Foto: Axel Öberg
Perfect Guide

Per Wästberg: ”Ulf Lundell hällde en flaska rödvin över mig”

Författaren Per Wästberg om intensiva kärleksmöten, skandalerna i Svenska Akademien och varför Ulf Lundell hällde en flaska rödvin över honom.

Östermalm, Stockholm. På tredje våningen i ett sekelskifteshus, förbi marmorfoajé och uppför ståtlig stentrappa, står en dörr på glänt. Munter klassisk musik. "Kom in!" ropar Per Wästberg långt inifrån våningen. Där, uppflugen på en stege i biblioteket, sitter akademiledamoten. Han har ställts inför ett problem: hyllorna är fulla. Ingen vill längre ta emot hans böcker.
– Det är retsamt, nu vill inte ens sjukhusen ha böckerna, säger han. Vissa har jag blivit av med genom skilsmässor och flyttar, men det börjar bli fullt.

Annons
X

Per Wästberg, 84, har precis avslutat arbetet med en biografi om författaren Bo Grandien. I februari släpptes berättelserna Klasskamraten och andra möten. Samtidigt har Svenska Akademien skakats av skandaler. November 2017 avbröt man samarbetet med Jean-Claude Arnault, i media kallad Kulturprofilen, efter metoo-anklagelser om sexuella trakasserier.

Interna strider uppstod, och i april 2018 lämnade fyra ledamöter samt ständiga sekreteraren Sara Danius bordet. Per Wästberg är fåordig om konflikten. Efter 21 år i Akademien tycks det ha drabbat honom som en familjetragedi.
– Vi är som en familj med långa vänskapsband, säger han. Denna samvaro bröts och det är en stor smärta och ett stort elände. Hade Jean-Claude Arnault inte avslöjats hade detta bara pågått. Det är bra att det kommit fram. Men det har vållat en splittring som jag hoppas ska läka på sikt.

En generös lägenhet. Vitbetsade trägolv, smyckad stuckatur. Mässingbeslag och kristallkronor. Den höga morgonsolen drar en skarp linje över vardagsrumsgolvet där Per Wästberg sätter sig i en fåtölj och försöker formulera arbetets funktion.
– Skrivandet har varit ett försök att få form och rätsida på en flimrande och brokig tillvaro, säger han. Det hade varit svårt att stå ut med vad jag sett om jag inte fått skriva ner det.

Per Wästberg novelldebuterade som 15-åring med Pojke med såpbubblor. Sedan dess har han släppt 70 böcker. Studierna på Harvard University – där han blev Bachelor of Arts 1955 – kom att färga honom. Han minns ett möte med författaren T.S. Eliot som föreläste på skolan.
– En kväll var jag inbjuden att äta middag med T.S. Eliot tillsammans med ett tiotal andra. Han gav ett råd: satsa aldrig på litteraturen som levebröd. Se alltid till att ha ett bra jobb och helst inte som journalist. Sitt på bank eller något sådant. Då kan ni ägna er åt skrivandet på fritiden.

Tre ämnen har präglat Per Wästbergs författarskap: Stockholm, Afrika och kärleken. En stipendiatresa till Rhodesia 1959 formade den vattenkammade Östermalmspojken till politisk aktivist, människosmugglare och kurir i motståndsrörelsen mot apartheid. Kärleken – fyra långa äktenskap – väckte liv i en annan prosa.
– Kärlek är det intensivaste mötet, någon annan människa tycks förstå vem man är. Det som har bekommit mig svårast är att jag har svikit dem. Jag har förälskat mig i någon annan.

undefined
Foto: Axel Öberg

Mobiltelefonen, en vikbar Doro, ringer i fickan. Han kisar mot displayen och viker samman den.
– Det har inte funnits någon konflikt i något av mina uppbrott, vi har inte haft tråkigt tillsammans, det har varit den okända gnistan från någonstans, som om man behövde byta kostym.

För att stå ut med sitt inre har han gett sig ut i extrem terräng.
– Första gången befann jag mig på Kamerunberget, jag utsatte mig avsiktligt för en fysisk svårighet för att komma undan de psykiska. Vid andra separationen begav jag mig till en gränsflod vid franska Guyana där jag paddlade kanot bland skriande apor, vildsvin, papegojor och insekter. En äventyrlig och delvis farlig färd som också var ett sätt att komma underfund med separationen. Efter resan var jag övertygad om att jag gjorde rätt som bröt upp.

2005 lämnade han ett lyckligt äktenskap och gifte sig med nya kärleken Sofia Augustdotter, 52. Han resonerar kring åldersskillnaden.
– Sofia är inte den sortens människa som känner sig ung, som någonsin varit ute i svängen och dansat, utan levt ensam i stillhet. Det sorgliga är att lämna henne, av allt att döma kommer jag dö före henne.

undefined
Foto: Axel Öberg

Per Wästberg är klädd i chinos och kardborreskor. Skjortärmarna upprullade över armbågen. Glasögonen i ett snöre runt halsen.
– Jag har mina tropikkostymer från en skräddare i Uganda. Men jag har inget modeintresse. Däremot tycker jag det är väldigt roligt att gå med min fru när hon ska välja kläder, klänning eller baddräkt. Jag har en dämpande effekt, går mot det vita och beigea, vill förbjuda rött. Det är stimulerande att gå och plocka i de stora varuhusen.

Vid sidan av författarskapet tar Svenska Akademien stora delar av Per Wästbergs tid. Han minns mötet med förra årets Nobelprisvinnare Bob Dylan. Efter att ha bemött utmärkelsen med tystnad träffade sångaren Akademien i samband med en konsert på Stockholm Waterfront i april 2017.
– Han kom till oss förklädd i en huva och lång rock. Man kunde tro att det var en hemlös. Han muttrade sina tacksägelser och gav intrycket att vara absolut folkskygg. Vi drack ett glas champagne i ett undanskymt rum. Det var som att Akademien inte fanns till. Han tog bara diplomet och gick. När jag sedan såg konserten var det som att publiken satt bakom en osynlig skärm. Han hälsade inte, bugade inte, gick runt mellan sina musiker slarvigt och sjafsigt och sjöng hit och dit.

Kungen har engagerat sig i konflikten i Svenska Akademien – hur känner du kring det?
– Vill han ge råd är vi tacksamma, vill han bestämma måste vi avgöra om han får det. Kungen är ingen litteraturens man, han är en naturens man.

I arbetet som akademiledamot läser du runt 300 böcker om året?
– Ja, läser man sex timmar om dagen så hinner man det. Jag har få andra förströelser, utövar ingen sport, går nästan aldrig på film, har inte sett en tv-serie sedan Forsytesagan. Jag går runtom i Stockholm och tittar hur det är med hus och byggnader, det är min motion. Då blir denna tid över att läsa och skriva. Det gör mig uppiggad.

Läser du någonsin samtida författare i stil med Camilla Läckberg?
– Jag kan läsa populärvetenskap, om svarta hål och så, men deckare läser jag inte, med undantag för Agatha Christie.

I bokhyllan bredvid ligger ett exemplar av Ulf Lundells nya bok Vardagar. Per Wästberg är "mer än road" av dagboken. Samtidigt minns han en tillställning.
– Ulf Lundell hällde en flaska rödvin över mig på en förlagsfest. Han hade någon sorts motvilja mot mig, tyckte att jag skrivit en bok om Östermalm och överklass, medan han skulle vara Jack. Men jag fick kostymen kemtvättad av förlaget.

Du är 84 år nu – tänker du på döden?
– Det retar mig att plötsligt händer det något och så ligger man där på dödsbädden. Men så länge jag är frisk känner jag mig inte äldre än när jag var 60 år.

Blir det tomt när vänner går ur tiden och du blir ensam kvar?
Det är tråkigt att gå på begravningar istället för bröllop. Jag läser dödsannonserna först numera. Men ensam kvar är jag inte, jag har Akademien.

Till Toppen