X
Annons
X

Merete Mazzarella: Pennan är mäktigare än minnet

Nej, Knausgård är ju ingalunda den första som skrivit självbiografiska verk i vilka både han själv och andra lämnas ut. Det var inte heller Maja Lundgren eller Carina Rydberg. Eller Jan Myrdal. Eller Kerstin Thorvall. I Norden går genren tillbaka åtminstone till Strindberg och den hade sin första storhetstid på 1970-talet då bekännelselitteraturen flödade. Ny är inte ens termen autofiktion även om den i dag i första hand förknippas med Knausgård: den lanserades 1977 av den franske författaren Serge Doubrovsky. På just det här området är det som om både kritiker och allmänhet är renons på historiskt medvetande, som om de är lika nymornade, överraskade och engagerade – eller indignerade – inför varje bok.

Vad striden står om är olika uppfattningar om minne, verklighet och sanning. Att olika människor minns samma skeenden olika är en självklarhet, inte märkvärdigare än att två människor som gör en promenad tillsammans gör olika iakttagelser och efteråt kan vara oeniga om vad de har sett. Det är numera nästan lika självklart att barn och föräldrar minns samma upplevelse olika. I sina memoarer från sin uppväxt i det som då var Rhodesia minns Doris Lessing samvaron med föräldrarna och deras gäster i simbassängen som ett stort obehag inför de vuxnas kroppar:

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X