Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Andreas Cervenka: Pengar ur intet den nya kapprustningen

Under kalla kriget tävlade världens stormakter om att konstruera fiffigt kamouflerade kärnvapensilos och ultratysta atomubåtar. På 2000-talet verkar kampen handla om vem som snabbast kan trolla fram mest pengar ur tomma intet. Racet leds av en jätte i öst.

(uppdaterad)

Centralbankschefer är inga sång- och dansmän. Det är svårt att tänka sig en riksbanksmotsvarighet till Mästarnas Mästare, där Stefan Ingves, Urban Bäckström och Lars Heikensten tävlar i att rita räntebanor för att sedan dra en bastu och knäcka några öl, medan tittarna serveras ett urval av deras mest minnesvärda inflationsprognoser.

Den kamerala imagen ska dock inte förväxlas med mesighet. Att mucka med en centralbankir kan bli dyrbart. De sitter nämligen på ett ytterst potent vapen: förmågan att göra pengar.

Ta Schweiz som exempel. När sensommarens finansoro gjorde att placerare från världens alla hörn flydde till den trygga francen fick centralbankschefen Philipp Hildebrand nog. Den stigande valutakursen skulle bekämpas med ”största möjliga beslutsamhet genom köp av obegränsade mängder euro”, enligt ett uttalande. En ganska oblyg mantelrörelse för att komma från en revisorstyp. Och ytterst dåliga nyheter för de som hade spekulerat i en kursuppgång. För att betala kalaset skapar den schweiziska centralbanken nya digitala pengar. På en enda månad mer än fördubblades mängden centralbanksfranc, den monetära basen på fikonspråk. Tidningen Financial Times konstaterade att det är en penningproduktion som till och med hade gjort centralbankschefen i tyska Weimarrepubliken avundsjuk. Där slutade det med hyperinflation och kollaps 1923. Priset på en limpa bröd var då uppe i två hundra miljarder mark.

Annons
X

För bara några år sedan hade Schweiz sedelmakande väckt stor uppståndelse. Idag tas det emot med en gäspning. Att trycka pengar är det nya normala, även om det förstås inte kallas för det, utan draperas i obegripliga termer som det nästan tragikomiskt krångliga kvantitativa lättnader.

Europeiska centralbanken ECB gör det, Bank of Japan likaså och nyligen annonserade Bank of England en ny luftlandsättning av pengar. Stormakten på området har länge varit USA. Och precis som med alla amerikanska fenomen dröjer det inte länge förrän det dyker upp en skickligt utförd kopia i Kina. Där tycks ledningen ha insett att väloljade sedelpressar är vägen till framgång i den globaliserade ekonomin.

De enorma mängder utländsk valuta som strömmat in i landet tack vare exportindustrin skulle normalt sett ha gjort att värdet på den kinesiska yuanen rusat. För att förhindra det har centralbanken People's Bank of China på schweiziskt manér köpt upp dollar och euro och betalat med nyproducerade yuan. För att de pengar som en centralbank skapar ska leda till att mängden pengar i samhället ökar krävs att de förökar sig i banksystemet genom utlåning. För att förhindra att Kina översvämmas av yuan med risk för skenane inflation som följd har Kinas centralbank på olika sätt försökt begränsa den effekten, eller sterilisera pengarna som det heter på centralbanksjargong. Ett uttryck som antyder att det handlar om en verksamhet med stor risk för smittspridning. När finanskrisen kom bestämde sig kineserna för att lätta lite på bromsen. Det ledde till vild utlåning. Sedan början av 2008 har mängden pengar i Kina fördubblats. Räknat sedan slutet av 90-talet är ökningen nästan 20 procent om året, dubbelt så mycket som tillväxten i ekonomin.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den officiella penningmängden i Kina är två gånger större än landets BNP. Det finns mer yuan än dollar, trots att den amerikanska ekonomin är två och en halv gånger större. Föga förvånande har inflation, fastighetsbubblor och en skuld- och bankkris anlänt lika punktligt som regn på midsommarafton. Kineserna gör nu allt för att få kontroll på läget. Samtidigt fortsätter valutareserven att skena, den är uppe i 3 200 miljarder dollar, vilket tvingar centralbanken att hålla trycket uppe i den interna sedelfabriken. Att gasa och bromsa samtidigt börjar bli en allt jobbigare balansakt. Enligt en beräkning från amerikanska Peterson Institute har centralbanken nu samlat på sig skulder på motsvarande 1250 gånger det egna kapitalet. Ungefär som att köpa en lägenhet för fem miljoner med en insats på 4 000 kronor. Det är förstås möjligt tack vare dagens finansiella system som gör att digitala papperspengar kan produceras i oändlig mängd. I Kina är problemen med detta ingen nyhet. Landet var faktiskt först i världen med papperspengar. Systemet övergavs på 1400-talet sedan det kollapsat under Mingdynastin. Orsak: ledarna kunde inte motstå frestelsen att trycka för mycket.

    Den som försiktigt ifrågasätter det sunda i dagens monetära ordning har fram till nu riskerat att idiotförklaras.

    Men de senaste åren tycks ha gjort till och med en del normalt så välbehärskade centralbankschefer nervösa. När Bank of Englands Mervyn King i en BBC-dokumentär ifjol fick frågan om papperbaserade penningsystem är dömda att misslyckas svarade han följande:

    Om du hade frågat mig för några år sedan, före finanskrisen, hade jag svarat nej. Nu finns det anledning att vara lite mer försiktig. Det är kanske helt enkelt för tidigt att säga.

    Det vore hyggligt om han höll oss informerade.

    Fler söndagskrönikor av Andreas Cervenka

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X