Pedagogisk lektion i metalmusik

Under strecket
Publicerad
Annons

Metal är den sista bastionen för äkta rebelliskhet, en äkta maskulinitet med riktiga karlar som slår sig för bröstet. Det vore kanske på tiden att någon upplyste Corey Taylor, skräckmaskerad sångare i amerikanska metalbandet Slipknot, att det var årtionden sedan hårdrocken var en rebellisk subkultur. Bilderna från när Twisted Sisters Dee Snider på 80-talet försvarar metalscenen inför den amerikanska senaten blir idag – när hårdrocken omfamnats av kulturetablissemang, Körslaget och Sverker Olofsson i Plus – mer komiska än någonsin. För det finns inte längre något outsidermässigt över hårdrocken, den har ju istället gått och blivit folklig.

I söndagens K Special visades Metal – en hårdrocksresa där den långhårige antropologen Sam Dunn benar ut subkulturens historia. Redan i inledningsscenerna förklarar Dunn att han är ett metalhead och att han är stolt över det. Men programmet är egentligen inte ett försvarstal – vad det nu är som behöver försvaras med hårdrocken på 00-talet – utan en lika pedagogisk som nördig genomgång av metalmusiken. Det är en film om fingerfärdiga gitarrer, svettigt headbangande folkmassor och guttural sång med en medverkandeparad av bland andra Bruce Dickinson, Vince Neil, Tommy Iommi och Mayhems Necrobutcher.

Annons
Annons
Annons