Det är USA Today som rapporterar om en 38-årig man i Marshfield, Wisconsin som låstes in i det lokala snabbköpets ölkyl. Enligt rapporten kunde han lätt ha kallat på hjälp genom att banka på dörren. Trots att klockan var 23.45 på kvällen och temperaturen låg runt noll grader valde han istället att stanna kvar och under tystnad dricka upp ölen.

Mannen stannade kvar i sex timmar och hann bli rejält berusad. Han ramlade också och förstörde tre backar öl. Han hittades 05.50 på morgonen och hade undkommit straff – om det inte vore för att han glömt betala för ölen.
Polisen hade inget val än att ge honom böter.

Sedan statistiska centralbyrån utsåg årets mest populära namn – däribland Alice, Oscar och William – har modemagasinet Elle publicerat en lista över vackra förnamn som fortfarande är ovanliga i Sverige. Det hela är en sammanställning namn som enbart bärs av ett tiotal till några hundra personer i Sverige.

Detta i kontrast till populära namn som Alice (888 personer 2017) och William (941 personer 2017). Nedan finner ni Elles lista med fina och ovanliga namn att döpa ditt barn till.

Ovanliga pojknamn:
1. Cedric

Namnet Cedric har brittiskt ursprung och uppfanns av Sir Walter Scott i romanen Ivanhoe som kom ut år 1820.

Antal personer med namnet i Sverige: 189 män och en kvinna

2. Flynn

Flynn kommer ursprungligen från det irländska språket och betyder "son av den rödhårige".

Antal personer med namnet i Sverige: 43 män och fem kvinnor

3. Mason

Mason kommer från engelskan och betyder "stenarbetare". Det är ett populärt namn i USA, men desto mer sällsynt i Sverige.

Antal personer med namnet i Sverige: 200 män och två kvinnor

4. Balthazar

Balthazar är ett gammalt namn som har grekiskt ursprung och namnet har bland annat dykt upp i inte mindre än fyra av Shakespeares pjäser.

Antal personer med namnet i Sverige: 122 män

5. Ezra

Namnet Ezra har sitt ursprung i hebreiska och betyder "hjälp". Namnet omnämns bland annat i bibeln och är populärt i engelskspråkiga länder.

Antal personer med namnet i Sverige: 110 män och 21 kvinnor

Ovanliga flicknamn:
1. Minni

Ett finskt namn som är ovanligt i Sverige och som troligtvis varit en förkortning av namnet Vilhemina.

Antal personer med namnet i Sverige: 35 kvinnor

2. Aimée

En fransk variant på det engelska namnet Amy, som uttalas "e-me".

Antal personer med namnet i Sverige: 158 kvinnor

3. Svala

Ett fornnordiskt och isländskt namn som även är namnet på en fågelart.

Antal personer med namnet i Sverige: 95 kvinnor och en man

4. Fenja

Fenja har sitt ursprung i den nordiska mytologin och var namnet på en av två jättinnor i sagan Grottesången.

Antal personer med namnet Sverige: 39 kvinnor

5. Helia

Namnet Helia har sitt ursprung i den grekiska mytologin och är en feminin form av Helios. Helia är ett flicknamn och betyder "sol".

Antal personer med namnet Sverige: 80 kvinnor

I jakt på årets klocknyheter har teamet på NK Juvelsalong bevakat två av klockvärldens viktigaste händelser – mässorna i Genève och Basel. Allt för att kunna vara först med det senaste.

Det är ingen överdrift att påstå att klockvärlden till stor del kretsar kring två stora evenemang – mässorna SIHH (Salon International de la Haute Horlogerie) i Geneve och Baselworld i Basel. Evylina Bjuhr, säljchef och klockexpert på NK Juvelsalong, och hennes team har årligen besökt båda mässorna sedan 2007 och tycker helt klart att de är årets höjdpunkter.

– Mässorna är fortfarande ett oslagbart tillfälle att träffa internationella kollegor i branschen, ta temperaturen på klockindustrin och för märkena själva är mässorna fortfarande väldigt viktiga. Det har hänt att modeller som släpps på mässorna och inte tas emot väl av återförsäljare helt enkelt tas ut produktion och aldrig når butikerna. Att få testa säsongens nyheter på kunder och ändra produktionskedjan efter branschens respons går fortfarande bara att göra här på mässorna, säger Evylina.

SIHH är definitivt det mer exklusiva alternativet till det väloljade kommersmaskineri som snurrar i Basel. Det är experternas, samlarnas och entusiasternas mässa. Tack vare sin omedelbara närhet till klockhusen erbjuder mässan unika förutsättningar för besökare att hitta direkt till guldkornen. Den lyxiga men ändå familjära stämningen har slagit an rätt ton i branschen och fokuserar på att etablera en relation mellan urmakare och besökare. Det ger unika möjligheter att bättre kunna förutspå vad som kommer att gälla i nästa år.

Den stora tillgängligheten gör det allt mer attraktivt att faktiskt besöka mässan, i en tid där det mesta finns tillgängligt på digitala vägar.

– Det går så klart att följa mässorna över nätet, men det är inte samma sak. Vi vill känna och klämma på modellerna som ska köpas in. Det händer att man omvärderar modeller, som man tidigare bara sett digitalt, där man får uppleva dem i verkligheten. Så var det till exempel med Omegas nya Trésor, som nu är en av de modeller som vi ser mest fram emot att få in i butiken, reflekterar Evylina.

Under årets mässa låg Omega även bakom många av de mest spännande nyheterna.

– De har tagit arbetet med antimagnetism till nästa nivå och deras Speedmaster Dark Side Of The Moon Apollo 8 var det häftigaste jag har sett i år. De nya James Bond-klockorna – Seamaster Diver 300 – var också väldigt fina nyheter.

Många stora märken valde att satsa på nostalgi och att återinföra redan ikoniska modeller. Omega gjorde en resa tillbaka i tiden med Speedmaster Dark Side of the Moon. Schweiziska IWC firade sina 150 år med att släppa en jubileumskollektion av 27 olika modeller i begränsade upplagor, men med samma specialbehandlade urtavla som gemensam nämnare. Andra märken valde att prioritera användarvänlighet. Den tidigare, och större, Cartier Santos presenterades i en lättare och tunnare version med länk och enkelt utbytbara armband. Och samtliga modeller i Breitlings nya kollektioner presenterades i mindre storlekar.

– Breitling var definitivt en höjdpunkt, och jag tror starkt på deras nättare modeller. De kan komma att fungera lite som en inkörsport för många som inte tidigare hittat till märkets klassiker.

Tag Heuer var också svåra att missa i Basel, i ett av mässans största monter presenterade de bland annat ett samarbete med Bamford Watch Department, som är specialister på att smycka redan ikoniska klock- modeller, var en av mässans stora samtalsämnen.
– Nu ser vi verkligen fram emot att få in alla nyheter från årets mässor. Men oavsett om man är nyfiken på de senaste modellerna eller våra tidlösa klassiker så är man väldigt välkommen att besöka oss i butiken, avslutar Evylina.

Att föräldrar tvingar sina barn att äta upp maten är inget nytt. Som en central del i både hälsa och uppfostran är ätande en känslig fråga hos många småbarnsföräldrar. Nu visar en undersökning att föräldrars förhållningssätt till barnens matintag spelar stor roll för vilken relation barnet får till mat när de växer upp. Detta visar en norsk studie som följt tusen barn och deras föräldrar under tio års tid, rapporterar Sveriges Radio.

Att truga i barnet mat innebär att man kör över barnets medfödda förmåga att själv reglera sitt matintag. Det ökar risken för ätstörningar och övervikt eftersom man lär sig äta mer än man behöver. Silje Steinsbekk, docent i psykologi vid universitet i Trondheim och forskningsledare för studien, förklarar:
– Barn har god förmåga att reglera sitt matintag, de slutar äta när kroppen är mätt, men om mamman kör över den regleringen äter barnet tills andra är nöjda och inte när kroppen är nöjd.

Så hur funkar det? Silje berättar:
– Om barnet känner att föräldern är stressad vid matbordet kan den sluta lyssna till känslan att den är mätt och äta för att göra föräldern lugn igen. Det blir obehagligt att vara i detta samspelet, så därför fortsätter barnet äta tills mamman är nöjd.

Hon menar också att man kan lita på barnets förmåga att själv avgöra hur mycket det vill äta.
– Så länge barnet är friskt och vid god utveckling kan man lita på att barnet är mätt.

Att lite spontanshopping skänker en känsla av välbehag är inget nytt. För den som känner sig nere kan konsumtion fungera både som lyckopiller och ångestdämpande. Patrik Wincent, samtalsterapuet och programledare i Lyxfällan, förklarar att osunt handlande kan vara ett missbruk.
– Du förlorar förmågan att kunna välja om du ska köpa en produkt eller inte och oftast har du inte pengar att backa upp det, säger han till Sveriges Radio.

I nya boken Shop 'til you drop gräver han djupare i drifterna som får oss att shoppa vid dåligt mående.
– Vi får kortsiktiga kickar, man har gjort mätningar som visar tydligt att vi får dopaminkickar när vi shoppar. Samtidigt har tillgängligheten med internet gjort att vi inte behöver gå ner till gallerian, vi kan shoppa dygnet runt.

Så vad ligger till grund för känsloshoppande? Patrik Wincent menar att humörsvängningar ofta triggar behovet att gå loss med kreditkortet.
– Oftast är det depressiva tillstånd och kompensation för dålig anknytning som får oss att handla mer (...) Man försöker fly verkligheten genom att shoppa.

Ett tips är att vänta 30 dagar vid en shoppingimpuls. Vill du fortfarande ha produkten? Köp den.

Våra strategier att hantera jobbstress och dåliga chefer tycks nå nya nivåer. Nu föreslår forskare att anställda som känner sig orättvis behandlade kan använda sig av en voodoodocka av chefen för att hantera negativa känslor.

Det är forskare vid Wilfrid Laurier University i Kanada som publicerar den uppseendeväckande rapporten. Studien – där 229 personer fick ge utlopp för sin vrede mot chefen på en voodoodocka – visade att de anställda mådde både bättre och fick starkare arbetsmoral.
– Det låter märkligt, men ja, vi har sett att harmlösa, symboliska hämndaktioner kan skänka folk en känsla av att de återställer balansen, förklarade professor Lindie Liang.

Hon understryker är det inte är någon form av mysticism som skänker välmående.
– Teoretiskt sätt kan allt som tjänar som en symbolisk hämnd, som att kasta pilar på en bild av sin chef, fungera.

Kanske värt att testa inför nästa löneförhandling?

Lunchyoga, att göra-listor, avstängd jobbmail. Det finns många tips på hur vi ska minska arbetsstressen.

I takt med att allt fler sover oroligt kvällen innan jobb har The Journal of Applied Psychology gjort en undersökning kring vad som stressar oss. Det visar sig att inte bara tighta deadlines, stökiga skrivbord och hög arbetsbörda påverkar oss – utan även hur vi beter oss mot våra kollegor.

I studien – utförd vid universitetet i Iowa – tillfrågades 600 personer om sina sovvanor och sitt beteende på jobbet. Under tio dagar fick de dokumentera om de betett sig dåligt på jobbet, det vill säga skvallrat, varit arga, aggressiva eller beskyllt andra. De fick samtidigt uppge hur de mådde och sov under samma period.
Resultatet? De som betett sig dåligt tänkte oftare på sitt jobb under kvällarna – och sov sämre.
– När folk betett sig dåligt på jobbet brukar de inse att sådana dåliga gärningar hotar synen på sig själva som positiva och moraliska, vilket skapar stress, förklarar Zhenyu Yuan, en av forskarna bakom studien.

Alltså ytterligare en anledning att praktisera mindfulness på jobbet.

I en ny studie har man kommit fram till att högläsning inte bara påverkar barns språkutveckling och läskunnighet – det minskar även risken för uppförandeproblem.

Redan från födseln lär sig barn av att interagera med andra, det inkluderar även det sociala samspelet som inträffar när föräldrar läser högt för sina barn. I en ny studie fann man att sagostunden till och med kan minska risken för uppförandeproblem som aggressivitet, hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter.

I studien ingick 675 familjer med nyfödda barn upp till fem års ålder. I forskningsprojektet, som går under namnet Video Interaction Project, ombads 225 familjer att börja med högläsning medan resten fick agera kontrollgrupp.

Under studiens gång fick familjerna besöka en barnklinik där de fick böcker och leksaker. Föräldrarna blev sedan filmade, i ungefär fem minuter, när de läste högt för barnen och lekte med dem. Därefter kollade de på videon tillsammans med en familjecoach som visade på hur barnet reagerade under leken och högläsningen.
– Vi försöker att framhäva de positiva delarna med den här typen av aktivteter – till en början kände en del av föräldrarna sig löjliga men efter att ha sett hur mycket deras barn älskar dessa stunder blev föräldrarna motiverande att fortsätta, berättar Adriana Weisleder, en av studieförfattarna och assisterande professor på Northwestern University.

Video Interaction Project har tidigare genomförts, första gången var 1998 och då studerade man barn från födseln upp till tre års ålder hos låginkomsttagande familjer i New York. I tidigare data fann man att treåringar som utsattes för högläsning var betydligt mindre aggressiva och hyperaktiva än de som inte läste med sina föräldrar.

I den nya studien följde man barnen ända upp till skolåldern och fann då att de positiva effekterna på uppförandet höll i sig över tiden. En positiv överraskning eftersom problem med koncentrationssvårigheter och aggressioner kan försvåra skolarbetet.
Doktor Alan Mendelsohn, professor på New York University och en av studieförfattarna, tror att högläsning och fantasilekar bidrar till att barnen får en bättre förståelse för sociala och känslomässiga situationer:
– Vi tror att när föräldrar läser mer och leker mer med barnen, så får barnen en chans att sätta sig in i olika karaktärers situationer och känslor.

Tänker du också att handtorken på offentliga toaletter är ett mer hållbart och hygieniskt sätt att torka händerna på? Då bör du tänka om. I en studie från University of Connecticut fann man att handtorkar släpper ut farliga bakterier när den används.

Alla vet att man ska fälla ner toalettlocket av artighetsskäl, men visste du att det också är för att hålla god hygien? När man spolar toaletten med öppet lock sprids mikroskopiska partiklar från mänsklig avföring som sedan cirkulera i luften. Och inte illa nog – dessa partiklar kan sugas in i handtorken för att sedan åka ut i den varma luften.

I studien, som publicerades i Applied and Environmental Microbiology, undersökte forskare handtorkar på både herr- och damtoaletten, på tre separata ställen. Forskarna använde sig av fat för att samla bakterier från handtorkarna och efter att ha exponerat faten för handtorksluften i 30 sekunder hade man samlat ihop ungefär 18 till 60 bakteriekolonier. De fat som var utplacerade i badrummet medan torken gick hade efter 20 minuter samlat på sig 15 till 20 bakteriekolonier.

Låt oss använda pappershanddukar framöver.

Stilombudsmannen Fredrik af Klercker tipsar om snygga solglasögonmodeller och två viktiga stilregler att förhålla sig till när man går på bröllop.

Tips på solglasögon

Hej!

Sommaren närmar sig och med det solglasögonen. Här finns det några etikettregler jag undrar över: får man ha på sig solglasögon inomhus? Ska man ta av sig dem när man möter en bekant på stan? Och finns det någon åldersgräns för vissa solglasögon? Sedan tänkte jag fråga dig som stilexpert: vilka solglasögon gäller 2018?

Vänligen,
Oscar

Hej Oscar,
Solglasögon är en fantastisk accessoar. Vilka solglasögon man har säger nästan lika mycket om en person som ett par skor. De kan berätta om du är en stekare, konstnär, konsult eller bara väldigt skön och elegant.

Huruvida man kan ha glasögon inomhus eller inte är en mycket intressant fråga. Jag har själv försökt med det i flera år men har hamnat i pinsamma situationer varje gång. För att kunna bära solglasögon inne måste man nå en viss coolhetsnivå och det har än så länge bara två personer gjort: Kit (Fantomen) Walker och Jack Nicholson. Och ja, man tar av sig brillorna när man möter någon på stan.

Angående din fråga om vilka solglasögonmodeller som gäller 2018 så anser jag att det är viktigare att fokusera på vilka solglasögon som funkar generellt sett.
Det är aldrig är okej att ha solglasögon med en synliga logotyp (insidan av skalmen är okej). Ray Bans pilotbrillor är ett undantag men ska du ha ett par Wayfarer bör du försöka hitta ett par utan logga eller byta glas.

Pilotglasögon är svåra att bära upp, de funkar bäst i skidbacken, på båten och självklart i cockpiten, men aldrig på stan eller när du är uppklädd! Wayfarer är enklare bära upp – de funkar till både kostym och shorts. Ett annat tips på tillverkare är Persol, de har flera eleganta modeller.

Det viktigaste när man väljer solglasögon är att inte bli förförd av de stora modehusen och deras brackiga modeller. De är sällan eleganta och det är aldrig snygg med en Gucci-logga på skalmen.

Bland svenska varumärken tycker tycker jag att Nividas har många bra modeller om man är ute efter en mer klassisk look. För den konstnärliga rekommenderar jag Oscar Magnusons.

Till sist, det finns ingen åldersgräns för snygga solglasögon.

Inför bröllopssäsongen

Herr Klercker,

Tack för bra frågespalt och podcast. Snart är det bröllopssäsong, jag är själv inbokad på två stycken – en kollegas i Dalarna och en kusins i Göteborg – och spånar kring outfit. Hur mycket vågar man ta ut svängarna i sin klädsel? Vilket är det vanligare misstaget folk gör? Och vad är absolut inte okej? Har också klurat på detta med bröllopspresent – vad är en smakfull gåva?

Bästa,
Peter

Hej Peter,

Vad roligt att du ska på bröllop! På inbjudan borde klädsel stå och mitt råd är att du följer den. Två enkla regler är att aldrig ha bruna skor och alltid vit skjorta.

Om brudparet inte har skrivit någon lista på vad de önskar sig föreslår jag att du satsar på något personligt i bröllopspresent, gärna med gravyr. Tänk efter vad ni har för relation och ge gärna något som symboliserar er vänskap.

Har du några livsstilsrelaterade frågor som tynger dig? Maila dem till Fredrik af Klercker så har du chans att få svar: fredrik@afklercker.com

Få har undgått Zlatan Ibrahimović gästspel hos amerikanska talkshowen Jimmy Kimmel Live inatt. Den svenska fotbollsstjärnan – som värvades av LA Galaxy från Manchester United i mars – har redan hunnit göra succé med ett drömmål i debuten. I intervjun talar Zlatan om livet i Los Angeles, sina olika smeknamn och hur han tänker kring fotbolls-VM.
– Jag ska till VM, ja (...) Jag menar, VM utan mig skulle inte vara VM.

Sedan säger Jimmy Kimmel att Zlatans nya smeknamn "Lion" är upptaget av rapparen Snoop Dogg – och kommer med ett annat förslag.
– The Swedish Fish.

Jimmy Kimmel förklarar, för en aning ställd Zlatan, att det är de röda godisfiskarna han syftar på.

Kan namnet få fäste i LA?

När fackförbundet Unionen publicerar sin stresskampanj Reclaim the break – utförd av Novus bland 2 791 privatanställda tjänstemän – är resultatet något överraskande.

Stockholm hamnade först på tiondeplats där 60 procent av deltagarna kände sig stressade på jobbet. Västra Götaland – med Sveriges näst största stad – hamnade på åttonde plats med 61 procent som led av stress på arbetsplatsen.
På frågan "Känner du generellt att du blir stressad av ditt jobb?" svarade sex av tio ja. Faktorerna som orsakade stress var hög arbetsbelastning, otydlighet i ansvar och svagt ledarskap.
Vilka hamnade i topp då? Uppsala blev etta med 74 procent, Halland kom tvåa med 71 procent och Värmland tilldelades tredjeplatsen med 67 procent.
– I alla län upplever minst hälften av tjänstemännen i den privat sektor att de är stressade. Det är hög tid för arbetsgivarna att vakna. De är skyldiga att motverka att arbetet leder till ohälsa, säger Peter Hellberg, förste vice ordförande på Unionen.

Här stressar vi mest i Sverige – län för län:

1. Uppsala (74 procent)
2. Halland (71 procent)
3. Värmland (67 procent)
4. Gävleborg (64 procent)
4. Södermanland (64 procent)
6. Kalmar (63 procent)
6. Östergötland (63 procent)
8. Västra Götaland (61 procent)
8. Västmanland (61 procent)
10. Gotland (60 procent)
10. Jönköping (60 procent)
10. Kronoberg (60 procent)
10. Stockholm (60 procent)
14. Skåne (59 procent)
15. Västernorrland (58 procent)
16. Örebro (57 procent)
17. Blekinge (56 procent)
17. Jämtland (56 procent)
17. Västerbotten (56 procent)
20. Dalarna (54 procent)
21. Norrbotten (50 procent)

Hur man gör marmelad, lagar en cykelkedja eller syr i knappar i kläder – det är några av sakerna som den äldre generationen är mer benägna att veta än den yngre generationen, och listan kan göras längre!

Forskning har visat att den äldre generationen mer sällan har ett behov av att använda sig av stavningskontroll och hjälpmedel när det gäller grammatik, så som att skilja på de och dem. Hur man stryker en skjorta och att kunna namn på fågelarter är två andra saker som de äldre är överlägset starkast i.

Joan Elliott, vd på Bupa Care Homes som beställt studien, menar att det finns mycket vi kan lära oss av äldre generationer och att det finns en verklig fara i att vi förlorar värdefulla livsförmågor.
Studien – som omfattar 2 000 vuxna – visar att 58 procent av dem som är 55 år och äldre vet hur man får bort fläckar från kläder medan bara 31 procent av den yngre generationen kan samma sak.

Studien visar också att nästan tre fjärdedelar av människor känner att yngre generationer inte har samma nivåer av allmän kunskap på grund av ett beroende av internet. Men 87 procent av alla vuxna deltagare önskade att de visste mer praktiska färdigheter utan att behöva vända sig till internet för hjälp.

Svensk-syriske Jwan Yosef skapar konst som är lika politisk som sexuell. Vi hälsade på hemma hos honom och maken Ricky Martin.

Vinter i Beverly Hills. Ånga stiger från infinitypoolen, tunga regndroppar rullar nedför palmblad. Vid en köksö i en arkitektritad 50-talsvilla står den svensk-syriske konstnären Jwan Yosef och förbereder en smörgås.

– Behovet att skapa är väldigt primalt för mig: jag är mig själv när jag gör konst. Jag har gjort det hela livet och det är mitt mest naturliga tillstånd. För mig är det den enda stunden som jag känner att jag inte håller på att bli galen.

Han stannar upp. Kökskniven i luften och blicken fäst ut genom fönstret.

– Det är också ett indirekt sätt att kommunicera med folk, fortsätter han. Jag är väldigt skygg och med konsten kan jag presentera vem jag faktiskt är.

Jwan Yosef, som är utbildad på Central Saint Martins i London, tillhör Sveriges just nu mest omtalade konceptuella målare. Internationella medier har hyllat honom och utställningarna sträcker sig från galleriet Praz-Delavallade i Los Angeles till Stene Projects i Stockholm.

I sin nya serie målningar arbetar han utifrån tre bilder: syriske presidenten Bashar al-Assads far Hafez al-Assad, sin egen pappa och Hollywoodlegendaren Rock Hudson. Det är ett sätt att lägga pusslet av sig själv.

– Jag jobbar mycket med min dualitet. En känsla av att höra till och inte höra till. Är jag svensk? Är jag syrier? Är jag en homosexuell man? Är jag en far? Är jag en älskare? Detta konstprojekt är en utforskande process och om jag hittat ett svar hade jag antagligen slutat.

Att träffa sin make, sångaren Ricky Martin, blev ett steg i att hitta hem. Paret möttes på Instagram 2015. Ricky Martin såg foton av Jwan Yosefs konstverk och skickade ett meddelande. Svensken var bosatt i London och – efter månader av digital konversation – möttes de på en hotellbar när Ricky Martin kom till stan för en konsert.

– När jag mötte hans blick var det som ett slag i ansiktet. Det är det starkaste jag har varit med om. Det kändes som en tsunami: jag såg de kommande tio åren på en sekund.

Det låter starkt.
– Någonstans vet jag att det inte var första gången som vi varit tillsammans. Det var en form av extrem igenkänning när jag såg honom i ögonen första gången.

Nio månader senare var de förlovade.
– Han gick ner på knä och slängde bara fram en ring. Jag stirrade på den och tänkte ’Fuck, this is happening’. Han sade ’Vill du bli min man?’ och jag blev omtumlad, det var så surrealistiskt, så efter en halvtimme sade han ’Svarade du ja?’. Jag glömde säga ja, haha.

I Oktober 2017 köpte de huset i Los Angeles. Att bli pappa till makens nioåriga tvillingsöner har väckt nya känslor hos Jwan Yosef.

– Det känns som att det hänt något rent biologiskt i mig. Min kropp har förändrats hormonellt av att bli förälder. Jag har både starka moderskänslor och faderskänslor. Nu vill vi skaffa barn tillsammans, bli en stor familj.

På en klippavsats i de kaliforniska kullarna har Jwan Yosef och Ricky Martin skapat sig ett hem och ett liv. Konstverk samsas med sparkcyklar, Brilloboxar med boogieboards. Nedanför en trappa i trädgården – förbi ormbunkar och palmer, trädgungor och tropiska växter – öppnar sig Jwan Yosefs ateljé i ett rum av slipad sten. På väggen: målningar där han klätt av tavlan genom att dra ner duken på ramen, eltejp fäst i ett kors mellan golv och vägg. Det finns något sexuellt över 33-åringens konstnärskap.

– Det kom in en gallerist, såg de neddragna dukarna och utbrast ’I feel like pulling down my pants!’. Det kom så direkt, det fanns ingen intellektualisering kring det. Det är vad det är, det är supersexuellt. När färgen torkar vill jag att den ska vara glossy för att det ska kännas vått. Likaså går tejpen mot det våldsamma och det sexuella.

Konsten är nästan förförisk?
– Att skapa är att förföra. Men det kan också vara förförande att sortera papper på ett kontor. Min kompis jobbar inom finans och skickade mig ett diagram över världsekonomin. Det såg ut som hjärtslag. På morgonen gick kurvan upp i USA, runt lunchtid gick den ner i Portugal, det var så grundläggande och fångade oss människor som en enda levande organism. ’Det här är konst’, tänkte jag. Och det skapades på ett finanskontor i Mayfair.

Du utmanar också idén om konst som något oanvändbart.
– Konst framstår som funktionellt men egentligen är det helt funktionslöst. I mina senaste konstverk målade jag tejpbitar som såg ut att hålla ihop tavlan. Det såg ut att vara funktionellt, men fyllde ingen funktion alls. Det var en direkt kommentar på det. För många är konst det viktigaste som finns, men man får inte förlora sig och tro att det är det största. Det finns mer angelägna saker.

Jwan Yosef är född i norra Syrien och uppväxt i Stockholm. Mamma är armenisk kristen och pappa kurdisk muslim. Två år gammal flyttade familjen till Sverige. Jwan Yosef menar att han inte kan undvika att vara politisk i sin konst.

– Som homosexuell syrisk man som är halvmuslim blir det politiskt laddat hur jag än gör. Som person är jag politiskt laddad och det kan jag inte komma ifrån.

2016 fångades Jwan Yosef och Ricky Martin på bild när de solade i Malibu. De avklädda paparazzibilderna spreds snabbt.

– Jag skulle aldrig gå in i en relation med Ricky om jag inte var beredd på att ta det offentliga livet. Jag var med på noterna och förstod vad det innebar. Att smygfotas på en strand är inte lika jobbigt som att gå på ett röda mattan-event och fotograferas i två timmar.

Det känns inte märkligt att följas av paparazzifotografer i vardagen?
– På grund av de där bilderna skrevs det för första gången om ett öppet homosexuellt par i Mellanöstern. Så jag tycker det var värt det. Mina föräldrar har suttit och kollat på Al Jazeera och sett reportage om ’Ricky Martin och hans syriska kille’. Det är början på ett normaliserande av en svår fråga i Mellanöstern. Då är några lättklädda bilder ingenting.

Du är ändå vältränad på bilderna.
– Eller hur! Haha.

Hur har familjelivet influerat konsten?
– Att förklara sin konst för sina barn är ett bra sätt att förklara den för sig själv. Man får mycket insikter av att simplifiera sin konst. Att förklara konceptuellt måleri för en nioåring gör något med ens arbete. De ställer frågor och jag måste tänka efter: ’Vänta, vet jag inte detta?’.

Foto: Susanne Kindt

Lill Lindqvist var 15 år när hon förälskade sig i den hedonistiska nattklubbsvärlden. Vi pratade om hennes resa från Olofström i Blekinge till att driva klubbar med gäster som Slash, Zlatan och Fredrik Reinfeldt.

I helgen öppnar nattklubben Charles (på Birger Jarlsgatan 29), som med stor sannolikhet blir Stockholms mest omtalade den här våren. En av anledningarna är att Charles har strikt gästlista, något som ofta skapar den där svåruppnåeliga magin som är viktigt för en nattklubbshype. En annan anledning är Lill Lindqvist, som tillsammans med Salvatore Scappini driver klubben.

Nattklubbsdrottningen, som ligger bakom några av Stockholms mest mytomspunna ställen, växte upp i Olofström i Blekinge bland hästar, lador och ängar. Men när storasystern flyttade utomlands fick Lill smak för nattlivet.
– Hon var min stora förebild och jag fick komma och hälsa på henne i Tokyo, LA och New York. Jag minns när jag var 15 och vi hängde på Spy Bar i Soho (fortfarande den största inspirationskällan bland Manhattans tyngsta klubbarrangörer) och fick träffa svenska festfixaren Balthazar Silveira som var coolast på hela nattklubbsscenen just då. Jag grät i två dygn när det var dags att åka hem.
Med världens främsta nattklubbar som måttstock blev premiären som klubbansvarig i Stockholm utmanande.
– Jag minns hur Carl M Sundevall ringde och erbjöd mig att ta över sommarklubben Spymlan. Det blev den kallaste sommaren på 60 år. Att få folk att hänga ute i Humlan när det snöade i juni var knepigt. Men det funkade. Och plötsligt var det mitt heltidsjobb. Jag lärde mig att navigera genom kroglivets säregna kultur. Nu är det den som får mig att fortsätta – jag älskar när man träffar rätt och stämningen smittar av sig på gästerna.

Vilka är de största utmaningarna med ditt jobb?
– Jobbet är väldigt roligt på många sätt, men det kan bli utmattande. Levernet är inte det mest hälsosamma och att jobba på nätterna och alltid behöva se glad ut kan vara svårt. Det är därför mina vänner betyder så mycket för mig. Min bästis Nanna Waktel, som hjälpt mig mycket i karriären, går alltid att luta sig emot. Sociala medier är väl det jag tycker är mest tröttsamt, men det är ett måste i vårt jobb.

Vilka är de vanligaste misstagen bland Stockholmskrögare?
– Många krogar rår inte om sin personal tillräckligt. Att de anställda känner att deras jobb är värdefullt och spelar roll är superviktigt. Då stannar folk kvar, blir erfarna och kan bidra till att standarden hålls på rätt nivå. Många tänker nog att det är bra att anställa yngre personal som har hög kapacitet och inte kostar mycket, men rutin är a och o. Ett bekant ansikte, speciellt på restaurang, kan göra stor skillnad för en gäst.

Vilket är ditt starkaste nattklubbsminne?
– En kväll när jag hade Bernie’s (klubb på Nosh & Chow på Norrlandsgatan) hörde de av sig från Säpo. Vi hade nyligen slängt ut Kent Ekeroth och jag var orolig att det hade något med den saken att göra. Vi fick bara reda på att någon viktig person skulle komma dit. Det visade sig vara Fredrik Reinfeldt. Han var statsminister då och hela klubben fylldes med livvakter och säkerhetspersonal. Jag tror det var enda gången han var ute på klubb under tiden som statsminister.

Dansade han mycket?
– Inte direkt, men han hade drinkbord och satt i soffan ända fram till stängning. Han höll sig nykter, men jag lyckades få i honom en liten svag shot.

Något annat tungt namn du haft på gästlistan?
– Slash var riktigt cool. Han hade hunnit bli nykterist då och slutat kedjeröka. Men han hade hittat svenskt snus, som han älskade. Zlatan är alltid kul att ha på besök. Pink Floyd, Pamela Anderson och Bill Wyman har också varit mina gäster.

Lill Lindqvists 3 bästa nattklubbar:

1. The Kave, Ibiza
Ett efterfestställe mitt i ingenstans på mitten av ön. Hit drar alla efter dj:n Solomuns spelning på söndagar. Det är ett privathus där alla sitter och vilar upp sig i morgonsolen efter en natt på dansgolvet. När man orkar går man in i grottan och dansar lite till.

2. Paul’s Casablanca, New York
Vid mitt senaste besök till Manhattan drog vi hit och jag älskade det. Typiskt New York-ställe med riktigt bra stämning som förmodligen är bra i ett halvår innan något nytt kommer och tar över.

3. Berghain, Berlin
Ett måste för den som är intresserad av nattklubbar.

Att vara "allergisk mot träning" är en fras man skämtsamt slängt sig med för att slippa gå till gymmet. Nu visar forskning att vi faktiskt kan vara fysiskt allergiska mot motion. Efter en diskussionstråd på Reddit där besökare vittnar om "galen klåda" har nu Doktor Miguel Wolbert i Midland, Texas bekräftat fenomenet.
– Under all sorts ansträngande träning höjs kroppstemperaturen och din kropp ökar blodcirkulationen i hud och muskler. I huden finns allergienheter som kallas mastceller som väntar på att utlösas. När din kroppstemperatur ökar utsöndrar mastcellerna hormonet histamin som kan leda till allergiliknande symptom.

En forskningsrapport från National Center for Biotechnology Information stödjer uppgifterna: "Tränings-relaterade allergiska reaktioner är ovanliga men kan resultera i potentiellt livshotande symptom".

Symptomen kan vara klåda, astma, rinnande näsa och rodnad hy.

Vidare pekar Popular Science på att det kan finnas en koppling mellan träning och maten du ätit innan gympasset. Ett sjukdomsfall lyfts i artikeln där en man ätit pizza med tomat och drabbats av allergichock på gymmet.
– För 30 till 50 procent av människorna som drabbas av allergiska reaktioner på gymmet är det i kombination med någon form av mat de ätit, säger Maria Castells, läkare vid Brigham and Women’s Hospital. Den allergiska reaktionen kan bero på flera orsaker och i vissa fall är det inga andra orsaker än bara själva träningen.

Det är alltså symptom att ta på allvar. Och för oss ickeallergiker kan det vara en legitim anledning att byta trampmaskinen mot en kväll hemma i soffan med en bytta glass.

Är det så att man blir röd av ilska? Enligt en ny studie kan så vara fallet. Vår ansiktsfärg avslöjar nämligen vårt sinnestillstånd.

I studien fick deltagarna kolla på foton som visade neutrala ansikten. När deltagarna sedan ombads att tolka känslorna på ansiktena gissade de rätt 75 procent av gångerna. Anledningen? De små nyansskillnader i ansiktsfärgen.

– Vi tror att dessa förändringar beror på ändringar i blodflödet som stimuleras av det centrala nervsystemet. Vi uppfattar inte bara dessa ändringar i ansiktsfärg, vi kopplar också dem till ett sinnestånd, medvetet eller inte, förklarar forskaren bakom studien, professor Aleix Martinez från Ohio State University.

Forskarna, som publicerat sina upptäckter i tidskriften Proceedings of the National Academy of Scientists, visade att alla mänskliga känslor kan karaktäriseras av nyanser i rött, grönt, blått och gult i olika mängder och områden i ansiktet.

Här är de olika färgnyanserna i ditt ansikte:

Äckel/avsky:
Blå-gul nyans runt munnen och röd-grön nyans på näsa och panna.

Glädje:
Röda kinder med blåa nyanser runt hakan.

Överraskad:
Ännu rödare kinder med mindre blått runt hakan.

Ilska:
Väldigt röda nyanser i ansiktet.

Kollegan ser oförstående ut när jag lägger 30 Perfect Guide-sidor på hennes skrivbord.
– Min taxi kommer om tio minuter. Jag ska till Rom, säger hon.
– Till Rom?
– Ja, vi pratade om det senast i förrgår, jag bad om ledigt för tre månader sen.
– Men ... vem ska korra tidningen?
Jag tittar mig panikartat omkring. Bara några timmar kvar till helg och samtliga kollegor är djupt försjunkna i sina uppgifter.
– Ja, du är väl läskunnig, svarar hon leende.

Rafsar åt mig pappersbunten, hämtar en rödpenna och förbannar mitt usla minne. Ingenting fastnar längre.

Börjar korra och på tredje sidan möts jag av en blick som väcker ett 20 år gammalt minne.

Hemmafest på Gärdet. Inrökt tvåa med sovalkov, ljummet vitt vin i plastglas och All Saints "Never ever" var tjugonde minut. Jag har pratat med samma tjej hela kvällen och fortsättningen på natten känns predestinerad. Ute på balkongen känner jag mig så övertygad om detta att jag säger:

– Äh, nu drar vi hem och gör barn.
Minns hennes blick som om det var igår: först förvåning, sedan äckel.
– Det var fan det vidrigaste jag hört.
Sen sa vi inget mer till varandra.
Historien ger mig fortfarande rysningar.

Varför har min hjärna livstidsregistrerat detta genanta minne när den inte lyckas hålla reda på veckofärsk information som påverkar mitt arbete? Förklaringen är enkel. Ju starkare känsla, desto hållbarare minne. Och skamkänslor är kanske det mest potenta själsgiftet av alla. Jag har ett tiotal hågkomster av den här typen, och de dyker upp när jag minst önskar det.

Börjar forska i om det inte finns något sätt att radera dem. Drömmen vore ju att de genererande minnesbilderna skulle blekna likt ett gammalt polaroidfotografi. Och enligt psykologer tycks det inte vara helt omöjligt.

För att bli av med sina skamsköljningar måste man jobba med två saker. Det ena är självmedkänslan; att rikta bjussigheten inåt, dämpa självkritiken och bli sin egen bästa vän. Det andra är att acceptera sin egen obetydlighet. Sannolikheten att hon minns ynglingen med beige skinnkavaj och patetiska raggrepliker är tämligen små.

Att läsa den sista meningen skänker faktiskt viss lindring.

Babysteps.

Vissa är mycket sämre förlorare än andra, det har
vi alla upplevt: syskon som svept ner alla Fia-pjäser på golvet, lagkamrater som börjat halta när de blivit utbytta. I regel ser omgivningen detta som en dålig egenskap. I bästa fall växer man ifrån den, i värsta fall är det symptom på något mer underliggande. I extremfall en sjuklig lättkränkthet som kan få män att begå våldshandlingar när de känner att de håller på att förlora en kvinna eller komma tillbaka till sina forna arbetsplatser med skjutvapen när de fått sparken.

Vissa vänder hatet att förlora till revanschbegär. Även det kan ta en ände med förskräckelse, med destruktiva konsekvenser för hela världen: Erdogan, Trump, Putin, Hitler.

I sportens värld är detta oftare en positiv drivkraft. Ingen idrottsman gillar att förlora, men vissa hatar det så mycket att det identifieras som en speciell egenskap, omnämns av sportjournalister, uppskattas av supportrar. Även här är det kopplingen till revanschbegär som eftertraktas – och kanaliseras till något positivt. Det är barnen som välte Fia-pjäserna som har hittat sina sätt att vinna.

Ett lag, och ett samhälle, behöver både upphettade vinnarskallar och nedkylande strateger.

Nyligen var jag på en teambuilding, som började med att ett par sportigt klädda män klev in i konferenslokalen för att "aktivera" oss deltagare. Alltihop andades "rolig tävling". Det skulle delas in i lag, springas ut i skogen, samlas poäng och kommuniceras i walkie-talkies.

Mitt lag tog direkt sikte på en kontrollstation där man kunde få ett slags enklare bonuspoäng, men förbryllades av uppmaningen att vi skulle välja mellan att ge bort vårt poängkort till antingen ett annat lag eller någon av spelledarna. Vi gjorde det sistnämnda.

Sedan vid den första tvekampen var lagen beroende av varandra för att kunna utföra en svår uppgift som gick ut på att med långa rep hälla vatten från en hink till en annan. Genast började vi konspirera: om vi inte lyckas stjälper vi bara ut vattnet på backen så att ingen annan heller får poäng!

Och så där höll det på ett tag, tills några av oss började analysera det faktum att så många av uppgifterna tycktes obegripliga ur ett tävlingsperspektiv. Då avtäcktes mönstret:

Det var ingen tävling.

När vi backade minnet till introduktionen insåg
vi att spelledarna aldrig med ett ord nämnt något sådant. De hade bara uppmanat oss att samla poäng och satt upp ett sammanlagt mål vi måste uppnå.

"Tvekamperna" var gemensamma uppgifter. Och mitt lag hade kastat bort värdefulla poäng bara för att det första vi tänkte på var att vinna själva och förstöra för andra.

Alltihop framstod plötsligt som en metaforisk uppenbarelse: hur vinnarskallarna bland oss hade tagit täten i missförståndet, och sedan tappat lusten när de lugna strategerna förklarat insikten om att det inte var någon tävling, men slutligen, under den sista timmen, fått tillbaka energin när vi var på väg att missa det gemensamma poängmålet: då jobbade vinnarskallarna och strategerna äntligen ihop.

Våra västdemokratier är idag mer hotade än någonsin av en globalt nationalistisk, nyauktoritär vi-och-dom-rörelse. Det handlar inte längre om vänster eller höger. Det handlar om att välja att göra gemensamma vinster.

Den norska ungdomsserien Skam blev genast en succé när det första avsnittet sändes hösten 2015. Italien, Frankrike och USA var snabba med att köpa rättigheterna och nu är en även svensk version på gång.
Eagles heter Sveriges svar på serien, som enligt SVT och produktionsbolaget New stories ska handla om kärlek, vänskap, svek och hockey i en svensk småstad.
Inspelningen startar i höst och just nu pågår castingen för fullt runt om i Sverige. För att söka måste du vara mellan 16 och 22 år gammal. I en intervju med Expressen berättar producenten Stefan H. Lindén att man bland annat söker karaktärer som kan sjunga och är bra på idrott.

Har du frågor kring castingen går det bra att mejla till: casting@newstories.se.

Foto: NRK

Vid 65 års ålder är Isabella Rossellini högaktuell som ansiktet utåt för skönhet som aldrig åldras.

Strax innan Isabella Rossellini skulle fylla 44 år fick hon sparken. I 15 år hade hon varit Lancômes ansikte utåt och gjort reklam för allt från volymmascaror och storsäljande läppstift till den klassiska parfymen Trésor. Men den franska kosmetikjätten tyckte helt enkelt att hon var för gammal.
– De sa att kvinnor drömmer om att vara unga. Och att reklam ska representera en dröm, inte verkligheten. Jag blev väldigt besviken.

Hotellet Ett hem en förmiddag i februari. Isabella Rossellini är klädd i randig byxdräkt och har en mörkblå kashmirtröja knuten runt halsen. Från öronen dinglar långa guldörhängen. Hon är på pressturné för den nya hudcrèmen Rénergie Multi-Glow. 22 år efter att Lancôme sa upp henne ringde de och frågade om hon ville komma tillbaka.

– Först trodde jag det var ett skämt, sen bad jag om en flygbiljett till Paris. Om de tyckte jag var för gammal när jag var 44 måste de ju se hur jag ser ut vid 65.När jag satt och väntade på chefen dök det plötsligt upp en blond kvinna på motorcykel som såg ut som Brigitte Bardot. Då förstod jag att det hänt saker under de här åren, jag hade förväntat mig en kostymklädd man.

Lancômes nya vd Francoise Lehmann hade skrotat idéerna om att kvinnor drömmer om att vara unga. Istället ville hon ha självständiga, intelligenta och roliga förebilder i kampanjerna – och hade bland annat anlitat skådespelarna Kate Winslet och Lupita Nyong’o. Nu ville hon ha tillbaka Isabella.

– Hon menade att de begått ett misstag som hon ville rätta till. Jag blev så rörd att jag började gråta.

Isabella har många titlar på sitt CV. Modell, skådespelare, författare, filmproducent och regissör. På 80-talet gjorde Lancôme-kontraktet henne till världens bäst betalda modell. Men att hon överhuvudtaget gav sig in i branschen var mest en slump.

— Jag jobbade på italienska tv-bolaget Rai och ville bli kostymör. Modellyrket verkade ytligt och enda anledningen till att jag tackade ja var för att det var fotografen Richard Avedon som frågade. Han fick mig att förstå att modellandet är en konstform som påminner om skådespeleri. En bra fotograf porträtterar en känsla, inte en vacker näsa. Fotografen är modellens motskådespelare och precis som på film måste det finnas kemi.

Hela sitt liv har Isabella fått höra hur vacker hon är — och hur mycket hon liknar sin mamma Ingrid Bergman. Under uppväxten brukade mor och dotter ställa sig framför spegeln och studera likheterna ihop.

— När jag tog en taxi i New York vände sig chauffören om och sa ‘wow, du ser precis ut som Ingrid Bergman’. Han hade ingen aning om vem jag var. Men första gången jag själv insåg hur lika vi faktiskt är var när jag för några år sedan misstog min egen spegelbild för hennes i en antikaffär.

Under filmfestivalen i Cannes 2015 hedrades 100-årsminnet av Ingrid Bergmans födelse. Där premiärvisades Stig Björkmans hyllade dokumentärfilm Jag är Ingrid som tecknar en osminkad bild av Sveriges största Hollywoodstjärna. Dokumentären är full av dagboksanteckningar, aldrig tidigare visade familjefoton och super 8-filmer från italienska badsemestrar. I intervjuer med Isabella och hennes syskon framträder en minst sagt annorlunda barndom.

Historien börjar på våren 1949 då Ingrid Bergman och Roberto Rossellini spelar in filmen Stromboli på den italienska vulkanön. Där inleds en romans så stark att bägge lämnar både äktenskap och barn för att vara tillsammans. När Bergman föder Isabellas storebror Roberto är hon fortfarande gift med den svenske neurokirurgen Petter Lindström som bor i USA med parets dotter Pia. Skandalen låter inte vänta på sig och Bergman blir praktiskt taget utkastad ur Hollywood. I USA höjs krav på att bannlysa svenskans filmer och senatorn Edwin C. Johnson håller ett anförande i kongressen där han yrkar på att hon ska förvägras inresetillstånd i landet eftersom hon verkar i “de ondas tjänst". Två år senare föds Isabella och hennes tvillingsyster Isotta.

När Ingrid Bergman och Roberto Rossellini går skilda vägar ska Isabella fylla fem. De tre barnen växer upp i olika hotellrum och lägenheter i Rom, New York och Paris. Föräldrarna kommer och går, främst uppfostrades syskonen av barnskötare. Ibland går det månader utan att Isabella träffar sin mamma.

— Det är svårt att tala om min uppväxt med ett utifrånperspektiv. Jag har ingen annan barndom att jämföra med, för mig var det normalt. Men det var jobbigt med alla paparazzifotografer, mamma kunde knappt gå utanför dörren. Under uppväxten försökte jag skydda henne från allt skvaller som skrevs, jag såg att det sårade henne.

Trots att Isabella tidigt såg både berömmelsens och filmbranschens baksidor har en stor del av hennes liv utspelat sig i filmens värld. Under några år på 80-talet var hon gift med Martin Scorsese, och 1985 filmdebuterar hon i dramat Vita nätter. Mest känd är hon kanske för rollen som kidnappade nattklubbssångerskan Dorothy Vallens i David Lynch-filmen Blue Velvet. En annan berömd roll är när hon iklädd sammetssarong och ädelstenshalsband delar ut ungdomselixir till Goldie Hawn och Meryl Streep i komedin Döden klär henne.

Isabella, som fyllde 65 i fjol, tar dock åldrandet med ro. Hon lyckades övertala Lancôme att stryka "anti-age"-stämpeln på förpackningen till nya hudcrèmen eftersom hon uppfattar det som ett "diskriminerande ord".

– Det är okej att vissa kvinnor vill se yngre ut. Däremot gillar jag inte att företag skapar komplex hos kvinnor för att tjäna pengar på dem. När jag tittar mig i spegeln ser jag rynkor, gråa hår och påsar under ögonen precis som alla andra. Men jag försöker tysta den självkritiska rösten, den är ond.

Tror du att det är annorlunda för yngre kvinnor?
– Jag trodde att min dotters generation skulle slippa alla komplex, men vi lever i en kultur där kvinnor döms efter hur de ser ut. För min dotter var det väldigt viktigt att vara smal när hon var tonåring.

När metoo-upproret skakade om Hollywood svepte det med sig flera namn i Isabellas bekantskapskrets.

– I grund och botten är metoo-rörelsen något positivt, de flesta kvinnor har någon upplevelse de kan dela med sig av. Men jag är emot det amerikanska sättet att hantera det på. Min nära vän, fotografen Bruce Weber, anklagades. Jag säger inte att han är oskyldig, men vi har alla begått misstag i våra liv. När han blir av med jobbet och hamnar i samhällets periferi utan en ordentlig rättegång påminner det mig om häxjakten på mamma. När sociala medier kom fascinerades alla av hur enkelt vi kunde kommunicera med varandra, men nu är smekmånaden över. Vi har ett rättssystem, låt dem skipa rättvisa.

Idag lever Isabella ett lugnt liv. Efter att ha tagit en masterexamen i djurs beteende har hon köpt en bondgård på Long Island där hon föder upp höns. På somrarna åker hon gärna till svenska västkusten, till huset på ön Dann- holmen där Ingrid Bergman bodde med sin siste make Lars Schmidt.

– Jag tänker på mamma varje dag. Hon blev bara 67. Jag visste att hon dog tidigt, men när jag nu närmar mig hennes ålder förstår jag hur ung hon var. Tyvärr hann hon aldrig se att jag blev framgångsrik och klarar mig ekonomiskt. Jag önskar att jag kunde berätta det för henne. Eller ... jag pratar med henne varje dag. Men jag vet ju inte om hon lyssnar.

Foto: Peter Lindbergh för Lancôme