Påven mot Olinda på löpsedlarna

Under strecket
Publicerad
Annons

Kolumn | En utmaning för vänstern
Med anledning av påvens död deltog jag häromdagen i tv-programmet Pressklubben (SVT 22/4) som ställde frågan ”Är det för mycket om påven i svenska medier?”. Jag svarade nej. Vi har inte för mycket påve i medierna. Vi har för mycket Olinda och ”Sexchock i tv” på löpsedlarna.
Panelen bestod bl a av två välkända vänsterdebattörer från olika generationer.
Kristina Hultman, ung feminist, tidigare redaktör för Arena och Bang, uttalar att hon i och för sig är intresserad av religiösa frågor och har respekt för katoliker. Men sedan kommer det:
Påven Johannes Paulus II förde en politik som var ”människovidrig”. Katolska kyrkan är en ”starkt patriarkal mansdominerad mycket högervriden konservativ makt som styr över våra privata liv”. Denna hierarkiska maktstruktur har åsikter om familjebildning och kvinnans rätt som ”leder till att miljontals kvinnor (och även andra) dör över hela världen”.
Gunnar Fredriksson är sedan årtionden en av Aftonbladets ledande politiska kommentatorer
(s). Han menar att påvens begravning var ”ett spektakel”. Han ”vill understryka hur odemokratisk den här manliga maktstrukturen är med dessa gamla ungkarlar”. Särskilt nämner han att påven har kontakt med Gud. ”De som hänvisar till Guds budskap på jorden, de kan man inte diskutera med.”
Fredriksson skulle sannolikt aldrig beskriva till exempel muslimska mullor och imamer med samma nedlåtande förakt som han beskriver påven och katolska präster. Och om han gjorde det, skulle ordvalet möjligen medföra att han, liksom Runar, fick en fatwa uttalad över sitt liv.
Hettan i attackerna förbluffar. Är vi på Nordirland för 25 år sedan?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons