Recension

Pengar och makt. Medeltidens handelsmän i EuropaPenningekonomins första sekel

Under strecket
Publicerad
Annons

Numera ger de svenska bokförlagen ut en hel del historievetenskaplig litteratur, särskilt om äldre tid. Utgivningen omfattar inte bara lättsmälta essäsamlingar utan även tyngre, översatta verk av stor vetenskaplig dignitet. Denna utveckling är, jämfört med vad som var fallet för bara ett decennium sedan, såväl förvånande som glädjande. Senast i raden av betydande internationella historieskildringar som iklätts svensk språkdräkt är Peter Spuffords Pengar och makt. Medeltidens handelsmän i Europa.
Peter Spufford, född 1934, är en veteran inom brittisk medeltidshistoria, till 2001 professor i Cambridge. En hel del av hans egen forskning har varit fokuserad på penningekonomisk utveckling i det medeltida Europa i allmänhet och i England och Nederländerna i synnerhet. Spufford kan alltså vila sig mot en gedigen bildning och mot forskningsresultat som han i stor utsträckning har varit med om att uppnå
själv. Detta inger förtroende. Det faktum att han dessutom har nått bortom den egna karriären och följaktligen inte längre behöver bevisa något känns också befriande. Peter Spufford kan i denna volym ge sin egen både avspända och spränglärda historia om hur det moderna kapitalistiska samhället föddes.
Födelsen ifråga ägde rum på 1200-talet, menar Spufford. Det var då de verkliga grundvalarna till nutidens samhälle lades i Västeuropas rika hov och smarta räknestugor. Det var då bank- och kreditinstituten började fungera tillfredsställande, liksom skatteinsamling och arrendesystematisering. På alla dessa plan expanderade penningekonomin med kraft. Spufford talar om 1200-talet som den ”kommersiella revolutionens” århundrade. Han inleder boken med ett utförligt kapitel om denna omvälvning och tar sedan förändringarna för givna; i stället för en kronologisk genomgång glider han in i långa tematiska utvikningar om konsumtion, produktion och transport. Och det slutar inte där: penningekonomin utgör i Spuffords
populärvetenskapliga prosa en narrativ bas för vad som närmast kan liknas vid en berättande encyklopedi om senmedeltida europeiskt vardagsliv, i synnerhet med fokus på stadsmiljöerna.

Annons

Vid sidan av betoningen av 1200-talets roll som kronologisk vattendelare gör Spufford stor affär av konsumentens betydelse. Under senmedeltiden var det kunden som var konung, inte säljaren och inte producenten. Efterfrågan var en betydligt starkare och mer avgörande drivkraft än utbudet. Kungar, furstar och hovmän satte lyxtrender och skapade ekonomiska nav på ett sätt som vi har få motsvarigheter till i våra dagar. Handelsekonomin på 1300- och 1400-talen var strikt beroende av tillgången på villiga köpare, vilket gjorde den sårbar för plötsliga konjunktursvängningar.
Dessutom lägger Spufford stor tonvikt vid den materiella infrastrukturen, det vill säga omsorgen om vattenvägarnas säkerhet, nybyggnationen av landvägar och investeringen i broar.
Särskilt det senare är utmärkt. Alltför ofta har historiker underskattat
infrastrukturella dilemman i sina analyser, såväl när det gäller ekonomiska frågor som i sociala och allmänpolitiska spörsmål. Ett problem med Spuffords bok är emellertid hans ensidiga betonande av 1200-talets utveckling.
På denna punkt skiljer han sig från andra forskare, vilka snarare har betonat de strukturomvandlingar som den västeuropeiska ekonomin tvingades genomföra i svallvågorna efter digerdöden och agrarkrisen på 1300-talet. I Spuffords ögon var skillnaden mellan 1200-talet och 1400-talet främst av kvantitativ art (det vill säga konsumtionen sjönk i takt med folkminskningen), men det är lätt att också peka på stora kvalitativa förändringar, på en genomgripande effektivisering av affärsvärldens mekanismer. För Spufford är dessa förändringar endast att betrakta som detaljjusteringar av ett existerande system, och på den punkten är jag inte lika beredd att hålla med honom.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons