutet och man måste klättra upp på en bergskam. Bra berg för den som kan lite mer, men man behöver inte vara proffs. Otroligt vackra vyer.

Zugspitze, Tyskland
– Det här berget är bäst att ta sig upp på via klätterstigen Höllental. Det är en otroligt lång via ferrata på runt 1 000 höjdmeter som var otroligt härlig att göra. Zugspitze är ett bra nästa berg efter slovenska Triglav.

Mont Blanc, Frankrike/Italien
– Mont Blanc har många olika leder till toppen men alla går över glaciärer, vilket gör att du bör ha en guide. Normalrutten innehåller en del scrambling, när man börjar ta hjälp av händerna, vilket är kul. Om man tränar bergsklättring regelbundet är Mont Blanc inga problem att bestiga.

Foto: Emma Svensson

Resa

Laila Bagge: ”Resan till Fushi – den bästa jag gjort”

Tv-profilen Laila Bagge dricker te i London, övernattar på en vinodling i Florens och firar fjärde juli på Los Angeles hetaste tak.

Corzano e Paterno, Florens

För två somrar sedan bilade jag och min man Korosh runt i Italien, och mitt bland dalar och vinrankor hittade vi denna underbara vingård. Här gör de, förutom vin, även ost och olivolja. Det var så pittoreskt och vackert att vi bestämde oss att sova över där, vilket vi verkligen inte ångrade.

Annons

Adress: San Casciano in Val di Pesa

Sketch, London

Helt klart det mysigaste stället att avnjuta afternoon tea på. När man kommer till Sketch, som är helt inrett i puderrosa, får man först champagne följt av scones, bakelser, kaviar, snittar och allt man kan tänka sig. Till och med att besöka damrummet är en upplevelse, där varje toalett är som en kokong, formad som ägg. Jag var där med min syster för någon månad sedan och kommer definitivt åka tillbaka.

Adress: 9 Conduit St, Mayfair,

Soneva Fushi, Maldiverna

När jag precis hade gått igenom min skilsmässa för fem år sedan åkte jag och min son Liam till ön Fushi. På lyxiga Soneva bodde vi i en egen villa med pool och havsutsikt, hade egen butler och låg och solade på ett nät rakt ut över det turkosblå havet med stingrockor, sköldpaddor och färgglada fiskar som simmade under oss. Det var en extremt dyr resa som man verkligen får spara ihop till, men för mig var det värt det. Det är den bästa resan jag gjort.

Salvator Villas & Spa, Parga

Strax efter midsommar ska jag och familjen åka tillbaka till det här hotellet i nordvästra Grekland. Här bor man i stora rum med egen pool och bara några meter ner till Valtos strand. Att vada över till ön Bella Vraka och bada i det kristallklara vattnet i viken är verkligen något att längta till. På kvällarna kommer vi ta oss till restaurangen Vithos i grannbyn Platarias för att njuta av den goda maten.

Hotel Mondrian, Los Angeles

Mitt i pulsen på Sunset Boulevard ligger detta sköna hotell med en takterrass där man ser ut över hela Los Angeles. Här bodde jag och min pojkvän Korosh på vår första gemensamma semester och firade bland annat fjärde juli, vilket var helt galet. Redan klockan ett på dagen satte de igång klubbmusiken på högsta volym och sen var det poolparty resten av dagen.

Adress: 8440 Sunset Blvd, West Hollywood

Perfect Guide

”Med FaceApp fick vi äntligen se ålderstecken i sociala medier”

Det var som Beatles sång When I’m 64 fast för den sociala media-generationen. Kråksparkar, vita hårtestar och skalliga hjässor på idel välbekanta ansikten. För ingen kan väl ha undgått en leende Pernilla Wahlgren rynkig som ett russin? Eller Gordon Ramsay som en mysig, vithårig doktor Snuggles? 

Annons

Det var i slutet av juli som kändisar världen över postade selfies på sitt framtida jag. De använde sig av FaceApp som visserligen funnits sedan 2017 men exploderade först då funktionen Age adderades. Med ett enkelt knapptryck och en stor dos artificiell intelligens kunde man se sitt porträtt åldras på ett hyperrealistiskt vis.

I dag har fler än 150 miljoner människor i 121 länder laddat ner appen och självklart var det bara en tidsfråga innan den stora moralpaniken rullade in. Experter världen över hävdade att man i princip gav bort hela sitt privatliv till ryska Wireless labs som äger FaceApp i samma stund som man laddade upp sin selfie. Sedan dess har det visat sig att FaceApp inte är värre än någon annan app vad gäller insamlande av data.

Kanske är det bara jag, men jag gillar verkligen FaceApp på ett sätt bortom att det är lite småkul att skratta åt kändisars artificiella rynkor. För första gången fick vi nämligen i sociala medier se tydliga ålderstecken, något som annars skriker med sin frånvaro.

Är du kvinna och över 35? Räck upp en hand om du aldrig lagt på ett utslätande filter på en selfie eller valt bort att posta en bild där celluliterna gör sig påminda. Just det. Vi har lärt oss att bekämpa våra ålderstecken med näbbar och klor både i det verkliga och digitala livet. Och just därför fylls våra flöden nästan enbart av en orealistisk ungdomlighet.

En annan positiv sak med FaceApp är att den är rättvis, eller ska vi kalla det lika skoningslös, mot kvinnor som mot män. I alla tider har det nämligen funnits en felaktig uppfattning om att kvinnor skulle åldras snabbare än män, något man i dag vet inte stämmer. Ändå riktar sig 99 procent av alla anti-aging-produkter till kvinnor på en marknad som omsätter minst 250 miljarder per år och växer stadigt.

Kanske kan vi skylla vår osunda fixering kring kvinnors åldrande på de gamla grekerna? Både Hippokrates and Aristoteles hävdade att män behöll sin ungdomlighet längre än kvinnor. Men spiken i kistan var förmodligen de brittiska viktorianerna som på 1800-talet började studera åldrande på allvar. Den första gerontologen George Edward Day menade att kvinnor klev in i ålderdomen runt 40, medan män fick sina första allvarliga ålderstecken först vid 48–50-årsåldern. I racet fram till graven skulle en kvinna vara tacksam om hon bara var fem år äldre kroppsligen än en man i samma ålder (som värst var hon nämligen tio år äldre).

Och trots att vi idag vet att ovan resonemang är helt felaktiga lever ändå narrativet vidare med sitt tydliga budskap: För oss kvinnor är utseendet en kamp mot klockan och nåde den som inte är med och fightas. Män däremot kan med sitt gråa hår och rynkor luta sig lugnt tillbaka.

Kanske ryms dilemmat kring dagens ungdomliga ideal där i Beatles gamla slagdänga? Will you still need me, will you still feed me when I’m 64? Rädslan över att vara förbrukad, oattraktiv och osynlig för omvärlden växer i en tid då vi är besatta av att bekämpa tidens spår. I dag tycks det mest provokativa en kvinna kan göra med sitt utseende att inte göra något alls. Ska vi revolutionera idealen på riktigt måste vi därför omfamna och stolt manifestera vårt åldrande.
Som FaceApp – fast på riktigt.

Foto: Alamy
Resa

8 måsten på tyska rivieran

Medelhavet i all ära. Nordsjöregionen i Schleswig-Holstein är en lika saltstänkt oas med milsvida stränder och Michelinhyllade gastrotraditioner.  

KURORT

Sankt Peter-Ording

Annons

Traditionsrika kurorten Sankt Peter-Ording må vara belägen på halvön Eiderstedt med tolv kilometer strand, men det är inte några säregna springbrunnar som sägs vara källan till välbefinnande – det är vinden. I nära nog två århundraden har människor vallfärdats hit för att lindra andningsbesvär, gagna immunsystem och mildra hudåkommor. Detta tack vare all fukt och särskilda antiinflammatoriska partiklar i saltstänket. Några vetenskapliga belägg för detta saknas, däremot står det snabbt klart att kusten och det tallklädda landskapet inåt land är som balsam för själen med sin skönhet och alla fysiska aktiviteter. Två långa pirer bjuder därjämte på behaglig stros och några av regionens främsta fiskrestauranger.

st-peter-ording.de

Foto: Alamy

HETT ÖLIV

Sylt
Tjusiga Sylt, den största av de nordfrisiska öarna, är ett slags Martha’s Vineyard på tyska. En ankarformad sandbank som kröker sig mot Nordsjön, pyntad med designbutiker, godisrandiga fyrtorn och traditionella stugor vars vassklädda tak blivit pittoreskt vindpinade. Ön är känd som lekplats för Tysklands jetset, men just det där blåsvädret skapar även ypperliga förutsättningar för bräd- och vindsurf längs de fyra milen sandstrand. Därav öns sköna potpurri av de förmögna, de konstnärliga och de naturälskande. Runt den chica huvudorten Westerland kan det bli trångt, men det är inte långt till vida dyner och blomstrande heder som bjuder på avskildhet. Bäst blir strandtillvaron i en typisk solhytt; söt, bekväm och perfekt värn mot brisen mellan havsdoppen.

sylt.de

FRISISK FUSION

Foto: Pressbild

Alt Wyk

Det låter internationellt bekant – en krog med fokus på närproducerade råvaror i säsong, tillagade i autentisk miljö. Men på Michelinprisade Alt Wyk, belägen på frodiga ön Föhr strax söder om Sylt, blir det obestridligt frisiskt. Precis som grundaren Daniela Dittrich och hennes kockmake René vill ha det. Lokalen stoltserar med flärdfri charm: blått kakel, marin dekor och rutiga dukar. Menyn utmärks i sin tur av regionens bästa, men i oväntade föreningar. Som nötkött och vit sparris med asiatiska smaker, kräftor i citrongräsconsommé, lammspjäll och fänkål i mäktig curry. Rustika ögonbrynshöjare som paras med viner från Sachsen och Baden. Lämna plats åt dessertostarna, sensationellt ystade på råmjölk.

alt-wyk.de

TIDVATTENSAFARI

Vadehavet

Världsarvslistade Vadehavet är jordens största sammanhängande strandområde med tidvatten. Med andra ord: mil efter mil präglas av ett sällsamt kuggspel mellan det torra och det våta. Precis som runt Everglades möts land och hav, flyter ihop, dräneras och så börjar det om. Hela horisonten blir diffus när kusten vrider och vänder, höjer och sänker på sig, i oändlighet. Det skapar förutsättningar för några av de mest fängslande vandringarna i Europa, nämligen att vid ebb traska på saltängar, sandbanker och havsbotten mellan ”de flytande drömmarna”; de världsunika små hallingarna. Med tanke på vattnets framfart är det bäst att vandra med kunnig guide. Med lite tur pekar hen ut Vadehavets rika flora och fauna med knubb- och gråsäl, tumlare och havsörn i sin krona.

waddensea-worldheritage.org

SPA-LYCKA

Foto: Pressbild

Lundenbergsand

Kusten ligger ljusblå och stilla i den solvarma eftermiddagen. En ljum bris blåser över backarna och prasslar i gräset, fåren i hagen bräker. Alla sinnen lugnas, börjar flyta ut – och vaknar. En mer idylliskt avlägsen fond för ett luxuöst spahotell får man leta efter. Lundenbergsand är en ynnest att vistas på för alla som drömmer om att börja morgonen med energigivande massage, följt av långvariga bastubad och hälsosamma men delikata måltider à la grillad torsk med sötsur pumpapuré. Samtliga omvårdnadsritualer går i utmärkande nordtysk anda med alger, lera, salter och mineraler utvunna från miljön rakt utanför Lundenbergsands portar. Apropå portar; spats halmklädda originalgård uppfördes 1895 men renoverades för fem år sedan för att sätta en mer modern twist på den hävdvunna vården.

hotel-lundenbergsand.de

BRYGGERIPOESI

Husum Brauhaus

”Till glaset bör man gå med glädje, men aldrig till flaskan med sorg!” Theodor Storm, en av de största berättarna inom poetisk realism på 1800-talet, undvek visserligen sådana gängse tankekorn i sina stämningsdikter om havet och kärleken. Men i hans hemstad Husum har hotellet som är döpt efter honom sitt eget lilla mikrobryggeri. Och ja, det är så bra som vi förväntar oss att det ska vara hos öltillverkare i dessa humletraditionstyngda regioner. Med stämning lika god som den söta smaken på en gyllene veteöl, uppfriskande och med spår av kryddnejlika. Ölnördar bör prova på en något starkare Bernstein full av läckert bitter hallertauhumle, medan riktiga eldsjälar kombinerar en visit med att besöka bryggeriet i källaren.

husum-brauhaus.de

KULTURTÄTT

Foto: Pressbild

Genießer Hotel Altes Gymnasium

Väl i Husum: välkommen till skolningens före detta högsäte – en pampig tegelklädd egendom fylld av träbjälkar och tunga möbler bland mörka kulörer och härligt kitschiga blommönster. I dag arkaisk femstjärnig hotellfiness mitt i hjärtat av den charmiga hamnidyllen. På den tiden det var lärosäte föreläste bland annat Nobelpristagaren Rudolf Eucken här, och i rummen där filosofen sökte ”inbegrepp af det andliga lifvet” kan vi nu slumra utan risk för rapp på fingrarna. Eller för all del sätta oss till bords för att prova gastropåhitten i hotellrestaurangen döpt efter den forne magistern. Komfortabelt och historiskt upplysande! Något som för övrigt gäller hela Husum, som började växa 1362 och har så mycket kulturellt att bjuda på att den lilla staden inrättat en speciell kulturstig med ett trettiotal stopp.

geniesserhotel-altes-gymnasium.de

KONSTNÄRSBY

Foto: Alamy

Friedrichstadt

Vattnet rinner som ett åderverk genom Friedrichstadt, på balansgång mellan floderna Eider och Treene. Anlagd av holländare, invaderad av danskar och slutligen övertagen av schleswig-holsteinarna genom så intensiv eld att det mesta lades i aska. Mycket vatten har runnit genom byns kanaler sedan dess, men det förflutna är en krönika som går att läsa i Friedrichstadts förtjusande arkitektur. Den största lockelsen är dock faktumet att blott tvåtusen invånare lyckats producera en sådan uppsjö gallerier och hantverksstudior. I den näpna bykärnan ligger de på rad; keramikmakare Jan Stümpel bredvid glaskonstnären Pawel Borowski bredvid guldsmed Martina Wickord bredvid akvarellmålare Margarethe Kahle. Med flera, med mera. Ett promenadvänligt sagoland för såväl konstintresserade som interiörsentusiaster.

friedrichstadt.de

Foto: Pressbilder, Alamy.

Foto: Alamy, pressbild.
Resa

Björn af Kleen guidar till USA:s charmiga småstäder

DN-journalisten Björn af Kleen, aktuell med boken Amerikaner, tipsar om USA:s sömnigaste småstadshålor och mest idylliska kuststäder.

Berkeley, Kalifornien

Student- och hippiestaden som breder ut sig över kullarna nordost om San Francisco rymmer det bästa av Kalifornien på liten yta. Här intervjuade jag den legendariska visselblåsaren Daniel Ellsberg som på 1970-talet avslöjade sanningen om Vietnamkriget genom att läcka tusentals hemligstämplade dokument från försvarsdepartementet till New York Times; historien berättas i Hollywoodfilmen The Post. Ellsberg, idag 88 år gammal, kör en röd sportbil och för sig som något av Berkeleys okrönte konung.

Annons

Traverse City, Michigan

Foto: Alamy

Staden förvandlas under sommarhalvåret till strandparadis med kritvit sand och blått vatten vid Michigan Lake. Missa inte körsbärsfestivalen. Jag var utbytesstudent i Traverse City när jag var 16 år gammal och staden kommer alltid att vara sinnebilden av småstads-USA för mig: familjeliv i stora bilar och båtar, picknick på sanddynerna, skidåkning under vintern. En flack natur som påminner lite om Gotland.

Fairhope, Alabama

En välmående håla med sydstatscharm och milt klimat året om. Här följde jag en familj som röstade på Trump och som försvarar nästan allt han gör, men som ändå skiljer sig från den svenska klichébilden av presidentens beundrare. Familjen Warner i Fairhope har tänderna intakta, driver en liten fastighetsrörelse och joggar i gryningen. De är starkt konservativa, misstror välfärdsstaten, går till kyrkan om söndagarna – men lever ändå ett rätt bekvämt liv. Dottern gav mig dessutom storstryk i tennis på en lokal countryclub.

Charlottesville, Virginia

Foto: Alamy

Namnet kommer för överskådlig framtid att förknippas med högerextrema kravaller, men är i själva verket en lugn och vacker universitetsstad medvälbevarad historia. Jag körde dit på några timmar från Washington DC på veckodagen av kravallerna och vandrade runt i den lilla innerstaden, bland bokhandlare, yogaställen och ekologiska kaféer. Det mest provocerade för extremister är det som fungerar och Charlottesville ger intryck av att vara ett amerikanskt idealsamhälle.

Naples, Florida

Tropiskt pensionärsparadis med delstatens bästa grillade fisk. Vill man till Florida men har tröttnat på det kaotiska nattlivet i Miami kan man göra en avstickare till Naples, där allt tycks ske i slowmotion. Jättelika stränder med delfiner som hoppar ur vattnet och ett fågelliv så exotiskt att det kunde vara skapat av Walt Disney själv.

Foto: Alamy, pressbilder.

Foto: Alamy/TT
Design

Så får du en artrik trädgård

Att skapa rätt förutsättningar för den biologiska mångfalden i sin trädgård behöver inte vara så svårt. Med små förändringar kan man göra stor skillnad för djuren som lever där.

Om några veckor byter trädgården skepnad än en gång. Måhända har du under sommarens semesterdagar äntligen rensat i trädgården, satt nya blommor på balkongen eller åtminstone spenderat mer tid ute i naturen än vanligt. Om du lyckats spela dina kort rätt har du kanske lockat en kvittrande grönfink, en vacker blåvingefjäril eller pollenmästaren humlan till ditt gröna rum.

Annons

I boken Naturligtvis!, författad av Justine Lagache för Naturskyddsföreningen, bjuds det på handfasta tips på hur du kan öka den biologiska mångfalden i din trädgård. Justine Lagache förklarar:

– Boken handlar om hur man kan locka olika djurarter till sin trädgård och hur man får dem att stanna. Den biologiska mångfalden har kraftigt minskat på grund av brist på både mat och boplatser för djuren. Genom en variationsrik trädgård full av blommor, frukter, bär och gammal ved kan man hjälpa mångfalden på traven. Jag brukar tänka att man ska försöka bygga upp små hotellresorts åt djuren, där de får både mat, dryck, bo och skydd.

Hur får man fåglar att trivas i trädgården?

– Fågelbad är perfekt för dem att bada och dricka ur, till och med ekorrar brukar använda badet. En annan enkel åtgärd är att sätta upp holkar och lägga ut fågelmat. Man kan också så och plantera växter som fåglarna kan äta av, som solrosor till exempel. Blomman ger först mat till både bin och humlor och sedan frö till fåglarna. Det är även bra att ha lite buskage som kan ge småfåglar skydd vid dåligt väder och rovdjursbesök.

Foto: TT

Och humlor och bin?

– Satsa på ett eller flera bihotell. Många vilda bin har svårt att hitta håligheter att lägga sina ägg i, det finns för få gamla träd. Även grunda bad, så kallade bivattnare, är bra. Fyll ett fat med grovt grus eller glaskulor, som gör att insekterna inte drunknar, och häll på vatten. Bin och humlor är annars enkla att gynna, se bara till att ha många olika sorters växter som blommar från vår till höst, som ger insekterna både pollen och nektar.

Hur stor roll spelar jorden?

– Att ha en frisk jord är viktigt. Genom en kompost får man en välmående jord, se bara till att den är fuktig hela tiden. Upptäcker man daggmaskar i den vet man att den mår bra. Med en kompost slipper du köpa jord. Du får dessutom jord som passar just din trädgård, då den ingår i kretsloppet.

Ett vanligt misstag många gör?

– Att man överstädar sin trädgård. En välklippt gräsmatta utesluter en hel del liv, under vintern behöver djuren ha någonstans att sova och en gammal rishög kan till exempel vara hem åt både fåglar och insekter. I gamla stubbar och trädstammar lever småkryp som fåglarna gärna äter av. Många som vinterstädar sina trädgårdar rensar ofta bort allt detta, men vill man att djuren ska stanna ska man låta det ligga kvar.

Många tycker trädgård är krångligt och tar tid, vad har du för tips till dem?

– Försök se trädgården mer som en naturupplevelse, med fågelkvitter och humlesurr. Släpp bilden av den perfekta, kontrollerade trädgården. Den behöver absolut inte se ut som en ödetomt, men låt den mer vara sig själv.

Justine Lagache.
Justine Lagache. Foto: Dev Malhotra

Foto: Alamy och TT.

Foto: Stina Stjernkvist/Alamy
Resa

Ebba Witt-Brattström: ”Får mina bästa idéer i vattnet”

Författaren och professorn Ebba Witt-Brattström tjuvlyssnar på samtal i bastun, läser avhandlingar i historisk miljö och går på juniorakademins konsert i Helsingfors.

Georgsgatans simhall

Simhallen är byggd 1928 i klassicistisk stil och min morgons oas. Det är ett stilrent nakenbad där jag samlar tankar före jobbet. Inte sällan får jag mina bästa idéer i vattnet. Varannan dag är damernas, varannan herrarnas. Baddräkt, tillåtet sedan 2001, bärs främst av de yngsta damerna. I bastun öses vatten på heta stenar, och laven delas systerligt av svensk- och finskspråkiga. Jag tjuvlyssnar och uppdaterar mig på biobesök, utställningar, barnbarn och annat intressant. Om det är finska blir det lite språklektion för mig, det håller hjärnan på topp redan i arla morgonstunden.

Annons

Georgsgatan 21 b

Ateneum

Foto: Alamy

Ateneum öppnade 1887, och är som Nationalmuseum, fast mindre och trevligare. För mig är tavelgallerier magiska. Där hälsar jag på gamla vänner som hängt kvar sen jag var liten och min pappa tog mig på bildningsresor i Europa. I Helsingfors hejar jag på den klassiska finska konsten av Helene Schjerfbeck, Eero Järnefelt, Albert Edelfelt och Akseli Gallen-Kallela eller Hugo Simberg. Brukar alltid fika i det trevliga caféet.

Brunnsgatan 2

Kapellet

Det här stället har funnits sen 1867 och är mitt after work-ställe. Här tar jag ett glas vin, med en vän eller med kolleger. Om ensam passar den vackra lokalen för att i lugn takt läsa något avhandlingskapitel av mina briljanta doktorander. Kapellet är ett ställe med anor, här har Finlands kulturmän och kulturkvinnor drabbat samman under synnerligen angenäma former. Det är byggt i ett slags schweizerstil, som en stor sommarveranda med jättestora fönster genom vilka man ser ut mot salutorget och havet.

Södra esplanaden 1

Musikhuset

Musikhuset invigdes 2011 och är ett musikens allhus och har, som likt all berömd finländsk arkitektur, anpassats efter omgivningen. Här ihop med den vackra Töölöviken och det pampiga riksdagshuset mitt emot. Salongen är spännande kraterlik, rymmer 1650 personer, och har en fenomenal akustik. I Musikhuset huserar också musikbiblioteket och delar av Sibelius-akademin som är ett av Europas bästa konservatorier. Min senaste konsert var med dess juniorakademi. Musikbegåvningar i skolåldern spelade fiol, cello, piano, bastuba och flöjt. Inte ett öga var torrt. Räksmörgås i pausen rekommenderas!

Mannerheimintie 13 A

Sveaborg

Foto: Alamy

Sveaborg, Suomenlinna på finska, är lite som Skansen minus djur och stugor. Eller nä, snarare en kulturmärkt historisk plats, ett häftigt fort byggt på sex små öar som började uppföras 1748 för att skydda mot ryska angrepp. Atmosfären är mättad av vår gemensamma historia: Finland var ju Sveriges östra rikshalva från 1100-talet och fram till 1809. Extra kul för barn på sommaren då skådespelare iscensätter Sveaborgs dramatiska historia.

00190 Helsingfors

Foto: Stina Stjernkvist, Alamy.

Mat & dryck

Ekstedt: ”Vegantrend kommer vända”

Stjärnkocken Niklas Ekstedt om schablonbilden av sig själv, myten om den galna kocken och sin nya gastronomifestival.

Även Niklas Ekstedt kan bli lite trött på Niklas Ekstedt. Med 20 år i restaurangbranschen – stjärnkrogar, tv-serier, kokböcker – längtar han bort från den egna personen.
– Man spelar en roll som man kanske inte känner sig så bekväm med, säger han. Den enkla vägen är att kapitalisera på sig själv; sitt ansikte, sin röst, sitt utseende. Jag vill komma bort från fokuset på mig själv. Projekten jag drar igång nu försöker jag göra med vänner, så att jag inte blir en schabloniserad tv-kock.

Annons

Som en del i denna nya filosofi startar Niklas Ekstedt Foodstock – en gastronomifestival på Fjäderholmarna där några av världens främsta kockar – däribland turkiska Mehmet Gurs och argentinska Florencia Abella – möts över nordisk mat och hantverk.
– Det blir allt från samiska yxor till internationella superkockar från England, säger Niklas Ekstedt. På samma sätt som att Woodstock stod för en ny form av musikfestival vill vi skapa något helt nytt för gastronomivärlden, något som ger ringar på vattnet.

Idag driver Niklas Ekstedt vincaféet Tyge & Sessil, sydeuropeiska köket Hillenberg och vedeldade finrestaurangen Ekstedt. Han ser nästa mattrend framför sig:
– Hela allergigrejen kommer få en motreaktion. Vegantrenden med låga intoleransnivåer vänder, vetet och gluten återvänder. Man har haft en lång trend med ”low carb, high fat”, nu blir det mer ”high carb, low fat”. Tallriken blir mer grön med kött som smaksättare.

Vad kan det vara?
– Exempelvis baconstekta aprikoser med spenatsallad. Trenden med köttsubstitut är en bubbla.
Myten om den galna kocken har kommit att prägla en hel yrkeskår. Niklas Ekstedt, 40, menar att den är delvis sann.
– Det är klart jag upplever många starka karaktärer. Men människor är ju konstiga, det är alla individer, jag vet inte om det är skillnad i restaurangvärlden eller journalistvärlden. Jag vet inte vem som är normal och inte galen.
En av restaurangvärldens starkaste karaktärer – kocken och författaren Anthony Bourdain – avled förra sommaren. Niklas Ekstedt minns en inspirerande kollega.
– Jag träffade honom ganska många gånger, i New York och Köpenhamn. Han är en saknad person och det var en tuff bortgång för många av mina vänner. Flera av dem har fortfarande inte smält det.

Lärde han dig något?
– Han lärde mig att ju närmare man kommer kocken desto bättre smakar maten. Därför smakar mammas mat så gott, därför är den bästa tacon du någonsin den där från ett tacostånd i Mexiko City, och därför är espresson alltid godast, eftersom kommer direkt från baristans hand.

Foodstock hålls på Fjäderholmarna 31 augusti till 1 september.

Foto: Eero Hannukainen/TT, Alamy
Resa

Anders Ygemans bästa tips till San Sebastián

Politikern Anders Ygeman reser gärna till spanska San Sebastián där han äter 63-gradersägg, går längs med strandpromenaden och åker bergbana upp på Monte Igueldo.

Atari Gastroteka

Det här är en baskisk pinchoskrog som ligger vid trappan till basilikan Santa Maria del Coro. På kvällen lyser man upp basilikan vilket gör att det blir en riktigt mysig stämning på torget. Det sitter alltid folk i trappan och njuter av miljön. Hit går jag för att känna av folklivet och ta en fördrink ihop med lite pinchos. Jag är ett riktigt pinchos-fan.

Annons

Calle Mayor 18

Plaza de la Constitución

Foto: Alamy

Det här är ett rektangulärt stort torg, uppfört 1817, mitt i hjärtat av San Sebastiáns gamla stad. Står man mitt på torget och tittar upp mot de ljust gula husväggarna ser man att det ovanför balkongerna står olika nummer, denna plats var nämligen en tjurfäktningsarena förr i tiden. Balkongerna hyrdes ut som åskådarplatser, där man kunde stå och beskåda tjurfäktningen nere på torget. Numera är det ju bara ett vanligt torg, men numren har man behållit vilket gör att man känner historiens lätta vingslag. Själva restaurangerna på torget tycker jag man ska undvika, de är rätt turistiga.

La Concha

Foto: Alamy

Det finns flera stränder i staden och den största (och mest populära) av dem är La Concha. Namnet betyder ”snäcka” på spanska och syftar på strandremsans form, den anses också vara en av världens vackraste stränder. Det här är en riktigt bred sandstrand som passar för både barnfamiljer och för dem som vill surfa. Vill du vara lite mer aktiv på semestern så finns det flera gym längs med stranden du kan träna på. Den populära strandpromenaden som löper längs med sidan av stranden är mycket trevlig att strosa på, gå gärna ut på piren för att se vågorna brytas.

Monte Igueldo

Foto: Alamy

Bredvid den mindre stranden, Ondarreta, ligger berget Monte Igueldo. Vid foten av berget kan man hoppa på en bergbana som tar besökare ända upp till toppen. Vägen dit är vacker, men utsikten högst upp är fantastisk. Man ser ut över hela staden och den kända strandpromenaden. Här uppe ligger också San Sebastiáns svar på New Yorks Coney Island, ett litet nöjesfält som byggdes 1913 och som fortfarande ser ut i princip som den gjorde då. Man får inte vara nervös om man ska åka attraktionerna, de ser rätt gamla ut.

Agorregi Jatetxea

Foto: Alamy

Den här restaurangen ligger lite off men är väldigt prisvärd. Här får man en avsmakningsmeny på fem, sex rätter med vin för bara 35 euro. Restaurangen har ingen Michelin-stjärna, men närapå. Inredningen är ren och modernistisk och det finns ett bra utsnitt av spännande matlagning på hög nivå. Jag och min fru åt bland annat 63-graders-ägg med smulor som stekts i chorizo-flott, det var riktigt hög klass på allt vi fick in.

Portuetxa kalea 14

Foto: Eero Hannukainen/TT, Alamy.

Foto: Shutterstock
Perfect Guide

Gabriella Kvarnlöf: ”Jag pausar i en ormgrop på Östermalm”

Jag sladdar in sist av alla till yogapasset. En gång i veckan under våren har jag varvat mina vanliga yogapass med någon slags avslappningsyoga, där vi i princip sover ihop i 115 goda minuter. Flera av mina grannar på golvet döljer ögonen bakom en sovmask och jag vet att det mest pulshöjande som kommer ske de närmsta två timmarna är att vi byter sovställning var tjugonde minut. Första gången jag provade klassen blev jag både uttråkad och förvånad – här ligger alltså ett tjugotal personer som betalat dyrt för ett medlemskap hos en yogastudio på Östermalm, i utbyte mot … att sova i grupp? Det tog dock inte lång tid innan jag var helt såld på konceptet, och nu ligger jag här på yogamattan igen för att göra ingenting. Det är som att få en spruta i armen som injicerar lugn och ro.

Annons

I ett samhälle där vi är ständigt uppkopplade och där ”många bollar i luften” ses som en statusmarkör är aktiva pauser svårt utrotningshotade. Jag intervjuade nyligen journalisten Patrik Hadenius, som skrivit en bok om just pauser. Han pratade om hur pauser i livet, speciellt i vardagen, ibland kan misstas för slöhet och overksamhet – när det egentligen är tvärtom. Pauser är livsnödvändiga och sorgligt nog bortprioriterade av många trots att de gör oss mer produktiva, kreativa och framgångsrika. Hadenius tog upp halvleken i fotboll som exempel, där spelarna tar en paus samtidigt som de fortfarande är med i matchen. Det som händer i halvlek, under själva pausen, kan skapa förutsättningar för att göra mål senare. Kontentan är att under en återhämtning, som en paus faktiskt är, kan tankar och känslor bli klarare, tydligare och djupare. Och hjälpa en framåt.

De senaste åren har fenomen som japanska skogsbad, där man låter sina sinnen uppslukas av naturen, och tyst aw, en after work där prat, mingel, klockor och mobiler är strängt förbjudna, kommit till Sverige. Det är inte svårt att se dessa trender som motreaktioner till den stressade nutidsmänniskans vardag där aktivitet, snarare än vila, står högt i kurs.

En paus behöver inte vara att meditera, ge sig ut i naturen eller lösa sudoku. Det kan också vara att låsa in sig på toaletten för att skrolla Instagram under släktkalaset, kolla åtta avsnitt av Djursjukhuset på raken eller skita i allt man ”borde” göra på semestern – alla har sina egna sätt att pausa. I sommar fortsätter jag pausa på yogamattan – i en ormgrop av snarkande Östermalmsbor.

Foto: Shutterstock

Skönhet

”Hyn mår bäst av så få produkter som möjligt”

Skönhetsbranschen är en djungel av onödiga produkter och seglivade myter. SPG träffade huddoktorn Johanna Gillbro och fick hennes experttips.

Visste du att rött kött och chips kan öka uppkomsten av rynkor? Och det är en myt att idogt vattendrickande ska vara bra för hyn? Nej, inte jag heller. Men Johanna Gillbro vet, med en doktorsexamen inom experimentell och klinisk dermatologi, har hon under sina femton år som forskare inom hudvårdsindustrin och akademin stenkoll på allt som rör vårt största organ. I boken Hudbibeln ställer hon sig kritisk till delar av skönhetsindustrin och tycker konsumenter borde reflektera mer över hur de behandlar sin hy:

Annons

–  Gemene man har inte koll på vad hudvårdsprodukter egentligen innehåller. Det finns en uppsjö av olika crèmer på marknaden som det inte finns några studier överhuvudtaget kring.

Ett vanligt misstag många gör är att överbehandla huden. Dels med trendiga syror som AHA och BHA, men också genom att använda för många produkter.

– Skönhetsindustrin tjänar pengar på varje produkt vi köper, därför uppfinner man nya hela tiden. Ett exempel på det är serum, det finns inget regelverk som säger vad ett serum ska innehålla, man kan lika gärna bara använda ansiktscrème. Många glömmer att ju fler produkter man använder, desto mer tillsatser går in i hyn. För hudens bästa ska man använda så få produkter som möjligt.

Men vilka ingredienser kan man lita på då?
– De som har kliniskt stöd, till exempel vitaminerna niacinamide och retinol. På 1700-talet fick spanska bönder brist på just niacinamide, vitamin B-3, och de fick extremt torr hy och ökade pigmentförändringar. Sen gillar jag antioxidanter, mineraler och glycerin, som alla är ingredienser som finns naturligt i huden.

Går det verkligen att stoppa hyn från att åldras?
– Ja. Ungefär 75 % av åldrandet beror på yttre faktorer som vi kan påverka, som föroreningar, stress, UV-strålning och kost. När det kommer till kost är vår västerländska diet – med kött, mejeriprodukter, transfetter och socker – dålig för hyn. Socker gör att proteinet kollagen, som håller huden spänstig, blir stelt. Bättre är det med medelhavsdietens frukter, baljväxter och grönsaker. En frisk tarm ger frisk hud.

Du menar att råbiff och chips ger rynkor?
– Det finns indikationer på att livsmedel såsom rött kött och snacks kan påverka rynkbildning . Bland annat i en studie från Holland där man studerade 2 753 personer och analyserade deras rynkor. De som åt mer rött kött och snacks hade fler rynkor än de som inte åt detta. Men man så även att de som åt mycket frukt hade mindre antal rynkor. Det är dock viktigt att poängtera att detta är resultaten av en enda studie, så man kan inte helt fastställa sambandet.

Många är misstänksamma mot kemikalierna i solcrème, vad säger du om det?
– Bor man i Sverige behöver man bara använda UV-skydd mellan mars och september. Resterande tid är helt onödigt om man inte åker utomlands eller till fjällen. Vi behöver D-vitaminet från solen och ingredienserna i UV-filter är varken bra för miljön eller hyn.

Du skriver att människor utanför storstäder har bättre hy?
– Människor som bor på landsbygden utsätts inte för lika mycket föroreningar. De har mindre torr hy, färre rynkor och pigmentfläckar än storstadsbor. Dock har man i dessa studier endast jämfört extremt förorenade städer med landsbygd. 

Och att personer som ligger i skilsmässa har sämre hy?
– Ja, det är kopplat till stress. I en studie man gjort på folk som legat i skilsmässa visade det sig att de hade ökad vattenavdunstning i översta hudlagret och sämre reparation av hyn.

Mantrat om att vattendrickande ska vara så bra för hyn, stämmer det?
– Nej, det är en myt. Det finns många studier gjorda på det. Om man är kraftigt uttorkad kan man se skillnad på huden, men inte hos normala personer som slarvat med att dricka.

Hur ser framtidens hudvård ut?
– Jag tror det kommer ske ett skifte liknande livsmedelsbranschen, att efterfrågan på  färskproducerad hudvård ökar. Precis som med juice vill man hellre dricka en färskpressad än en rumstempererad från snabbmatshyllan.

Hälsa

Hitta ditt digitala välbefinnande

I genomsnitt använder vi våra mobiler mellan tre och fyra timmar per dag, en siffra som hela tiden stiger – i allra högsta grad bland barn och unga. Under de senaste åren, i takt med människors allt mer teknikorienterade vardag, har ifrågasättande röster höjts kring hur våra mobiltelefoner stjäl värdefull tid från annat i livet. Samvaro med vänner och motion får ofta ge vika för skrollande på Instagram och Facebook. Detta samtidigt som flera studier visat att ju mer tid vi tillbringar framför mobilskärmen desto större risk löper vi att utveckla nedstämdhet och depression.

Annons

Den svenska psykiatrikern Anders Hansen har i flera artiklar, böcker och intervjuer påtalat hur hjärnans belöningssystem aktiveras varje gång vi plockar upp våra mobiler. Ofta är apparna i mobilen snillrikt utformade för att vi ska tillbringa så lång tid som möjligt med dem och hela tiden återvända.

Termen ”digitalt välbefinnande” har varit trendigt inom tech-världen ett bra tag nu och internetföretaget Google har under det senaste året satsat hårt på att förstå användarnas behov av att bryta sig loss från sina mobiler. Kanadensiska Rose La Prairie, som leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande berättar:

– Många blir stressade över alla notifikationer, ljud och ljus som kommer från mobilen. I de studier vi gjort har det också framkommit att många är missnöjda över hur mycket tid de tillbringar med sin mobil och att den stör dem under dagen.

Är det inte lite motsägelsefullt att ni som teknikföretag utvecklar verktyg för att vi ska använda våra mobiler mindre?
– Vi vill att tekniken ska förbättra människors liv, inte distrahera dem. Vi har gjort studier som visat att folk vill ha hjälp att utveckla sundare teknikvanor och det behovet vill vi möta.

Rose La Prairies 6 bästa tips till att öka sitt digitala välbefinnande:

Kartlägg din användning
Förstå dina teknikvanor och reflektera över dem. Hur tillbringar du tid med mobilen? Och vad gör du för något?

Gör en sak i taget
Skrota tanken om multitasking. Håll inte på med mobilen samtidigt som du gör andra saker, som kolla på film till exempel. Sätt mobilen på ljudlös och försök glömma bort den.

Skippa mobilen på matbordet
Var närvarande i nuet. Låt inte mobilen komma emellan dig och dina relationer. Samma regler gäller på allt från jobbmöten till familjemiddagar, lägg ifrån dig mobilen och stäng av ljud och vibration.

Städa mobilen
Rensa mobilen då och då. Ha få appar på första skärmen, och ha de viktigaste apparna närmast till hands.

Begränsa apptiden
Begränsa tiden du kan använda vissa appar. Ofta har man bara 2-4 appar man återvänder hela tiden för att få en dopaminkick. Det är lätt att tappa kontrollen över tiden, då är det perfekt att ställa in så du bara får använda dem en viss tid per dag. Eller mellan vissa klockslag.

Ställ in skärmen på gråskala
När kvällen kommer – ställ in skärmen på gråskala och stäng av både ljud, ljus och skärm.  

Foto: Shutterstock

Rose La Prairie leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande.
Rose La Prairie leder Googles projekt kring digitalt välbefinnande. Foto: Google
Foto: Magnus Liam Karlsson
Design

”Stolen är möbelkonstnärernas mästarprov”

Designskribenten Dan Gordan om möbelförälskelser, överskattade sittmöbler och varför man kan se på stolar som gamla vänner.

Journalisten Dan Gordan har alltid varit intresserad av design och möbelhistoria. Så intresserad att han för snart tjugo år sedan skrev en bok om den möbel han gillar allra mest ­– stolen. Nu i augusti släpps en ny upplaga av Svenska stolar och deras formgivare 1899 till idag, uppdaterad med det senaste inom svensk möbeldesign.

Annons

– Det finns ingen annan möbel som kan mäta sig med stolen, den är så personlig. Uttryck, material och konstruktion berättar en historia om både formgivaren och tiden den blev till i. Man kan säga att stolen är möbelkonstnärernas mästarprov – det är en väldig konstruktionsuppgift att få ihop fyra ben med en rygg. Inte minst om man jobbar i trä, berättar Dan Gordan.

Hur känner man igen en bra stol?

– Den ska förstås fylla sin funktion och vara skön att sitta i. Men helst också ha en personlighet, något man blir förtjust i. Något som gör att man fortsätter att gilla den. Man kan se på stolar som gamla vänner ­– man kan tröttna på dem en period för att sedan hitta tillbaka till varandra. För tjugo år sedan köpte jag en Lamino-stol från Swedese som jag efter flera års dagligt umgänge tappade intresse för, men nu sitter jag i den igen. Som om vi lärt känna varandra på nytt.

Favoritepok när det kommer till stoldesign?

– Det är svårt att inte säga 50-talet, en period då man skapade möbler med otroligt stor omsorg. Förutom Lamino-stolen har jag även Carl-Axel Ackings stol Trienna hemma i vardagsrummet, båda skapade på 50-talet. Danska designern Børge Mogensen Øresundsserie är också ett bra exempel på fin möbelkonst från det årtiondet.

Madonna av David Ericsson för Gärsnäs.
Madonna av David Ericsson för Gärsnäs. Foto: Lennart Durehed

En ny stol du tror blir en framtida klassiker?

– Madonna av David Ericsson för Gärsnäs, klädd i den fina materialkombinationen läder och trä. Och Pierre Sindres fåtölj Dandy, även den producerad av samma företag. Båda är moderna i sina uttryck men fångar samtidigt något som hör ihop med 1900-talet och som väcker känslor. Dandys rottingskepnad är enkel att tilltalas av. Det som förenar flera av de nya stolar jag adderat till boken är att de är trämöbler som blickar bakåt i tiden. Som Atelier Chair, ritad av Taf och producerad av Artek för Nationalmuseum. Den skickar en hälsning till Sven Markelius orkesterstol för Helsingborgs konsterhus som ritades i början av 30-talet. Dan Ihreborns nya Link avslutar boken och är en lyckad flört med 50-talet.

Finns det överskattade stolar?

– Ja, vissa stolar blir så populära att man kan bli lite trött på dem. Hans J. Wegners Y-stol är en riktig klassiker men också svårt överexponerad. Själv tycker jag också att den inte är så skön att sitta i med sin båge upp som skär in i ryggen.

Given fråga – vilken är din favoritstol?

– Jag är otrogen och byter hela tiden, men bland mina nya tillägg i boken gillar jag Mr. Jones av Alexander Lervik. Den har en helt otrolig kvalité och är väldigt bekväm. En drömfåtölj, helt enkelt.

Har du gjort ett oväntat stolfynd någon gång?

– För många år sedan ropade jag på en auktion in några små skolstolar från 40- och 50-talet. Jag blev så kär i dem och tänkte direkt att de skulle passa perfekt för kommande barnbarn. De var billiga, men för mig var det ett fynd och ren glädje. Och nu kommer de snart till användning.

Atelier Chair, ritad av Taf och producerad av Artek för Nationalmuseum.
Atelier Chair, ritad av Taf och producerad av Artek för Nationalmuseum. Foto: Nationalmuseum/Pressbild

Foto: Magnus Liam Karlsson, pressbilder.

Foto: Eero Hannukainen, Alamy
Resa

Peter Jihdes guide till grekiska ön Skopelos

Programledaren Peter Jidhe andas in doften från oliv- och pinjeträd, hyr moped och snorklar vid stranden Limnonári på grekiska ön Skopelos.

Hamnen Agnondas

Foto: Alamy

Från Skopelos hamn Agnondas kan man följa med fiskebåtar ut för att fiska squid, små bläckfiskar, på kvällarna när det är mörkt. Det fungerar ungefär som att pimpla i Sverige. Man kastar ner draget som glittrar och drar det upp och ner tills man vips har en bläckfisk på kroken. I regel får man alltid napp, ungefär som på Riche i Stockholm... Ofta tillreder båtens kapten bläckfisken direkt, jag äter den helst med lite ost på. Jag höll i dessa utflykter under min tid som reseledare på Skopelos och jag tycker den här båtfärden är roligare än den klassiska när man åker ut med en båt med glasgolv.

Annons

Skopelos stad

Ön Skopelos största stad bär samma namn som själva ön. Det tar lite tid att ta sig hit då det inte finns någon flygplats, men det gör att det blir mer kvalitet på staden. Färre turister orkar åka hit helt enkelt. Dock fick staden sig ett uppsving då filmen Mamma Mia spelades in här för några år sedan. När jag går omkring här aktiveras alla mina sinnen. Både doft, känsel och syn. Pinje- och olivträdens doft sveper in med vinden och de klassiska blåvita husen gör sig vackert mot det blåa vattnet. Den genuint grekiska känslan sitter i var du än går.

Hyr moped

Foto: Alamy

Hyr en moped under din semester för att kittla äventyrslusten. Det tar en stund att åka runt hela ön, men det är det värt. Du kommer närmare naturen än om du kör bil. Stränderna ligger likt pärlband runt hela ön så ta dig tid att stanna och bada på din färd. Skopelos är en långsam och lugn ö. Vägarna inbjuder inte till att köra så fort, vilket nog grekerna inte håller med mig om, men det passar mig. Man får ner tempot och njuter av allt det vackra. Speciellt vackert tycker jag det är att åka mellan Skopelos stad till staden Glossa på andra sidan ön.

Limnonári Beach

Foto: Alamy

När jag jobbade som reseledare på Skopelos åkte jag ofta iväg ensam till stränder med matsäck och en bok. Tyvärr tillhör de flesta av de här stränderna i dag hotell. Det är en liten sorg, men jag minns det med glädje när det var som finast. Min familjs favoritstrand heter Limnonári, där det klara vattnet gör det lätt att snorkla och se fiskar. Längs med stranden, som är otroligt vacker, kan man hyra solstolar eller ligga på egen handduk. Blir det för varmt i solen finns det restauranger att dra sig tillbaka till för att söka skugga.

Restaurant Finikas

Inne på en mysig innergård i Skopelos stad ligger Finikas. När jag bodde på ön låg det här stället utanför staden men har sedan dess flyttat in och ligger belägen i ett litet hus i centrum. Kocken ser ut som en jultomte och hans fru är en fantastisk hovmästare. Det finns bara 5–6 bord och det tar lång tid att få sin mat, men det är värt att vänta på och det smakar verkligen Grekland. Vi brukar beställa in allt på menyn. Gärna grillad fisk, friterad ost och saganaki. Snordyrt är det inte heller.

Foto: Eero Hannukainen, Alamy.

Foto: Pressbild, Pexels.
Hälsa

”Pauser gör dig intelligent”

Journalisten och pausförespråkaren Patrik Hadenius tycker man borde höja pausens status i samhället. Genom att låta hjärnan dagdrömma blir vi både smartare och mer tillfreds med våra liv.

Slå dank, stanna upp, återhämta sig. Under sommaren finns många chanser till att stänga av autopiloten och låta tankarna flöda fritt. Pausa helt enkelt. Ge sig tid att drömma utan krav på prestation. Men varför är det så svårt att pausa och våga vara sysslolös? Det är något journalisten Patrik Hadenius funderat på. Så mycket att han bestämde sig för att skriva en hel bok, Paus – konsten att göra något annat, om ämnet.

Annons

För två år sedan tog han själv en paus, efter en sommarsemester med lediga tankar avslutade han sina jobbuppdrag i utbyte mot en planlös framtid:

– I den prestationskultur vi lever i har många svårt att förstå sig på pauser. De har en bild av pausen som dålig, overksam och slapp – när det är precis tvärtom. Pausen är oerhört aktiv. Forskning har visat att hjärnan är precis lika aktiv när man dagdrömmer som när man löser problem. Jag blev väldigt förvånad över hur många som provocerades av mitt beslut att ta en paus. Det var som att de ville hitta en anledning till varför, att jag kanske var utbränd eller hade ett nytt, hemligt projekt på gång.

Patrik Hadenius tycker att vi pausar för lite. Och fel. Att vi väntar för länge med att pausa. En bov i dramat är att många inte vågar pausa på grund av vad omgivningen ska tycka, en annan paustjuv är tekniken.

– Teknik kan vara ett fantastiskt tidsfördriv och ge upphov till många kulturupplevelser. Men det är lätt att låta exempelvis mobiler och streamingtjänster ta för mycket av vår tid – och därigenom förhindra de viktiga pauserna.

En paus behöver inte vara en så drastisk sak som att byta jobb, resa jorden runt eller göra slut med sin partner. Det är de små pauserna i vardagen som spelar mest roll menar Patrik Hadenius.

– Att ta en paus från någon eller något ett tag kan vara en förutsättning för att komma framåt. Men många fokuserar tyvärr endast på att pausa under helger eller på semestern. Ta istället till vara på fikapausen, rökpausen eller en hobby som ger dig en paus i vardagen.

Hur skulle du beskriva en bra paus?

– Som aktiv och självständig – något du bestämmer över helt själv. En stund då du är på en annan plats i hjärnan. Ju mer vi pausar, desto mer orkar vi, det vet alla framgångsrika personer. Ta elitidrottare till exempel, de vet att vila är en vital del av deras framgång.

Så man kan pausa sig till framgång?

– Absolut. Studier har visat att människor som pausar ofta är mer intelligenta, bättre på språk och på att lösa problem än dem som skippar pauserna. Hjärnan är precis lika effektiv när vi vilar som när vi är aktiva. Men i vilan är det andra områden i hjärnan som jobbar, och just dessa delar är kopplade till vår intelligens.

Bra tips till någon som vill pausa mer?

– Precis som man sätter upp regler för annat i livet kan man också sätta upp regler för pauser. Till exempel bestämda fikatider på jobbet eller mobilförbud i vardagsrummet. Det är också bra att ha specifika pausplatser. Det kan vara vid jobbets kaffeautomat, en specifik park eller en skön fåtölj hemma. Lär kroppen och sinnet att det är din speciella pausplats.

Du skriver att man borde vara mer förlåtande mot sig själv när man inte kommer till skott med saker.

– Ja, jag kallar det för antiflow. Uppskjutarbeteende är ju i regel dåligt, men det kan vara bra ibland, så man hinner förbereda hjärnan på vad den ska göra. Är du inte riktigt beredd att ta tag i ett problem än kanske du kan vattna blommorna först eller spela candy crush på mobilen. Pausa lite innan du sätter igång. Man har faktiskt gjort en studie på studenter som visade att personer som fick handdiska tallrikar istället för att stoppa in dem i diskmaskin presterade bättre på sina uppgifter efteråt.

Vem skulle du vilja ge en paus?

– Till dem som inte har makten över sitt liv. Många har arbetsvillkor som gör att de inte kan ta en paus, till exempel undersköterskor på underbemannade avledningar. Jag skulle vilja ge dem makten över sin tid. Det är ett stort samhällsproblem, att några har fått mycket frihet i sitt arbetsliv och andra ingenting.

Foto: Pexels, pressbild.

Foto: Karin Grip / SvD / TT // Tox Intellgience
Skönhet

Kemisten: ”Dyr hudvård inte bättre än billig”

Kemisten Pär Svahnberg – som arbetar för branschorganisationen Kosmetik och hygienföretagen – kan allt om vad våra skönhetsprodukter innehåller. Här förklarar han sin tveksamhet till ”glow”, om vitaminer verkligen gör någon skillnad och guidar oss rätt i solcrèmesdjungeln.

Vad är det viktigaste att tänka på vi köp av skönhetsprodukter?
– Om de innehåller parfym eller inte. Är man känslig bör man välja bort parfym, då minskar risken för hudallergi och irritation radikalt. Sen kan man också vara uppmärksam på förpackningen, hudvård i burk blir utsatt för kontamination på ett sätt som hudvård i försluten flaska inte blir.

Annons

Är det verkligen så stor skillnad mellan budget- och lyxprodukter?
– Nej, det är svårt att motivera en så stor prisskillnad. Jag tror knappast någon skulle pricka in vilken som var vilken på ett blindtest. Folk köper ofta en känsla och utgår då från förpackning, doft och pris. Det finns många bra crèmer som är billiga.

Finns det ingredienser som är ren bluff?
– Kanske inte ren humbug, men jag tycker ofta ingrediensers verkan överdrivs. Ibland kretsar marknadsföringen kring en specifik ingrediens som produkten knappt innehåller om man läser det finstilta. Aloe vera är ett exempel på det, som man ofta lägger till enbart för att använda det i marknadsföringen. Jag vill slå ett slag för min favoritingrediens, glycerin, som är både billig och fuktgivande.

Vitaminer i hudvård är trendigt just nu – vad tycker du om det?
– Ärligt talat så gör de knappt nån skillnad, men det låter ju bra när man ska marknadsföra produkten... Jag är specifikt tveksam till just vitamin A-derivat som ska stimulera till hudförnyelse. Behöver man verkligen förnya hyn när man är 20–25 år? Jag tycker generellt man ska vara försiktig med ingredienser som exfolierar, man kan temporärt få ett glow – men egentligen tar man ju bort något som ska ligga och skydda hyn. Yttersta hudlagret är en viktig barriär mot både inre och yttre påverkan.

Vad tycker du om ekologisk hudvård?
– Man slänger sig ofta med uttrycket ”naturligt” och ”ekologiskt” inom hudvård, men man får inte glömma bort att precis allt är gjort av kemikalier. Det som skiljer ekologisk hudvård från andra produkter är att den inte innehåller syntetisk parfym, utan istället eteriska oljor som pressas ur exempelvis växter. Man kan också ha i åtanke att om en ingrediens kommer direkt från källan, det vill säga rätt från en växt och är så ”naturlig” som möjligt, är det dåligt ur ett allergiperspektiv. Ju mindre bearbetad en produkt är desto värre är den för allergiker.

När ska man börja med anti-age?
– Det är viktigare att använda produkter med UV-filter än specifika anti-age produkter. Man har sett på lastbilschaufförer som enbart utsätter ena ansiktshalvan för sol att de är rynkigare på just den sidan. Egentligen ska man alltid använda solskydd, UVA-strålar utsätts vi för året om. I kombination med solskydd är det viktigt att återfukta hyn hela tiden, ju mer fukt man tillför desto slätare blir man.

Vad ska man mer tänka på kring solcrèmer?
– Att använda ett högt skydd, gärna över spf 30. Det är jätteviktigt att smörja in sig ofta, hudcancerfallen i Sverige ökar hela tiden. Tyvärr kommer det larm varje år om hur farliga solprodukter är, men de är testade och godkända så det är inget man behöver vara rädd för. Många tror att kemikalierna från solskydd går rätt in i kroppen, och det gör en försvinnande del. Men de är ju designade specifikt för att ligga utanpå huden och skydda mot UV-strålningen. Dessutom skavs produkten av efter ett tag. Jag tycker kemikalier har ett oförtjänt dåligt rykte om jag ska vara ärlig.

Hur menar du?
– Under vår livstid passerar runt 70 ton mat och dryck din tarm, varav det mesta tas upp av kroppen. Folk borde vara mer noga med vad de äter än att oroa sig så mycket över vad man smetar på sin kropp. Det mesta giftet vi får i oss kommer från mat, men det är den lilla procent vi utsätts för genom kosmetika som vi pratar om hela tiden. Det är dumt när folk säger att de inte vill utsättas för kemikalier, när precis allt runt oss består av kemikalier. De är i luften vi andas och allt vi äter.

Pär Svahnberg arbetar för KoHF (Kosmetik och hygienföretagen), en branschorganisation som bland annat ser till att skönhetsföretagen ligger steget före i miljö- och hälsofrågor.

Foto: IBL

Till Toppen

Annons