X
Annons
X
Recension

Peer Gynt Peer Gynts egotripp i storslagen enkelhet

Ännu en gång faller jag pladask för Berättarladan som byggnad, denna förunderliga blandning av träkyrka, gammalt fartygsskrov och Drottningholmsteater. Den har en närmast sakral rymd, en magnifik enkelhet och en resonansbotten som är unik.

Jakob Hultcrantz Hansson som den unge Peer Gynt hos trollen i Dovrefjället.
Jakob Hultcrantz Hansson som den unge Peer Gynt hos trollen i Dovrefjället.

Att sitta där är som att vara inuti ett musikinstrument, en enorm fela fylld av toner och självklara rytmer.
Detta Ibsenår iscensätter regissören Leif Stinnerbom Peer Gynt och han gör det som en ekvation av medeltida mysteriespel och symbolisk folksaga. Han skalar modigt bort allt publikfrieri och visar publiken ett vemodigt och avskalat vandringsdrama som med jämna mellanrum samlar sig till makalöst vackra bilder. Musiken är som alltid en absolut grund av hjärtslag, en tretakt som skapar det egna universum som är Västanå Teater.

Jakob Hultcrantz Hansson som den unge Peer Gynt hos trollen i Dovrefjället.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X